#waybackto100miles- status nio månader efter förlossningen

På fredag hålls en fullbokad konferens i Stockholm som jag skulle varit med på men inte kan.

Det är Greentime som arrangerar den och ämnet är högst relevant- besöksnäringen ökar stort i Sverige och samtidigt har vi miljömål och utsläppsmål att ta hänsyn till- hur går det ihop?

Jag brinner verkligen för såna här frågor och ville gärna ha inspiration till både Tjejmarathon och andra event som jag kommer i kontat med i jobbet.

Jag har ofta funderat på allt som produceras  i samband med event. Och herregud vad event det är. När jag var på Berns igår på ett frukostseminarium var det två andra event samtidigt.

Jag tänker på resor dit, mat som beställs och dukas fram och ofta slängs i massor då många inte kommer. Jag tänker på trycksaker och give-aways. Broschyrer en masse. Mycket som produceras är i slutändan onödigt- både primärt av att det slängs och sekundärt av att det faktiskt inte tillför något: Skoputs,  nyckelringar, pennor, block, godis man inte vill ha fast äter ändå.

När något företag lyckas kommunicera att man valt bort ditten eller datten  för att tänka på miljön så ger det iallafall mig en positiv vibb och jag tror inte jag är ensam.

Har du exempel på något företag eller event som tänkt till angående de här bitarna? Jag tycker det vore intressant att höra om det!

---

Det finns många platser kvar till Tjejmarathon och vi vill gärna att fler anmäler sig!

För att hjälpa de som kanske tvekar inför distansen har vi gjort ett enkelt träningsprogram som tar dig fram till loppet. Vi vet att man klarar mer än man kan och att tassa lite längre än man är van vid i terräng är ett ganska skonsamt sätt att spräcka gränserna.

Om du i dagsläget klarar runt 17-20 kilometer på ett långpass så har du god chans att med smart träning klara av att tassa 50 kilometer på vackra Knalleleden i juni.

Loppet går alltså 14e juni mellan Hindås och Borås. Det är cirka 50 kilometer och vi ger allt överskott från anmälningsavgiften till Panzisjukhuset i Kongo.

Är du företagare kan du ”köpa loss” en eller flera kilometer av loppet. Kontakta mig så berättar jag mer.

Här kan du läsa mer om det senaste om loppet och om hur du får ett träningsprogram.

Women on the move- Före detta patienter på Panzisjukhuset som nu lär sig hantverk som ett sätt att komma tillbaka till livet. I år stödjer vi den psykiska vård som behövs för att återhämta sig efter de trauman kvinnorna och barnen utsatts för.

---

Häromveckan fick jag ett sms från Lisa McRae på Urban Tribes som undrade om jag kunde vara testlöpare för ett event de skulle ha ihop med Salming. Ja gärna sa jag utan att kolla upp exakt vad jag skulle göra.

Vilken tur att jag tackade ja!

Salming är ett ganska nytt och växande märke på den svenska löpmarknaden. Många gillar deras löparskor och i år har de släppt en terrängdoja också som har en väldigt bra räfflad sula.

Salming Concept Store på Kungsgatan i Stockholm är en fräsch butik med mycket fina grejer både för vuxna och barn.

Men det bästa med butiken är deras high-tech RunLAB som de förut bara hade i Göteborg. Det var det jag fick testa!

RunLAB är en datoriserad helkroppsanalys av din löpstil som genom en kunnig persons analys kan generera en avancerad rapport där du kan hitta saker att jobba på- eller bara ge dig själv en klapp på axeln för.

Systemet kallas för motion capture och funkar så att en ”operatör” i det här fallet supertrevliga Lhina, matar in längd, vikt och lite annan data och sen satte hon på mig runt 30 stycken mät”knappar” på huvud, axlar, höfter, knän, fötter och rygg som sen kommunicerade med en skärm där jag vips såg en streckgubbeversion av mig själv som speglade mina rörelser. Allt sker i ett mörkt rum med ett stort löpband och en stor skärm. Omklädningsrum och dusch finns också för dig som gör testet.

Du har endast på dig skor, strumpor, underkläder, korta shorts (gärna utan reflexer) och som tjej sportbh. Det här var jag förstås inte helt bekväm med eftersom det  just i mitt fall var massa människor i rummet som var där för att få RunLAB presenterat för sig men det var ju massa snälla löpare från Urban Tribes så det gjorde faktiskt inget men jag tror mina axlar var några centimeter högre än vanligt vilket Lisa också påpekade.

Sen får man springa i tre olika hastigheter och 8 kameror tar 400 bilder per sekund som skapar en sekvens man kan titta på efteråt för att analysera.

Jag hade ju sån tur att ha inte bara Lhina men Lisa och Pernilla Olsson där som granskade och analyserade mitt steg. Efteråt ”benchmarkar” programmet löpsteget mot oskadade elitlöpare. Det var roligt!

Men viktigast av allt var att saker som inte går att se med blotta ögat var otroligt tydligt utifrån programmets  och coachernas analyser- jag tappar min vänsterhöft i steget och får ett arytmiskt steg. Annars hade jag ett bra rappt steg (phu!) men för att skydda ryggen tippar jag bak bäckenet lite. Inget av det här syns om man bara tittar och det var enormt värdefullt för mig att se det och nu kunna jobba än mer med att jämna ut mina höfter.

