Philips sjukdom lindras av löpningen
När Philip började känna att något var fel i kroppen trodde han först det värsta – att han hade fått cancer av något slag. Så när han fick diagnosen dermatomyosit, som är en ovanlig reumatologisk sjukdom, kände han bara lättnad. Och även om han är långsammare nu hjälper löpningen honom att må bättre.
Philip Frank växte upp utanför Borlänge tillsammans med sin ensamstående mamma, som arbetade heltid. Skogen fanns ständigt nära och blev en naturlig samlingsplats där han och kompisarna tillbringade dagarna med att leka. Senare gjorde Philip lumpen i Östersund, vilket innebar ännu mer tid ute i naturen. Så även om det aldrig var aktuellt med någon organiserad idrott under uppväxten har rörelse och ett aktivt liv alltid varit en självklar del av hans vardag.
En dag när Philip var i tidiga 20-årsåldern kom en arbetskamrat haltande – han hade åkt Vasaloppet. Då förstod Philip att vanliga människor också kan göra det och blev intresserad. Året efter fullföljde han Vasaloppets Öppet Spår.
– Det är i princip helt omöjligt att göra. Det visar de ju på tv – och det är bara vältränade människor som gör det, säger Philip med ett skratt.
– Men det kom plötsligt väldigt nära när min arbetskamrat hade åkt.
Han åkte ytterligare några Vasalopp, genomförde En svensk klassiker och sprang Stockholm maraton. Philip hade upptäckt att han klarade att fullfölja tuffa utmaningar som från början låtit helt omöjliga. Han gav sig även på längre lopp, ultralopp – och då kände han att han hade hittat hem. Philip kände sig starkare än någonsin.
Men våren 2021 orkade han inte springa som tidigare. Philip kände att något inte stod rätt till i hans kropp. Han bröt lopp efter lopp. När han väl sökte vård hade han en lång lista symptom. Han var under utredning i ett helt år och kämpade samtidigt med svår klåda, extrem trötthet och problem med slemhinnorna. Till slut fick han diagnosen dermatomyosit – en ovanlig reumatologisk sjukdom.
FAKTA: Dermatomyosit är en sällsynt, kronisk autoimmun sjukdom som orsakar inflammation i muskler och hud. Den leder till tilltagande muskelsvaghet, framför allt i armar, lår och nacke, och typiska hudutslag, som blålila rodnader. Sjukdomen kan drabba både vuxna och barn.
– Jag trodde ju att jag hade cancer så det kändes som en högvinst att ”bara” ha reumatism. Samtidigt som jag fick diagnosen fick jag också en hög dos medicin som gjorde att jag genast mådde mycket bättre.
Philip fick träningsförbud i tre månader när han fick sin diagnos. Under den tiden blev han svagare. Sjukdomen har också påverkat hans ork, och han klarar inte riktigt av att göra samma saker som förut. Själva diagnosen har han inga problem att acceptera men han har fortfarande inte riktigt vant sig vid medicineringen.
– När jag ska springa lopp måste jag ha en plan för hur jag ska springa, vad jag ska äta och hur jag ska medicinera. Det blir en faktor till att ha koll på under lopp.
Ibland har han lyckats pricka in medicineringen på ett optimalt sätt och då blir loppen riktigt bra. Men sjukdomen är så ovanlig att det är svårt att få några tydliga svar från vården hur han ska planera in medicinen. Han får ha sig själv som försökskanin och testa hur den ska tas för att få till en balans med de fysiska utmaningarna.
När man har dermatomyosit är träning en viktig faktor för att må bra. Philip berättar att det ofta känns som att muskelminnet är borta, som att musklerna har glömt vad de är till för. Bara att resa på sig kräver en enorm viljestyrka och känns onaturligt. Ännu värre är det då att börja springa.
Idag, fem år efter att han blev så konstig i kroppen, börjar Philip känna att orken och styrkan är på väg tillbaka. Han berättar att han vissa dagar till och med kör dubbla träningspass.
Så även om sjukdomen gör honom lite långsammare och tröttare ser han inte på sig själv som sjuk.
– Men det har varit en lång och tuff väg tillbaka. Jag har testat att medicinera på olika sätt – eller inte alls – och jag har testat olika kostvanor. Jag har verkligen fått leka försökskanin med mig själv.
Även om sjukdomen inte direkt har fört med sig några positiva effekter har den fått Philip att fundera över vad som verkligen betyder något i livet.
– Den ger ett tydligt budskap – att ha roligt, vara vänlig, hjälpa andra, sprida glädje och försöka vara positiv.
Där kommer också löpningen in. För Philip innebär den glädje, vänskap och gemenskap. Han springer helst i skogen på vindlande stigar. Och gärna tillsammans med vänner.
– Man kommer nära varandra, rollerna försvinner och allt blir väldigt avskalat. Samtalen kommer snabbt in på personliga och djupa ämnen utan att det känns konstigt.
FAKTA: Philip Frank
Ålder: 56 år
Bor: Borlänge
Familj: Tre bonusbarn och fyra bonusbarnbarn.
Yrke: Systemanalytiker på Trafikverket.
Springer helst: ”Riktigt långt i skogen.”
Mest stolt över: ”Att jag är ärlig mot mig själv och är mig själv.”
Drömmer om: ”Att resa runt i världen på äventyr, gärna med vännerna i Dala Ultra Runners.”
