Här är damfavoriterna inför Ultravasan 90

Här är damfavoriterna inför Ultravasan 90


Lördag 19 augusti är det dags för den nionde upplagan av Ultravasan. Damtävlingen på 90-kilometersdistansen ser ut att bli något alldeles extra, med en sällan skådad toppbredd – kryddad med flera VM-medaljörer.

Nästan 1 300 personer är anmälda till årets löpversion av Vasaloppets populära bansträckning från Sälen till Mora, varav en knapp tredjedel är kvinnor. 

För första gången får löparna nu även kämpa med den berömda backen strax efter starten i Berga by. Tidigare har man sprungit på väg ända till Smågan, men nu blir det mjukare underlag de första åtta kilometerna där den sista halvan dessutom består av tekniska stigpartier. Sammantaget lär tiderna även för de allra snabbaste bli minst tio minuter långsammare till Smågan.

Startfältet på damsidan är högklassigare än någonsin, även om en av de stora stjärnorna, Dominika Stelmach från Polen, dessvärre inte kommer till start på grund av skada. Inte heller SM-guldmedaljören i lång traillöpning, Elin Hartelius, kommer att finnas på startlinjen.

Ida Nilsson gör sin tredje start i Ultravasan 90, senast var 2018. Hon har placeringarna 2-1-2 hittills. I november vann Ida VM-silver i lång traillöpning, och under midsommarhelgen sprang hon sitt drömlopp Western States 100 miles. Det är med andra ord svårt att undvika att kalla Ida för favorit. Eller en av två favoriter i varje fall.

För har man varit VM-trea på 100 kilometer och både trea och femma i Comrades Marathon, då tillhör man det absoluta toppskiktet inom ultralöpning i världen. Vi snackar om Caitriona Jennings, som blev tvåa på den kortare distansen i den tävling som tog Ida Nilsson till Western States, nämligen The Canyons Endurance Run.

Snabba löpare utmanar favoriterna

Men inte ens Ida och Caitiona kan känna sig ohotade. När namnet Sophia Sundberg står i en startlista brukar det nämligen gå snabbt. Hon var tvåa i Ultravasan 45 2021, sexa i Comrades Marathon 2018 och global trea i Wings for Life World Run 2022. Utöver dessa meriter är hon också den svenska som har sprungit längst på sex timmar – 82,344 kilometer gjorde hon i november.

Och då har vi ändå tre Ultravasanvinnare, en svensk rekordhållerska och en trefaldig europamästare kvar att nämna. Liselotte Hellsten vann Ultravasan 45 2021 och var tvåa förra året. Det ska bli väldigt spännande att se vad hon kan göra när hon springer dubbelt så långt som hon tidigare har gjort på tävling.

Den långa distansen är inget nytt för Kajsa Berg, som 2012, 2013 och 2015 tog EM-guld på 100 kilometer. Det första och det sista av de åren gav det henne dessutom VM-silver. Kajsa var också på pallen i Comrades Marathon 2018. Efter några års frånvaro gjorde hon comeback förra året, då hon även var trea i Ultravasan 90. En placering bättre än det blev det på SM 100 kilometer i maj – så nog går benen fortfarande snabbt på Kajsa Berg.

Att Anna Hellström kan springa snabbt visade hon förra året, när hon stod som vinnare i Mora efter nio mils löpning. Tidigare samma år blev det tre gånger så långt, då hon tillsammans med Jenny Ramstedt även tog sig an sträckan på cykel och rullskidor, i Supervasan.

Jokrar och bubblare

En joker som kan överraska är Lina Karlsson. Hon är förvisso inte ny på Ultravasan, detta blir hennes sjätte start och 2021 blev hon fyra. Men i december slog hon svenskt ultramaratonrekord i 12-timmarslöpning, då hon sprang 133 kilometer. Då Comrades Marathon inte gick alls som hon hade tänkt kan Ultravasan bli ett nytt tillfälle för Lina att visa framfötterna.

Sofia Byhlinder har också vunnit Ultravasan, 2019 tog hon hem 45:an efter två tidigare tredjeplatser. Dessutom blev hon tvåa på den långa distansen förra året. Svårt att inte räkna in även henne bland möjliga medaljkandidater.

I den skaran får vi även ta med Ebba Sigfridson. Hon ledde förra året när hon på grund av skadekänning klev av efter sex mil. När hon blev femma 2019 var det en överraskning för många.

