Frasse var inte med för förtydligande. Men han håller koll när man kommer hem!

Vilken fin dag!

Vaknade till sol. Utsövd. Redo för årets första ordentliga träningspass på cykel. Min första runda räknas inte.

Efter en stadig frukost med mycket mer kolhydrater än jag skulle ätit om det var långpass löpning det gällde så rullade jag iväg. Har äntligen fått mina cykelbyxor från Trimtex och nu behövs minsann inget sadelskydd. Herrejäklars vad bra de sitter! Jag hade något billigt märke förut men de åker ut nu.

Bestämde mig för att cykla 6 mil. Har som mest cyklat 55 km men det var länge sen. Tyckte det kändes rätt bra. Vågade trycka på lite mer men vet att jag tröttnar rätt fort eftersom jag är så ovan så valde att ta det lite lugnt. Försökte ligga på 90 i kadens och funderade på att skjuta fram sadeln lite eftersom jag känner av nacken. Tippar sadeln lite nedåt måste man skjuta sig bak och då kan det kännas i nacken. Tror jag.

Iallafall tänkte jag helt fel för jag borde tryckt på där jag hade medvind istället för att ta det lugnt där och dubbelkämpa i motvind!

Vände i lilla sömniga Nykroppa där jag var så hungrig så jag fick sopa i mig en Perpeteumgel, en halvliter juice och en fralla innan jag kunde cykla på hemåt.

Fattar inte det där- cykling bränner inte alls lika mycket kalorier, men jag blir nästan svimfärdigt hungrig under tiden.

Väl på väg hem var det helt galen motvind. Men hellre det än kastig sidovind tänkte jag och trampade på som fasen. Kom upp och stod lite för att röra på höfterna och visst fick jag ihop 6 mil på runt 2 timmar och det bästa med cykel är ju att man blir ju inte så trött när man mest sitter och distanscyklar lite!

Bara att hugga in på god lunch bestående av kikärtssoppa och linssoppa, några hembakta smörgåsar och ut igen för att skyffla tung lera ur ett dike och köra skottkärra.

Lite senare yogade jag lite och spelade in en film med övningar för min duktiga adept som har löparknä. Att yoga i gummistövlar med ett tak som består av vita moln som rör sig och till ljudet av fåglar som kvittrar. Ja det är oslagbart.

Utvilad i hela själen är jag men nu ska jag jobba!

---

Sista helgen i maj är helig. Då är jag i Åre. Så är det bara. Workout Åre är den bästa helgen på hela året. Punkt.

I år leder jag ihop med Magnus inte mindre än 4 fullbokade klasser med löpskolning, terränglöpteknik, terränglöpning och toptur till Skutan.

Ärofyllt och otroligt roligt!

Ska du dit? Då hoppas jag du vill vara med på vår insamling till förmån för barncancerfonden. Igår fyllde en riktigt tuff tjej tre år. Hon pendlar med sin familj mellan Åre, Östersund och Umeå för att behandlas för den leukemi som drabbade henne och alla runtom tidigare i år. En otroligt fin familj. Otroligt fina vänner. Otroligt fin tjej. Otroligt svårt att ta till sig utan att förbanna allt och tycka att livet är enormt orättvist.

Action. Agerande. Göra det man kan. Uppskatta det man har lite mer. Det tror jag på. Så har jag tänkt sen detta hände. Färre suckar över utspillda glas och klistermärken på tapeten. Mer kramar. Mer närvaro.

Och självklart stödja den organisation i Sverige som både stödjer forskningen men även den familjer som drabbas.

Du vill vara med hoppas jag. Speciellt du som ska till Workout Åre och extra speciellt du som ska med mig och Magnus uppför fjället på söndagen. Men egentligen, alla ni.

Vi säger Fuck Cancer. Vi säger leve träningsglädjen. Jag och Magnus kommer ge 1 kr per varje stigmeter vi averkar under vår topptur. 1020 tror jag närmare bestämt att det är. We beat the hill medan lilla E beat the C.

Så. Solklart. Här hittar du insamlingen.

Nu ska jag cykla!

---

Om man jämför med några av mina ultravänner.

När du läser detta så är Kristina och Carina ute på sin 300 mil långa löptur mellan Istanbul och Stockholm (de paddlar de sista 35 milen) Läs mer här. De är så jäkla underbara och glada. Här har du Carinas blogg och här Kristinas.

