Sitter i soffan efter en till stor vecka. En 10-mila träningsvecka. En jättestor jobbvecka ( så kommer det vara nu fram till semestern det är bara att åka med och veta var nödbromsen sitter). Poddinspelning, landat två föreläsningar, lett en löparworkshop och ändå haft mycket tid med barnen och sovit 7 timmar per natt.

Jag tänker ofta på hur många det är av mina fina väner jag inte hinner träffa. Tänker att jag får vara glad att jag har så fina vänner och bekanta att sakna. Bekanta som nog skulle kunna bli vänner om man fick mer tid med dem. Vänner man vill höra hur det är med och bolla saker med. Skratta med. Men som småbarnsförälder är det inte lika lätt.

Vissa av dem skriver ju också här och var och då kan man ju ta del av deras klokskap den vägen.

Senast skrev Katta så klokt om att leva sina drömmar.

In och läs och trevlig helg!

Jo men lite julafton är det för många av oss som arbetar med och brinner för hälsa och hållbarhet på arbetsplatsen.  Jag känner att jag fått mer råg i ryggen för de frågor som jag redan ser som en given del för alla organisationer som både vill prestera och vara hållbara!

Idag 31a mars börjar nämligen nya föreskrifter gälla avseende organisatorisk och social arbetsmiljö vilket ersätter begreppet psykosocial.

Begreppsändringen betyder också att fokuset flyttas från något som låter som det handlar om individ till att faktiskt handla om det samspel som uppstår på arbetsplatsen mellan människor. Genom ledarskap och medarbetarskap.

Kraven ökar helt enkelt på arbetsgivaren att inte bara motverka ohälsa och reagera på när den uppstår utan faktiskt främja hälsa på arbetet. Det är betydligt mer komplext än att reagera på något som skett.

Däremot finns det enorm potential och möjlighet till både välmående, produktivitet och lönsamhet i att göra det.

Inom SAM- Systematiskt arbetsmiljöarbete finns alla verktyg egentligen för att både följa de nya föreskrifterna och arbeta hälsofrämjande- om SAM får fylla sin potential.

Många företag har alltså redan mycket av strukturen på plats- men det behöver ofta fyllas med konkret innehåll och förmodligen förändra en del saker för att både följa föreskrifterna och möta den ökande psykiska ohälsan.

Här är några områden som de nya föreskrifterna handlar om:

Kunskap hos chefer/ledare
Det är arbetsgivarens ansvar att se till att chefer och ledare har kunskap om hur man både främjar hälsa, och motverkar ohälsa i verksamheten som drivs. Dessutom ska det finnas förutsättningar (tänk befogenhet, verktyg, tid, pengar) att genomföra det som behövs för att främja/förebygga.

Här kan man alltså behöva utbilda sina chefer för att rusta dem. De kan också behöva just verktyg och mer tid till att leda för att kunna omsätta kunskapen till praktik så det verkligen får effekt.

Motverka ohälsosam arbetsbelastning

Det kan ju vara väldigt olika saker som definierar detta- beroende på vilken verksamhet man har. Tunga lyft? Konflikter? Komplexa uppdrag? Snäva tidsramar? Här tycker jag man med fördel kan arbeta med Krav-kontroll- supportmodellen som hjälp i arbetet för att identifiera och hantera detta.

Arbetstid

Arbetstid regleras av arbetstidslagen och/eller kollektivavtal men i de nya föreskrifterna får de ta också ta plats. Arbetstid handlar inte bara om mängd arbetade timmar utan om att arbeta med förväntan och förtydligande om när man ska vara nåbar- något jag tror många företag behöver arbeta med och individer behöver få verktyg i.

Dessutom ska det finnas tydliga mål för hälsoarbetet och medarbetare ska känna till målen och hur de kan vara delaktiga i att påverka dem och nå dem. De här målen kan vara lite ”flummiga”. Det kanske måste handla om att ”öka trivsel” och ”öka delaktigheten” och det kan ju vara lite svårt att mäta exakt men det kan vara n ågot som man över tid rör sig ”framåt”.

