Efter att ha funderat över mitt mediokra resultat på Bosön bestämde jag mig för att ta ett steg tillbaka och se över min situation. Min form är det inget fel på, jag tränar bra och är inte skadad. Hur kommer det sig då att jag inte presterar som jag borde?! Precis som när man ser över sin simteknik, golfsving eller tennisforehand så är det bättre att ta de stora bitarna först. Helst bara en max två saker i taget och se om någon förbättring sker. Börjar man kladda med ett dussin detaljer är risken att man bara rör ihop allt och går tillbaka till sin ursprungliga teknik. Det sista man behöver bli är mer förvirrad än vanligt.

1.) Kosten kan man säkert förbättra men för att sköta den enligt skolboken måste man ha all tid i världen samt intresse för det. Matmaffian har säkert en poäng med sin kostpredikan men i de flestas liv är inte den kosten tillgänglig eller av andra skäl möjlig att få i sig. Alltså den biten får jag lägga åt sidan för tillfället. Tror dock att jag äter godkänt trots allt.

2.) Materialet kan i vissa fall vara boven i dramat men när det kommer till löpning & simning är det riktigt svårt att skylla på den biten.

3.) Sömnen. Nu börjar det likna nåt. Mina barn har visserligen börjat sova längre och bättre men då har jag kompenserat det med att hålla mig vaken längre på kvällarna. Väldigt ofta går jag och lägger mig kl tolv. Inte speciellt listigt då väckarklockan ringer 6:15. Visst, jag kanske inte behöver mest sömn i världen men inte ens jag kan takta 6-6:30h sömn per natt om jag samtidigt ska prestera på jobbet, hålla anständig nivå på träningarna och samtidigt vara en balanserad familjefar. Gå och lägg dig för i helvete.

4.) Träningsintensiteten och det generella upplägget är bra…..på pappret. Det är jag som inte följer det tillräckligt bra. Måste bli ännu bättre på att hålla igen på de lugnare passen så jag verkligen kan blåsa på under de tuffa. Fr o m nu är det vilodag på måndagar. Hoppas att det kan locka fram lite mer fart när jag springer på tisdagkvällar. Ska även göra några mindre justeringar för att försöka vara så fräsch det går inför varje pass.

Som första steg vilade jag mer än vanligt i helgen samt strök all träning i måndags. Detta resulterade i fornstora dagars löpform i tisdags. Vi körde något som jag har döpt till en Hillerström. Magnus Hillerström är en vän som i sin ungdom tränade med Track & Field laget när han pluggade i USA. De körde en övning där man parvis i stafettform kör varannan 400:ing tills man sprungit 4.800 meter var, då avslutar man med en varsinn 200:ing. På detta sätt får man sin gemensamma miltid. Eftersom vilan blir relativt lång så är det fokus på hög fart. Då man är flera par som kör samtidigt blir även tävlingsförfarandet väldigt påtagligt vilket trissar upp farten ganska rejält. Initialt har man kanske en defensiv race plan men det tar inte många meter innan man har spolat ner den i toaletten och kommer på sig själv ligga i första kurvan i överljudsfart.

Vi var drygt femton par som startade på Bosön i tisdags. Jag och David hade planen att försöka putsa vår tid från 2012 som var 29:50. David är i bättre form medan jag är lite mer osäker om var jag ligger. Det fanns även tre andra lag som kunde hota detta klubbrekord men jag hoppades på att vår rutin skulle vara en vinnare denna kväll. Det visade sig stämma väldigt väl. Under första halvan var det ganska jämn mellan några lag men under sista delen var vår största motståndare mjölksyran och skenande puls. Personligen låg jag mestedels och gjorde 1:10 splits…..åtminstone fram tills den 9:e intervallen då verkligheten kom ikapp mig. De sista tre var inte vackra men gissar att jag inte tappade mer än 2-3 sekunder som mest. Gjorde den sista 200:ingen under 30 sekunder så det var skitsamma. David som är i magisk form hade en liten dip i mitten men körde nog de sista under 70 sekunder. Fantastsikt lagarbete och vi klockades på 29:21. 2:56 min/km i snittfart. Sjukt att man trots denna insats skulle bli varvad ett par gånger av riktiga löpare som tävlar på 10 km. Vore det triathlon och vi tävlade på olympisk distans skulle vi kanske klara av att ligga i tätklungen. Vilka djur de är!