Jan-Erik springer samtidigt 6-dagars i Frankrike. 6 dygn non-stop på en motorbana. Helt sanslöst. Har sett vad de får till middag och tycker synd om Janne. Ev måste vi gå ihop och buda ned mat till honom. Fransmännen verkar servera ultraovänlig mat till löparna.

Kika in här och se livefilmen från banan.

Och min fina Maria då. Hon som var bad cop Maria åt mig på TEC. Imorgon tävlar hon och Sandra för Sverige på VM i 24-timmars löpning. Sverige skickar flera:  Andreas Falk, Torill Fonn och Annika Nilrud också. Heja alla, men Maria och Sandra känner jag ju lite! Jag kommer försöka följa tävlingen via nätet med den semesteranpassade fart på uppkopplingen vi har här.

Själv sprang jag inte alls idag. Hade tänkt springa imorse men valde att jobba en timme och tänkte att jag tar det på landet. Men det blev inget med det eller.

Jag är så otroligt lyhörd på min kropp och med en enorm stress på jobbet just nu så är det endokrina systemet lite väl igång. En känsla av trötthet och osug på att sticka ut. Så är det inte ofta. En trötthet som inte botas av att jag drar 6 x 800 meter som jag tänkt idag. Ett träningsprogram där en lätt jogg inte gör något till. Så. Enkelt beslut. Vilodag.

Krattade lite löv och lekte med min lilla tjej. Lyssnade på fåglarna. Andades ren lantluft. Åt torsk med äggsås och läste sagor. Under tiden vaknar suget. En vilodag extra leder ofta till ett riktigt bra träningspass dagen efter.

Och imorgon ska jag cykla. Hoppas ni har en fin helg!

---

FOMO. Fear of missing out. Igår hade jag det igen. En liten stund bara.

Jag ville haka på Nike Run Clubs 1-årskalas- GRATTIS! Vilken grej. Fina Jessica och gänget har verkligen gjort ett toppenjobb det här året.

Samtidigt var det spinning för en annan favorit- Sofie Lantto.

Inget av detta hann eller kunde jag göra igår.

För jag var där jag skulle vara.

Med fina Z. På ett café med ett rutat anteckningsblock framför oss.

Jag är mentor till en 14-årig tjej. Via just organisationen Mentor. Jag tror att det allra bästa vi kan göra för dagens unga är att vara där de är. Ta en roll som en trygg vuxen, utan att döma men genom att vara en vän och en förebild. Inte vara perfekt. Vara sig själv.

Finnas som ett stöd, ett bollplank- i mitt fall som en extra läxhjälp men även som en infödd svensk med kontakter för en ung tjej med rötter i Irak som har höga ambitioner i livet.

Vi ses varannan vecka ungefär. Z tar med sig läxor, eller så skriver jag ut gamla nationella prov. Jag bjuder på fika och så pratar vi och pluggar en timme ungefär. Vi kan maila och smsa och vi har väldigt roligt!

Hon gillar One Direction och jag berättade att när jag var i hennes ålder var det East 17 och Take That som gällde. Nu tycker hon nog jag är helt stenålders.

Igår pluggade vi matte och kikade i affärer. En väldigt viktig stund i min vardag. Jag tror att hon uppskattar det också. Det verkar så.

Jag kan verkligen rekommendera att bli mentor. Det behövs. Läser man min blogg gissar jag att man är rätt vettig så jag tror du behövs!

Kika in här  och se om det passar dig!

---

Utan att kolla kalendern, efter att ha fått en snabb puss och kram utanför hissen på jobbet kände jag att NÄ! Nu hakar jag på hjärtat till hans föräldrars båt i Kroatien.

Dessutom blir det ett ypperligt tillfälle att träna lite öppet vatten-simning för eftersom jag vet vad jag gör varje timme fram till sista maj vet jag att det inte blir av innan dess.

Så. Flyg till Split. Flyg hem från Dubrovnik. 8-13 juni. Bo på båt vilket senast det begav sig resulterade i sjösjuka från jag klev ombord tills jag klev av. Men sånt löser sig.

Vad tror ni om att simträna här? Jag tror det blir bra.