Hur funkar det på din arbetsplats? Har ni pratat om de nya föreskrifterna?

Om ni vill höra mer om föreskrifterna så har vi poddat om det. Här!

Jag är jättepigg. Typ jämt. 16 timmar om dygnet är jag 9 dagar av 10, kanske 19 av 20 till och med, väldigt pigg hela tiden. Jag tycker livet blir så mycket sämre när man är trött och gudarna ska veta att jag när första barnet var liten hade perioder då jag var så sömnig så jag vet inte vad.

Så om man har små personer som stör ens nattsömn så är det här inlägget nog mest en nagel i ögat. Jag ursäktar. Jag vet hur det är.

Men om du har barn som, oftast, sover hela natten eller kanske bara vaknar en gång så har du alla chanser att få till en effektiv nattsömn och visst älskar vi sånt som är effektivt?

För det är lite så jag tänker runt min sömn- jag vill att den ska ge så mycket som möjligt när jag väl sover för jag tillhör också dem som önskar att det räckte med typ 5 timmar så hann man så mycket mer roligt. Men det gör det inte. Så jag offrar glatt 8 timmar för att sen kunna gå all in resterande 16.

Men det räcker inte bara att avsätta 8 timmar. Det gäller att göra rätt runt de här timmarna för att det ska sovas som mest effektivt just då.

Det finns massor av tips och trix men här är hur jag iallafalll har gjort för att få till sömn som ger massor av energi och god återhämtning för både intensivt jobb, ultralöpning, vilda barn och allt däremellan.

Kort och gott kan man väl säga att har man svårt att ha höga energinivåer, något jag tycker man borde kunna ha för det mesta faktiskt, då måste man kanske lägga lite planering och tanke på sin sömn. Den kanske inte rullar av sig självt. Den kanske behöver lite rutiner för att funka. Den ska ju stötta vardagen och att lägga lite energi på att få till den kan verkligen göra så stor skillnad! Tänk att vakna varje morgon ”i rätt fas”, pigg och vara full av energi precis hela dagen tills kroppen talar om att det är dags att sova igen. Somna bra, sova bra och vakna igen utvilad. Det är värt en hel del- eller hur?

Här är fem tips från en som alltid är pigg!

1) Sova samma timmar varje dygn. Kroppen rattar in sig efter hur du sover och ”lär sig” att göra sömnen effektiv om du sover samma timmar. Vänder man på dygnet på helgerna så störs det systemet. Försök lägga dig samma tid varje dag och vakna varje tid. Då kan sömncyklerna anpassas till den här tiden och du kanske slipper bli väckt mitt i djupsömn.

2) Inga skärmar, inga telefoner, inga Ipad ingen elektronik i sovrummet Ta med en bok. Använd en läslampa. Lura inte hjärnan med de snabba ytliga kickarna man får av ”skärmmatning”.

3) Runda av kvällen i god tid Jag brukar stänga ned allt vad telefon och datorer heter en halvtimme innan läggdags. Stänger av routern och sätter alla telefoner på flight mode. Det har blivit en vana nu och tar inte emot alls. Måste jag komma ihåg något skriver jag ned det på en lapp utanför sovrummet. Dit tar jag inte med tankar på jobb och annat.

4) Ingen träning sen kväll. För mig funkar inte det. För vissa funkar det jättebra. jag kan däremot gå upp och sticka ut och springa nästan direkt men inte innan jag ska sova.

5) Skippa kaffet efter trefikat. Eller kanske ännu tidigare. Drick rött té eller örtté istället som lugnar ned snarare än speedar upp.

Sov gott!

Igår var det tänkt att jag skulle haka på Ultrapåsken som min fina löparvän Peter anordnade (Han som brukade springa i Aquasocks men nu snajsat till garderoben med både Inov-8 och Altra minsann). Det var många som skulle springa. Men det funkade inte för mig. Livet kom emellan så jag ville inte vara långt hemifrån och jag är verkligen en lonesome runner om jag måste välja. Jag gillar mina löparvänner men jag springer helst långpass själv har jag märkt. Kortare pass och eller specialare- gärna med sällskap men idag behövde jag vara för mig själv.

