Med hösten passar företag på att spinna på folks längtan efter nystart. Det är egentligen nya vanor och nya känslor som vi kanske längtar efter men vi lockas att nå dem genom att konsumera. 

Överallt läser man att ”butikerna är fulla med höstnytt” och hinner man inte dit fysiskt så är det väldigt lätt att klicka hem saker på nätet. Fri frakt, fri retur. Många tidningar, bloggare och träningsprofiler visar bilder från nya kollektioner och har nya snygga träningskläder på sig eller på bild som vi (ja jag med!) blir sugen på att skaffa mig. Man längtar efter en härlig känsla!

Sportklädesföretagen passar på att lansera ett nytt sätt att synas i mörker, hålla sig varm/ hålla sig sval, bli komprimerad/ kunna röra sig fritt. Det är nya kollektioner med nya mönster och så gärna massa nya citat man ska gå runt och fronta för att visa att man minsann är någon att räkna med.

Och ja! Visst är det så att ett nytt plagg eller ett citat kan göra skillnad. Absolut!

Men är det hållbart? Att köpa nytt hela tiden? Om grejerna företaget säljer ska vara så bra, varför måste du ha nya tights eller jacka varje år? Och ja! Det finns galet mycket snygga tights och linnen och grejer därute men är det hållbart att köpa nya av dem varje säsong? Hur är de gjorda? Vad kommer de ifrån? Vem har sytt dem? Vad tror vi händer med de här plaggen som genom sina djärva mönster har en kort ”trendrätt tid” och sen först reas ut och sen..försvinner? Slängs?

Är det ok med dig att det är ett plagg som ska hjälpa dig ta dig ut eller iväg till träningen? Vem har skapat det tänket? Egentligen? Längtan efter prasslande färgglada löv i träningskläderna man hade förra året som är så bra, som håller i år igen, räcker inte det? Behövs det att få dra på sig något nytt för att bli lite extra motiverad?

Är det på ett linne eller en tröja det ska stå att du är cool och orädd? Eller är det mer hållbart att bara vara det? Att leva citaten och visa dem i dina handlingar? Vara badass och fierce och visa att smärta bara är lite temporärt och ära är för alltid?

Är din träning hållbar? Är hur du planerar att träna hållbart? Känns kroppen hållbar eller finns det något att ta hand om innan du spänner bågen? Du är aldrig starkare än din svagaste länk. Kanske är nu tiden att ta hand om den. Jobba inifrån ut. Kanske behöver du något annat än det du gjort innan, för att få nya resultat. För att sluta få känslan av att träningen aldrig blev som du tänkt. Kanske är det dags att förenkla. Dags att sluta mäta i siffror och få fingerspitzgefuhl för kroppens signaler. För oj vad signaler den har om man lyssnar.

Är din tänkta kost hållbar? Är det hållbart både för dig och miljön att äta som du gör? Ser du fram emot att äta som du tänkt (om du tänkt, det är ju några som faktiskt inte tänker så mycket). Eller är det en period av strikt kost att hålla dig till på g? En ansats du haft flera gånger tidigare men det har inte – ja hållt? Äter du för livet?

Lever vi hållbart?

Jag ägnar mycket tid åt de här tankarna nu och high-fivear mig själv mentalt varje gång jag står emot att köpa något nytt. Varje gång jag får för mig att jag vill ha något så börjar jag med att med att inse att 1) jag faktiskt inte behöver egentligen, 2) löser det på annat sätt, 3) lånar, 4) gör om något jag har, 5)l agar eller 6) köper begagnat 7) ”Ok det här vill jag verkligen ha och jag kommer använda det länge och mycket -. jag köper!”. Den känslan gör så gott och värmer längre än ett par galet mönstrade tights. Promise.

Hur tänker du?

---

Träning är för alla.

Man tränar inte trots att man är storlek större eller mindre. Man tränar inte trots att man fött barn. Man tränar inte trots x y z.

Man tränar därför att man mår bra av det. För att man har ett mål. För att det berikar livet. För att det ger ett ess i ärmen i resten av vardagen. För att det kanske tar emot lite att sätta igång men det alltid alltid alltid är värt det.

Vi tränar olika. Vi tar med oss energin tillbaka till helt unika vardagar. Vi sätter igång efter att ha gjort olika saker.

Vi springer, hoppar, simmar, slår, drar, trycker och lyfter olika. Olika tungt. Med olika aktivering i kroppen.