Foto: semesterkroatien.se

---

Klockan ringer 06.20 Stänger snabbt av så Tigerskrutt kan sova vidare en stund. Morgonrutin som alltid börjar med tungskrap. Nyckeln till att slippa förkylningar tror jag. Det följt av kokt svalnat vatten..och massa annat bra.

Lite yoga. Slår in en paniklösningspresent till ett dagisbarn som bor i en stor villa som hade alla barnen hemma igår och det skulle tydligen vara paket. Måste det vara paket? Va?

Plockar fram kläder till mig, till Lillan, väcker med pussar och kramar. Gör gröt till henne. Svarar på roliga frågor. Lirkar. Gör matlåda. Utflyktsmatsäck men eftersom vi nästan aldrig äter bröd finns inget sådant. Berättar engagerat för Lillan om hur bra det är med riskakor och skickar med såna. Och massa frukt. De får ändå lunch nästan direkt efter. Gör rent köket. Packar tung ryggsäck som vanligt och ut genom dörren redan halvsvettig.

Nedför berget. Lämna i trygga händer på Ur o Skur dagis. Kommer ihåg att skriva upp att farfar hämtar och skriver upp mig på att odla potatis och rensa land på pysseldagen. INTE GLÖMMA KÖPA JORD!

8.00 Mot tunnelbanan. Läser DN.se, lyssnar på P1, skickar sms. Läser en blogg. Vips framme på jobbet. Stor kaffe.

8.30 Svarar på 10 mail. Bokar möten. Tar hjälp av sekreterare med lite skyltar. Tar ett möte om ett spännande hälsoevent och får en jätteboost. Tackar ja till att presentera inför massa folk i september. 

10.30 Tillbaka till rapportskrivning med S, som arbetstränar hos mig. Vi jobbar galet bra ihop. Hon är enormt välutbildad, jag kan organisationen och vi är något riktigt bra på spåren. Snabb lunch tillsammans. Springer ett ärende för att se till att det finns övertidsmat till kvällen eftersom jag beställde för lite. Svårt med kortvecka.

12.30 Läser en rapport till om Krav-Kontroll-Support modellen. Bokar möte för 20 funktionärer till vårt välgörenetslopp på Solvalla nästa vecka. Bokar en lunch med några som vill prata kost inför en konferens.

13.30 Mer rapport. Den ska rapporteras klockan 16.00. Vi känner oss lite stressade men galet upprymda.

18.00 Två timmar möte. Luften är slut i rummet. Jag och S är helt slut vi också. Farfar kommer med Lillan till jobbet som är en ängel och äter digestivekex och pussar på glasrutan in till mötesrummet, häller ut solrosfrön inne på mitt kontor och får tag i mitt Victorias Secret lipgloss som hon smetar generöst.

18.30 Åker hem med min lilla goa tjej som hoppar och skuttar. Helt slut. Nattar Lillan med två roliga böcker. Sätter på tvättmaskin. Plockar. Plockar. Plockar- tar det aldrig slut? Startar datorn. Jobbar lite med Tjejmarathon, mailar en adept. Skriver detta. Förfasas över svinnet i matafärrer som rapporteras på Aktuellt 125 000 TON MAT. Man mår ju illa för mindre. Bokar tid med min adept imorgon: matteplugg inför ett av hennes prov.

Kikar runt på några bloggar. Massa fina foton. Satsningar. Fin mat. Häftiga träningspass. Events. Jag får lite FoMo- fear of missing out. Men tänker till. Min resa. Jag gör det jag vill. Lillan sussar därinne och min plats är här i soffan. Det är såhär jag optimerar min vardag. Jag kan inte vara överallt och bakom välarrangerade foton gömmer det sig säkert en röra och lite nojor. Nej allt är bra här.

Skriver ned vad jag ska göra mer imorgon. Stretchar lite. Skickar ett puss till min älskade pojkvän jag träffar alldeles för sällan.Glömmer nästan tvätten. Hänger den inte- kastar den på tvättställningen. Läser lite om kost. Somnar direkt.

Såhär ser dagarna ut. Det är inga problem. Det funkar. Det är lite mycket nu. Det är under kontroll. Det är snart långhelg. Jag ska till landet. Jag ser fram emot det. Men jag trivs mitt i den här orkanen jag skapat också. Jag gör en sak i taget och hinner jag inte något så är det inte mer med det.Ingen dör och inget går sönder om jag inte gör allting på en gång.

