Älska dina "5-kilon"

TVilken fantastisk start på påskhelgen vi fick. Min bästman hade lyckats hitta ett herrgårdsspa i de djupar bergslagsskogarna jag inte hört talas om. Inte han heller. Chansning!

Full pott visade det sig. Färna Herrgård är bland det mysigaste jag varit på. Och det var verkligen helheten och de små detaljerna som gjorde det:

Spaavdelningen som låg precis över den gamla ”bruksbäcken”. Där det inte var så mycket folk. Fanns en bubbelfunktion i poolen så man kunde massera sig själv med jetstrålar.

Där det fanns ekologiska c/o Gerdprodukter och ett jättemysigt litet gym nere i bergsgrunden. Trevlig personal och skön duobehandling. 

Själva herrgården med påskägg typ överallt. Helt underbar opretto afternoon tea. Ingen raw food eller psylliumhusk så långt ögat kunde nå. Redigt traditionsenligt fika med enorma scones, smält smör, underbara hemlagade marmelader och dignande kakbord.

Vackra omgivningar. Sköna sängar. Otroligt trevlig personal. Nära Sthlm men ett sånt här ställe finns inte här där. Genuint och superfint.

Bild från Färnas hemsida

Vi maxade verkligen vårt dygn där: Tränade, spaade, åt, spaade, åt, sov gott, åt, tränade, spaade och åkte sen tillbaka till våra små fnattar och en härlig helg på Niklas familjs landställe. Mycket folk, mycket mat. Mycket utomhustid med rödkindade skitiga ungar som somnar hur lätt som helst. Dagar utan skärmtid är de dagar man minns bäst.

Tycker det är så skönt att mina barn aldrig tjatar om ”paddan” eller har byggt upp en vana att använda Ipad. De leker och röjer med varandra och det de hittar att leka med och den ena läser ju själv och den andra läser vi för.

Själv känner jag hur skönt det är att bokstavligt talat låta datorbatteriet ladda ur och ladda mitt inre batteri. Läsa bok och låta sinnet exponeras för andra intryck så jobbtankarna får vila. Trots att det är ”så mycket att göra”. 

Nu är det en ledig dag till och sen ser jag fram emot att jobba intensivt och koncentrerat de fyra dagarna som veckan är.

Men imorgon blir det sista långpasset innan min ”återultradebut”. Vila för sinnet, fajt för kroppen!

Hoppas du haft en fin påskhelg!

---

För mig är en del av löpningen att jag hinner lyssna på poddar. Ibland lyssnar jag på poddar där jag måste koncentrera mig noga och ibland så driver tankarna iväg och det gör ingenting.

Jag lyssnar på massor men här är tre avsnitt jag vill tipsa om till helgen!

1) Styrkebyråns frågeavsnitt Clara och Johanna har seglat upp som två favoritröster för mig. De är så kloka och sunda och – ja fy fasen så bra helt enkelt. I det här avsnittet pratar de också lite om en ”nättrollsincident” och jag vill bara säga GO GIRLS! 

2) Tyngre Träningssnack Alltid bra och de har också ett frågeavsnitt samt ett nysläppt med min lärare på PNC David Johnson.

3) Har du ett jobb? Är du anställd någonstans? Är du kanske chef? Då hoppas jag att du tar dig tid att lysssna på vår podcast Health for wealth som i detta avsnitt pratar om de nya föreskrifterna från Arbetsmiljöverket som börjar gälla 31/3. 

Och du – lyssnar du när du springer så låt ett öra ”vara fritt” så du hör vad som händer omkring dig! Happy listening!

---

Tjejmarathon är förstås så mycket mer än ett lopp i år också- som vanligt!

I år har vi en insamlingssida där vi har både vår ”resa” på 1000 mil till Panzi och lite tävlingar.

Under påsken- alltså fram till måndag tänkte jag lotta ut en kostanalys. Detta innebär:

1) Du skriver en kostdagbok under tre dagar varav en helgdag. Berättar hur du mår och svarar på lite andra frågor.

2) Jag analyserar kosten och utifrån dina mål och hur du mår får du en kostplan utifrån dina behov och förutsättningar

3) Efter tre veckor hörs vi igen på mail för att stämma av hur det går.

Såhär tävlar du

1) In på vår sida

2) Sms’a enligt instruktioner skriv ”KOST” efter ditt namn så är du med och tävlar. Kostar en donation till insamlingen alltså :).

