Eventet i Chamonix ger 24 amatörlöpare chans att under en unik stafett tävla i samma lag som professionella idrottare. I loppet tävlar åtta lag längs en bana med skiftande terräng om att bli det första laget som hinner före solen runt Mont Blanc – Europas högsta berg – under tiden mellan soluppgång och solnedgång.
I sin tävlan mot varandra och mot naturens egen klocka har lagen bara 15 timmar, 41 minuter och 35 sekunder på sig att avverka den 150 km långa banan. Varje löpare genomför två stafettsträckor på mellan 3 och 19 km med olika höjd- och terrängförhållanden – inklusive stigar, vägar och alpin terräng – medan de springer genom Frankrike, Italien och Schweiz under loppet av en och samma dag.
Låter det här som någonting för dig? Läs mer och ansök här! (sista ansökningsdag är 19 april). 50 finalister väljs sedan ut och får genomgå ett träningsprogram på elitnivå som förberedelse inför eventet. Bland dem väljs sedan de 24 slutliga deltagarna ut genom en kombination av expertpanel och webbomröstning.
Sätt upp ditt eget mål och få hjälp Inte riktigt redo att ta dig an Mont Blanc? Sätt upp ett eget mål till 21 juni och kolla in ASICS #BeattheSun där du får tillgång till träningsprogram som har tagits fram av elittränare för att hjälpa löpare att uppnå sina mål.
Inget annat ämne i Runners World genererar så mycket reaktioner från er läsare som artiklar om kost. Inte sällan är kontentan att vi förespråkar fel saker (kolhydrater), att våra kostråd är otidsenliga (eftersom vi förespråkar kolhydrater) och att vi inte är uppdaterade på den senaste forskningen (som ratar kolhydrater).
Jag tänker inte ge mig in i kostdebatten, men jag vill gärna förklara hur vi ser på ämnet kost i Runners World. För till skillnad från de otaliga dieter som lanserats på senare år ser vi nämligen inte mat som ett nödvändigt ont. Vi tycker inte ens att kalorier är något som man bör undvika till varje pris.
Vår relation till mat präglas istället av ett pragmatiskt förhållningssätt, en syn som vi vill krydda med lika delar inspiration och matglädje. För vi gillar mat. Mat är det bränsle vi springer längre och fortare med. Mat är dessutom gott. Och ju längre och fortare vi springer, desto mer god mat kan vi njuta av. Det är en positiv ekvation.
Men kost är inte bara mat. För löpare är kosten en del av den helhet som också består av träning och vila. Med bra och balanserad kost kan du träna hårdare och oftare, återhämta dig snabbare och hålla dig friskare.
Våra rekommendationer handlar därför i första hand om hur du kan optimera kosten utifrån ett prestationsperspektiv. Det innebär bland annat att vi, till vissas stora fasa, ibland förordar kolhydrater.
Men vi gör det inte av principiella eller ideologiska skäl, eller för att vi är köpta av pastaindustrin eller hjärntvättade av Livsmedelsverket. Vi gör det för att det finns mycket starka bevis för att kolhydrater har betydelse för prestationsförmågan i uthållighetsidrotter som löpning.
Och det kommer vi att fortsätta göra. Oavsett vad trenddieter eller studier gjorda på grunda forskningsunderlag – men med stor ekonomisk säljpotential för media och bokförlag – påstår om kolhydrater.
Vi kommer att fortsätta göra det så länge det massiva, mångåriga och evidensbaserade forskningsunderlaget inom idrottsnutrition och idrottsfysiologi inte motsägs av nya starka bevis. När den dagen kommer så kan du vara lika förvissad om att vi rapporterar om det här.
Personligen skulle jag gärna se en mer nyanserad debatt kring kost i allmänhet. Tänk om vi kunde sluta stigmatisera det vi och andra äter, och istället ge våra barn en positiv, bejakande inställning till mat.
Tänk om vi kunde fokusera mindre på vad vi inte ska äta och mer på det som vi vet är bra för vår hälsa: att röra på oss mer och att äta mer av oprocessad, naturlig mat med högt näringsvärde. Då är jag övertygad om att världen skulle bli en lite bättre – och mycket trevligare – plats.
