Ett hållbart träningsliv

Träning är för alla.

Man tränar inte trots att man är storlek större eller mindre. Man tränar inte trots att man fött barn. Man tränar inte trots x y z.

Man tränar därför att man mår bra av det. För att man har ett mål. För att det berikar livet. För att det ger ett ess i ärmen i resten av vardagen. För att det kanske tar emot lite att sätta igång men det alltid alltid alltid är värt det.

Vi tränar olika. Vi tar med oss energin tillbaka till helt unika vardagar. Vi sätter igång efter att ha gjort olika saker.

Vi springer, hoppar, simmar, slår, drar, trycker och lyfter olika. Olika tungt. Med olika aktivering i kroppen.

Vi ser olika ut. Vi har gjort olika saker. Vi kan alla vara otroligt vackra när vi rör oss av rörelseglädje. Vi kan alla vara starka och vi är alla svaga.

Vi definierar känslan av att träna olika. Men jag lovar att #vavavoom är en känsla som kapslar allt det där du känner. Kanske innan, kanske under, kanske efter. Kanske inte varje gång. Men du kommer tillbaka för att hitta det.

Jag stod på alla fyra på golvet och gjorde katten-kon (ni vet man skjuter rygg och svankar omvartannat) häromdagen. Min 6-åring var med och jag hade (nakenfis som jag är) inget på överkroppen. Hon tittade på min mage som blir som ett russin när jag står så för den har töjts ut två gånger när två underbara bebisar legat där och den bara är så efter det. ”Visst är den fin” sa jag. ”Ja jättefin mamma” sa hon.

Vill du ha vavavoom? Kika här!

---

Fast egentligen- lev ett liv du vill uppleva nu. Lev ett liv med upplevelser som värmer ända in i hjärtat. Som värmer andras hjärtan. Som hjälper andra.

Lev inte ett liv för att imponera. Var så cool, var så närvarande att du kan uppleva magin i vardagen. Magin som finns i en måndag, tisdag, onsdag och torsdag. Inte bara fredag och lördag. Magin i en söndagkväll inför en vecka med utmaningar i ett magiskt liv.

Fråga dig själv varför du jagar det stora? Jaga – för all del. Men jaga för egen del och njut av resan.

Känslan efter ett lopp du klarat av, känslan av att ”jag klarade det” innefattar inte bara de kilometrar du avverkat just då utan alla steg du tagit fram till målet. Det kan få vara så mycket mer än ett enskilt ögonblick. Det kan få vara allt det där du gjorde hela vägen.

Tänk så bortkastat att tro att ett fantastiskt liv måste vara massa fördefinierade upplevelser. Tänk så bortkastat att gå runt och vänta på, längta till och sakna magiska händelser när de går att skapa precis var som helst. Det är bara att de inte kommer se ut som på film eller i reklamen. De är på viktigt.

Idag är jag lite melodramatisk av en anledning jag hoppas inte komma skriva mer om. Jag är så tacksam för att jag lärt mig njuta av det, som nog skulle definieras som ”det lilla”. Det enkla. Att jag inte ångrar något.

Lev inte ett liv du tänker att du ska imponeras av när du är 90 år. Lev ett sant liv varje dag som du inte ångrar när du går och lägger dig.

Och läs den här fantastiska krönikan.

---

I höst börjar jag en ny tjänst. Jag kommer jobba med samma frågor jag velat jobba med i två år men får en betydligt stabilare och bredare plattform.

Jag må uppfattas som ett ”träningsfreak” och älska hälsosam mat och sportiga aktiviteter men när det kommer till att prata hälsa på jobbet så vill jag börja i en helt annan ände.

Hälsa som en strategisk fråga som ska ha en plats i affärsplanen.

Jag har skrivit om det här förut. Det har skrivits mycket om det här. De flesta vet vad som får dem att må bra och prestera i balans på jobbet. De flesta chefer förstår också det. Det finns många som jobbar med frågorna ur den här ansatsen. För att få hållbara medarbetare som också då är lönsamma (rent krasst) och lojala varumärkesbärare och sluta med brandsläckningsinsatser så krävs det en strategisk ansats. Det krävs att ledning och chefer är både medvetna och engagerade. Det krävs ofta ganska mycket mer än vad som pågår. Men det är en investering

Men trots det så är det väldigt många arbetsplatser varpå frågan fortfarande förväxlas med friskvårdsaktiviteter. Som den drivs som en utgift, en kostnad. En utmaning som ska lösas med stressföreläsningar, motionsinitiativ, yoga och raw food i lunchrummet.

Enskilda aktiviteter som kan hjälpa individer men vars ansats och sammanhang är avgörande för att det ska ha en effekt på hela organisationens hälsa och lönsamhet.

Det var fantastiskt att läsa den här artikeln som handlar om precis det jag tror på och kommer att arbeta med.

Monday coming up! Nu kör vi!

---

Tema ”förenkla” kommer jag driva hårt i höst tror jag. Tillbaka till det enkla och riktiga. Mycket sånt.