Vi ser olika ut. Vi har gjort olika saker. Vi kan alla vara otroligt vackra när vi rör oss av rörelseglädje. Vi kan alla vara starka och vi är alla svaga.

Vi definierar känslan av att träna olika. Men jag lovar att #vavavoom är en känsla som kapslar allt det där du känner. Kanske innan, kanske under, kanske efter. Kanske inte varje gång. Men du kommer tillbaka för att hitta det.

Jag stod på alla fyra på golvet och gjorde katten-kon (ni vet man skjuter rygg och svankar omvartannat) häromdagen. Min 6-åring var med och jag hade (nakenfis som jag är) inget på överkroppen. Hon tittade på min mage som blir som ett russin när jag står så för den har töjts ut två gånger när två underbara bebisar legat där och den bara är så efter det. ”Visst är den fin” sa jag. ”Ja jättefin mamma” sa hon.

Vill du ha vavavoom? Kika här!

---

Fast egentligen- lev ett liv du vill uppleva nu. Lev ett liv med upplevelser som värmer ända in i hjärtat. Som värmer andras hjärtan. Som hjälper andra.

Lev inte ett liv för att imponera. Var så cool, var så närvarande att du kan uppleva magin i vardagen. Magin som finns i en måndag, tisdag, onsdag och torsdag. Inte bara fredag och lördag. Magin i en söndagkväll inför en vecka med utmaningar i ett magiskt liv.

Fråga dig själv varför du jagar det stora? Jaga – för all del. Men jaga för egen del och njut av resan.

Känslan efter ett lopp du klarat av, känslan av att ”jag klarade det” innefattar inte bara de kilometrar du avverkat just då utan alla steg du tagit fram till målet. Det kan få vara så mycket mer än ett enskilt ögonblick. Det kan få vara allt det där du gjorde hela vägen.

Tänk så bortkastat att tro att ett fantastiskt liv måste vara massa fördefinierade upplevelser. Tänk så bortkastat att gå runt och vänta på, längta till och sakna magiska händelser när de går att skapa precis var som helst. Det är bara att de inte kommer se ut som på film eller i reklamen. De är på viktigt.

Idag är jag lite melodramatisk av en anledning jag hoppas inte komma skriva mer om. Jag är så tacksam för att jag lärt mig njuta av det, som nog skulle definieras som ”det lilla”. Det enkla. Att jag inte ångrar något.

Lev inte ett liv du tänker att du ska imponeras av när du är 90 år. Lev ett sant liv varje dag som du inte ångrar när du går och lägger dig.

Och läs den här fantastiska krönikan.

---

I höst börjar jag en ny tjänst. Jag kommer jobba med samma frågor jag velat jobba med i två år men får en betydligt stabilare och bredare plattform.

Jag må uppfattas som ett ”träningsfreak” och älska hälsosam mat och sportiga aktiviteter men när det kommer till att prata hälsa på jobbet så vill jag börja i en helt annan ände.

Hälsa som en strategisk fråga som ska ha en plats i affärsplanen.

Jag har skrivit om det här förut. Det har skrivits mycket om det här. De flesta vet vad som får dem att må bra och prestera i balans på jobbet. De flesta chefer förstår också det. Det finns många som jobbar med frågorna ur den här ansatsen. För att få hållbara medarbetare som också då är lönsamma (rent krasst) och lojala varumärkesbärare och sluta med brandsläckningsinsatser så krävs det en strategisk ansats. Det krävs att ledning och chefer är både medvetna och engagerade. Det krävs ofta ganska mycket mer än vad som pågår. Men det är en investering

Men trots det så är det väldigt många arbetsplatser varpå frågan fortfarande förväxlas med friskvårdsaktiviteter. Som den drivs som en utgift, en kostnad. En utmaning som ska lösas med stressföreläsningar, motionsinitiativ, yoga och raw food i lunchrummet.

Enskilda aktiviteter som kan hjälpa individer men vars ansats och sammanhang är avgörande för att det ska ha en effekt på hela organisationens hälsa och lönsamhet.

Det var fantastiskt att läsa den här artikeln som handlar om precis det jag tror på och kommer att arbeta med.

Monday coming up! Nu kör vi!

---

Tema ”förenkla” kommer jag driva hårt i höst tror jag. Tillbaka till det enkla och riktiga. Mycket sånt.

Vi kan tugga torkade gojibär och andra dyra långväga bär som paketerats med diverse hälsopåståenden men superbär, om man kan kalla dem det, det har vi ju runt hörnet hemma! Och färska bär äger över torkade.

