Det är andra året vi arrangerar Tjejmarathon.

Loppet är en manifestation av kraft, rörelseglädje, djeflaranamma och ett sätt att visa att när vi går ihop och gör saker tillsammans så kan vi göra stor skillnad.

Förra året samlade vi alltså in över 100 000 kr till Panzisjukhusets transporter av kvinnor med svåra gynekologiska besvär efter våldtäkter och förlossningar från byar in till sjukhuset. Så mycket pengar kunde göra skillnad på riktigt. Läs här.

I år satte vi ribban högre och siktade på 200 000 med tanken att fler löpare skulle kunna samla in mer pengar. Nu verkar det kanske inte som det blir riktigt så mycket men varje krona gör skillnad.

I år stöttar vi Hungerprojektets arbete i Bangladesh- ett av världens fattigaste länder där runt hälften av befolkningen lever i fattigdom. Pengarna syftar till att hjälpa människor själva forma mål för att ta sig ur fattigdom, skapa en konkret plan och sen får de stöd till det de behöver skapa- en brunn, ett sjukhus. Magdalena som är vår kontakt på Hungerprojektet har visat oss vad de lyckats med och det är otroligt inspirerande.

Vad gäller våra löpare så är det många som debuterar på ultradistans. Några har aldrig sprunigt långt förut men har tränat hela våren med och utan vår hjälp. Vi stöttar och peppar och de stöttar och peppar varandra. Det är i sig, de få gånger orken tryter med att arrangera detta, som vi alltså gör kvällstid efter våra andra åtaganden, den energiinput jag behöver för att veta att det här bland det viktigaste jag gör!

Loppet går på lördag och jag har ett stort exceldokument och därtill en logistisk matris inne i huvudet. Att arrangera ett 53 kilometer långt lopp i terräng från A till B är betydligt mer utmananade än ett lopp som går från A till A. Säkerheten är A och O och därtill att inte slösa med resurser och kostnader. Jag är väldigt mån om miljön och i år är goodiebagen i tyg, vi  har medvetet inte pushat för massa produkter, tackat nej till broschyrer för att spara utskrifter och vi försöker se till att allt som vi köper till vätskestationerna går åt och flyttas med längs vägen till nästa station.

De här sista dagarna handlar lite om brandsläckning och att sy ihop lapptäcket. Saker skiter sig, löser sig. Har grejerna kommit? Hur lastar vi? När snitslar vi dem något glest markerade leden? Har sjukvårdare och vår läkare alla uppgifter de behöver? Vad måste våra fina funktionärer veta när? Vad ska vår sistelöpare ha med sig?

Jag är så enormt tacksam för den hjälp vi får, för hur min syster och hennes kille ställer upp, hur N ställer upp hela helgen (för på söndag fyller min dotter 4 år och jag arrangerar kalas förstås), för de Tjejmaralöpare från förra året som inte springer i år som ställer upp, för Göran som fotar, för Bike&HikeRoslagen som ställer upp i år igen på vätskekontrollerna. För Friskis i Väddö som kör utomhusspinning vid vår vätskekontroll där för att peppa.

Och jag är på förhand och i efterhand tacksam till DIG som läser detta och kanske väljer att sätta en slant till vår insamling. Skriv gärna en hälsning.

Du kan betala med SMS eller kort och varje krona går direkt till Hungerprojektet. Hjälp oss skapa magi i år igen!

Nu kör jag ända in i kaklet tills lördag kväll! 

Idag fick jag en ingivelse att ta mig till Stockholm Triathlon s träningskvällar. Jag trodde det var att öva lite och tyckte det kunde vara bra att få till ett brickpass.

Kom iväg lite sent och hann inte äta ordentligt men tänkte jag skulle vara hemma till halv åtta eller ta något på vägen.

Glömmer plånbok och inser att däcken är nästan platta. Svär lite och cyklar som ett jehu. I linne- varför har inte cyklister linne? Vad är problemet där? 15 kilometer blir det iallafall ut till Sjöhistoriska så då var jag lite uppvärmd.

Kommer fram och ser Cykloteket- samma gäng jag träffade i Arvika- halleluja! De pumpar min hoj. Nej jag vet inte hur man gör och har ingen pump ens. Får jag punka är det kört också för hur man löser sånt har jag glömt.

Träffar fina Madde jag blev tipsad av på Twitter om träningen och det är roligt att ha någon att prata med och fråga lite. Lona från Running Sweden var där och sen började det fyllas på och jag hade insett att det inte började 18.00 utan mer 19.00 med lite genomgång innan. Alla ser proffsiga ut och jag märkte att det här var ju någon sorts tävling där de tog tid och grejer. Tur att jag har några små horn att låta växa ut.

