#Måndagspeppen- kan du ta in det?

Känner inte för att skriva om något annat än om den helt enorma katastrofen i Filippinerna. Över 10 000 har dött och än har man inte fått grepp om hur illa det är. Det är svårt att nå fram till alla områden och all hjälp som behövs är inte på plats ännu. FN ok’ade stöd från Sverige idag men just nu patrullerar tre filippinska Herkulesplan med hjälp vilket inte räcker.

Flera hjälporganisationer är på plats, Rädda Barnen, Läkare Utan gränser, Radiohjälpen har satt in en insamling.

De 10-tusentals som dog har familjer, mammor, pappor, syskon, barn. De är många hemlösa och det kommer ta år att återställa byar och samhällen och omvärldens ögon flyttas ofta snabbt vidare när nyhetsrapporteringen avtar.

Som vanligt är det många bäckar små som kan göra stor skillnad.

Ett sms hinner alla dra iväg. Rädda Barnen är som sagt på plats och här kan du skicka iväg ett sms som faktiskt med dagens teknik gör att pengar kan avsättas till insatser.

Tänk att ditt barn dör ifrån dig i en storm. Det händer inte här. E råkade se nyheterna igår och jag fick förklara att människornas hus var borta och de behövde pengar och hjälp för att kunna ordna mat. ” Vi har massa mat” tyckte E och ja, lite så metaforiskt är det ju. Vi har massor. Vi ska alltid ge. Vi ska alltid ge massor för hur mycket vi än ger har vi massor kvar.

Jag gört!

---

Idag var det dags för premiären av Sofia och Melas event Be your best.
Enkelt upplägg med ett ös av klasser ledda av kända och duktiga instruktörer i en stor hall och alla pass utan redskap. Enkelt och effektivt!
Jag vägrade stressa imorse eftersom MiniMe helt klart behövde en lugn mysig morgon.
Kom dit vid 10 och hittade mina fina StrongdayAnnika och Madde. Hann både träna för Oscar Jöback, Sofie Mattson (brottarfys – jag och Madde hade riktigt kul!) och även Crossfit med en riktigt lång WOD. Jag tror risken med Crossfit är att det ibland kan bli lite ” fort fortare och så fort och fel och så pang kommer skadorna”. Är alltså inte alls emot träningsformen som så. Men AMRAP borde kanske heta AMCRAP. As Many Correct Rounds As Possible.
Det var en parentes!
Konferensmattan brände hål på min svanskota men annars hade jag en väldigt roligt dag! Det här eventet har verkligen potential och så glad att jag fick komma!
Tack! Och tack till min syster som passat Risiskrutti idag. Gissar att både mamma och dotter kommer somna rätt ovaggade ikväll….

Madde granskar skeptiskt på mässan! Men vi hittade gott godis!

---

Jag. Var sockertrollet alltså. Man hade kunnat göra en studie i karusellblodsocker idag på mig. Det finns enormt mycket socker på den mässan. Massa godis och gottis och torkad frukt. Man kan leva i ett sockerrus i flera timmar av alla gratisprover.

Jag mötte fru Hoffer på tåget och vi tog ett varv bland alla utställare innan det var dags för ”Fettskolan” med bland annat Maj-Lis Hellenius.

KC Wahlberg som är kock inledde och jag blev positivt överraskad över hur intressant det var att lyssna! Jätteintressant- kockar som pratar hälsosam matlagning utifrån kosttrender. Han berättade att ungefär 20% av de som äter i ett större sällskap ofta har kostavvikelser.

Mycket forskning som raddades upp och kostråd man känner igen. Sen Livsmedelsverket med en trevlig och kunnig dietist men som inte kunde låta bli att ge exempel på tex lätt creme fraice, lättkorv, mjukt margarin och – tada! Ett wienerbröd som exempel på hur en vuxen man ska få i sig adekvat med fettsyror. Det är 2013 nu.

Reflektion om att bloggar är bra på att kommunicera ut kostråd och ofta ifrågasätter sjukvård och Livsmedelsverket av Mathias Lidin som arbetar med livsstilsfrågor på Karolinska. Han var bra! Han hade gärna fått fortsätta prata.

Sen var det frågestund och min kurskamrat från PNC Hanna ställde frågor om hur panelen ställde sig egentligen till det här med att steka i känsliga enkla och fleromättade fetter? Men fick inte så mycket svar där.

För övrigt tycker jag mässan var bättre än förra året! Men fortfarande mycket youghurtdragerad frukt och kläder. Finns så mycket annat som torde ta plats! Men kan verkligen rekommendera ett besök på mässan- det finns något för alla! Till och med godistroll!

Bästa dealen var nog på en av mina favoriter- bodystore.se Där behövde man bara skriva upp sig för ett nyhetsbrev så fick man 100 kr att handla för senare och en goodiebag!

Dessutom köpte jag en ”krok” som man masserar sig själv med tilll jobbet. Testade den och blev högre än på sockret.

Imorgon ska jag också till Älvsjö men då är det Be your best som fina Sofy och Mela arrangerar. Grymma brudar som verkligen har ett häftigt koncept! Personligen är jag ju inte så förtjust i att vara inomhus till dunkadunkamusik men det ska just för att jag vet att de gjort ett riktigt bra event bli väldigt kul!

Nu är det dags för tidig fredagshämtning och dans för min lilla skrutta! Ha en fin fredag!

