Ko ko i Schweiz

Det ligger naturligtvis en fara i att en löpare börjar simma för mycket.

Risken är att man förvandlas till en sådan här. En kvastfening!

Och då menar jag inte uppstoppad.

Nä, här talar vi om en slags reverterad evolution. D v s, återgång från landdjur till blötdjur.

Har i alla fall känt mig lite vilsen de senaste dagarna, man är icke längre någon badare till löpare, om man säger så. Om än en usel skämtare.

Mötte ett monster för tre dagar sedan. Han kom paddlande i ensamt majestät på egen bana, de andra var fulla med simmare. Mannen hade snorkel, cyklop, flytdolme mellan benen, fenor på fötterna och paddlar på händerna. Han låg mitt i banan och körde något slags fjärilssim, jag tänkte pistmaskin i fel element.

Men jag hoppade i på samma bana strax innan han skulle vända, tänkte det här är en kommunal bassäng, gjord för frihet, jämlikhet och broderskap, men hann inte komma mer upp till ytan innan han kravlade upp på min rygg som en groda i reproducerande syfte. Jag vred till kroppen rätt bra, hörde hur det bubblade till därbak och en röst som vrålade, ”du trängde dig”. Han hade visst fått vatten i snorkeln och var inte glad. Jag var inte särskilt glad heller vilket jag uttryckte på rättfram svenska. Till slut kom vi dock fram till en slags förståelse, och längd kunde läggas till längd.

I morse, enklare omständigheter. En man gjorde vad en man ibland måste göra. Två mil morgonlöpning i lätt strilregn. Inte lika blött som i bassängen, men blött ändå. Sen jag anmälde mig till Ö till Ö tycks fukten genomtränga hela mitt livsrum. Det är väl makterna som vill att jag ska få vattenvana.

Trevlig helg! Bara inte för blöt …

---

På bokrelease i går. I SF-bokhandeln på Västerlånggatan i Gamla Stan. Mattias Ronge pratade om sin nya roman, Andlös. En ruggig och spännande historia om en sjukdom som sprider sig över världen (och inte minst Söder i Stockholm) där andningsreflexen slås ut. Glömmer du att andas så dör du.

I minglet träffade jag en Krishanterare, som funderade på att börja springa. Hon hade egentligen ingen lust, men kände att hon nog borde börja ändå, annars trodde hon att kroppen förr eller senare skulle hamna i kris. Eller, om det räckte med att promenera?

Man andas mera när man springer, sa jag. Mer syre till hjärnan. Det hjälper när man ska hantera kriser. Hon såg fundersam ut. Gå-springa-gå, sa jag. Bygga upp ett beroende. Det är inte gratis, men när man väl nått dit, är det ett beroende för livet. Till slut bara springer man där, utan en tanke på att andas. Man bara andas.

En jättekopia av Darth Vader blickade ner från en hylla. En underbar bokhandel, SF-bokhandeln. Jag önskade jag vore tretton igen. Fast – i morgon går jag nog hit med min son i handen. Han kommer bli helt andlös. Och jag får ett alibi.

Rymdmonster, here we come!

Med på bokminglet:

---

… by the way!

Små segrar är också segrar! ( K Gysing, slaget vid Prag, 2013 e Kr)

---

Kollade in en boklista. Det som toppar just nu är:

En social tudelare i den tid som är?

Och löpningen?

Kanske hamnar någonstans,  där mittimellan.

Bara ta ett djupt andetag! Ut och spring, ut och spring ….

---

Här i Prag förstår de att uppskatta ens verkliga värde.

Ser mig numera i spegeln i ett liksom förklarat ljus.

Men med uppburenhet kommer förstås ansvar.

Det borde man ha tänkt på innan man träffa Johnny!

Och nä, inga hen i Tjeckien än! Här kör man  med traditionella genus!

Längre rapport  i RW! Nu är det dags för elitlöparen att åka hem …

---