Men heja heja – vi har ytterligare sex löpare som tidigare har placerat sig topp sex på någon Ultravasadistans. Zara Lundgren, som gör debut på Ultravasan 90, har med ett SM-brons i lång traillöpning i juni visat en hög kapacitet.

Malin Barrulf var trea 2021 och borde egentligen nämnts tidigare. Men hon har inte känt sig på topp i år. Sjätteplatsen i årets långa trail-SM är faktiskt enda gången som hon inte har varit på pallen i en ultratävling. Dessutom har hon hemmaplan och har testlöpt den nya inledningen på Ultravasan.

Petra Klevmar har bara i ultradebuten 2017, som hon gjorde på Ultravasan 45, varit sämre än topp sex i en ultratävling. Stabiliteten har tagit henne till tre raka fjärdeplatser i SM i lång traillöpning och femteplatser i Ultravasan 90 de två senaste åren.

En intressant comeback gör Johanna Nordblad (tidigare Nilsson). Hon var femma i Ultravasan 90 2018 och har en silverplacket från halva distansen 2016. Nu är hon tillbaka efter barnafödande.

Skidåkare och andra snabba löpare

Hilda Löf är med sina 22 år klart yngst av toppnamnen. Hon har varit snabbaste juniordam i Vasaloppet, blev fyra i Ultravasan 45 i fjol och i junior-SM på 10 km löpning. Hon tävlar i långloppscupen på skidor, Ski Classics. Den senaste säsongen vann hon tre lopp i Ski Classics Challenger-serien.

En annan längdskidåkare av rang är Sofia Holmgård. I våras var hon bästa svenska i Svalbard Skimarathon och hon har deltagit flera gånger i världens längsta skidlopp, Nordenskiöldsloppet. Men hon kan springa också och gör sin sjätte start i Ultravasan 90, där hon som bäst har varit 9:a 2021.

Sofia Smedman tog SM-guld på 100 kilometer 2021 och var bästa svenska på VM förra året. I årets tävlingar har hon inte fått kroppen att svara som hon vill. Men när den gör det kan vi få se henne mycket högre upp i resultatlistan än så här.

Maria Saxvall har varit 7:a och 6:a i de två senaste upplagorna av Ultravasan 90. Hon har bland annat också både vunnit och kommit tvåa i Uka Pain 100 miles.

Och så har vi Frida Södermark. I fem starter i Ultravasan 90 har hon pendlat mellan placeringarna 4 till 7. På 100 kilometer har hon fem SM-guld, men hon kommer säkert vara en bit ner i startfältet efter den nya inledningen. 

Fler topp tio-namn från tidigare Ultravasor är Englandsboende Amelie Karlsson (10:a Ultravasan 90 2018), Madeleine Hedberg (10:a Ultravasan 90 2022), Helena Fernström (6:a Ultravasan 45 2021) och Hanna Höckert (10:a Ultravasan 45 2021, 12:a Ultravasan 90 2022).

Följ Ultravasan här!
Livesändning från kl. 04.20, med kommentatorer från 08.00.
Resultaten hittar du här!

Starka insatser av trailstjärnorna Ida och Petter

Starka insatser av trailstjärnorna Ida och Petter


Två av Sveriges största trailstjärnor visade världsklass i två av de mest klassiska tävlingarna. Ida Nilsson blev sjua i Western States 100 miles, hennes längsta tävling hittills. Och Petter Engdahl är tillbaka på prispallen, genom att bli trea i Golden Trail Series-tävlingen Marathon du Mont-Blanc.

Stabil debut av Ida i historiskt Western States

Läs mer om Western States och Ida Nilsson

Western States är den äldsta ännu aktiva trailtävlingen som går över distansen 100 miles (161 km). För Ida Nilsson skulle det bli hennes längsta tävling hittills. Och det blev en tävling utöver det vanliga, där Courtney Dauwalter stod för vad som kan betraktas som den bästa prestationen någonsin i ultratraillöpning.

De tre högst rankade 100-mileslöparna i världen stod på startlinjen. Medan snön blev alltför utmanande för Camille Herron, som har världsrekord på 100 miles och i 24- och 48-timmarslöpning, blev det länge en kamp mellan de senaste två årens vinnare i UTMB, Katie Schide och Courtney Dauwalter.

Det var ovanligt mycket snö de första 25 kilometerna och efter de båda suveränerna var det Ida Nilsson som tog sig upp som trea efter de inledande sex kilometernas klättring, en placering som hon höll i fyra mil. Ja, ännu med bara en fjärdedel kvar av tävlingen var Ida med i en minutkamp om placeringarna tre till åtta.