Den här artikeln presenteras i samarbete med Saucony
Att löparskon har utvecklats från slutet av 1800-talet till nutid är knappast någon nyhet. Men har du koll på många av de banbrytande händelserna längs vägen som har påverkat och format vad vi sätter på fötterna när vi ger oss ut för att springa numera?
1896
Det är dags för världens första olympiska maraton i Aten. Sträckan är precis lika ny som företeelsen att springa långdistans vilket säkert medför en hel del fotskav längs vägen. Antingen för att det mer eller mindre saknades anpassade löparskor eller för att barfotalöpning på stenigt grekiskt underlag saknar en hel del av de stötdämpande egenskaper som vi löpare har vant oss vid idag.
1898
Redan året efter det första Boston Marathon-loppet grundas Saucony i USA. Även om inte löparskor var det första man tillverkade har företaget tack vare sin långa historia en unik erfarenhet av skoutveckling. Dessutom har farten alltid funnits med i namnet – Saucony (uttalas Sock-A-Knee) är ett indianskt namn för att beskriva en snabbt strömmande vatten och också passande nog namnet på floden vid företagets första fabrik.
1920-talet
Utvecklingen av löparskor går sakta men säkert framåt. Sulorna tillverkas numera oftast i flexibelt gummimaterial men ovansidan är fortfarande tillverkad av skinn. Designen som helhet skiljer sig inte heller så mycket från traditionella skor men man lyckas trots det skapa modeller som väger under 280 gram.
1940-talet
De allra flesta lopp under seklets första hälft avgörs på kolstybbsbanor eller i terräng. Därför utvecklas spikskorna snabbare än modellerna för långdistanslöpning. Bland annat finns det redan nu engelska företag som specialiserat sig på att tillverka skräddarsydda spikskor för de snabbaste löparna.
1951
Redan nu har flera tillverkare börjat experimentera med olika innovationer för att ge löpare fördelar mot sina konkurrenter. Den japanska löparen Shegekei Tanaki vinner till exempel Boston Marathon med skor som har en delad framfot som skiljer stortån från resten av foten.
1960
Att skorna inte är det enda som gör löparen visar etiopiern Abebe Bikila när han vinner det olympiska maratonloppet i Rom i överlägsen stil helt barfota. Men att rätt skor inte heller är till skada blev uppenbart fyra år senare då han vann samma distans lika överlägset vid OS i Tokyo.
1965
Vid mitten av 1960-talet börjar de första massproducerade löparskorna med mönstrade gummisulor dyka upp på marknaden. Något som var extra lämpligt då det också är året som det första Lidingöloppet avgörs där den leriga löpningen behövde hjälp med allt fäste som gick.
1970-tal
Den amerikanska löparvågen börjar ta fart på allvar och flera nya skommärken etableras. Det är också nu som Sauconys löparskor får en bredare uppmärksamhet bland de stora massorna beroende på bra betyg för kvalitet och komfort i bland annat Runners World.
1977
EVA börjar användas som material i löparskornas mellansulor och inom kort har de flesta skotillverkarna börjat experimentera med egna blandningar för bästa möjliga komfort.
1979
Kort efter EVA-materialets intåg dyker de första modellerna med stötdämpande material inbakat i sulan upp. Och i Sverige arrangerades Stockholm Marathon för första gången vilket också blev premiären för nylonmaterial hos löparkläder i Sverige genom SUB4.
1980
Saucony blir först ut med att sy ihop skons tygovandel med lästen för att ge en bättre löpkänsla hos sin modell Trainer 80. Året efter använder man den här erfarenheten för att skapa Sauconys storsäljande modell Jazz som fortfarande är en populär retromodell.
1983
Rod Dixon vinner Sauconys första stora seger då han är först över mållinjen i New York Marathon. Året före det hade märket lanserats i Sverige som första land utanför USA.
Sent 1980-tal
Experimentlustan är på topp. De första testen med att få in elektronik i skorna eller hitta alternativ till traditionella snören dyker upp. Men framför allt handlar utvecklingen om att hitta nya kombinationer av stötdämpning och EVA-material. Löpningen blir också bredare men många nya lopp, inte minst i form av Tjejmilens första upplaga 1986.