Man fick välja att träna löpteknik i cirka 10 minuter med Fredrik Zillén eller höra om växling och cykelteknik och valde det förstås. Fick med några tips men det var väldigt ad hoc! Hade velat veta mer om hur man cyklar!

Det var många som var nya men även rutinerade triatleter- en kul mix!

Sen hoppade vi i vattnet och det var simstart för en 400 meter runda. Jag hamnade lånt fram och fick testosteronsparkar och armar över mig. Fick stanna upp och fixa med glasögonen men sen fick jag en kick och simmade på. Svårt att få till ett flyt med armar och ben- jag råkade själv klappa till någon på rumpan. jag kikade efter Maddes blå mössa och försökte ligga jämnt med henne  (för jag visste att hon var först av tjejerna) och smet upp ur vattnet med henne. 8  minuter och 12 sekunder och då tog jag det hyfsat lugnt ändå. Sen fick jag knappt tag i dragkedjan på våtdräkten men lyckades hitta min cykel. Vi var rätt många ändå!

Uppför en slänt skulle man och sen hoppa på cykeln. Jag tog med skorna i handen och tog på dem sen. Ut på vägen vid Kaknästornet. En sån vacker kväll. Drog på som attan och cyklade om en kille men sen är det som att jag a) inte orkar hålla trycket i pedalerna 2) inte VÅGAR cykla fort. De 7,4 kilometerna tog cirka 14 minuter och sen tog det tid att släpa cykeln över gräset ned mot växlingen för jag försökte dricka lite.

På med älskade löparskorna och knyta fina rosetter innan jag for iväg ut på en 2,4 km runda där jag kände att jag var stel i benen men låg på 4:30 fart iallafall och jo men visst hjälper det lite att vara löpare där man kan jobba med steget. Tog det fortfarande lugnt rent intensitetsmässigt- jag är no way en sprinter och har svårt att vrida upp intensiteten högt bara sådär.

36 minuter sa tjejen vid målet och var helt nöjd. Madde gjorde också ett jättefint lopp och hon ska simma alla Vansbrosimmen nästa helg- strongt! Sen mötte jag Anna som jag tog lite sällis med hem rullandes längst Valhallavägen genom en vacker sommarkväll innan jag trampade på sista millen på relativt tomma cykelvägar!

Det var riktigt bra att få pröva på, gratis och allt! Kan verkligen rekommendera det för dig som ska debutera på triathlon- känna hur det är att komma ur vattnet och byta till cykel och fråga om tips och trix!

Personligen så behöver jag träna på tung cykling med löpning efter. Hur underligt det nu är så verkar simningen funka. Väldigt konstigt eftersom det är det jag tränat allra minst men mina surfarmuskler verkar veta vad de ska göra!

Nu är det dags att sova som ett stentroll!

Äntligen! Fick jag leta fram våtdräkten, mina 2XUsimglas och min rosa badmössa och trampa i väg mitt i Tour de försten hem på älsklingens MTB för att simma.

Jag mötte upp Jonas som på bara 2 simpass 2011 har gett mig helt fantastiska tips som gör att jag kan ta mig fram trots att jag inte tränat simning sen jag var 6 år. Jag hann aldrig lära mig crawla tyvärr.

Jan-Erik och Christer som är en Twitterkontakt som nappade på mitt försök att få ihop ett gäng, var också där.

Solen strålade och vattnet var..fint!

Vi gick i vid Brunnsvikenbadet och bara började simma. Stannade någon gång längs vägen bort mot Ålkistan men simmade mest på. Dit är det en kilometer och så vände vi tillbaka. 2 km totalt och inklusive stopp så landade vi på runt eller strax under 50 minuter. Jag var inte ens andfådd.

Något hände längs vägen bort. Jag ägnar ju hela simpasset åt att försöka få till tekniken (som jag inte ens vet hur den är förutom ”Y-tag”). Hur ska handen gå i? Var? Hur ska benen sparka? Var drar man handen under? När jag simmat mina två triathlon så har jag under själva loppet fått fundera på hur jag ska simma eftersom jag bara simmat några gånger i öppet vatten överhuvud taget.

