Stress är ett ord som böjs och slängs med ganska frekvent. Det är lika individuellt vad som exakt stressar oss som hur det exakt påverkar oss men de flesta jag känner upplever negativ stress då och då. Vissa har varit utbrända, inklusive mig själv och ganska många hänger på gärdsgården. Är nästan utslitna men har svårt att ta till sig sanningen.
Vi vet nog ganska bra subjektivt vad stress är men ibland tror jag att vi behöver förstå lite bättre vad som faktiskt behövs för att minska den. Och ibland är det vår älskade träning som måste stå tillbaka.
Stress är en påfrestning, en belastning på kroppen som vi utsätts för (eller utsätter oss själva för) som står i obalans till vad vi kan hantera. Fysisk och eller psykisk. När vi tränar stressar vi kroppen. När vi försöker göra för mycket på jobbet, inte vet riktigt varför vi gör det, är osäkra och upplever konflikter- är det en stress för hjärnan som manifesterar sig i kroppen.
När vi upplever otydlighet och inte får feedback på om vi gör rätt saker. När vi ständigt känner att vi inte når fram till eller upp till de krav som vi själva ställer på oss och uppfattar att omvärlden ställer på oss- då blir vi stressade.
Kroppen är rustad för stress. Men den har inte riktigt hängt med ifrån grottstadiet- och kanske ska den inte behöva göra det? Den är rustad för att klara av att jaga tills vi dödar bytet och kan laga det. Den är rustad för att arbeta fysiskt tills elden är tänd och flocken säkrad. Den är bra på att hantera konkreta hot och mobilisera alla system för att undanröja det upplevda hotet. Den tror att vi ska utföra något fysiskt, så brukade det ju vara. Inte bara dyka ned mot en skärm eller ta ett krampaktigt tag om en Iphone. Gå runt med en klump i magen över att man inte räcker till. Det är den väldigt dålig på.
Den är inte så bra rustad för att det är ett sammelsurum av diffusa olustkänslor, press, normer och upplevda tillkortakommanden som hjärnan tar intryck av dag ut och dag in. En muskel behöver vila för att stärka sig från ett nedbrytande träningspass. Hjärnan behöver också vila. Det här vet ni. När man börjar tulla på sömnen och har Iphonen med hela vägen in i sovrummet- då är det inte mycket vila för skallen.
Vid träning eller vid upplevd stress är kroppen smart: Den stänger ned matsmältningen och mobiliserar energi genom socker och fett som skjutsas ut i blodet. Hjärtfrekvensen ökar och musklerna aktiveras. Vi är redo för en fajt! En fysisk sådan. Den fajt vi tar vid ett hårt träningspass men faktiskt inte tar i ett tufft möte eller när vi svarar på ett jobbigt mail, eller scrollar instagram och ser hur alla andra går på händer, har snittblommor i köket och bakat rawfoodbollar till mellis. Inget fel med något av det men medan det är snapshots från flera olika personers liv lägger vi på oss att klara av allt det. Och massa annat.
Den mentala stressen och den fysiska stressen (träningen) hämtar kraft ur samma system. Det här är viktigt: Det är samma system som hanterar fysisk som psykisk stress. Det finns inte en till buffert att hämta ifrån bara för att du vill träna för ett maraton eller du hade tänkt köra fyra pass crossfit den här veckan.
När vi upplever stress av något slag så finns det bara en sorts respons, om än helt unik i vad det reagerar på och hur omfattande reaktionen blir. Binjurarna som får information från hjärnan får veta att det är adrenalin, noradrenalin och kortisol som behövs nu. Matsmältning och reproduktion- det får vi vänta med. Vi har ett hot och en obalans i vad vi klarar av som vi måste hantera. Annat får vänta.
Får kroppen och hjärnan återhämtning från stressen så stärker den sig. Snabbare från den fysiska stressen- träningen, än den mentala. Så stress är bra. Men bara om det finns återhämtning. Det är sällan det gör det på en ordentlig nivå för många.
Och det är här det ofta blir lite, eller mycket fel. Eftersom kroppens respons på stress är att förbereda oss för att agera fysiskt så är förstås fysisk aktivitet ett sätt att ”låta stressen flöda ur kroppen”. Men! Det är skillnad på fysisk aktivitet och träning. Var gränsen går är svårt att säga generellt.
Har du haft några riktigt stressiga dagar, sovit dåligt, slarvat med maten och ja- känner dig stressad inte bara vid ett tillfälle men under en längre tid. Då har det sinat i din stressbuffert. Då klarar den egentligen inte att leva upp till ett väldigt hårt träningspass som bryter ned. Du är redan nedbruten. Kroppen ställer upp, den kommer göra allt för att du ska få genomföra ditt pass. Men den förbättring du är ute efter- den uteblir eftersom du redan är för nedbruten för att hantera att bryta ned lite till.
Symtomen varierar också men vanliga är: Ökad/minskad aptit, viktuppgång runt vitala organ- midjan. Störd dygsnrytm på grund av det ökade kortisolpåslaget (seg hela dagen, sen wired but tired på kvällen), ofta förkyld, avsaknad av sexlust och lust över huvudtaget, kort stubin, yrsel, ”virrighet”, glömska, extremt sockersug. Med mer.
Det här låter brutalt och det kanske inte alls känns så brutalt. Det kanske bara är lite subtilt. Det kanske inte slår nu. Men för det första så uteblir den träningseffekt man eftersträvar med de hårda pass man stuvar in. Och blir det allvarligare så ökar risken för både sjukdom och skador. I värsta fall blir man antingen övertränad eller utbränd.
Att röra på sig är oftast det bästa du kan göra. En lätt jogg för någon, yoga, en promenad, gärna i natur kan just ”rensa kroppen” från stress för stunden även om orsaken finns kvar.
Att träna kan vara helt fantastiskt efter en tuff dag. Men ibland är kroppen inte fysiologiskt redo att ta till sig träningen. Och för att den ska vara det är det andra saker än att stuva in själva tiden till passet som det ska vara ordning och reda med.
Sömn och bra mat är två delar som bör vara på plats för det allra mesta. Men även ditt mindset. Man kan skapa sin egen checklista för att se om man är redo att träna, eller om det ”bara” är en lugn form av fysisk aktivitet som ska till:
1) Hur mår jag? Är jag bara lite seg för att jag inte rört på mig eller är jag faktiskt helt slut?
2) Hur har jag sovit? Igår, i förrgår? Senaste tiden?
3) Hur stressad är jag? Kan jag släppa det som pågår?
4) Hur har jag ätit? Idag? Senaste tiden?
5) Kommer jag kunna återhämta mig från träningspasset? (Sömn och lite lugn och ro).
Långt inlägg. Och det finns mer att skriva förstås. Sköt om er därute!