1991
Under början av 1990-talet är trenden tydlig att fortsätta skapa bättre stötdämpning i skorna men också att erbjuda bättre stabilitet för att minimera effekten av biomekaniska defekter i löparens steg. 1991 tar Saucony därför fram systemet GRID (Ground Reaction Inertia Device).
GRID är en lika enkel som genialisk lösning, där en liten hytrelkassett i skons urholkade hälparti ger en överlägsen stötdämpning i alla labbtester. Teknologin utgörs av ett nät likt ett uppspänt tennisracket som som emot belastning på ett sätt som ger både stötdämpning och stabilitet. Det här är en teknik som utvecklats och fortfarande finns kvar i några Sauconymodeller under namnet PWRGRID+.
1995
Bikilas ande vilar över hinderloppet vid VM 1995 i Göteborg då kenyanen Christopher Kosgei blir den senaste löparen att vinna guld i VM eller OS utan skor på fötterna. Helt barfota var han däremot inte, han hade faktiskt tejpat ihop ett antal tår, vad det gjorde för skillnad är däremot oklart.
2004
Om det var Kosgei som sådde fröet till att det de första så kallade barfotaskorna börjar dyka upp 2004 är oklart. Men i kombination med att boken Born To Run kommer ut 2009 finns det inget som kan stoppa jakten på att hitta det naturliga steget med hjälp av så minimala skor som möjligt – eller allra helst helt barfota.
2010
Som på beställning lanserade Saucony modellen Kinvara för att uppnå minimalism utan att ta bort all sula och stötdämpning. Nyckeln till att lyckas med det var en justering av det så kallade häl-till-tå-droppet, skillnaden i höjd mellan häl och tå. Kinvara var den första stora modellen på marknaden med 4 mm häl-till-tå dropp.
Vanligtvis brukar nivåskillnaden ligga på 10-15 mm, något som de första löparskorna på 70-talet ärvt från klackskor och vilket sedan levt kvar av tradition. Kinvara gjorde att löparen hade möjlighet att landa på fotens mitt eller främre del samtidigt som de hade tillräckligt med stötdämpning.
Att tala om dropp blev nu en lika viktig faktor som dämpning eller vikt för många löpare. Därför kan du alltid se hur stor nivåskillnaden är hos en specifik Sauconymodell genom att titta på märkningen i hälen på innersulan.
2014
Med nya tekniska landvinningar inom materialutvecklingen har hela skobranschen skapat lättare modeller som sitter bättre på foten utan att tappa den stötdämpande komforten. 2014 tog Saucony nästa steg genom att lansera ISOFIT som omsluter foten som en socka för att ge komfort, stöd och följsamhet.
2015
Under slutet av förra året och början av 2016 kommer Saucony på att implementera det helt nya stötdämpande materialet EVERUN i sina skor. Det nya materialet är en polymer, som bevisat ger bättre energiåtergivning och placeras mer eller mindre i direkt kontakt med din fot istället för djupt inne i sulan för en effekt som är tillräckligt stor för att du ska känna den från första steget.
Eftersom EVERUN läggs in som en ”toppsula” direkt under hela fotbäddens längd får din fot möjlighet att fördela hela kraften på en större yta jämfört med en traditionell sula i EVA-material vilket bland annat kan minska risken för hälsporre.
Framtid
Som du märker är EVERUN (som du kan läsa mer om här) bara det senaste steget i Sauconys utveckling av sina löparskor. Vad som är nästa steg är fortfarande en hemlighet men missa inte att bli först med att få reda på den genom att följa Sauconys fortsatta utveckling på deras Facebooksida eller sajt.
Jag vill träffa just DIG för en PT-timme! Därför ger jag nu er chansen att slåss om en PT-timme. Allt du behöver göra är att skriva en motivering till varför just du ska få komma och träna med mig på Crossfit Nordic. Du kan antingen skriva motiveringen här som en kommentar eller mejla den till mig på anna-lena@crossfitnordic.se. Nästa fredag 12 februari meddelar jag vem den lyckliga vinnaren är.