Det är min lugna egentid. Det känns som jag suger in naturen genom ögonen och den hamnar rätt i hjärtat och själen. Precis så pretto är det.

Jag har haft en idé om att springa Upplandsledens ”svans” som börjar i Barkarby och går till Sigtuna ett bra tag. Min mamma bor längs vägen och där var också barnen den här dagen.

Det var lätt att hitta leden nu när jag kikade efter den. Jag har sprungit förbi där många gånger men inte förstått riktigt hur den gick.

De orangea markeringarna måste vara förbättrade. Det var lätt att hitta. Och det var så fint så fint. Nu var det tidig vår men om några veckor kommer man kunna springa bland vitsippor och grönska. Leden följer nära vattnet och jag var tvungen att stanna och fota Mälarens blå vatten flera gånger. Tog också en extra sväng ut på ön Koffsan som jag aldrig varit på trots att jag vuxit upp i närheten. Det var soligt, lugnt, lite lerigt, och sådär andäktigt fint.

Jag vet inte hur långt det hade blivit till Sigtuna för jag vek av och sprang hem till mamma och mina fnattar. 3 mil blev det och det var alldeles lagom för dagen.

Men den här turen kan jag verkligen varmt rekommendera att springa! Det är lätt att hoppa på pendeltåg både i Jakobsberg, Kallhäll, Kungsängen och Bro. Vatten kan man fylla på vid Görvälns Slott vid deras kolonilotter. Tassa fint, lämna inget skräp och visa hänsyn för fåren.

Övervikt och fetma ökar i Sverige och jag är all for att gå ned ohälsosamma kilon. Jag har själv hjälpt många genom åren och sett hur det leder till mer än behov av nya byxor.

Men.

Jag tror många, och jag har själv varit en av dem, går runt och lägger väldigt mycket energi på att vilja ”gå ned 5 kilo”. Har ångest över- inte jämt kanske men kanske … efter julledighet? Helg? En stor middag? En påskhelg?

Man lägger mycket energi på att tänka på att gå ned ”5 kilo” som är vikt som man tänker är det som behövs för att få sin perfekta kropp. Man vet ungefär vad som krävs men man får inte till det. 

Jag som springer skulle tjäna massor i fart på att gå ned mer i vikt. Ibland, när det känns tungt, svär jag lite över just det men de tankarna får aldrig följa med hem efter löppasset. Jag är inte elitlöpare. Jag är löpare och livsnjutare.

Jag har hört det här med ”5 kilon” en hel del i lunchrum, omklädningsrum, i frågor till mig hur rman ska göra osv.

Det gör mig lite ledsen. Det kanske är många därute nu som läser detta och har en sån här hangup på några kilon. Som tar upp mycket energi. Som står ivägen för att älska sig precis som man är. Så mycket onödigt tänkande på något som för många följer med kanske år ut och år in. 

Många motionerar, äter bra och lever hälsosamt. Så det är inte förknippat med ohälsa.

Jag tycker, om fallet är som ovan, att du ska lära dig älska dina extrakilon. Om de inte blir fler och om det aldrig blir av att bli av med dem, trots att du tycker du försökt. Förstå vad de är!

De är en god fika då och då. De kanske är en extra portion god mat. De är att slippa vara hungrig. De är att vara i energibalans och ha ork till allt du vill. De är att njuta av en bit tårta när det bjuds. Det är inte de som om de försvinner gör dig perfekt. Lyckligare. 

Du är perfekt precis som du är!

TVilken fantastisk start på påskhelgen vi fick. Min bästman hade lyckats hitta ett herrgårdsspa i de djupar bergslagsskogarna jag inte hört talas om. Inte han heller. Chansning!

Full pott visade det sig. Färna Herrgård är bland det mysigaste jag varit på. Och det var verkligen helheten och de små detaljerna som gjorde det:

Spaavdelningen som låg precis över den gamla ”bruksbäcken”. Där det inte var så mycket folk. Fanns en bubbelfunktion i poolen så man kunde massera sig själv med jetstrålar.