Men är det något jag kan så är det vatten. Jag  känner mig så hemma så jag fokuserade på att testa vad som kändes lättast och vips så hade jag flyttat huvudet så jag tittade mer nedåt och då lossnade det rejält. Det gick inte snabbare kanske men jag kände inte att jag ansträngde mig. Jag bara gled fram i vattnet och det var en magisk känsla. Magisk! Meditativ!

Jag ville nästan inte gå upp, rädd att jag inte ska hitta den här känslan igen för jag vet inte riktigt när jag ska få till ett simpass nästa gång men jag ska försöka tänka på hur det kändes varje dag så kanske det hjälper.

Att trängas med 500 andra simmare i Vansbro kommer vara en helt annan grej men jag kommer försöka göra ett riktigt bra sim. För mig är det skitsamma att tidsmässigt är det viktigare att vara snabb på cykel. När jag kikar på tiderna för damer tävling så simmar topp 10 på mellan 30-50 minuter och jag gissar att de regelbundet faktiskt tränar simning. 

Om jag kan klara 50 minuter på första försöket i vatten så är jag galet nöjd. Dock är det aldrig fokus på tid första gången jag kör en distans- jag gör mitt lopp!

När vi tänker på sommaren så har vi ofta flera fina inre bilder framför oss. Vi ser långa lata dagar, sol, grillning, god mat, trevligt umgänge, bad vid fina badstränder. Glada barn, glada andra hälfter, glada vänner. Glada oss själva.

Eller så tänker vi på helt andra grejer som att träna hårt, springa i fjällen, springa längs havet eller genomföra något projekt man inte hunnit med under våren.

Hur blev det förra sommaren? Blev det som du tänkt? Om så var fallet- hurra! Om inte- hur ska du göra i sommar för att uppleva det där du verkligen längtar efter?

Skriv ned fem saker du verkligen vill uppleva i sommar! Hur de ska kännas. Att beskriva känslan kan också ge dig möjligheten att uppleva lugnet/lyckan/euforin/spänningen även om det slutar med att du gör något annat. Väder, vind och livet rent generellt tenderar ju att komma emellan ibland.

Men ta sikte på 5 saker du vill vara med om och så tar du reda på hur du ska få till det. Det kan ju vara att bara ligga i en hammock och läsa en bok eller lyssna på Sommar i P1.  Men en sån enkel sak kan vara svårt att få till för oss som har små personer med korta snabba ben och dålig konsekvensanalys runtom oss. Be om hjälp för att få egentid. De flesta släktingar och familj gillar att få passa barn och oftast är det roligare när inte mamma eller pappa är med.

Har du svårt att ta dig tid att göra det du vill- tala om varför du vill göra det! Tala om varför du vill sticka iväg med bilen själv några timmar till en badstrand där du faktiskt vågar blunda utan att riskera att tappa bort en kotte bland alla andra.

Och gör det enkelt för dig- gör sånt som är roligt för barnen och dig själv! Det krävs ofta mycket mindre än vi tror. Ut i naturen!

Har du inga barn att ta hand om så kanske du har lovat bort dig själv ändå på sånt som du egentligen själv inte brinner för. Har inbokat saker som bara är slentrian. Varför? Tänk utanför boxen och återgå till punkt 1: Vad vill DU verkligen göra i sommar?

Hur ska du få det gjort?

Det blir lite som att sätta mål men här kanske fokuset ska få vara på en känsla som du vill ha när du går tillbaka till jobbet efter semestern.

Om du har något fint du planerat i sommar får du gärna dela det här!

När jag tänker på sommar så tänker jag på morgonkaffe i solen på trappen nedan i Värmland med min gamla blommiga kopp. Fåglarna kvittrar, jag är barfota, har sovit gott och en dag som är oplanerad ligger framför mig!

..får man ändå säga att det här har blivit. När jag hämtar och lämnar på dagis får man vara lite kreativ men när jag är ledig och på landet har jag alltid fasters hjälp med att passa MiniMe och N kan också hjälpa till.

På väg tlllbaka till Tokholm kan jag summera en väldigt mångsidig bra träningsvecka där jag faktiskt två veckor innan min första halvIronMan lyckats få till ett helt träningspass som kommer hjälpa mig i Vansbro. Hurra!

Måndag: Sprang jag 5 x 1000 meter till dagis och tränade sen lite allroundstyrka med boxjumps, armhävningar, svingar, rodd, planka i parken medan barnen lekte.

Tisdag: Jogg 7 km från dagis till jobbet.

Onsdag: Sega 7 km till dagis. För varmt för mig.

Torsdag: Styrka med Magnus: Turkish getups, svingar OH squats och avslutade med 30 thrusters. Kändes kalas då. Kändes i benen dagen efter.

