Sista veckan nu inför vad som är årets slutmål för många svenska triathleter. Även om man har stora ambitioner inför andra tävlingar under året så blir det onekligen Kalmar Ironman som slukar mest fokus och förberedelser. Iofs ganska naturligt då det ligger i slutet av säsongen plus är på en ordentlig distans. Mina ambitioner är tyvärr luddiga. Ens omgivning har en tendens att kräva målsättning av en hela tiden. Den förutfattade meningen är att ens högsta dröm är Hawaii. Svar som pekar på något annorlunda tolkas som att man ljuger för andra och sig själv. För vad kan väl vara större än kvala till Kona?!

Jag började med denna disciplin sent 2009 mest på skoj som en naturlig övergång till ett misslyckat försök att genomföra Klassikern med några kollegor. 2010 började jag satsa mer helhjärtat då det visade sig att jag hade lite ”talang” för triathlon tack vare min långa idrottsbakgrund. Men precis som på alla andra sporter så måste man ge det tid och åter igen tid för att bli bra. Skulle kunna jämföra Triathlon med golf. Även om man har bollsinne så går man inte och blir singelhandikappare på 2-3 år om man börjar från ruta ett. Att det ändå har gått såpass fort för mig handlar ju om mitt förflutna. Löpningen fanns där innan även om jag bara hade sprungit 10 km som längst i hela mitt liv. Vattenvanan fanns där från otaliga timmars wakeboardåkande och cyklat mountainbike har väl alla 12-16:åringar gjort så det räcker och blir över. Tillför man disciplin, kontinuitet och balanserat träningsupplägg så är det bara en själv som bestämmer hur långt man vill gå?!

Nu när det endast är dagar kvar innan den förhatliga jävla låten skränar i Kalmars hamn så börjar bekanta hjärnspöken dyka upp. Det är nog många idrottsmän som känner igen sig när man börjar bli mer rädd för att misslyckas än vad man är sugen på att lyckas?!
Frågor som ”Har jag verkligen tränat rätt, Skulle kanske ha prioriterat långpassen framför tempopassen, Fan nu var det 2 veckor sen jag simmade över 2 km, kommer jag orka?!”
För min del räcker det att fråga min sambo ”Har jag tränat för lite i år tycker du, borde jag kanske gjort mer?” Den blick man får av henne då kräver ingen större tankeläsares gåva för att tyda. Man får helt enkelt ta en titt i historiken på sitt Funbeat konto så man får konkret fakta på att man tränat bra.

Några saker skiljer sig dock markant från föregående år. Detta blir för övrigt min fjärde Kalmar på Ironman distansen. 2010 hade jag 10:15h, 2011 – 9:51h och 2012 – 9:32h.

Simsplittarna har samtliga år legat på 1:10.
Bedrövligt och går jag inte under 1:05 nästa lördag kommer jag bli väldigt förundrad då jag simmar så in i helvete mycket bättre nu än tidigare. Har dessutom simmat nästan 50% mer i år.

Cyklingen har gått från 5.23h (6 kisspauser) till 4:57h år 2012.
Ingen superförbättring men ändå något. Detta år har jag inget tidsmål men jag vet att jag har även här har höjt mig markant. Cyklat 50% mer och hårdare än föregående säsonger. Wattmätaren har även gjort att jag kan hålla bättre koll på min intensitet så jag inte går på det för hårt. Herr Nelker behöver inte oroa sig för att han kör för lugnt. De som känner mig kan intyga det….
Nyinköpt Disc Zipp Super 9 samt en extremt förbättrad sittställning bör även ge mig ett par minuter gratis, allt annat lika.

Löpningen är nog den del jag fortfarande hoppas mest på. Mina tidigare IM Maror har varit väldigt amatörmässiga. Senaste två gångerna har jag öppnat första 21.1 km på ca 1:30h för att sedan behöva börja gå och trassla för att hålla ihop det. Förra årets löpning på 3:18 kändes katastrof. Endast sista 8-9 kilometrarna var bra. Slarvade enormt med nutritionen och var låg på energi under princip hela löpningen. Har inte sprungit mer i år än tidigare men har genomfört tuffare pass och har bättre kontroll nu på vad jag gör.

Med en pistol mot tinningen så är nog min ambition att försöka genomföra följande resultat i Kalmar givet normala tävlingsförhållanden. Vid enorm hetta eller kraftiga vindar blir det ju något helt annat men det vet ni som kan idrott…

Simning – 1:03-1:05. Även om jag vet att jag kanske kan pressa ur mig något bättre resultat så sparar jag hellre den minuten till senare. 

Cykling – 4:47-4:50. Även här kommer jag inte köra gasen i botten. Ska hålla min & Björns race plan med att ligga runt 230-240 watt. Spara på krafterna där det är lättcyklat och trycka på lite där man ”får mycket för pengarna”. 

Löpning – 3:05-3:08. Låter kanske kaxigt men med en mer försiktig öppning och bättre nutritionsplan så kan det gå. Mellan km 5-30 tänker jag springa så jävla fort jag kan. Sista 12 är ändå alltid ett helvete men då börjar man känna doften av målgång att det går av bara farten. 

Kommer säkert få käka upp det här men skitsamma. Inte min stil att sikta lågt och hur kul vore det om man inte vågade drömma lite?! 

Brasklapp, av någon outgrundlig anledning väger jag strax över 81 kg vid skrivande stund.
Brukar normalt väga 77-78 kg så här års. Sjukt att man lägger på sig muskler när man inte vill ha dem. Kunde jag inte fått dem när jag var 14 år och okysst istället?!

Gå i frid!

Nelker

Hur i helvete kan denns konstruktion väga 81.5 kg?! Ser ut som en rakad kyckling i en Black Mamba från RFSU….