Man kommer ingenstans här i livet om man inte jobbar för det.

---

Jag är en yoga långt in i hjärtat och har varit så sen länge.

TEC 100 miles genomfördes med mycket yoga i sinnet och även rent fysiskt. Det råder massa olika åsikter om man ska stretcha eller ej i samband med löpning men i min värld är rörligheten, balansen och kroppsnärvaron eller proprioceptionen det som gjort att jag varit skadefri så länge.

Att vara stark i sin rörlighet och ha balans i rörelse- det kan du få ifrån yogan. Jag yogar lite varje dag. 5 minuter på morgonen och 5-10 minuter på kvällen. Någon andningsövning här och var på väg från A till B. Yogan är med. Alltid. Ett tag i livet, när jag bodde i Australien, flera timmar varje dag. Nu- mer sporadiskt. Mest för en lugn inåtvänd stund, för att hålla mig skadefri och samla ihop mitt spretiga jag.

Sara och jag träffades på kursen hos Running Sweden för några veckor sen.

Jag påstod att jag var Stockholms vigaste löpare och Sara menade att tur för mig att hon inte bor här då! Sara är yogalärare, löpare, löpcoach och har skrivit en serie på sin blogg hos Skånskan om yoga för löpare.

Igår lade Sara ut ett jättefint, riktigt bra och proffsigt inlägg om yoga för löpare på sin blogg.

Här kan du läsa det och klicka gärna vidare för att läsa hela serien!

Pattabhi Jois. Bild:m.yogashalastockholm.se

---

Vi bor i landet lagom och det är det många som ogillar och motarbetar. Jag är all for att spränga gränser och kasta ut jante och ha sig men inom vissa områden undrar jag ibland om det inte finns ett fiffigt sätt att vara lite just lagom.

Jag har skrivit det förut. Vad jag tycker om det här med dieter och kosthållning: Är man vuxen och klarar av att ladda upp hela sitt mediala innehav i ett moln (?) så borde man väl klara av att välja bra mat utan att först branda sig själv. Jag är LCHF. Jag är Paleo.

Förut när man skulle tala om kostavvikelser inför events så var det gluten, nötter, laktos. Nu skriver folk på fullaste allvar ”paleo” och ”lchf”.

Och istället för att nyfiket närma sig en ny kosthållning man hört gott om så blir det ofta ett tvärt kast en söndag kväll när helgens gastronomiska dekadens inte smakar gott i munnen utan river i kroppen som ett dåligt samvete. Man vill ha förändring och det kvickt! Ju mer drastiskt- desto bättre. ”Jag ska äta paleo/LCHF/glutenfritt/raw food”.

Bara. Från och med måndag morgon. Och veckan blir jobbig för man hade inte förberett och det blev svårt att äta borta hos svärmor eller vänner.

Och så blev det fredagsfika och man tog en bulle och det blev en pastarätt för uj vad gott det är med oh maj gadd vete! Vete!! Makaroner onda som egyptens gräshoppor och nej det gick inte att hålla sig och då blev det ett misslyckande av det som skulle vara så bra.

Man ger sig i kast med saker med en allt eller inget approach som i de flesta fall inte funkar. Och inte är så roligt. Och sånt som inte är roligt brukar vara svårt att hålla sig till så länge.

Ta raw food till exempel. Trendigt. Många känner att ”så borde man äta”. Lika många tycker det verkar så svårt. Hur gör man? Hur gör man när man ska bort? Ja- det är nog svårt om man måste göra det helt uteslutande. Fullt ut.

De flesta dieter är svåra när de ska följas till 100%. Alla dieter utom din egen som är bäst för dig.

Att se ett avsteg från en strikt kostregim som att ”trilla dit” eller misslyckas leder inte till något bra. Samma gäller att inte föja sitt träningsschema man tänkt. Gör inget!
Vill också inflika att jag inte förespråkar någon specifik kosthållning heller förutom Ren snäll mat..

Så jag vill slå ett slag för LAGOM. Börja LAGOM. Vänd på resonemanget:

” Jag ska äta mer grönsaker”. ”Jag ska testa flera raw food måltider i sommar” . ”Jag ska testa att laga mat utan mejeriprodukter denna vecka”.