Fredag: Med gårdagens träning i benen smet jag iväg före frukost med pannbenet påkopplat. 10 mil på cykel. Fick en jättefintur i lugn fart och avslutade med att vingla 1 km springandes.

Lördag vilade jag mest och joggade bara lite med Niklas som körde ett hårt intervallpass jag lagt upp. Lite löpskolning med Lillan i släptåg. Rörlighet som vanligt och kavel på benen.

Söndag: Idag körde jag det pass N körde igår fast i mitt tempo förstås: Uppjogg sen 400 m backe +800 meter slätlöp fyra gånger med 1,5 minuts vila. Riktigt bra känsla när jag struntade i klockan förutom för att tima vilan. Går jag på känsla kommer jag alltid att ta i ordentligt men slipper det mentala av att ”det går långsamt”. Lika bra träning rent fysiskt och mycket gladare hypofys när man inte känner sig stressad.

Så två intervallpass varav ett med backe, En morgonjogg, ett dåligt distanspass. Två styrkepass och ett långpass på cykel. Alla tiders men nu har jag lite nerver inför Vansbro. Jag har inte ens varit i vattnet i min våtdräkt än och har bara simmat två pass i öppet vatten på nästan två år. Jag är absolut inte orolig för att inte fixa det- jag hade bara tänkt att vara lite mer förberedd.

Nu stundar en helt galen vecka med Tjejmarathon på lördag och Lillans 4-årsdag med kalas på söndagen. Tur att man har ultraork och dessutom går på semester på tisdag eftermiddag!

Hoppas du haft en fin helg- jag har laddat led massa Värmländsk energi!

Jag fixar Stockholmstempot, asfalten, betongen, trängseln, skräpet och all ytlighet så länge jag får tanka här.
Gå runt i gummistövlar med skitigt hår, osminkad och gräva och släpa. Vara ensam med naturen ute på mina löprundor. Upptäcka saker med E i hennes tempo. Göra en värdelös burktelefon bara för att hon vill ha en sån. Somna till ljudet av en stor asp och ibland en råbock. Dricka perkulatorkaffe och äta god vegetarisk mat. Sova riktigt djupt och ha massa projekt som inte genomförs vid en dator utan utomhus med väldigt konkreta resultat.
Satans så gött det är!

Allt sitter i huvudet. Har man bara cyklat 6 mil på cykel så är 10 långt. Tänker man.
Eller så tänker man bara: ”Jag ska cykla 10 mil. Det ska bli kul. Det ska gå bra” och så gör det det.
Däcken är inte ens välpumpade och jag tycker fortfarande det är läskigt att det är jag som satt dit hjulen när jag trampar iväg.
Idag var det tidig start som gällde för att få till mitt första ( och med risk för ENDA) långpass på cykel inför HalvIronMan. Frukost- bara att glömma och det behövs ändå inte för långpass för mig. Jag är rätt bra på att tugga i mig längs vägen.
Kroppen var mörbultat efter mitt styrkepass med Magnus igår: Turkish getups, svingar, OH squats och trusters satt som ett järnlås i rumpa och ben men hey! cykla med lite trötta ben är bra träning!
Solen strålade och jag hade en grov skiss i huvudet på var jag skulle cykla.

Fina Lungsund
Trampade mot Lundsberg på fina vägar , dock med avbrott för gruspassager. Vidare mot Kristinehamn och ut i skärgården där till Picassostatyn:

Firade mitt distansrekord med över 6 mil cyklade med en glass, två skumraketer och en kaffe. Hade två bars med också jag redan ätit.
Sen trampade jag hem de cirka 3,5 milen det är och var sjukt nöjd med min uppskattning av rundan: nästan exakt 10 mil!
Och det var ju inga problem! Min cykel rullar så lätt och man får ju sitta ned så det är ju rätt vilsamt ändå. Min långpassfart är cirka 25-35 km/ h så det går väl inte så fort men vad fasen kan man begära tänker jag och är sjukt nöjd med att sen hoppat av cykeln och vinglat iväg på apostlahästarna i något sorts brickpass. 1 km sen var jag tvungen att äta.

Jag gillar egentligen inte glass men idag åt jag 3 kulor lakrits. Det värsta med cykling måste vara att man blir helt oproportionerligt hungrig mot hur mycket energi man gör av med.
Jag kände iallafall att det var en riktigt glassig tur idag på alla sätt och vis. Så nu med två veckor kvar till loppet så känns det ju trevligt att ha kommit igång med träningen :)!
Midsommarfirande är jag inte så brydd med. Hänga med Lillan, N och faster däremot, det gillar jag!
Hoppas du haft en fin midsommar!