Min största oh noooooo den här sommaren är att jag inte plockat blåbär. Att vi missade hjortronen med typ 10 -14 dagar. Inte har några bärbuskar att länsa på hallon, röda vinbär, svarta vinbär och till och med sura krusbär vore fint.

Lingon ska det dock bli har jag tänkt. Och det är så lätt att ta vara på- rensa, skölja, koka och burka. Frysa in och plocka fram sommar senare i höst och vinter.

Många fnyser åt att använda bärplockare men när man har små människor med korta ben och tålamod med sig ut i skogen kan det vara skönt att få med sig mer på kort tid och sen ägna tid hemma åt att rensa fint.

En enkel smulpaj, med lite mindre socker, med havregryn och så kanske naturell kvarg eller turkisk/grekisk youghurt till istället för köpesglass eller sån där läskig gulish sås. Blåbär, hallon eller syrliga vinbär. Mmmmm

DET skulle vara fredagsgottis det!

 

---

Igår föreläste jag i mitt egna företag, Formstark Hälsa. Jag har flera föreläsnings”stommar” men gör förstås alltid om för att möta den grupp jag står inför. Igår föreläste jag om ”hälsa och prestation i balans” men med en stundande höst då många drar igång på alla växlar åt alla håll ville jag lägga fokus på ”hälsan först” så det gjorde jag.

När jag föreläser så upplever jag alltid att folks axlar åker ned och mungipor upp när jag pratar  om enkelhet. Jag använder kanske inte ordet så mycket men att avdramatisera träning och kost känns så otroligt efterlängtat.

At bryta ut det viktigaste. Att känna efter vad det är. Det kanske inte är lätt. Men det är egentligen ganska enkelt.

Jag upplever hos många en längtan efter att både växla ned och skala bort. En glädje när man får höra att det är ok att inte pilla ned massa grönt pulver i frukosten. Att man inte ”måste” juice-cleansa. Inte springa maraton eller ultramaraton.

Att hälsa och fantastiska upplevelser kan nås genom något annat. Enklare. Lite mer sant mot dig än mot något kommersiellt.

Prestation och måluppfyllelse tror jag också många gånger kan komma av att förenkla saker. Förenkla träningen. Inte krångla till det. Inte tro att för att jag läser om hur heltidsidrottare (aka elitidrottare) tränar så ska jag göra någon version av deras upplägg i min hämta-lämna-jobba-vardag.

Att för att det finns en klocka som kan tala om att jag ska återhämta mig i 48,7 timmar så behöver jag den för att träna rätt. Att för att det finns intervaller som heter moneghettiintervaller så måste jag ha koll på dem.

Att tro att man missar något när man inte tar in- oralt eller mentalt- eller på sig massa hypade träningspass, produkter och kläder.

Jag tror det finns mycket onödig stress därute över saker man inte gör och inte ”hänger med” i. Och många stora företag skrattar hela vägen till banken på grund av den där stressen och den konsumtion den ofta bär med sig. Onödig konsumtion. Onödig för din hälsa och onödig för vår miljö. En kräm mot påsar under ögonen istället för att investera i att få till en bra sömnrutin.

För många av oss handlar hälsa om att förenkla saker för att kunna vara mer närvarande och bättre uppleva det vi faktiskt gör. Att inte ha sjuttioelva saker som ligger och rullar som en dålig skärmsläckare på näthinnan när vi ska vara närvarande med vänner, partner eller barn. Eller på jobbet för den delen. Att göra lite färre saker ordentligt istället för en massa saker som inte känns helt upplevda eller genomförda.

Saker, aktiviteter och inköp som vi egentligen inte hämtat behov till inifrån oss själva utan som tagit sig in i vårt medvetande när vi haft garden nere i osäkerhet över om vi hänger med de senaste sociala trenderna.

Och det bästa är kanske att när man skalar bort massa trams. Kanske tankar. Press. Produkter. Träningsmål.  Saker som ”måste vara på plats innan….”. Och bara går på känsla. Byter ångest inför intervaller man tycker man borde genomföra mot att bara dra rätt ut i skogen, som inte alls har den där puckeln av motstånd och prestationsångest framför sig.

Ta den mjuka vägen. Den enkla vägen ut.

Då. Kan det bli som att du tar fram några starka pilar av målmedvetenhet och livskvalitet. Som du kan spetsa och putsa på riktigt bra. Verkligen njuta av att dänga iväg mot dina måls piltavla.