Ida hade ganska stora problem med energin, med illamående och svårigheter att behålla den energi som hon behövde. Ändå höll hon ihop det väl och var i mål till slut på sjunde plats. Tiden 17:43:34 hade räckt till pallen samtliga tidigare år, utom 2021 (men då bara två minuter från trean). 

Ändå var Ida över två timmar efter ultratraillöpningens stora gigant på de lite längre distanserna, Courtney Dauwalter. Med tiden 15:29:33 var Courtney bara 20 minuter från herrpallen och ofattbara 1 timme och 15 minuter före världens näst bästa, Katie Schide. Att även Schide underskred det tidigare banrekordet från 2012 säger en del om Dauwalters prestation. Även om det är svårt att jämföra olika är det ändå intressant att nämna att av Kilian Jornets två resultat är hans bästa, segertiden från 2011, fem minuter sämre än Dauwalters.

Temperaturen var ovanligt låg för Western States, vilket var en bidragande orsak till de snabba tiderna, liksom den starka konkurrensen. Men att det var så mycket snö i början gjorde å andra sidan att tempot inledningsvis blev långsammare. En stabil debut av Ida Nilsson och den bästa prestationen någonsin i en ultratrailtävling av Courtnery Dauwalter.

Lyssna på intervju med Ida Nilsson i podden Ultraaktuellt

Petter på pallen igen

Innan helgen hade Petter Engdahl sju av de tio bästa trailtävlingarna av svenska löpare, baserat på ITRA:s performance index. Jonas Buud med Ultravasan 2015, David Nilssons seger i Crown King Scramble och Oscar Claessons vinst i Åre Fjällmaraton förra året är de övriga tre på topp tio.

Men efter Petter Engdahls sagolika fjolårssäsong, där topparna var banrekord på CCC och övertygande seger i sitt drömlopp Transvulcania, har det varit en tuffare inledning på 2023. Sjukdom inför MIUT (Madeira Island Ultra Trail) i april gjorde att  han fick avbryta den tävlingen. Och på VM i kort trail bar hans tunga ben honom “bara” till en 13:e-plats.

I söndagens maratondistans under Marathon du Mont-Blanc gjorde han en klok tävling i ett oerhört starkt startfält, vilket till slut tog honom från en placering runt tionde till en slutlig tredjeplats i mål.

Marathon du Mont-Blanc hölls första gången 2003 (samma år som den första upplagan av UTMB). Men då hade man sedan 1979 hållt en tävling på 23 km, Cross du Mont-Blanc. Sedan 2017 ingår maratondistansen, som i år snarare var drygt 44 km, i Salomons Golden Trail Series.

Att det föreligger konkurrens mellan de två största kommersiella traillöpningsserierna, Golden Trail Series och UTMB, var tydligt i livesändningen. Petter omnämndes som ny på den här nivån, utan att hans segrar i de båda stora UTMB-loppen förra året togs upp. Och startfältet var lika starkt som i det likaledes högklassiga VM i kort trail drygt två veckor tidigare, med åtta av de startande herrarna med UTMB-index över 900.

Oscar Claesson var den som satte upp högst tempo från början. Ett tag var hans ledning nästan en minut under den mer lättlöpta inledningen. Efter att ha fångats in och fallit tillbaka höll Oscar ändå ihop det väl till en slutlig 18:e-plats i mål.

Schweizaren Rémi Bonnet var ohotad och efter att tre gånger tidigare har varit i ledningen i Marathon du Mont-Blanc fick han för första gången också komma först i mål. Amerikanen Eli Hemming var tvåa, medan Petter Engdahl höll undan för OCC- och Zegamavinnaren Manuel Merillas från Spanien.

Efter pallplatser i de båda kortare loppen under UTMB-veckan, trea i OCC 2021 och seger i CCC förra året, står Petter Engdahl den 1 september på startlinjen i sin längsta tävling hittills, UTMB. Det blir dessutom 20-årsjubileum för Ultra-Trail du Mont-Blanc. 

Lyssna på intervjui med Petter Engdahl i podden Ultraaktuellt

Inför klassiska Western States – med Ida Nilsson

Inför klassiska Western States – med Ida Nilsson


Western States är världens äldsta ännu aktiva 100-milestrailtävling och ett av de mest klassiska ultraloppen. Fyra svenskar står på startlinjen i den 45:e upplagan på lördag, med flest ögon riktade mot Ida Nilsson, den första svenska kvinnan i tävlingen på över 20 år. Vi kollade läget med fjolårets VM-silvermedaljör på lång trail, som gör sin längsta tävling hittills.