Där det fanns ekologiska c/o Gerdprodukter och ett jättemysigt litet gym nere i bergsgrunden. Trevlig personal och skön duobehandling. 

Själva herrgården med påskägg typ överallt. Helt underbar opretto afternoon tea. Ingen raw food eller psylliumhusk så långt ögat kunde nå. Redigt traditionsenligt fika med enorma scones, smält smör, underbara hemlagade marmelader och dignande kakbord.

Vackra omgivningar. Sköna sängar. Otroligt trevlig personal. Nära Sthlm men ett sånt här ställe finns inte här där. Genuint och superfint.

Bild från Färnas hemsida

Vi maxade verkligen vårt dygn där: Tränade, spaade, åt, spaade, åt, sov gott, åt, tränade, spaade och åkte sen tillbaka till våra små fnattar och en härlig helg på Niklas familjs landställe. Mycket folk, mycket mat. Mycket utomhustid med rödkindade skitiga ungar som somnar hur lätt som helst. Dagar utan skärmtid är de dagar man minns bäst.

Tycker det är så skönt att mina barn aldrig tjatar om ”paddan” eller har byggt upp en vana att använda Ipad. De leker och röjer med varandra och det de hittar att leka med och den ena läser ju själv och den andra läser vi för.

Själv känner jag hur skönt det är att bokstavligt talat låta datorbatteriet ladda ur och ladda mitt inre batteri. Läsa bok och låta sinnet exponeras för andra intryck så jobbtankarna får vila. Trots att det är ”så mycket att göra”. 

Nu är det en ledig dag till och sen ser jag fram emot att jobba intensivt och koncentrerat de fyra dagarna som veckan är.

Men imorgon blir det sista långpasset innan min ”återultradebut”. Vila för sinnet, fajt för kroppen!

Hoppas du haft en fin påskhelg!

För mig är en del av löpningen att jag hinner lyssna på poddar. Ibland lyssnar jag på poddar där jag måste koncentrera mig noga och ibland så driver tankarna iväg och det gör ingenting.

Jag lyssnar på massor men här är tre avsnitt jag vill tipsa om till helgen!

1) Styrkebyråns frågeavsnitt Clara och Johanna har seglat upp som två favoritröster för mig. De är så kloka och sunda och – ja fy fasen så bra helt enkelt. I det här avsnittet pratar de också lite om en ”nättrollsincident” och jag vill bara säga GO GIRLS! 

2) Tyngre Träningssnack Alltid bra och de har också ett frågeavsnitt samt ett nysläppt med min lärare på PNC David Johnson.

3) Har du ett jobb? Är du anställd någonstans? Är du kanske chef? Då hoppas jag att du tar dig tid att lysssna på vår podcast Health for wealth som i detta avsnitt pratar om de nya föreskrifterna från Arbetsmiljöverket som börjar gälla 31/3. 

Och du – lyssnar du när du springer så låt ett öra ”vara fritt” så du hör vad som händer omkring dig! Happy listening!

Tjejmarathon är förstås så mycket mer än ett lopp i år också- som vanligt!

I år har vi en insamlingssida där vi har både vår ”resa” på 1000 mil till Panzi och lite tävlingar.

Under påsken- alltså fram till måndag tänkte jag lotta ut en kostanalys. Detta innebär:

1) Du skriver en kostdagbok under tre dagar varav en helgdag. Berättar hur du mår och svarar på lite andra frågor.

2) Jag analyserar kosten och utifrån dina mål och hur du mår får du en kostplan utifrån dina behov och förutsättningar

3) Efter tre veckor hörs vi igen på mail för att stämma av hur det går.

Såhär tävlar du

1) In på vår sida

2) Sms’a enligt instruktioner skriv ”KOST” efter ditt namn så är du med och tävlar. Kostar en donation till insamlingen alltså :).

3) Skriv en kommentar i gästboken om du vill!

4) Jag drar en vinnare på måndag!

Välkommen att vara med och lycka till!