Nyckeln till att komma igen på ett bra sätt är att vara realistisk och snäll mot kroppen. Starta där du är formmässigt, och inte där du hade hoppats att vara (dvs. plan A). Svårt, vi vet. Men backa bandet och acceptera förändringen så blir resultatet bättre i slutändan.
Missat veckor (men inte pga. sjukdom) – satsa på plan B: Skala ner veckorna i mitten och slutet av programmet. Har du alltså missat ett par veckor på ditt schema så här års, satsa på att skala ner lite i mitten av slutet av programmet. Början av ett träningsprogrammet är viktigt för att bygga upp en stadig grund att stå på och förebygga skador. Så för att missa så lite viktig träning som möjligt, justera bort några av de längre rundorna i mitten av programmet och skippa någon formtoppningsvecka i slutet av programmet. (se till att du har minst en veckas rejäl nedtrappning för att ladda inför loppet.)
Har du varit sjuk – plan C Har du åkt på en rejäl influensa eller liknande är det klokare att följa plan C. För varje dag du har varit sjuk bör du nämligen vika två dagar för återhämtning. Har du varit sjuk i tre dagar bör du alltså räkna en vecka för att ta dig tillbaka till var du var innan du blev sjuk.
Första veckan tillbaka Börja med ett par korta 30-40-minutersrundor i ett skönt tempo för att låta kroppen hitta tillbaka till löpningen utan stress. Efter några sådana rundor kan det vara läge för ett lite längre pass på helgen.
Andra veckan tillbaka Nu bör du vara tillbaka på samma träningsmängd som innan du blev sjuk, men ta det fortfarande ganska lugnt så kroppen hinner med.
Tredje veckan tillbaka Nu är du redo för högintensiv träning som tempopass, backar, och fartintervaller (om du har sådana i din träningsplan dvs.) och fortsätta att bygga på dina längre rundor.
Kom ihåg – målet är att stå på startlinjen stark, frisk och hel!
I min familj är jag starkast. I alla fall enligt min son. För honom är det skrattretande att hans pappa skulle vara starkast. Nu säger jag inte att alla kvinnor måste bli starkare än sina män, men för mig är en utjämning av kroppsstyrka ett viktigt feministiskt steg. Det är mamman som är den coola superhjälten – pappan springer.
Petra Kindlund Petra Kindlund har en andraplats på Lidingöloppet i bagaget, och har sprungit maran på 2.56. Hon är även grundare av Runacademy, som erbjuder löpargrupper och online-träning:
– Många är jättemotiverade direkt efter nyår, och går från att inte träna alls till att köra fem stenhårda pass i veckan. Då är risken stor att man blir skadad eller tröttnar efter enbart några veckor. Istället hade det varit mer realistiskt med tre pass i veckan, där man varvar hårda pass och några lättare återhämtningspass. Då blir det lättare för kroppen att ta till sig träningen, och man ökar chanserna att vilja fortsätta med träningen så att det blir en vana.
Sandra Eriksson Sandra Eriksson är finländsk hinderlöpare med flera EM, VM och ett OS på meritlistan (samt RW-krönikör och bloggare):
– Jag har alltid älskat att planera och skriva listor på saker som jag ska bli bättre på, samtidigt som jag sällan följer mina planer mer än ett par dagar. Så mitt bästa tips är att inte haka upp sig på vad som har varit ifall man råkar bryta sitt löfte eller sin vana någon dag. Det går ju ändå inte att göra det ogjort.
Tänk inte heller så mycket på vad du ska göra i morgon, nästa vecka eller nästa månad. Tänk istället vad kan jag göra just nu?. Gör det bästa möjliga av den situation du för tillfället befinner dig i. För vi lever trots allt bara just nu.