Nåja. Jag är motionär, bara inse. Men även amatörer får drömma om storslagna saker. Bara nyttigt med en reality check ibland.

Nu ska jag sova mig i form!

Nelker

Man är inte bättre än sitt senaste resultat. Ett väldigt hårt och hemskt konstaterande. Speciellt för de 30-åringar som fortfarande stoltserar med sin kryddade miltid från lumpen.
Men sanningen gör ont och tyvärr så stämmer det uttrycket väldigt bra. Om det inte vore så, prove me wrong?! Personbästa äldre än 1-2 år är historia, inget mer.
Dessvärre gäller det mig själv denna gång. 5 kilometers testet på Bosön gick tyvärr inte som jag hade hoppats. Nu om man ska vara ärlig, så gav jag mig kanske inte chansen att prestera bra heller.

Jag har haft föraningar senaste året att jag har blivit kraftigt mycket sämre att prestera topptider när jag inte är fräsch eller har toppat ordentligt. Första gången jag märkte det var på Kungsholmen runt 2013. Även på Halmstad Triathlon fanns det sådana misstankar även om jag kanske inte helt disponerade tävlingen särskilt väl. Det blev dock väldigt tydligt i tisdags. Sprang distans i söndags inkl några kilometer i hög fart som jag alltid gör. På måndagen dök ett tillfälle upp att cykla 1,5-2 timmar vilket är sällsynt i mitt liv. Jag vet att jag borde struntat i att träna dagen innan men ansåg att jag måste ta de chanser jag får. Körde dessutom 3×20 min @ halvironmanintensitet under det passet.
Simmade med Micke Rosén & Lee på lunchen samma dag. Klassiskt att de självklart ville köra VO2 Max…. Nåväl, ett batteri av ursäkter kanske men ändå värt för mig själv att notera.

Tillbaka till testet. 17:53 i sluttid. Noterade splits 3:32, 7:04, 10:40 på de först 3 km. Pulsen och känslan var fin första två sen drog den rakt upp på vinden vid kilometer 3 trots avvaktande öppning.

Det jag fick ut av testet var min 5 kilometers tid med sliten kropp, och vetskapen om att jag trots allt snart är 36 år gammal. Jag KAN inte längre träna hårt och ändå prestera på topp med begränsad vila. Björn hade varnat mig men likt en trotsig 5 åring lyssnade jag inte. Som tur var gjorde jag det inför Kalmar då jag toppade nästan dubbelt så länge. 3:35 min/km kanske inte låter som något man lägger skorna på hyllan för men för mig känns det lite ruttet. Nu måste jag vänta tills nästa tillfälle i Mars för att få revanschera mig. Har en överenskommelse med Marcus Hultgren att gå för 17 minuter då. Vänta er en blogg med rubriken ”Brann upp på Bosön” i mars.

Annars inte mycket nytt. Försöker verkligen infria mitt löfte att följa Björns anvisningar bättre när det kommer till intensiteten. Jag har en tendens att göra alla pass till maxpass. Kanske funkar när man är grovt oslipad och långt från sin kapacitet men nu när jag har svårt att hålla kurvan i en uppåtgående trend är det dags att träna smartare. Det suger rent ut sagt och det måste fan fungera annars går jag tillbaks till all out Mikey. Träna ska vara kul och kännas meningsfullt. ”Sitta av 4h lugn cykel” är inte roligt om man är ensam. Då spelar jag hellre golf.

Nu är det bara en månad kvar tills jag får nya cykeln. Nästan bra att det tagit sådan tid. Kommer bli en vitamininjektion i februari när den kommer. Man brukar vara hyfsat less på trainern den tiden på året. Är den som dom säger bättre än den förra så kommer det bli helt fantastiskt i sommar att tävla. Har man nästan alltid haft problem med sin sittställning och komfort innan så är det en obeskrivlig lättnad när man bekvämt kan fokusera på det man ska istället för skav, domningar och smärta.
Självklart är det motorn som gör jobbet men om bilen är felbyggd så är det svårt att få ut dess kapacitet?!

Tack för visat intresse!

Nelker

Min vana trogen låg jag först i en klunga av 4 starka triathleter. Blev passerad av Calle som ligger sist på bilden med 3 varv kvar. De andra två, Marcus & Mattias hade en lika om inte sämre dag än vad jag hade.