Och..bulls eye!

Måste länka till min bloggkollega Lars inlägg häromdagen som fick mig att dra mina mungipor uppåt. Ni får ta honom med en nypa salt om ni är känsliga och jag kan nog tycka att löpskolning har sin plats-speciellt för oss som sitter ned mycket innan och efter löppasse så transitionen till löpningen inte blir så abrupt.

Vad kan du förenkla i höst?

---

Brandfackla i en bensintank! Vad är riktig mat? Hur definierar man det?

Min lunchtallrik idag var iallafall enligt någon inte riktig mat. Mackor, har jag hört, är inte riktig mat. Det duger inte som lunch.

Jag lovar att hade man en portion med kokt pasta och någon tomatsås med säg korv i då hade det inte höjts på några ögonbryn eller frågats om ”blir du mätt på det där?”. Om man hade gjort en näringsmässig analys tror jag min asketiska lunch hade vunnit. Men den var kanske inte inom normen för hur lunchlåda ska se ut. Eller?

Idag åt jag nämligen fyra stora knäckebrödmackor med makrill på och två med en hel mosad avokado på. Till det en tomat och en morot.

Riktig mat? Jag tycker det. Gott? Det tycker jag med och framförallt superenkelt att fixa, mättande och jag vet att jag får i mig bra saker. För mig är det det viktigaste ganska ofta. Det behöver inte vara ett gastronomiskt fyrverkeri jämt utan ibland är det just #feedthemachine som gäller. Krubb. Fort. Enkelt. I magen. Så man kan fortsätta med det man gjorde.

Andra dagar är man sugen på en riktig matupplevelse. Och då tar man sig till det. Men vissa dagar vill man bara tanka maskinen och tuffa på. Såna dagar har jag ofta.

Efter att ha haft ätstörningar förut är det så befriande att ha det här förhållandet till mat nu. Ett förhållande till mat jag inte behöver fundera så mycket på, men är ganska noga med. Jag är noga med: Smak, näring, riktighet och enkelhet. Jag vill inte ägna flera timmar åt att laga mat, speciellt inte åt mig själv. Jag är inte så noga med att planera och inhandla specifika saker och förstår då att det kan bli lite hipp som happ men lyckas ganska ofta laga riktigt goda saker tycker jag. De smakar liksom extra gott för jag vet att det var så enkelt, de är så näringsrika och man får sätta sig vid bordet ganska snabbt. Ni vet min hashtag #foodsforeverydaychampions .

Jag är otroligt noga med maten till familjen på kvällen. Att vi sitter ned tillsammans och att det finns ett helhetstänk. Att det är gott men har aldrig lust att stå längre än 30 minuter vid spisen. Gärna lite disk. Mycket grönsaker.

Ibland tänker jag att vi ofta gör det för komplicerat. Vi matas med tips på saker vi ska äta och med recept och bilder på mat lite var vi än går. Att vi tror att det måste vara på ett visst sätt. Att riktig mat, att lunch måste se ut på ett visst sätt. Vara något som ska värmas eller se ut som en färgsprakande grönsaksfest.

Många vill dessutom äta mindre för de vill gå ned i vikt. Då kanske det är skönt att känna att det är ok att också kunna tänka mindre på mat och käka gott, enkelt men kanske lite tråkigt. Inte mata den här hedoniska hungern med massa recept och smakorgier hela tiden.

Inte hela tiden. Ibland. Kanske låta tisdagslunchen  vara en god enkel blandning av enkla råvaror som mättar, går snabbt att förebereda, inte kostar så mycket och ger massor av näring. Känna att det är ok, inte ”åh jag har en så tråkig matlåda”. Tänka att man fyller på med energi och vara nöjd med det.

Jag tänker så. Hur tänker du?

Provocerar?

---

Eller?

Den 19e september skulle jag sprungit 16 mil. Det skulle, var det tänkt, ta runt 20 timmar- strax under. Det är djävelusiskt jobbigt. Gör ont både då och efter. Men känslan är ändå något av det bästa jag varit med om.

Men jag är inte i form för det. Jag har inte sprungit den mängd som krävs för det målet. Inte hållit den farten. Har ont i nerver. Känner mig så så stark i 99% av kroppen och 100% i knoppen men en svag punkt i ryggen orsakar problem.