Positivt. Ett steg i taget. Våga stå utan koststämpel. Våga säga att du äter mat.

Chilla lite.

---

Nyper mig lite i armen och säger GODDAMMIT som vanligt. Vad bra det går! Vilken återhämtning.

Förra veckan körde jag:

Måndag: 5 x 1000 meter. Tisdag: 7 km jogg Onsdag: 8 x 200 meter backintervaller. Torsdag: vila Fredag: 10 x 400 meter Lördag: 20 km cykel Söndag: 26 km varav 22 km i 6:30 (ledde långpass) och 4 km i 4:40-5:10 fart.

Massa rörlighet men var var styrkan? Oppsie. Känns iaf enormt bra i övrigt.

Nu är det fyra veckor kvar tills Blodomloppet och två månader kvar till halvIM. Det är tre månader till Fjällmarathon och 4,5 månader till jag ska springa 16 mil på sub 20 timmar. Helst 19 hr. Ännu hellre 18. Har räknat ut att om jag bara struntar i att sabba fötterna och må illa så är 19 timmar inom räckhåll. Men det är mycket ifs and buts till den drömtiden.

Träning den här veckan är tänkt att vara en salig blandning av:

Fartlek, korta intervaller, backar, terräng, cykel, styrka, rörlighet, tröskel.

Tur att det är lite ledigt och tur att jag är i Värmland då och kan passa på att smita ut. Kanske få till två pass per dag två dagar. Allt beroende på hur kroppen mår som vanligt.

Tanken är att få till ett riktigt långt pass i maj. Fem cykelpass varav två långa. Annars mest fart och det blir mycket transportlöpning. Så mycket lättare nu att komma till dagis och hämta utan att behöva ha med överdragskläder för att inte riskera förkylning. Värme – du är välkommen!

Imorgon blir det transportlöp till dagis och styrka ute medan skruttan leker. Tisdag morgonjogg in.

Ha en fin måndag!

---

Idag var det dags för Tjejmaralångpass igen!

Vi utgår från World Class Vasastan som upplåter omklädningsrum till löparna och idag var vi 17 stycken som samlades i solen.

Bästa Peter hade gjort en lite bättre rutt än den jag tänkt och via Ursvik och hav av vitsippor och ett helgdött Kista tog vi oss till Ulriksdal där vi fikade gott.

Några avvek men resten tuffade på tillbaka via Stora Skuggan. Så kul att träffa alla igen, speciellt Ingrid som rest hit från Gotland och är ny på långlöpning! Riktigt imponerande!

Magnus hade sprungit 26 km i fin fart på Lidingö Ultra dagen innan men var ändå pigg. Också imponerande!

Kul att tjabbla på och drömma om nya lopp och utmaningar.

Sen blev tiden lite knapp för mig för att hänta lilla Risiskrutti så jag fick avvika och Henrik som mött upp med cykel efter att också sprungit långa Lidingö Ultran- 50 km gjorde mig sällis.

Hade 22 km i benen och kände mig rätt uppvärmd och lät benen rulla på. Och det gjorde dem gladeligen. Farten tickade iväg mot under 5- fart och sen lade jag mig runt 5:00 tempo, kanske lite under vilket ändå är min milfart ungefär. Kunde ändå prata oberört med Henrik som rullade med på sin cykel så tryckte på lite mer och det kändes som jag skulle kunnat fortsätta länge. HÄRLIGT!

Tog bussen hem och seneftermiddagen spenderades på konstgräsplanen utanför med handstående och skott på Nicke som fick stå i mål när vi fick låna bollen av barnen.

En riktigt härlig dag. Jag har två tuffa dagar på jobbet men känner mig bara sådär #vavavoom on fire glad och energisk som vanligt.

Hoppas du också haft en fin helg! TACK alla som var med och sprang idag. Man blir så glad av er! 🙂

---

Det tar faktiskt inte alls emot egentligen att sticka ut och cykla.

Jag tycker det är roligt! Helst på landsväg där det inte blir ofrivilliga stopp med rödljus och otyg. Jag gillar inte grus och kanter heller. Vill ha kontroll.