Hinderstjärnan som blev traillöpare

När 3000 meter hinder var en ny distans för damer på 00-talet var Ida Nilsson under flera år den stora stjärnan. Den skadedrabbade kalmariten drog på sig en allvarig stressfaktur i höftleden 2009, vilket var början till slutet för hennes första karriär. 29 år gammal gjorde hon sin sista tävling på elitnivå med spikskor på fötterna.

Efter en flytt till Åre och sedan längre norrut kom hon i kontakt med skidalpinism 2015. Hon blev vän med Emelie Forsberg som fick henne att prova på ultratraillöpning efter att flyttlasset dragit till Chamonix.

Det blev seger direkt i Åre Fjällmaraton 2015 och vid 34 års ålder påbörjades en andra löparkarriär, som skulle ta henne till nya höjder. Under åren 2016 till 2019 var Ida Nilsson en av ultratrailsportens stora stjärnor. Men drygt halvvägs in i ett maratonlopp i Rotterdam våren 2019 kom en fotskada som hon haft 15 år tidigare tillbaka.

Hon vilade länge, det blev inte bättre och till slut fick hon operera foten, två gånger. Efter ett par års påtvingad frånvaro från löpningen arbetade hon sig tillbaka och trots att covid förstörde mycket av 2022 års säsong avslutades den på bästa sätt, med ett VM-silver i lång trail i Thailand i november. Ida Nilsson var tillbaka – igen.

Löparkarriär 3.0

Nu har hon fyllt 42 och på lördag är det alltså dags för hennes första försök på 100-milesdistansen, i en slags löparkarriär 3.0.

– Jag kollar på vissa lopp som är roliga och tänker inte på distanserna i sig. Men Western States är ett klassiskt lopp. Och på 100 miles känns det som att det är Western States eller UTMB och då tror jag Western States passar mig bättre, då det är mer löpbart och bättre terräng, berättar Ida Nilsson.

– Och så springer man inte genom en natt, förhoppningsvis. Det är mer som att förlänga ett 100-kilometerslopp.

Första försöket att kvalificera sig till Western States gjorde hon i februari, men vinterträningen hade inte gjort henne redo att orka springa snabbt hela vägen. I slutet av april gick det desto bättre och trots att hon sprang fel vann hon 100-kilometersloppet The Canyons och fick en eftertraktad golden ticket.

Historien om Western States

I Sierra Nevada-bergen i Kalifornien hade man tävlat i 100-mileslopp på hästar sedan mitten av 1950-talet, Western States Trail Ride. Leden hade länge använts av emigranter och gruvarbetare och just namnet Western States Trail fick den först 1956. Att rida tävlingen på under 24 timmar för ett bältesspänne var det stora målet.

1972 fullföljde sju soldater (av 20 som startade) en vandring längs leden på 46 timmar och 49 minuter, som de första till fots. Gordy Ainsleigh, som samtidigt hade genomfört tävlingen till häst, såg dem och inspirerades. Två år senare, efter att han hade gjort sig av med sin häst, beslutade han sig för att springa istället. Han klarade det inom 24 timmar med 18 minuters marginal.

Det första året som en löptävling ordnades var 1977, vilket också var det enda året som man tävlade tillsammans med hästar. Liksom tidigare belönades även de löpare som klarade att fullfölja inom 24 timmar med ett bältesspänne, en tradition som lever än.

Svenskar i Western States

Totalt 14 svenskar har hittills genomfört Western States. Först var Robert Alnebring 1994 och han sprang sedan ytterligare två gånger. Cecilia Petersson är den enda svenska kvinnan, hon genomförde tävlingen både 2000 och 2001.

Bäst placering har Jonas Buud haft, som 12:a 2017, med Elov Olsson på placeringen efter samma år.

Bara 369 löpare tillåts starta, eftersom banan går genom ett vildmarksområde någon mil efter start. Automatiska startplatser erbjuds bland annat till förra årets topp tio herrar och damer och 28 platser reserveras till de bäst placerade i sju golden ticket-tävlingar. Dessutom har bland annat föreningar som bemannar vätskestationer var sin plats, liksom sponsorer, styrelsemedlemmar och dem som har genomfört nio tidigare lopp. 

För årets lopp har det inneburit att 274 platser lottades ut till dem som genomfört något av de 100-talet kvalificeringsloppen (i Sverige Kullamannen och TEC). För varje år som man inte får startplats fördubblas antalet lotter till nästa gång.