Häromdagen läste jag något om att vegetarianer löpte större risk för högt intag av kadmium. Idag hörde jag att de som valde ekologiska livsmedel får i sig mindre bekämpningsmedel. Gör man en sökning på ”ekologisk” inne på Ekots hemsida och sökfunktion får man både för och emot och allt däremellan.

Och man slänger sig ofta med ”ja alla dessa kostråd” ”hur ska man veta” ” hur ska man välja”. Jag är ju en lunchrumsmänniska nu så jag exponeras för de här diskussionerna.

Men. Är det så mycket nytt egentligen? Eller är det samma bas som sen tweakas lite och kallas olika saker. Har sin lilla twist, allt för att locka följare som gärna ska köpa produkter, böcker och tillskott. Köpa en doktrin. Nu när vi inte går i kyrkan på söndagar (de flesta av oss). Och någonstans därinne, när vi stannar upp, så vet vi ju vad vi borde äta. Vi hajar. Men det där sunda logiska är inget som säljer. Det är ingen som tjänar på det. Livsmedelsverkets Nordiska Näringsrekommendationer (NNR)- men hallå? Hur kul låter det kontra #cleaneating #paleo #rawfood #LCHF #LCHQ . Nej det låter beige liksom. Orkar inte läsa. De är säkert köpta (!!!??? vem är köpt??!?!).

De flesta dieter har ändå ett genomgående tema som du också kommer hitta i NNR.

Fortfarande kommer vi alltsomoftast tillbaka till att:

1) äta mindre än vi gör av med för att gå ned i vikt

2) Äta mycket grönsaker och vegetabliier

3) Undvika halvfabrikat

4) Minska sockret

5) Minska ”fulfetter”

Inte så svårt. Och. Förstå att våra drivkrafter de har vi med oss sen tusen år. Tycka vad man vill om paleo men kroppen funkar stenålders. Vi har flera system för att höja blodsockret eftersom kroppen fortfarande är bäst utrustad för att hantera svält och underskott på mat. Programmerad att längta efter socker och fett, gärna ihop och lagra in det väldigt bra när det finns. Överlevnad liksom. Den har bara ett system för att sänka blodsockret- vårt kära insulin som för många får jobba häcken av sig rent ut sagt i dagens samhälle.

Vi är stenålders. Och stenåldersmänniskan skulle gärna äta en munk och åka runt i en Ferrari om hen fick. Vi har munkar och rulltrappor och datorer. Men funkar stenålders.

Det är så enkelt. Men det är bara inte så lätt.

Självklart sitter jag likt många andra i soffan och försöker ta in det som hände i Bryssel idag.

Det här är våld som många i världen lever med dagligen. Det är en rädsla som ännu fler lever med.

Det blir superfuttigt att försöka säga något. Men att prata om det och dela sina känslor är både ett sätt att hantera för de som drabbats. Det är ett sätt att processa alla tankar och prata är bra. Det kan hjälpa att visa sitt stöd genom att manifestera det i sina sociala medier.

Men det är också viktigt kan jag tycka att reflektera över vad man faktiskt gör. För det vi gör, hur vi väljer att använda vår demokratiska rätt det påverkar inte idag men framöver.

Sen får man igen en möjlighet, en käftsmäll i att se perspektiven. Både jag och min chef ville hem till våra barn idag enades vi om när vi läste uppdateringarna från Bryssel. Stressen på jobbet, den släpper jag ofta, men rejält igår redan när jag nåddes av nyheten att Martha Ehlin avlidit. Martha är en vän till min fästman (som också är transplanterad). Hon var så ung och det är så orättvist. Ord kändes futtiga då också.

Spontant vill jag fly. Ta barnen långt bort från storstäder. Aldrig flyga mer. Inte ned i tunnelbanan (det har jag redan undvikit sen länge iofs). För jag har inte lust att vara modig i det här läget.

Däremot kan jag, när jag lugnat ned mig, tänka att vi kan göra så mycket genom hur vi agerar i vårt samhälle. Ingen kan göra allt. Alla kan göra något. Ingen föds ond.