Lisa Nauclér Lisa Nauclér har flera JSM-medaljer på 800 meter och 1 500 meter och har även sprungit för det svenska landslaget, och är en av grundarna till löpargruppen Runday:
– Det viktigaste är att sätta upp ett mål som du själv tycker känns lustfyllt, så att du inte väljer ett mål av slentrian eller på grund av vad någon annan tycker. När målet känns riktigt roligt så blir resan så mycket lättare! Sätt upp några milstolpar på vägen och se till att vägen mot målet, även om den innebär mycket träning, känns inspirerande. När du väl har satt upp ditt mål är det en bra idé att skriva ner det. Sätt sedan upp det någonstans där du ser det så att du ofta blir påmind om ditt mål.
– Jag brukar sätta upp ett tydligt mål framför mig. Det är inget diffust mål, utan snarare att jag ska springa en sträcka på den här tiden ett visst datum. När jag tänker på mitt mål ska det kännas positivt och åtråvärt. Det måste också vara ett realistiskt mål, som jag kan nå efter mina förutsättningar.
Sedan brukar jag sätta upp delmål och mäta min prestation någon gång i månaden för att följa upp hur det går. Är jag på rätt väg? Bör jag ändra träningsmängden? Är målet för tufft – bör det revideras – eller behöver jag rent av en ännu tuffare målbild? En idé kan vara att sätta upp veckoplaner, så att man kan bocka av och se att man har genomfört det man har tänkt sig.
Det är lätt att bli för ambitiös och gå ut för hårt från början. Då är det bättre att trappa upp träningen successivt, låta kroppen vänja sig, så att man inte skadar sig eller tröttnar. Kom också ihåg att vägen till målet inte är spikrak. Man måste acceptera att den kan vara krokig – och att man har mycket att lära sig av sina motgångar.
– Skaffa en rutin! Rutiner är det bästa som finns. Vill du springa dagligen så gör en plan. Gå till exempel och lägg dig en halvtimme tidigare, och stick ut och spring en halvtimme tidigare på morgonen istället. Många kan kanske tjäna en timme eller så om man prioriterar bort lite tevetittande och Facebook-scrollande.
Får man bara in en rutin så tror jag att man till slut verkligen bara uppskattar träningen, och till slut ser man det inte längre som en uppoffring. För mig funkar detta bra. Inför träningsveckor planerar jag träningen och får snabbt in en rutin, till exempel 3-4 timmar löpning på morgonen och 1-1,5 timme på eftermiddagen.
Det känns riktigt skönt att för en gångs skull känna att träningen flyter på precis så som jag vill. Inga skador, skavanker eller känningar. Kroppen bara suger åt sig all träning som en svamp just nu. Jag kan köra 20km marafart ena dagen och långpass dagen efter utan att känna mig särskilt sliten. Jag vet inte riktigt hur det kommer sig. Sömn, mat, arbete och återhämtning är inte särskilt mycket bättre nu jämfört med tidigare. Plötsligt händer det bara. I januari blev det mängdrekord med 565km. Även om det inte riktigt blev så många fart- och tröskelpass som jag hade hoppats på så är jag ändå mer än nöjd med mängden jag lyckades skrapa ihop. Det kan nog bli bra det här. Riktigt bra till och med. Just nu känner jag mig odödlig. Barcelona here I come! Sjukdom är det enda som kommer kunna stoppa mig från ett nytt PB. Sub2.50 känns också realistiskt just nu. Jag måste ha ett konkret mål för att orka med all träning, det har alltid vart min största drivkraft men mist lika stark är rädslan för att misslyckas nå det högt uppsatta målet och det ska inte underskattas som incitament. Faktum är att jag själv just nu är lite förvånad över att kroppen kan absorbera all träning, särskilt med tanke på att jag ökat volymen en hel del inför denna mara. Än så länge verkar bäst före datumet på den här kroppen inte ha passerat.