Fyra svenskar kommer starta i årets tävling: 50-årige göteborgaren Tomas Amneskog, 55-årige Jakob Bökman från Enskede, 46-årige stockholmaren Henrik Östlund och så då Ida Nilsson.

Ida inför 100-milesdebuten

Med två dygn kvar till start säger Ida att hon är en “död grönsak”.

– Jag är fortfarande i vilotillstånd och har inte hunnit börja bli nervös än. Men den rätta känslan kommer infinna sig innan start, säger hon.

Efter att golden ticket-platsen blev klar i slutet av april har Ida stannat kvar i USA. Hon har tränat i studiemiljön från collegeåren i Flagstaff, Arizona. 

–  Det är perfekt terräng, hög höjd och lättsprunget, lagom med höjdmeter för en sån här bana. Jag har kunnat köra på i fem veckor med 160-185 km per vecka, det är bra mängd för mig.

För en månad sedan var hon med på ett läger där man sprang banans sista 70 miles, på den första delen var det fortfarande för mycket snö. Just snö och fjolårets skogsbrand i mitten av banan kan eventuellt påverka årets bansträckning.

– Det var jättebra att se vad man kan förvänta sig, vad man behöver för typ av skor, vad det är för terräng och så. Jag var positivt överraskad, jag trodde det skulle vara mer tråkig dirt road och traktorväg och så. Men det är mest stig och hela tiden lite upp och ner och genom canyons, väldigt fin bana.

100 miles blir det längsta hon har sprungit. Längst tid har hon varit ute när hon blev trea i CCC 2018 på 12 timmar och 41 minuter. Men även om det kommer ta längre tid denna gång räknar hon med att nyttja sin inarbetade snabbhet i depåerna.

– Jag har inte tänkt att sätta mig i en solstol direkt, skrattar hon.

– Utan jag kör på samma teknik som jag brukar när jag tävlar. Bara snabbt fylla på flaskor eller byta när man har med sitt crew och plocka åt sig det man behöver och äta på vägen. Jag behöver vara så effektiv som möjligt för att hänga med om jag ligger lite efter löpmässigt.

De sista 100 kilometerna, från vätskestationen i Forest Hill, får man springa med pacer. Craftkollegorna EmKay Sullivan och Tim Tollefson kommer ta var sin halva av den biten. Det blir första gången med pacers för Ida.

– Jag tror att det är bra för mig i slutet av ett lopp eftersom jag gillar att springa med folk och gör det bättre än om jag bara hamnar själv, funderar Ida.

Målet då? Det första målet har hon i princip redan klarat, att vara hel och stå på startlinjen. Nästa mål är kort och gott att ta sig i mål.

– Det tredje målet är topp tio. Gör jag ett riktigt bra lopp skulle jag kunna vara topp fem och kommer jag topp tre skulle det vara extremt, extremt bra. 

Tufft motstånd

Damernas banrekord är fortfarande Ellie Greenwoods 16:47 från 2016. Men antalet som kommer allt närmare den tiden ökar för varje år. Och även om ingen av de fyra främsta från förra året är med i år är det ett högklassigt startfält.

Mest noterbar är förstås Courtney Dauwalter, världens bästa ultratraillöpare på damsidan. Katie Schide, Keely Henninger, Emily Hawgood, Camille Herron och ungerskan som bor i Hongkong, Eszter Csillag, är ytterligare några av de namn som Ida kommer dela startlinje med. 

På herrsidan finns flera internationella löpare som kan utmana amerikanerna. Exempelvis tvåan och trean i förra årets UTMB, fransk-kanadensaren Mathieu Blanchard och britten Tom Evans. Kinesen Jijau Zhao gör sin första tävling på amerikansk mark. Hayden Hawks var tvåa efter nu skadade Adam Peterman förra året, med Arlen Glick och Tyler Green inom tio minuter efter. Och “ungdomsstjärnan” Dakota Jones, som fortfarande bara är 33 år, har hittat tillbaka till toppen.

Följ tävlingen

Starten går i Olympic Valley (där vinter-OS gick 1960) på lördag kl. 14 svensk tid (05.00 lokal tid). Målgång i Auburn, Kalifornien, tidigt söndag morgon svensk tid (sannolikt inte före kl. 04).

Livesändning: https://www.youtube.com/watch?v=JhNdoD8VUjI

Liveresultat: https://www.ultralive.net/ws100