Jag ska springa hela livet. Vad är att hoppa över ett lopp nu? Att ta med mig att jag är mentalt starkare än någonsin i min löpning. Har klarat att komma tillbaka efter graviditet i lugn takt. Gjort allt, nästan, rätt. Lyft och vridigt fel och det straffar sig nu.

När jag började inse att jag inte skulle kunna springa 16 mil så damp ett brev ned i brevlådan. Precis då. När jag behövde ett plåster på såren.

Ett erbjudande om att just den helgen, istället för att slita i 16 mil få åka bort och bara ta hand om mig. Log out. Logga ut. Skärmfritt. Yoga. Sova. Vandra. Äta. Kanske fila fötterna eller virka. Läsa. En helg i skärgården med ett gäng sköna människor.

Att jag ens tvekat? Det var när min kompis, nybliven tvåbarnsmamma som inte sovit så mycket den senaste tiden påpekade att hon skulle göra typ ”vad som helst” för detta och jag var ”galen om jag inte åkte” som jag tänkte att yes! Det är som ett hån mot alla stressisar och de som inte kan ta sig den här tiden att inte göra detta. 16 mil finns kvar.

Jag har skrivit om det förut. Det är genialiskt. Jag har inte gjort något liknande-ever! Mindfulnessretreat förvisso för 7 år sen men detta- så mycket mer!

Såhär skriver Elin och Elin:

En logout är ett lyxigt läger där du äger din tid.

Den pågår från fredag till söndag, i Stockholms skärgård.

Du bor i enkel- eller dubbelrum på fina Svartsö värdshus. Nya sköna sängar i hela huset.

Vi erbjuder yoga, träning i skogen och vällagad mat i samarbete med duktiga kockar.

Lyx OCH läger: Tänk dig blandningen av uteliv, vedhuggning, och gemensamma måltider med ett glas gott vin. Kärleksfullt lagad mat av en kock och ett tyst skönt enkelrum med härlig frukostbuffé och rawfoodalternativ.

 

---

Nulltjärn i  Jämtland.

Tidig morgon på Hållfjället

---

Jag funderade lite idag på den här ängsligheten och sökandet som jag förstås själv upplever ibland men också ser ganska tydligt i Stockholm. Bekräftelsebehov har vi alla. Hur och var vi får det ifrån varierar. Vissa bekräftelser är väldigt grunda och kortsiktiga. Ytliga. Vissa tar lite längre tid att hitta men är värda så mycket mer.

Att känna sig bekräftad i sig själv, att kunna bekräfta sig själv utan att få det via likes på Instagram eller Facebook. Att veta att man duger utan att behöva få det bekräftat av andra hela tiden. Att känna ett lugn i hur man ska välja och agera i olika situationer, det kan ta lite tid och bygger man hela tiden upp sin trygghet och ro på externa faktorer blir det bräckligt. Som att tänka att hälsa är att dricka en grön juice. Hälsa måste upplevas inifrån. Lugn och ro kommer inifrån.

Att hitta ett sätt, en nyckel till att hitta den där starka goa magkänslan att det man gör är rätt det är kanske inte så lätt rakt av. Men den kommer inte finnas i någon produkt eller något du kan köpa. Den ”kostar” tid och ett öra inåt.

Lyssna!

”Om en människa icke finner lugnet inom sig, söker hon det fåfängt på annat håll.”

// Channing

---

Ja så kan man sammanfatta min ”tränings”helg. Det känns inte som träning när jag är ute och njuter av naturen och lyssnar med ett extra öra mot mina nerver.

Jag och N skulle lämna bort lilla S för andra gången någonsin över natten. Vi ville inte göra något uppstyrt och avancerat. Vi är inga restaurangmänniskor och gillar inte stan. Vi vill vara i naturen, äta gott, slappa och somna tidigt.

Roslagsleden ville vi båda springa (jag) och cykla (han) på. Och så övernatta.

Hur det nu var slutade det med att vi fick bo hemma hos Lisa Lantto i deras mysiga fina villa då de var borta just då. Men hur smidigt?

Jag började lite sent (tänkte sticka 05.00) men behövde sova efter all SOMAträning dagarna innan. Tassade iväg mot starten på Roslagsleden som är i Danderyd och hade en mil i benen innan jag vek in i skogen. Sen sprang jag första etappen som är 15 km. Vacker roslagsnatur. Tog en kaffe på mysiga kursgården Såstaholm och vid det laget hade nerverna ledsnat ur på terrängen och jag tog asfaltsvägen sista milen till mina svärisar. Då kändes det bättre och det är så otroligt frustrerande att jag kan tassa 35 km med en kopp kaffe i magen och lite Japp, russin och saft längs vägen och inte känna mig direkt påverkad. Hoppade i vattnet och käkade lite och sen var jag pigg igen. Men nerverna klarar inte mer just då. Nehepp.

