Hallå!

Förstått att intresset över hur man bestyckar sin cykel vid tävling är stort bland utövare. 
Somliga letar ständigt fel på andras utrustning så de minsann kan briljera hur erfarna & pålästa de är i ämnet. Andra kan förbise vissa estetiska missar och låter sig istället inspireras eller förundras över hur andra löser sina materiella önskemål. Jag försöker verkligen hålla det så enkelt som möjligt för att slippa onödigt strul eller kånka runt på för mycket. Ser hellre till att grejerna är i toppskick alt nya så brukar man slippa krångel på banan. Har t ex alltid nästintill splitternya däck på viktiga lopp samt cykeln har oftast alltid varit på verkstaden för finjustering innan. Man borde väl kanske kunna fixa sånt själv men jag är inge vidare samt tycker det är tråkigt. Betalar därför gärna någon som verkligen kan sina grejer några hundralappar så vet jag också att jag kan lita på min utrustning. Man tränar ogärna 400h per år för att sedan bryta en Ironman på främmande ort pga material failure.

Här kommer bilder på hur min cykel ser ut nu innan den skall packas & skeppas till Kona.
I ärlighetens namn så är det den perfekta set up´en för mig. Kanske blir det en aero flaska fram om jag hittar någon som passar in men annars är det inte mkt jag kan skylla på.
Det är en Trek Speed Concept 9.9 från 2012. Mina aktiva val för denna cykel är Shimano Dura Ace växelreglage & bakväxel, hjul Zipp Firecrest clincher 808/303, Wattmätare Quarq Sram Red, dator Garmin 500, sadel ISM Prologue, däck Continental Grand Prix 4 Season 23mm.

Fråga gärna om ni har några funderingar kring mina val?!
Dischjul är förbjudet på Kona pga kraftiga havsvindar, därav det defensiva hjulvalet.

Det är synd att jag ska slösa bort så fin löpform med att tröga sig igenom ett långt triathlon, men låt gå denna gång eftersom det är någon typ av mästerskap.
Som jag skrev förra veckan hade jag 2×5 km tröskel på schemat. Detta pass gick långt över förväntan. Detsamma skedde på nästkommande tre kvalitetspass. Inte ens när jag i söndags hade cyklat 80 minuter tempo i 280 watt svek löpbenen mig, utan fortsatte leverera sub 4:00 min/km utan för stor ansträngning. Högmod kommer före fall säger de lärde men jag tar vad jag får just nu och då en boost av självförtroendet sitter rätt fint.

I Kalmar kände jag mig allt annat än lätt i steget och det har tyngt mig något i förberedelserna då jag normalt brukar ha lätt för att springa efter cykeln. Engångsföreteelse inbillar jag mig och på Hawaii så är säkert allt som vanligt igen.
Inte kommer +30 grader och 80% luftfuktighet påverka min framfart mer än marginellt?

Nu är jag på pappret färdigtränad, nu återstår äventyrets verkliga dilemma, nämligen packa, planera & väntan. Jag verkligen hatar att resa. Är nog världens mest rastlösa människa samt otålig som få. Får en falling down av långa köer och omständiga processer. Överhängande risk för handgemäng med amerikanska tulltjänstemän vis passkontroller eller dylikt. Ser ni mig i en orange overall på Kuba så vet ni varför.

Ska strax lösa ut min cykel hos stockholms bästa meck med nya skor och finkalibrerade växlar m.m. Nya vita tävlingskläder bör komma på posten idag och har med omsorg valt ut rätt sko för att springa i. Tog ett par orangea månlandare från Adidas i storlek 48, Boston. Ni vet vad de säger om killar med stora fötter va…..just det, stora strumpor!

Drar på söndag morgon kl 7:30 sen väntar 22h i en trång jävla flygstol. Kommer försöka uppdatera bloggen så mycket jag kan & orkar. Finns även numera på det toppmorderna Instagram @nelker. Där kan man mer visuellt följa min framfart om man har tröttnat på att läsa all skit jag kladdar ner här på bloggen….

Mahalo

M