När jag har det- då är det roligt! Min cykel rullar väldigt bra och jag bryr mig inte om hur fort det går så kan verkligen njuta.

Jag tycker inte om rumpskav och definitionen av smart tycker jag är att köpa ett sadelskydd för en hundring snarare än att lägga tusen kronor på en specialdesignad sadel men jag vet och får höra att så gör man inte.Nåja. Det går så bra så.
Igår tog jag min premiärer för i år med sikte på att hitta till Ekerö. Cykelmekkat enligt utsago.
Men hej vad det blåste! Var riktigt obehagligt. Motvind- fine! Men sidovindar i kastformat?
Väl framme i Bromma var det lä. Då riktigt njöt jag och det var massa andra cyklister där. Hejade men bara EN hälsade tillbaka. Jag ramlar ju omkull om jag lyfter handen från styret men gjorde allt jag kunde för att söka ögonkontakt och vinka lite med handen kvar på styret.
Stonefaces! Va? Är det inte roligt att cykla?
Väl framme vid Nockebybron vände jag. Det blåste så hemskt i sidled så jag vågade knappt cykla över och hade jag gjort det vet jag att jag bara cyklat på i all evighet. Hade ätit för dåligt och hade ingenting med mig.
Cyklade hem via Ängby och det var riktigt fint trampande där. Har grym utväxling på min Merida.
Tror jag fick ihop strax över 20 km.
Nu ska jag ge mig ut till Ekerö igen snart. Tidigt på mornarna med kort löpning efter. Heja ännu mer ska jag göra också.
Jag tror mitt glada jag behövs i cykelSthlm!

---

Oj vilken dag! Här blir det länkglädje för jag har mest socialiserat idag :).

Jag och Nicke kom till Rålambshovsparken i god tid för att hämta hans nummerlapp och jag hann hälsa på Staffan som gjorde ett fint lopp på halvmaran.

Sen hittade jag Annika som också skulle springa milen. Nicke värmde upp och jag smet upp till mittrakan för att titta på starten för milen.

Träffade två kameror bakom vilka Mackan och Mia gömde sig. Mackan har f ö massa fina bilder på sin sida!

Tog mig sen till en mack och fixade lite saker till picknicken i skulle ha efter. Konstaterade att vädret för tredje året i rad var toppen! För två år sen sprang jag- första gången jag träffade N’s föräldrar. Förra året hejade jag på Nicke igen. Nästa år ska jag springa halvmaran. Fort!

Vid 6 km hade jag utkik på Nicke och även Karin från IF Linnéa som gjorde ett toppenlopp, och sen störtade jag ned till målet för att heja in honom.

Coolt att se Olle Walleräng dundra in på 29.32 och även Ulrika Flodin från Rånäs 4H som jag faktiskt satt i möte med i veckan swoscha in på 35.27 som vinnare i damklassen.

Annika kom i mål också efter ett fint lopp och vi hade picknick med hennes brorsor och pojkvän och träffade äntligen Helena som är en sån man vet vem det är men inte träffat :). Supertrevligt!

Riktigt impad blev jag av vinnaren av halvmaran: Anders Grahl som har ett helt fantastiskt löpsteg och avancerat enormt den senaste tiden. Helt otroligt imponerande! Hejade på fler som jag kände och fler jag inte visste var där som plötsligt dök upp på banan! Jättekul!

Hann också hälsa på gänget i Glädjejnuff där jag tänkt engagera mig framgent. Blev jätteglad också när jag äntligen fick prata med Johan Steene som vann TEC. Hann ju inte säga grattis eftersom jag gick i mål sisådär 5 timmar efter honom! Han ska springa Leadville som i mina ögon är THE FRECKEN RACE. Blev helt till mig. Drömmer ju om det loppet!

Efter en riktigt inspirerande dag på Kungsholmen där vinden bara började blåsa starkare och starkare var det så dags att ta sig an min första cykeltur.

Den gick bra. Men jag vet verkligen att jag är löpare i hjärtat. Hela vägen.

Nu laddar jag för att leda långpass imorgon. 16 stycken är anmälda till ”Tjejmaralångpass med fika” och jag har sådär koll på exakt rutt men det gör inget. Mycket hjärta, mycket passion. Lite mindre precision. Min devis!

Sov gott!

 

---