---

Intressanta reaktioner på mitt inlägg igår! Syftet var alltså att peppa de som försöker böja tiden och inte säga att det är fel att ha en ”vanlig vardag”. Däremot gillar jag inte kommersiella matprogram och kommer nog aldrig göra. Hurra att Hela Sverige bakar gav bakelserna till ett härbärge. Tyvärr tror jag det är rätt mycket slit och släng och svinn bakom kulisserna. 1 miljard svälter och inte mår de bättre för att vi inte lagar pulled pork i tv men..ja. Kontrasterna.

Mitt liv handlar mångt och mycket om det lilla livet. Det är tidiga mornar, lerig galon, matsäckar som pappa gör bättre, skridskor som skulle ha skydd som jag glömt, borttappade vantar, barnakuten en fredag. Alltid slut i kylen, tio tröööökiga ärenden att ta itu med med den ena svårjobbade instutionen efter den andra. Fula naglar och punka på cykeln sen..tja ett år?  Tid som inte räcker till det jag önskar. Styrkepass som inte blir av. Hoprullad yogamatta som samlar damm.

HEY! Det är livet! Men jag väljer att inte se det så. Jag är arbetare, drömmare och äventyrare. Med en märkpenna i ena handen och smutstvätt i den andra. Jag vill jobba. Jämt. Nästan varje dag. Jag vill leka med min dotter varje dag. Jag tänker inte vara hård mot mig själv när det inte blir precis så. Jag tänker försöka få det att gå ihop.

Jag inspireras av mina adepter som pusslar in träningen. Som tar sig tiden. Får det att funka. Som vågar välja guldfärg istället för gul märkpenna. Vågade säga att jag satsar på mig själv, även om jag får lite dåligt samvete då och då.

Då och då surfar jag in på youtube. Googlar något äventyr. Får lite gåshud där i soffhörnet där jag sitter och jobbar på kvällarna. Ibland är livet magiskt helt av sig självt. Men oftast måste man blåsa bort massa andra människors värderingar och läsa sin egen trollformeln.

Jag tycker vi alla ska våga satsa på guldkant. Sikta mot stjärnorna. Vi kanske inte når dit men blicken i skyn gör dig större. Rikare. Gör livet magiskt.

---

Ibland blir jag lite allmänt irriterad. På det här subtila naggandet på de som lever med fulla agendor. Fulla med saker vi jobbat oss till. Brinner för. Vill göra. To do’s som ska ta oss till drömmar. Jag har så många i min omgivning som kämpar för att få många bitar i ett stort fint pussel att gå ihop och de förtjänar lite cred.

Människor med saker i kalendrar som utöver storhandling, märka barnvantar och ha ett jobb som vi suckar över måndagmorgon kanske har två? tre? som vi älskar. Egenföretagare som inte kan vara sjuka.

Jag kan bli evinnerligt trött på såna här 😉 som efterföljer en gliring om hur min kalender antas se ut. En kommentar om att ”du borde ta det lugnt ” eller liknande. Ett antagande om att det bar rakt av är stressigt i mitt och mina gelikars liv.

Well! Vet du vad? Det är stressigt ibland. Och det är helt ok. Det måste det vara. Det är inte så att alla stora grejer händer av 8-5 jobb och sen följa Hela Sverige bakar och tio andra värdelösa verklighetsflyktiga serier. Vissa saker kräver att man säger nej till en del för att säga ja till annat och ibland verkar de här ”nej’en” störa en del av en outgrundlig anledning. Vem tror hon/han att hon/han är? Det verkar stressigt.

Det är inget fel med det lugna livet om man vill ha det så. Det skulle nog vara rätt skönt ibland att vara nöjd med att ha det lite som man har det. Men det är fel att klanka på de som vill något annat.

Lite edge. Lite positiv stress. Det driver upp tempot, det oljar maskineriet, det triggar hjärnan och prestationen. Så länge man återhämtar sig från den stressen och det inte är samma sak om stressar om och om igen så fixar man det. Man blir stresstålig. Och för att bolla tusen bollar måste man vara det.

Det är en egenskap. Som är jäkligt bra att ha.

Det handlar inte om att inte vara närvarande. Inte vara mindfull. Snarare tvärtom. Det krävs för att få det att funka. Närvaro och nitisk uppmärksamhet till sin hälsa och återhämtning. För att gasa som en turbo på flera växlar när det krävs. Flera banor.

Och när jag säger att jag inte ”hinner”. Så beror det kanske på att jag just blockat min kalender för att ha den tom en viss period. Fri tid. För att komma på ännu fler fantastiska ideér att försöka hinna genomföra under den här korta korta tiden vi är på jorden. För den är kort som en barnsärk som man säger på finska.

Jag tycker det ibland är lite väl lätt att gnälla på de som verkar vilja mycket. Det är inte alla som lider av det. Långt ifrån. Det är människor som är modiga. Beredda att satsa. Jobba hårt. Kanske göra flera saker. Vågar vilja vara lite mer.

Jag vill bara säga heja! Heja som fasen! Fortsätt pussla. Fortsätt våga lägga till. Spänna bågen. Vila ibland. Vila i prestationen. Ansträngningen. I det hårda jobbet. Sen wop wop och tut tut igen! Livet är till för att drivas från förarsätet. Inte bakluckan!

---