Nu är det bara dryga månaden kvar och det börjar bli dags att byta fokus från mängd till fart. Väderförhållandena är ju som dom är just nu, februari är inte den bästa månaden för att springa fort utomhus. Inför vårmaror brukar jag alltid vara nojig att inte få till tillräckligt många fartpass på asfalt och Barcelona ligger ju ännu tidigare än både Paris och Rotterdam som jag sprungit tidigare men inte ens det oroar mig just nu. Jag gillar specifik maraträning för det krävs i regel att man springer lite längre sträckor än inför millopp och halvmaror och det passar mig. Snittlängden på mina pass i januari var 21,7km. Men om jag ska få till mera fart så är det läge att sluta tänka långa pass för då kommer det garanterat att slita i kombination med överfart. Igår körde jag 2 x (3 – 2 – 1km) på löpband. Totalt blev det en hyffsad mängd löpta kilometrar och rätt många av dom i överfart. Trodde jag skulle vara seg efter dåligt med sömn och en känsla av en begynnande förkylning men kände redan på uppjoggen att det fanns spring i benen och pulsen låg lägre än normalt. Nu kan förvisso farterna på band inte jämföras med reella farter utomhus men det känns ändå som en bra indikator. Inför mina tidigare maror har jag alltid känt mig sliten i just denna del av uppbyggnadsfasen, igår kändes det bara lätt och för en sekund funderade jag på om jag skulle köra ytterligare en serie bara för att.
Idag funderar jag på att vila. Men samtidigt känner jag mig inte sliten utan snarare sugen på att springa så det kanske bara är dumt? Never waste good legs. Alla säger hela tiden att man ska våga vila men jag tror också att man måste våga träna om man vill bli bättre. Det är trots allt skillnad på smärta och smärta. Och efter gårdagens pass på band är jag sugen på lite löpning utomhus. Samtidigt som det är skönt att löpbanden finns för lite snabbare löpning vintertid är det ofta skönast att springa ute. Vill man så går det ju att springa sig trött ute så här års också även om farterna inte blir domsamma. Den senaste tiden är det inte blankisen och snömodden som stört mig mest utan snarare 1) Mörkret – att man knappt ser vart man springer 2) bilister som inte förstår när dom har väjningsplikt och bilister som inte lärt sig använda blinkers (det är ofta svårt att tvärnita som löpare så här års) och 4) folk som promenerar med hörlurar och håller på skita på sig när man svishar förbi. Jag är ofta beredd på att få en handväska i ansiktet med tanke på hur rädda vissa blir. Men trots det så lockar mörkret och minusgraderna just nu.
Har börjat fundera lite på kläd-och skoval till Barcelona också. Beställde ett par nya DS Racer10 förra veckan, sulan på mina gamla börjar sjunga på sista refrängen och även om dom skulle hålla för ytterligare en mara så känns det lite lyxigt med ett par fabriksnya skor direkt från kartongen lagom till årets första tävling. Har vart lite sugen på den nya modellen DS Racer 11 men den ser lite omgjord ut så jag vågar inte chansa just nu. Tian är den absolut bästa skon jag sprungit i, perfekt för just marathon. Tänkte också beställa svenska friidrottslandslagets linne. Jag har efterfrågat det i flera år och äntligen kan man köpa de officiella kläderna även som motionär. Perfekt för oss som springer lopp utomlands.
Det har blivit mycket träning dom senaste månaderna, ändå känner jag inte att jag försakat nåt annat mer än tidigare. Vill jag ha en vilodag tar jag en vilodag. Känner jag för en rejäl bäcka så tar jag det. Vill jag gå på krogen så går jag på krogen. Det handlar om balans och att leva också. Jag kommer aldrig att vinna nånting eller ens vara i närheten. Balans för mig är inte att räkna kalorier, undvika allt vad socker heter, käka kvarg till frukost, sallad till middag och springa 14mil i veckan på det. Då skulle jag bli dum i huvudet. I lördags var jag ut med ett par kompisar som också tränar en hel del men som fokuserar på styrka och som inte är lika liberala i sin syn på kost som jag. Fick frågan om jag inte skulle bli en bättre löpare om jag skippade ölen. Tveksamt svarade jag, snarare tvärtom. Om jag ska klara av all träning måste jag veta att det inte finns några förbud så den där ölen gör mig snarare till en bättre löpare. Och Nutella semlan i kylskåpet gör att jag precis bestämde mig för att sticka ut och springa nu. Inte för att det egentligen behövdes men ändå. Den kommer smaka så mycket bättre efter en timmes löpning.
