Firar 25 målgångar i adidas Stockholm Marathon

Nedräkningen mot adidas Stockholm Marathon, som gjorts i samarbete med adidas, är över. RW:s chefredaktör Anders Szalkai tog sig för 25:e gången i mål på Stockholm Marathon – 30 år efter hans debut i loppet. Här kan du läsa ”Szackes” racerapport.

Adidas Stockholm Maraton-helgen börjar på mässan, och som jag skrivit tidigare ingår det som en del i laddningen för mig – så även i år. Där hann jag träffa många löpare och fick dessutom ett samtal med Jack Waitz som både var tränare och make till Grete Waitz. Hennes banrekord från 1988 på damsidan överlevde ännu ett år – det säger en del om hur starkt rekordet är.

Även Udo Mueller från adidas var med på mässan. Vi diskuterade bland annat skillnaderna mellan dåtidens raceskor och dagens – vilket alltid är intressant.

Så det var med mycket olika inputs jag gick in i ”race day”-mode på lördagen den 3 juni. Efter att varit med och pratat lite maraton i radions P1 gick jag in i min bubbla – för jag ville ju optimera det maratonlopp som skulle bli mitt 25:e Stockholm Marathon.

Jag var ganska tidigt på Stockholms Stadion, helt i enlighet med mina egna råd för att slippa stressa. Lite på gamla meriter och som ”en maratonhjälte” med över 20 fullföljda lopp kunde jag också utgå från Stadion i mitt uppvärmningsupplägg som jag har kvar från elittiden, med ett varv på elljusslingan i Lill-Jansskogen. Jag sprang lugnt och fint, backarna får i gång den gamla kroppen bra.

En annan ritual från förr är att uppvärmningen görs i träningsskor – för att sen innan start få den härliga känslan av att ta på sig tävlingsskorna.

Med tävlingsskorna på intog jag min startposition strax bakom den yppersta eliten. Det är en grym känsla när man står där på Lidingövägen, förväntansfull i att ta sig an Stockholms gator – i år dessutom på en delvis ny bana.

Jag kom iväg riktigt bra och tyckte jag hittade in till ett skönt flyt, med en första kilometer enligt GPS på 3:48 min. Här trodde jag tidigt på en bra dag, för känslan var oerhört lätt, och jag tyckte verkligen att jag smög med fint. Den nya delen med Sveavägen och Kungsgatan bjöd in till fin löpning, och inte heller uppför Torsgatan hade jag någon indikation på att det gick för fort.

Första 5-kilometerspasseringen gick på 19:27, och strax innan milpasseringen på 39:06 tog jag min första gel. Jag pratade lite med några av löparna kring mig och sa att värmen nog skulle ta ut sin rätt – och att det därför gällde att inte gå på för hårt. Men var det just det jag själv gjorde? Var tempo för tufft?

Jag bestämde mig i alla fall för att medvetet sänka farten något. Hellre tappa lite tid och avsluta starkt än att riskera gå in i någon vägg. Så jag tog det riktigt lugnt uppför Narvavägen och sen efter att vi touchat Stadion försökte jag hitta en rytm strax över fyra-fart i stället för strax under. Några löpare passerade mig, men jag var positiv och tänkte att jag skulle ta igen det.

Precis halvvägs lämnade jag Djurgården och kända att min halvvägspassering på 1:23:45 var bra. Publiken inne på Strandvägen var grymt bra, och det var de verkligen även på de många andra publikstråk man passerade. Det fina vädret och den nya banan gjorde det hela till en succé. Jag fortsatte, och kombinerade lite energidryck från borden med en energigel ungefär var 9:e kilometer.

Gamla Stan passerades ännu en gång. Sedan väntade den sträcka på Söder som jag provsprungit och till och med filmat. Katarinavägen var ungefär som jag väntat mig, men trots att jag tog det medvetet lugnt kände jag hur en större trötthet än tidigare smög sig på. Fler och fler löpare passerade mig, och jag kände att det var tidigt att bli så trött. Jag tänkte det man inte får tänka, att det var mer än 15 km kvar. Jag borde ha tänkt att jag redan gjort 26 km.

Lite negativa tankar kom så klart, men jag var bara trött. Högerbenet stramade lite av mina ischias-känningar, som jag dock lärt mig leva med, så det är inget nytt. Jag vet att det smyger sig på av långvarig ansträngning i lite för hög fart för mitt eget bästa.

Fler löpare passerade mig men när tre i rad ropade att de läst min bananalys innan loppet och både tackade och berättade att den gett dem modet att springa på just där … då kunde jag inte annat än att vara positiv – trots att de sprang om mig.

Publiken och funktionärerna supportade grymt bra, så även om jag var trött fanns inga tankar på att kliva av. Uppför Fleminggatans svaga motlut försökte jag tänka på att jag i mina bästa år alltid gick starkt uppför där, mot St Eriksplan. Skillnaden nu var dock stor, för jag gick inte starkt – och jag skulle förbi Gamla Stan igen innan jag får springa mot målet på Stadion igen.

Någonstans där, med 5 km kvar, gav jag upp lite. Tanken på att kämpa mitt yttersta försvann, och jag tänkte att jag faktiskt gjort mitt tidigare. Så även om löparna som passerade peppade mig att hänga på gick jag mer in i min egen bubbla. Den bröts inte förrän det verkligen var vittring på målet, så sista delen utanför Stadion och inne på Stadion gick jag upp lite i steget och hittade den lilla kraft som fanns kvar.

Jag såg att klockan tickade klart förbi 2:54 men det var ändå, som alltid, en grym känsla att nå Stadion. Jag var riktigt trött, och först ville jag säga att jag var nöjd – men det var inte riktigt sant. Det är min sämsta placering någonsin, 214:e plats, och även om det var 2 minuter snabbare än ifjol ville jag leverera bättre. Det gnager att jag hade lite för mycket spurt kvar, men sen släppte jag det – för vad gör det egentligen om jag hade haft 1–2 minuter snabbare? Mer hade det ändå inte funnit där. Och dagen var ju ändå inte över, för nu var det dags att göra lite intervjuer med de snabbaste löparna.

Jag hade tänkt skriva vinnarna, men sen tänkte jag att vi faktiskt är vinnare allihop – vi vinner över 42 195 meter, det tar lite olika lång tid bara.

Nu har det gått två dagar sedan målgång, och det känns så klart i benen. Men det är inte som förr, när jag stapplade fram efter en mara i tunna racerskor. För skorna ger inte bara fart, utan sparar även på benen – i varje fall för mig. Så redan nu kan jag dra i gång med härlig löpning igen – mot nya mål.

Tack för att du hängt med i min nedräkning här – och stort lycka till mot dina mål.

LÄS TIDIGARE INLÄGG INFÖR
adidas STOCKHOLM MARATHON 2023:

Del 1 -Ladda mer RW
Del 2 – 38 km i gassande sol
Del 3 – Sista långpasset eller ?
Del 4 – Formtoppningen
Del 5 – Analysen av bansträckningen
Del 6 – Den mentala laddningen
Del 7 – Fixa tävlingsgrejerna, mindre fibrer, planera loppet0
Del 8 – Optimera ditt lopp

---