– Vi kan väl göra något annat någon gång? Typ en hinderbana eller så?”

Jonas från OBS-klassen visste inte vad hans önskan skulle innebära. Hinderbanan sket sig nämligen och jag vädrade morgonluft.

– Då kan vi köra ruffie istället!

Jag trodde att det skulle vara ett gäng övertända OBS:are som dök upp till Ruffieträningen, men det visade sig att inte så många vågade sig dit och de som kom var skiträdda! Som tur är för Zach och Johan fick de träna tillsammans. Jonas, som väntade på att Kristian skulle dyka upp, skulle börja träna med en tjej som kört mycket Ruffie förut, och jag tussades ihop med en tjej som aldrig tränat Ruffie förut, och som inte hade tränat alls på ett tag. Hon var lite nervös. Jag lugnade henne förstås. Det här skulle gå bra.

Vi satte igång. Musse Hasselvall höll i passet och gick igenom vad vi skulle göra. Passet består av fyra block som man kör två gånger, och redan efter det första blocket började OBS:arna pusta och stöna. Inte blev det bättre under block två då vi pumpade slut på våra stackars ben som redan var lite möra av morgonens crossfitpass. Mina kompisar blängde till och med lite på mig, ”vad var det här för en jävla idé?” såg det ut som att de tänkte. ”Fy faaan” ”Det här är vidrigt”, var bara några av de glada utropen från mina käcka träningsvänner, allt medan min egen partner fick ett blodtrycksfall, blev vit i ansiktet och fick lov att kräkas lite.

Vi slet med svåra och tunga övningar, bland annat en övning där man skulle göra rygglyft samtidigt som man låg på träningskompisens lår. Jag har en hel bildserie på Zach och Johan när de förtvivlat försöker få till det. Jag är glad att jag inte har en hel bildserie på mig själv när jag gör jordens faceplant rätt ner i gräset eller när vi får övervikt åt andra hållet och min partner handlöst faller bakåt med mig uppepå.

Ingen hade det dock värre än Jonas. Kristian dök nämligen inte upp förrän det var för sent och Jonas fick fortsätta kötta på med tjejen han fått tilldelad sig. ”Vilket jävla monster! Jag är helt jävla slut! Hon är från grannbyn dessutom.”, utbrast han och pekade uppåt för att indikera Norrland. Under sista blocket pausade hon och frågade om han var tvungen att kräkas. Det behövde han inte.

Det var ett lite stukat gäng som avslutade passet på gräsmattan i solen, men de sa att de hade haft roligt. Jag hade det i alla fall! I brist på träningspartner fick jag köra mot Musse, och det är alltid en ynnest. Och Ruffie är bland det roligaste jag vet!

Jahapp. Då har man firat midsommar. Den innehöll allt som en midsommar ska: en lång bilresa, dans runt midsommarstången, sill, snaps, tupplurar, långa sovmorgnar, grillat kött, läsning, vin och bad i alldeles för kallt vatten. (På bilden har jag just vältrat mig upp på bryggan från den 14-gradiga sjön.)

Vad den inte innehöll var träning. Jag hade med mig träningskläder till stugan där vi firade midsommar, men när det väl skulle till var jag inte ett dugg sugen. Jag hade ju precis sovit i tio timmar, då kan man ju inte bara kasta sig upp och köra burpees! Det begriper ju vem som helst! Och sen var det ju dags för lunchen och när det hade halkat ner en bit fick man ett glas vin i näven – och sen var den dagen liksom körd, träningsmässigt. Så jag satt helt enkelt på min rumpa i flera dagar. Och det kändes i morse när jag plötsligt skulle träna. Det var tungt, jag blev jätteandfådd men efteråt är ju känslan helt grym. Vi körde Bulgarian split squats, hantelrodd, windmill och pushpress med hantlar. Tajmade dessutom, alltså att man skulle köra övningarna i ett förbestämt tempo, så det var segt och utmattande. Det var för väl att vi inte skulle springa direkt idag.

Nu är det sista veckan före semestern, och jag kommer att köra min vanliga träning (+ ett Ruffie-pass med OBS-klassen ikväll) och ladda på bästa möjliga sätt inför fem veckors ledighet. Men då ska jag inte bara sitta på rumpan. Det också, naturligtvis, men då blir det träning också.