/Hörs
Dagens låt: nu vill jag ha sommar, sol och splitshorts. Tyvärr lär det dröja ett tag tillså istället får jag försöka skapa en sinnesstämning av sommar i mitt huvud med hjälp av musik. När jag tänker på sommar så tänker jag på värme och när jag tänker på varm sommar tänker jag 1994 och fotbolls VM i USA. Ravellis straffräddning till tonerna av Bruce Springsteens Jungleland med Clarence Clemons på saxofon i vad som skulle kunna vara världens bästa saxsolo. Det är sommar det.
Firade tisdag med ett nytt PR i både Turkish getup och viktad pullup! Jihoo! Jag lyckades resa mig upp med en 26-kiloshantel på rak arm, upp i en snygg Turkish getup. Eller snygg och snygg. Utifrån såg det nog rätt snyggt ut, men inne i huvudet var det mest snurriga tankar av typen ”Ofyfanofyfan”, ”Tappa inte nu”, ”Nonononono!!!” Men upp kom den. Och ner.
När jag hade kommit ner liggande på vänster sida och bara skulle lägga ner hanteln på golvet igen släppte jag för en sekund kontrollen lite – jag var ju klar, hade persat och var överlycklig! – och när jag då böjde armen lite drullade hanteleländet ner på bröstet via vänster lår. Så nu har jag en lårkaka på vänster lår och en som det känns tillknycklad bröstkorg. Som tur är landade den rakt på bröstbenet och inte på en tutte. Men jag tappade luften och fick sitta en stund och återhämta mig.
Sedan var jag tydligen redo att maxa i viktad pullup. Mitt tidigare PR var 7,5 kg extra och det satte jag idag också. Sen gick jag upp till 10 kilo och då gick det otroligt långsamt på slutet. Men jag lyckades pressa upp hakan över räcket. Allvarligt var jag ju tvungen att göra det – alla från OBS-klassen som var där stod och tittade. Hade jag missat hade de aldrig slutat håna mig. Se där vad lite press kan göra.
Se till att persa ibland – pressa dig till ditt yttersta för att se var dina gränser går och se att du faktiskt utvecklas. Dessutom är det sjukt kul att persa!
Namn: Sven-Olov Kumlin Ålder: 61 (H60 2016) Längd: 187 cm Vikt: 80 kg Klubb: LK Nyköpings Runners
Berätta lite om din idrottsbakgrund: – Började springa redan på 60 talet som liten pojke och hårdsatsade på sporten under hela 80-talet. För att få omväxling började jag med triathlon 1985. Första triathlontävlingen var 1985 i Oxelösund. Så det blev 30-års jubileum för mig förra säsongen.
Hur kommer det sig att du började med triathlon? – Oxelösund/ Nyköpingsregionen hade många riktigt bra triathleter samt en triathlontävling på 80-talet som inspirerade mig att börja med triathlon. Sedan gillar jag alla häftiga prylar.
Vilken distans satsar du på? – 2016 satsar jag på Jönköping Ironman 70.3 samt. Jag ska även försöka försvara mitt Riksmästerskap på Olympisk distans. Längre fram blir det Ironman igen.
Hur ser en träningsvecka ut för dig? – Har privilegiet att träna på heltid så de flesta dagar innebär 2 pass per dag. Under vintern blir det 4 spinningpass, 3-4 löppass och 3 simpass.
Hur lägger du upp träningen över året? – Tränar helt baserat på egna erfarenheter, kommer att försöka periodisera träningen mer denna säsong. Det är viktigt att låta kroppen bestämma en hel del så att man undviker skador, vilket är viktigast.
Vilka är dina svagheter? – Är ganska jämn i alla tre disciplinerna, på cyklingen kan jag ibland bli lite för bekväm för att säkra löpningen.
Vilka är dina styrkor? – Absolut min starka vilja, när det är som jävligast är jag bäst. Har även alltid bra koll på min utrustning för att slippa överraskningar.
Hur ser din träningsfördelning ut mellan de olika grenarna? – Antal pass per vecka är tämligen lika mellan disciplinerna, när utesäsongen för cykel startar kommer jag att satsa på att bättra cykeltiderna, vilket kommer att innebära mycket cykling.