När jag var uppe på WorkoutÅre var Casall Products på plats på den mässa som är en grym del av eventet.

Där träffade jag bland annat Stefan och Frank från Casall vars demoprodukter snabbt blev mina bens räddning. Jag avverkade tusentals stigmeter och massor med kilometer de där dagarna genom att både reka och leda och benen var som stockar! Jag gjorde snabbt deras monter till min stretchhörna och blev förälskad i både rullen och kaveln.

Jag önskar jag kunde säga att min mormors brödkavel var lika bra men Casalls ”tar tag” bättre i musklerna.

Produkterna är riktigt bra för dig som har problem med löparknä och eller stela ömma muskler. Själv använder jag dem efter löppass då musklerna redan är igång. Jag retar inte muskeln om och om flera gånger per dag som jag hört folk rekommendera utan jag tycker det har sin plats efter träningen, som del av ett rörlighetspass eller dagen efter ett hårt pass då benen känns stela.

Forskning visar också att för dig som har dålig rörlighet kan ”rullandet” hjälpa och jag tror stenhårt på att ”rulla ut” sitt ITB-band.
Kaveln avvänder jag för att massera benen och tycker de två ihop har funkat riktigt bra! Nu kan jag massera och lossa spänningar i löparbenen hemma på golvet.
Maila Stefan här om du vill beställa hem någon eller båda produkterna!
Om du uppger ”Formstark” som kod så får du 20 % på produkterna hos Casall.

Jag har sen länge slutat läsa tidningar som Mama, Elle och vad de kan heta. Men man ser dem ju förstås där i hyllan i affären.

Läser jag dem inte så uppstår inget behov av eyeliner, ansiktsvatten, espandrillos, plattång eller ett par byxor som kan ”bäras på tre sätt”.

Bläddrar jag förstrött (blir ofta hos frissan och det var över två år sen jag var där) så märker jag hur jag börjar fundera på om jag inte skulle köpa en sån där kräm, börja fixa håret, använda ögonskugga (heter det så fortfarande?) och spraya på kroppen massa konstiga ämnen.

Läser jag inte så funkar lite mineralpuder och lite mascara, en fläta och försvarets hudsalva jättebra de flesta dagar. Är det mulet tar jag ett Victorias Secret läppglans. De inte Lillan klämt ut på golvet eller ätit upp. Oparfymerat shampoo och balsam från märket Neutral och ekologisk hudkräm. Håret klipper jag med en papperssax och färgen löser sig med solens hjälp.

Jag river av naglarna när de är långa, smörjer in fötterna med cocosolja och sover med kompressionsstrumpor minst 7 timmar varje natt.

Är det fest så lägger jag ett lager mascara till och snurrar till håret. Sen jag slutade läsa såna här konsumtionsdrivande tidningar, bry mig så mycket om utsidan och ägna mig 99% åt insidan istället så mår jag mycket bättre.

Visst, ibland önskar jag när jag tittar på andra (speciellt alla piffiga tjejer på jobbet) att jag orkade ägna lite mer åt att göra mig fin men så funderar jag på vad det är jag skulle göra och jag vet inte riktigt vad och vilken tid det skulle vara så det får nog vara såhär.

Min dotter tycker att ”mamma är fin” och min kille också (förutom mina fötter- de är tydligen ”katastrof”) och det är de enda två vars åsikt jag tycker spelar roll.

Jag tittar i spegeln och ser en glad, stark och trygg tjej som vill lägga krutet på att inspirera andra att hitta det där #vavavoom uttrycket som bara kan komma inifrån, gör dyra krämer och påsmörjda färger helt onödiga och är helt oberoende av längd och vikt.

Med det skrivet så MÅSTE ni bara läsa detta

Ge dig själv tummen upp i spegeln- det snyggaste du har är din attityd till livet! You rock!

Jag hittade ett recept som såg gott ut i Buffé. Insåg att jag inte hade något hemma från receptet förutom lök och vitlök men det har ju aldrig gjort något förut så jag gjorde ett eget recept som blev #vavavoom för både mig, MiniMe och N.