Vi kan tugga torkade gojibär och andra dyra långväga bär som paketerats med diverse hälsopåståenden men superbär, om man kan kalla dem det, det har vi ju runt hörnet hemma! Och färska bär äger över torkade.

Min största oh noooooo den här sommaren är att jag inte plockat blåbär. Att vi missade hjortronen med typ 10 -14 dagar. Inte har några bärbuskar att länsa på hallon, röda vinbär, svarta vinbär och till och med sura krusbär vore fint.

Lingon ska det dock bli har jag tänkt. Och det är så lätt att ta vara på- rensa, skölja, koka och burka. Frysa in och plocka fram sommar senare i höst och vinter.

Många fnyser åt att använda bärplockare men när man har små människor med korta ben och tålamod med sig ut i skogen kan det vara skönt att få med sig mer på kort tid och sen ägna tid hemma åt att rensa fint.

En enkel smulpaj, med lite mindre socker, med havregryn och så kanske naturell kvarg eller turkisk/grekisk youghurt till istället för köpesglass eller sån där läskig gulish sås. Blåbär, hallon eller syrliga vinbär. Mmmmm

DET skulle vara fredagsgottis det!

 

---

Igår föreläste jag i mitt egna företag, Formstark Hälsa. Jag har flera föreläsnings”stommar” men gör förstås alltid om för att möta den grupp jag står inför. Igår föreläste jag om ”hälsa och prestation i balans” men med en stundande höst då många drar igång på alla växlar åt alla håll ville jag lägga fokus på ”hälsan först” så det gjorde jag.

När jag föreläser så upplever jag alltid att folks axlar åker ned och mungipor upp när jag pratar  om enkelhet. Jag använder kanske inte ordet så mycket men att avdramatisera träning och kost känns så otroligt efterlängtat.

At bryta ut det viktigaste. Att känna efter vad det är. Det kanske inte är lätt. Men det är egentligen ganska enkelt.

Jag upplever hos många en längtan efter att både växla ned och skala bort. En glädje när man får höra att det är ok att inte pilla ned massa grönt pulver i frukosten. Att man inte ”måste” juice-cleansa. Inte springa maraton eller ultramaraton.

Att hälsa och fantastiska upplevelser kan nås genom något annat. Enklare. Lite mer sant mot dig än mot något kommersiellt.

Prestation och måluppfyllelse tror jag också många gånger kan komma av att förenkla saker. Förenkla träningen. Inte krångla till det. Inte tro att för att jag läser om hur heltidsidrottare (aka elitidrottare) tränar så ska jag göra någon version av deras upplägg i min hämta-lämna-jobba-vardag.

Att för att det finns en klocka som kan tala om att jag ska återhämta mig i 48,7 timmar så behöver jag den för att träna rätt. Att för att det finns intervaller som heter moneghettiintervaller så måste jag ha koll på dem.

Att tro att man missar något när man inte tar in- oralt eller mentalt- eller på sig massa hypade träningspass, produkter och kläder.

Jag tror det finns mycket onödig stress därute över saker man inte gör och inte ”hänger med” i. Och många stora företag skrattar hela vägen till banken på grund av den där stressen och den konsumtion den ofta bär med sig. Onödig konsumtion. Onödig för din hälsa och onödig för vår miljö. En kräm mot påsar under ögonen istället för att investera i att få till en bra sömnrutin.

För många av oss handlar hälsa om att förenkla saker för att kunna vara mer närvarande och bättre uppleva det vi faktiskt gör. Att inte ha sjuttioelva saker som ligger och rullar som en dålig skärmsläckare på näthinnan när vi ska vara närvarande med vänner, partner eller barn. Eller på jobbet för den delen. Att göra lite färre saker ordentligt istället för en massa saker som inte känns helt upplevda eller genomförda.

Saker, aktiviteter och inköp som vi egentligen inte hämtat behov till inifrån oss själva utan som tagit sig in i vårt medvetande när vi haft garden nere i osäkerhet över om vi hänger med de senaste sociala trenderna.

Och det bästa är kanske att när man skalar bort massa trams. Kanske tankar. Press. Produkter. Träningsmål.  Saker som ”måste vara på plats innan….”. Och bara går på känsla. Byter ångest inför intervaller man tycker man borde genomföra mot att bara dra rätt ut i skogen, som inte alls har den där puckeln av motstånd och prestationsångest framför sig.

Ta den mjuka vägen. Den enkla vägen ut.

Då. Kan det bli som att du tar fram några starka pilar av målmedvetenhet och livskvalitet. Som du kan spetsa och putsa på riktigt bra. Verkligen njuta av att dänga iväg mot dina måls piltavla.

Och..bulls eye!

Måste länka till min bloggkollega Lars inlägg häromdagen som fick mig att dra mina mungipor uppåt. Ni får ta honom med en nypa salt om ni är känsliga och jag kan nog tycka att löpskolning har sin plats-speciellt för oss som sitter ned mycket innan och efter löppasse så transitionen till löpningen inte blir så abrupt.

Vad kan du förenkla i höst?

---