På vägen dit mötte jag N på MTB och langade över kartan till honom. Mös lite med lilla S och lämnade henne sen i goda händer och tog bilen till Åkersberga för att leta upp N någonstans ute på en grusväg då han cyklat på leden han med.

God indisk middag, stora koppar te, choklad, popcorn och soffhäng, prat om framtiden och en god natts sömn. Det behöver inte vara så knepigt att ha det mysigt!

Idag var det dags för N att testa sin våtdräkt jag köpt till honom i födelsedagspresent. Vi fick SÅ BRA service från triatleten.se som levererade dräkten väldigt snabbt. Stort tack- annars hade vi inte kunnat testa den idag! Jag har bara simmat i min dräkt två gånger och den strular lite. När N testat färdigt tog jag hans dräkt istället. som kanske var lite stor men så skön på. Och nu lossnade simningen. Jag kanske inte simmade så fort. Kanske inte så långt men som jag njöt. Jag bara gled fram och tillbaka på en sträcka på kanske 100 meter nära stranden. Det kändes effortless, det kändes lätt, det kändes som huvudet var på rätt ställe och Sofie Lanttos ord ”lyssna på fiskarna, titta på fiskarna” funkade. Jag hade kunnat simma hela dagen om jag inte fick in massa vatten i öronen och blev yr. Såg någon mig ragla upp ur vattnet halkandes på stenar så..ja jag bjuder på den!

En mysig helg till ända och imorgon drar en galen vecka igång. Den är galen för att jag har varit så ledig. Jag har inte börjat småpeta i något alls utan bara varit ledig (nästan) hela sommaren med familjen. Det gör att det är lite att rodda med nu men allt som ligger framför mig har jag lagt där och jag ser fram emot det.

Hoppas du också njutit av naturen och kroppens kraft i helgen!

Det blev till och med en sån här stund. Utan barn. Med bästman.

Perfekt för sim. Perfekt för swimrun. Kanske perfekt för att genomföra en egen Ironman? To be continued.

Inget skav i mina Falkeshorts och linne. Sprang i Skora Tempo som funkar i  terräng när det är torrt.

---

Även om löpning och yoga börjat bli väldigt poppis att kombinera så är det många som räds yogan av någon anledning. Kanske verkar det för flummigt? Man är ”för stel”? ( Vilket ingen är men får man västerländsk yogainspo kan man lätt ledas att tro att man måste vara väldigt vig vilket inte stämmer).

Men man vet att man behöver jobba på sin styrka. Man behöver rörlighet och man vill inte sniffa rökelse och stå i hunden. Vad göra?

Well. Något partisk skulle jag föreslå SOMA! Jag är frälst sen jag provade första gången. Flera vittnar om samma (ok något sektlika) uppenbarelse men det är så. jäkla. bra.

Dessutom är Linus och Cecilia som grundat konceptet helt fantastiska. Jag känner mest Linus men han och Cecilia kompletterar varandra så bra.

SOMA betyder kropp och konceptet är funktionellt och holistiskt i ordets rätta bemärkelse. Du jobbar med rörlighet, styrka, dynamik, spänst och balans.

Det är enkelt men kraftfullt och du jobbar utifrån dina förutsättningar.

Jag har inte lett gruppklasser inomhus på ett tag för att jag tappade sugen på att vara inomhus och efter 15 år (!!) som instruktör i allt från areobics till boxercise. Men när jag testade SOMA kände jag att det här det vill jag leda.

Det jag gillar är att det är så fritt. Ingen takt att hålla. Man kan blanda upplägg och längd på passen för att passa den publik man har. Man kan använda det 1-1 eller i en stor grupp.

Just nu går jag utbildningen för Linus och Cecilia på Sats Spårvagnshallarna. Det är så givande! Jag ser så fram emot att instruera i detta så fort jag bara kan.

Vill du se lite vad SOMA Moves är så kika här på youtube där det finns lite filmer. (Sök på SOMA Moves). Vill du träna SOMA hemma så rekommenderar jag att du blir medlem på Yogobe där det ligger massor av korta och långa pass.

Här är den serie som vi lär oss nu. Superroligt!

---