Som en parantes- det här med att barn inte skulle äta kikärter, linser, grönsaker och sånt- det är något som vuxna kommit på. Här smaskas på morötter, vitkål, tomater och allsköns grönsaker och de har jag serverat utan att göra väsen av det sen första året. Barn har känsliga smaklökar och väljer vi att sabba dem med sötsaker, färgämnen och tillsatser så gör vi dem världens otjänst. Jag kan bli helt galen över vad jag ser att folk ”unnar” sina barn men det är ett separat inlägg.

Iallafall.

Det blev så gott så jag måste bara dela med mig men jag använder inga mått. Närma dig matlagning och kärlek med djärvhet var det någon som sa.

Blir: Massor  Tillagningstid: Från kvartifem ekot till kvart över fem.

Stek en hackad lök lite lätt, hacka i två vitlöksklyftor, ös i ungefär 3 avrunna burkar med kikärter och en näve jordnötter. Rör runt. Krydda med peppar och örtsalt.

Dra åt sidan. Vält upp i en bunke med två nävar bladspenat, så mycket fryst persilja eller färsk du vill ha och rör om. 200 g krossade tomater eller salsa ska i också. Stavmixa till en grov röra.

Häll upp sesamfrön i en skål, forma burgare och vänd dem i fröna. Stek på svag värme i smör eller olja.

Klart! Lycka till!

Löpning för mig är om jag måste kategorisera mig: utomhus. I terräng, gärna fjäll. Ensam. Stundtals mycket hög musik i öronen, men mest bara naturens ljud.

Lopp jag anmäler mig till gör jag enkom på magkänsla. Det blir inte så många, det är liksom inte mitt fokus och efter en sån upplevelse som TEC 100 miles blev för mig i år så har varken jag eller min kropp något jättebehov av att springa en massa lopp.

Att jag då anmäler mig till ett 24 timmar långt lopp 30 november i Oslo som går på en 500 meter lång bana inomhus för att under det dygnet springa så långt jag kan (helst 20 mil) det verkar ju helstolligt eller hur?

Ja! Det är det. Men det finns något annat jag gillar och det är mentala och fysiska utmaningar. Och så gillar jag en massa underbara ultralöpare som också ska dit. Sen händer det inte så mycket annat i december rent ultralöpningsmässigt.

Support var 500e meter, kunna springa bredvid både den som ligger sist och den som ligger först, testa mentala gränser. Ja det finns fördelar med det här loppet.

Så varför inte? Liksom. Jag tror inte jag kommer fastna för det. Jag tror inte jag kommer göra om det. Jag tror det kommer vara jätteroligt att kriga bland ultravänner och jag tror jag kommer ifrågasätta vad f*n jag gör efter sisådär 10 varv. Men dit ska jag. Men tro inte jag kommer träna inomhus.

Det är åtta kilometer hem från jobbet den fina vägen förbi Pampas och hundra sätt att springa dem.

Många har sin favoritrunda och det är ju kutym nuförtiden att förkasta att folk springer samma runda på samma sätt om och om igen. Men för hälsans skull är det kalas! Att jogga en runda man känner igen lugnt och avslappnat i mellanmjölktempo. Det är så O-2013 det kan bli men det är något av det mest hälsosamma du kan göra.

Se där vilken bakåtsträvare jag kan vara!

Men om man vill pimpa rundan lite så har jag tre variationer här man kan prova på:

1) Spring snabbare och snabbare! Värm upp 1-2 kilometer i din joggfart och öka successivt varje kilometer med 10 sekunder per kilometer i 6 kilometer. Joggade du i 6:00 fart skulle du sluta på 5:00 fart. Jogga sedan ned 1 km. Har du ingen fancy klocka på armen så går du på känsla. Det värsta som kan hända är att det börjar gå lite fort och du får sakta ned lite.

2) Spring tusingar! Värm upp 1,5 kilometer. Spring 1 km med raska fötter som över het kol. Vila kort om du vill träna upp mjölksyratålighet. Vila lite längre om du vill springa intervallerna snabbare. Repetera fem gånger. Jogga ned 1,5 kilometer.

3 Spring som ett barn! Aka fartlek. Värm upp. Spring sen fort där det passar. Lägg in ruscher. Jaga lyktstolpar. Runda dem. Se till att jogga ned en kilometer på slutet.

Så kan man göra. Om man vill vara lite modern på sin löprunda och dessutom utmana kroppen som gärna ser till att inte förändra sig mer än den behöver.

Själv gjorde jag de där tusingarna. I en hyfsad fart för att vara mig. Och när jag kom hem tränade jag och min granne V lite halvambitiös styrka med våra kettlebells. Barnen matade oss med kottar och gräs och allt var väldigt fint och bra.