När jag sprang från jobbet i fredags kände jag en enorm tillfredställelse. Jag hade betat av så mycket. Gjort så mycket saker och kunde bocka av både med penna och mentalt saker jag tyckt varit utmanande men även på studs fått till lite nya idéer och lösningar bara genom att vara väldigt närvarande (och druckit rejält med kaffe).

Jag hade verkligen ställt höga krav på mig själv hela veckan.

Och i och med att jag tränar för ett 8 mils lopp så ställer jag krav på mig genom träningen också. Den är inte direkt ”såsig” just nu utan det är två tuffa veckor till innan jag trappar ned inför den. Och jag har jätteperspektiv på detta: Det är ett fritidsintresse som jag främst håller på med för att det är njutning så det får verkligen inte stressa eller belasta för mycket.

Men nu visste jag att jag skulle prestera på ett träningspass på söndagen så jag tvingade mig själv att bara fokusera på att njuta och vara närvarande och inte utmana mig på något sätt eller bedöma saker jag gör resten av tiden.

Det gick bra. Trots att jag skulle laga mat och efterrätt med lillspark hemma till två vänner som skulle komma över. Bästa Katta sov dessutom kvar och vi hann hänga och prata och det var så mysigt! Att umgås- det äger! Hinna reflektera medan man pratar, utan avbrott, sådär som man inte kan via telefon- stort!

Hela lördagen var som en raggsocka: Bara mys. Självklart smög det på mig att ”borde jag inte köra den där tvätten, röja bort det där, kolla upp det där..” men jag stod emot. Bara mös. Åkte till svärisarna med lillspark för vi två var själva i helgen och lade mig tidigt och lade bort de jobbrelaterade böcker jag har beställt och tittade på två avsnitt Suits och läste DN.

Men idag. Fokus! Upp kl 06. Kaffe. Laddade blåsan med Umara sportdryck och några bars och planen var att springa 5 mil och vara tillbaka hos svärisarna runt lunch.

Mötte upp bästa Caroline som kan TEC-banan typ i sömnen. Vi pratade och tassade i lätt snöfall och sen anslöt Peter och två andra löpare. Vi betade av två varv till. Banan är så trixig att hitta på grund av alla små stigar. Man måste verkligen veta var den går. Den är fin men utmanande.

Note to self: Det är supertrevligt att springa med sällis men allt tar mycket längre tid. Jag hann således inte få ihop mina 5 mil- det blev runt 43-45 km tror jag men det var så trevligt och det var så värt det för att få det fina sällskapet och få springa på banan.

Stänger veckan på 9 mil som är mitt volymmax på över 2 år. Kroppen fortsätter suga åt sig milen. Love it.

Så så viktigt att identifiera hur mycket av tiden som är ”prestationstid” och var man har sin ”icke-prestationstid”. Se att man faktiskt har sån tid. Så inte allt är prestation. Från hur det ser ut hemma till vad man äter, till hur man ser ut till vad man tvättar håret med till var man fikar till hur man tränar… Ni hajar. Många tar ju tex till yoga och annat men kan inte ens där vara icke-presterande utan bedömer sin fysiska prestation.

Tankar inför nästa vecka helt enkelt! Må så gott!

Har du en dröm? Vad står ivägen för den? Det finns de som får kämpa för sina drömmar, och får skapa helt nya då de gamla slagits isär.

Allmosor i all ära men att hjälpa folk hjälpa sig själva det äger!

Det är det vår förening Starstruck Unlimited jobbar med.

Vi stödjer Panzisjukhuset i Kongo och det gör Timbuktu också.

I samarbete med PMU har han spelat in en film med några av kvinnorna där.

Den är fyra minuter och den är stark, obehaglig men inspirerande.

Snälla se den här.

Vill du göra något?

Superenkelt- tillägna helgens promenad, långpass eller joggingtur till vår resa mot 1000 mil till Panzisjukhuset.

Du gör det här:

Smsa RUNFORPANZI *mellanslag* ditt namn- om du vill, till 72980 så ger du 100 kr.

Skriv en kommentar i gästboken med antal kilometrar- alla kilometer välkomna!

Hjälp andra, hjälpa sig själva och få frisk luft och motion!