Vad är ditt stora mål i år? – Jönköping Ironman 70.3.
Vad är dina tre bästa tips till nya triathleter?
Kontinuitet är nyckeln till framgång!
Tävla, du blir bättre!
Se till att ha hyfsade prylar, det blir roligare!
Var tycker du det är bäst att träna? – Tränar helst i hemmamiljö, halva tiden i Hammarby Sjöstad/Nacka reservatet och halva tiden i Oxelösund. Där finns fantastiska träningsmöjligheter!
Hur många punkor innan du bryter? – Bryter först när absolut ingen annan lösning finns. Körde till exempel 25 km med bruten arm för att nå målet ett år i Vätternrundan.
Värsta och bästa simning: – Det var väldigt stora vågor under SM 2015 i Västerås, annars är jag ofta väldigt jämn när det gäller simningen, oavsett förhållanden.
Hur många timmar tränar du en vanlig vecka i april? – 10-15 timmar.
Våtdräkt: – Orca 3.8.
Cykel (huvudsaklig tävlingscykel): – Columbus Chrono med Ultegra och Hed disc.
Idrottsliga meriter (tider, medaljer m.m.): Har deltagit i sammanlagt 176 tävlingar i löpning, cykel, simning, triathlon och längdskidor. Personbästa: Maraton 2:59:34, halvmaraton 1:19:58, 10 km 35:18. Fem stycken Svenska Klassiker Riksmästerskaps silver 2014 på Olympisk o Sprint. Riksmästerskaps Guld 2015 på Olympisk distans. Genomförde Kalmar Ironman 2014, Långdistans VM Motala 2015
Målsättning: – Att kvalificera mig för VM i Ironman 70.3 eller Ironman samt att på Olympisk distans placera mig topp fem på ett VM.
Den 19-26 mars 2016 åker vi på redaktionen och flera av tidningens medarbetare till Monte Gordo i Algarve, Portugal, för att möta våren och starta upp säsongen på allvar. Den ordinarie RW-veckan är fullbokad, men du har fortfarande chans att träna ihop med Mustafa ”Musse” Mohamed, Anders Szalkai, Sofia Hedström, Lars Södergård och Hjärnfysikern Johan Renström.
Resorna bjuder också på ett digert förläsningsschema där bland annat vår kostexpert Emma Lindblom berättar om hur du kan optimera ditt kostintag, coach LG Skoog delar med sig av sina bästa träningstips och Sten Björnum pratar löparskador.
Med tisdagskombon (du reser tisdag-tisdag) kan du nämligen ta del av två olika temaveckor, dessutom till bättre pris!
Den perfekta kombinationen mellan Team Stockholm Marathon och Runners World! De första dagarna 15-19 mars tränar du tillsammans med Team Stockholm Marathon där Anders Szalkai står för coachningen tillsammans med ledare från TSM och Springtime. Därefter anländer Runners World och du deltar i Running Week 19-22 mars.
Kickstarta löpsäsongen i Monte Gordo!
Träffa och träna med inspirerande löparprofiler
Perfekta omgivningar och härligt klimat för löpning
Under komboveckan springer vi bergspass, långpass, tränar löpteknik, intervaller, samt kompletterande yoga, rörlighet och styrka för löpare. För den som vill går det att samla ihop många mil i löpskorna den här veckan!
En kombination av de här två veckorna ger en rolig och givande blandning mellan hårdare träning och mer lekfulla aktiviteter. Första delen med mycket löpning och resterande dagar mer träningspass för hela familjen. Självklart går det bra att åka utan familj också, det finns träning för alla åldrar under familjeveckan.
Träffa och träna med inspirerande löparprofiler
Perfekta omgivningar och härligt klimat för löpning
Tänk yoga i soluppgången, smart löpning och gruppträning med proffsiga instruktörer. Och vad sägs om fräsch mat, strandhäng, roof-top-barer, shopping och äventyr? Häng med hälsomagasinet Womens Health till Palma i vår – en resa du inte vill missa!
19-26/2: Fr 11950 kr/per. i dubbelrum.
Vi lovar fantastiska träningsveckor för alla sorters löpare och läsare!