3) Skriv en kommentar i gästboken om du vill!

4) Jag drar en vinnare på måndag!

Välkommen att vara med och lycka till!

---

Häromdagen läste jag något om att vegetarianer löpte större risk för högt intag av kadmium. Idag hörde jag att de som valde ekologiska livsmedel får i sig mindre bekämpningsmedel. Gör man en sökning på ”ekologisk” inne på Ekots hemsida och sökfunktion får man både för och emot och allt däremellan.

Och man slänger sig ofta med ”ja alla dessa kostråd” ”hur ska man veta” ” hur ska man välja”. Jag är ju en lunchrumsmänniska nu så jag exponeras för de här diskussionerna.

Men. Är det så mycket nytt egentligen? Eller är det samma bas som sen tweakas lite och kallas olika saker. Har sin lilla twist, allt för att locka följare som gärna ska köpa produkter, böcker och tillskott. Köpa en doktrin. Nu när vi inte går i kyrkan på söndagar (de flesta av oss). Och någonstans därinne, när vi stannar upp, så vet vi ju vad vi borde äta. Vi hajar. Men det där sunda logiska är inget som säljer. Det är ingen som tjänar på det. Livsmedelsverkets Nordiska Näringsrekommendationer (NNR)- men hallå? Hur kul låter det kontra #cleaneating #paleo #rawfood #LCHF #LCHQ . Nej det låter beige liksom. Orkar inte läsa. De är säkert köpta (!!!??? vem är köpt??!?!).

De flesta dieter har ändå ett genomgående tema som du också kommer hitta i NNR.

Fortfarande kommer vi alltsomoftast tillbaka till att:

1) äta mindre än vi gör av med för att gå ned i vikt

2) Äta mycket grönsaker och vegetabliier

3) Undvika halvfabrikat

4) Minska sockret

5) Minska ”fulfetter”

Inte så svårt. Och. Förstå att våra drivkrafter de har vi med oss sen tusen år. Tycka vad man vill om paleo men kroppen funkar stenålders. Vi har flera system för att höja blodsockret eftersom kroppen fortfarande är bäst utrustad för att hantera svält och underskott på mat. Programmerad att längta efter socker och fett, gärna ihop och lagra in det väldigt bra när det finns. Överlevnad liksom. Den har bara ett system för att sänka blodsockret- vårt kära insulin som för många får jobba häcken av sig rent ut sagt i dagens samhälle.

Vi är stenålders. Och stenåldersmänniskan skulle gärna äta en munk och åka runt i en Ferrari om hen fick. Vi har munkar och rulltrappor och datorer. Men funkar stenålders.

Det är så enkelt. Men det är bara inte så lätt.

---

Självklart sitter jag likt många andra i soffan och försöker ta in det som hände i Bryssel idag.

Det här är våld som många i världen lever med dagligen. Det är en rädsla som ännu fler lever med.

Det blir superfuttigt att försöka säga något. Men att prata om det och dela sina känslor är både ett sätt att hantera för de som drabbats. Det är ett sätt att processa alla tankar och prata är bra. Det kan hjälpa att visa sitt stöd genom att manifestera det i sina sociala medier.

Men det är också viktigt kan jag tycka att reflektera över vad man faktiskt gör. För det vi gör, hur vi väljer att använda vår demokratiska rätt det påverkar inte idag men framöver.

Sen får man igen en möjlighet, en käftsmäll i att se perspektiven. Både jag och min chef ville hem till våra barn idag enades vi om när vi läste uppdateringarna från Bryssel. Stressen på jobbet, den släpper jag ofta, men rejält igår redan när jag nåddes av nyheten att Martha Ehlin avlidit. Martha är en vän till min fästman (som också är transplanterad). Hon var så ung och det är så orättvist. Ord kändes futtiga då också.

Spontant vill jag fly. Ta barnen långt bort från storstäder. Aldrig flyga mer. Inte ned i tunnelbanan (det har jag redan undvikit sen länge iofs). För jag har inte lust att vara modig i det här läget.

Däremot kan jag, när jag lugnat ned mig, tänka att vi kan göra så mycket genom hur vi agerar i vårt samhälle. Ingen kan göra allt. Alla kan göra något. Ingen föds ond.

---