Jag har haft problem med vänstersidan, först ischias som sen jag fick rätt på min fotvinkel övergått till en mer subtil känsla av att behöva lyfta och släpa runt det benet. Träbenet har jag kallat det. Nu ser jag vad jag gör och kan rätta till det ”sista” hoppas jag.

Nedan har jag klippt in från hemsidan vad som mäts.

• Steps/min (cadence)

• Step length

• Contact time

• Flight time

• Pelvis height

• Pelvis obliquity

• Pelvis tilt

• Pelvis rotation

• Knee angle

• Ankle flexion

• Foot rotation (pronation, supination)

• Foot contact (heel, mid foot, forefoot)

• Frontal ankle path

• Sagittal ankle path

• Shoulder – pelvis flexion

• Shoulder pelvis lateral flexion

• Shoulder pelvis rotation

• Elbow angle

• Elbow path

• Wrist path

• Contact in relation to center of gravity

Nu ser jag fram emot den formella rapporten jag ska få me

d utvärdering och förslag på åtgärder (jag har ju redan jobbat på det ett tag men fuskat med gymet).

Vad tycker jag då?

Jag är glad att jag fick chansen att göra detta eftersom jag haft en diffus obehagskänsla i vänsterbenet men som inte ännu synts eller skadat mig.Det hade inte synts om jag bara sprungit fram och tillbaka framför någon men nu var det väldigt tydligt.

Jag är ju för att ”bara springa” och inte krångla till det och detta var ju väldigt högteknologiskt men det är ju inte du som löpare som behöver krångla- det sköter de åt dig och med personer som Lhina, Lisa och Pernilla så får du en fantastisk analys förklarad på ett bra och användbart sätt.

Behöver alla detta? Nej absolut inte men med tanke på hur många steg många av oss vill ta och hur mycket skador folk har så kanske det är en av dina bästa investeringar om du dras med krämpor som du aldrig riktigt får bukt med.

Eller om du inte alls har problem (än- de flesta av oss verkar ju få det tids nog av något slag) men gillar teknik och nörda ned dig i siffror och benchmarka ditt löpsteg mot elitlöpare så kan jag varmt rekommendera det också.

Men ni känner mig, vill ni bara glatt springa på i skogen och gör det utan problem så gör det istället!

Tack Lhina, Lisa och Pernilla för att jag fick vara provdocka. Det var faktiskt jättekul, det var första gången jag sprang på löpband på kanske två år, bara en sån sak. Och nu fick jag mer motivation att ordna till den här höften så jag kan springa massa hundra mil utan snedbelastning.

Här läser du mer och kan boka en tid om du är sugen. Berätta gärna hur det gick isåfall.

Han ba- I dare you to take the chocolate. Man ba: Ok tar moroten.

---

Tack Sofy för idén! Sofy och Mela som driver Träningsevent men som roddar annat än Träningsevent också. Behöver du hjälp att rodda något så kika in hos dem. De är bra!

Sofy bad läsare att ”sätta rubriken” på önskade inlägg. Varken hon eller jag har idétorka men jag har lite mycket att rodda den här veckan (och tjolahopp cirka 8 veckor framöver) så tar gärna hjälp av er med vad jag ska skriva om. Två såna inlägg tror jag att jag hinner denna vecka.

Många frågar om jag skriver varje dag och det märker ni ju att jag gör. Ibland inte lördagar. Jag har SÅ MYCKET jag vill skriva om men jag hinner helt enkelt inte. Jag känner ingen press, följer inte min statistik (förut lite, nu inte alls)  men gissar att bloggen är rätt stor och märker att vissa inlägg genererar mer energi än andra.

Jag blir så glad när jag hör att jag påverkat någon åt rätt håll, att någon fått pepp, blivit glad, skrattat, börjat skrapa tungan, tassa när de springer, testar mina recept osv. Jag har bestämt att jag struntar i hur många ni är som läser, jag märker att det är rätt personer som läser. Jag tänker att jag skriver det jag vill förmedla, fråga om, berätta, dela och tackar nej till det mesta som kommer i mailen att skriva om. Känner mig inte som en bloggare, känner mig som Annie som skriver. Försöker vara personlig men delar inte det privata. Ni vet att jag har barn och mitt liv är så mycket dem så det är klart att det letar sig in men de har sin integritet och jag vill inte hänga ut dem och ”tigga likes” även om de är sockersöta.

Jag läser andras bloggar någon/några dagar i veckan. Kanske 2-5 stycken max. Jag har fått välja bort det för tiden till skärmläsning går till andra hemsidor. Man hinner inte allt.

Jag är ärlig om det jag skriver, men jag skriver inte om allt. Jag kommer alltid skriva om det jag vill.

Men önska rubriken för all del! 🙂

Foto: Katarina Jansson

---

Skit i att du är seg.

Skit i rätt kläder.

Skit i hur du ser ut.

Skit i vad klockan säger.

Skit i hur andra springer.

Skit i eventuell allergi.

Skit i alla problem.

Skit i att-göra-lista.

Skit i att backen är brant.

Skit väldigt mycket i snoret på kinden.

Skit i snoret på handen också.

Skit i allt.

                                                                 Spring.

---