Veckans träning och måndagspeppen

Vad gör man en vecka innan sitt livs utmaning?

Ja en hel massa i mitt fall. Som inte har med TEC att göra.

Men självklart så förbereder jag mig också. Vore dumt annars.

Träningen är klar. Däremot försöker jag hålla igång och det skadar inte med något lite snabbare träningspass här och var. Jag har dock ingen chans att hinna springa nästa vecka så får en automatisk nedtrappning. Torsdag lunch hoppas jag hinna ta en kort jogg och sen är det glykogenpåfyllning som gäller.

Kosten: Jag äter så mycket grönsaker jag kan. Bra fetter och bra protein. Essentiella saker för kroppen. Kolhydrater behöver jag inte bry sig om så mycket just nu- de slinker ned ändå. De flesta paniklösningar jag får ta till blir ofta just kolhydrater (typ en surdegsfralla utan pålägg på stan).

Jag kommer äta lite mer kolhydrater sista dagarna för även om det är fett som det handlar mest om så är det ju dumt att inte ha fulla lager om man kan. Inlagringen stimuleras av träning så just ett lättare träningspass och sen äta regelbundet och bra med vätska. Ingen tömning som så.

Jag har stämt av med mina pacers Maria och Maria. Jag planerar vad jag ska äta under loppet. Och jag funderar på hur det kommer bli när det blir riktigt svajnigt jobbigt. Det är största utmaningen. Alla kategorier.

Man får som ultralöpare ofta frågan om det är hälsosamt att springa 16 mil. 24 timmar. 48 timmar. Och så vidare. Nä. Säkert inte. Just då. Loppet i sig. Allt fram tills kanske 6-7 mil är säkert helt ok men sen är det inte hälsa. Precis som en kryssning med fet mat och alkohol i överflöd inte är så hälsosamt heller. En helkväll på stan med shots och donken klockan 05.00. Det ifrågasätts inte dock. Det är ju sånt folk gör.

Skillnaden är att jag lever hälsosamt alla andra dagar. Skillnaden är att när jag går i mål har jag genomfört en dröm, utmanat mig själv, stärkt mig mentalt och återhämtar jag mig kommer jag tillbaka som en starkare Annie.

Så nej. TeC100 har inget med hälsa att göra. Men du måste vara hälsosam för att klara av det. Modig. Djärv. Stark i kroppen, uthållig som få och mentalt förberedd och fokuserad.

Och kanske ha en liten skruv lös någonstans! :).

Nu ska jag och testa banan ett varv! Ha en fin söndag.

---

Idag hade jag äran att få ta hand om ett 20-tal löpare från GoIF Kåre där Magda är medlem och eldsjäl.

Solen strålade och bästa N skjutsade mig till Kårsta som ligger som en Roslagsidyll längs gamla Norrteljevägen.

Tänkte att någon kanske vill veta hur jag kan lägga upp en sån – kort- workshop så beskriver det lite nedan.

Löpcoaching är inte lätt på en ny plats, utomhus med en grupp man är ovan vid. Jag och Magda joggade runt först i byn så jag såg var vi kunde vara ostört. Jag vill max ha 10-15 personer för att kunna ge ordentlig feedback och se alla. Jag är väldigt fokuserad på att det ska vara

1) roligt 2) enkelt 3) tidssmart 4) säkert 5) effektivt.

Jag tänker utifrån HUR VAD och VARFÖR. Varför folk springer är jag nyfiken på men vi jobbar på workshopen med HUR och VAD.

Upplägget idag var att jag hade grupperna delade på två med 10 respektive 11 personer. Vi värmde upp där jag lät dem räkna sina steg under en minut och jag hann snegla lite på hur tekniken såg ut.

Jag hade med Magdas hjälp sett ut en lugn gata i solen liiiite lutning där vi kunde jobba med övningar.

Jag förklarade grunderna och skillnaden på löpteknik och löpstil. Att vi tränar teknik för att röra oss mer effektivt men även minska skaderisken.

Sen gick vi igenom de övningar som jag tyckte passade bäst för gruppen. Mycket fokus på att korta ned steget, landa under kroppen och arbeta med en höft i ”framläge”. Ta med andningen och slappna av så gott det går- svårt när man lär sig något nytt! De var så otroligt duktiga och fokuserade. Alla tar instruktioner och tips på olika sätt och det är viktigt att känna att alla förstår på sitt sätt.

För att bryta upp det hela så joggade vi sen vidare till en lång backe som vi delade upp i tre delar. Först gick jag igenom teknik, visade och sen fick de springa en del. Så gick vi igenom hur det kändes och de fick mer feedback innan de fick springa nästa sektion där vi avslutade med en ökning.

Sen prövade vi ett stegringslopp som gör att man får testa nya tekniken i ”flera växlar” innan vi avslutade med en backintervall.

Efter det gick jag igenom de övningar som jag tycker viktiga för att stärka upp kroppen för löpning: Mycket rörelser i flera plan, utfallssteg med rotation, squats med hopp, dynamisk planka, stark rygg. Jogg tillbaka och räkna stegen igen för att se om det hade förändrats och alla hade tagit fler steg än innan- hurra! 🙂

Sen avslutade vi med rörlighet med fokus på höft och bröstrygg och frågestund. Ungefär samma upplägg med båda grupperna fast med sista gruppen smet vi ut i skogen en liten sväng på slutet. Underbar känsla! Ge mig barmark nu!

Det var helt otroligt att se skillnaden i stegen men kanske bäst av allt- löparglädjen som spirade. Flera var så peppade att dra igång med löpningen ordentligt, träna teknik och några stack iväg en sväng efteråt tillsammans. Dessutom var jag bjuden tillbaka och det var otroligt värmande.

Tänk att man kan få ha så roligt! Tusen tack gänget idag och tack Magda och Jörgen för fika efteråt!

---

Imorse var jag väldigt konfunderad när klockan ringde. Vad är det här nu då? Vad ska jag göra? Springa! Var svaret på det. Springa med Maria. Sista tidiga morgonpasset- nästa veckan hinner jag inte.

Mötte snabbfotingen tillika 1a pacer på TEC och vi joggade (hon) sprang efter (jag) en runda in mot stan. Det kändes faktiskt ok. Jag känner mig ok. Jag var helt tom på energi men min kropp huserar bra med det fett jag har och vi låg fint i snitt någonstans på 5:50-5:40 fart och jag stängde klockan på 13 kilometer.

Resten av helgen blir det mer spring: Imorgon leder jag två löpgruppper hos Kårsta Joggers och på söndag ska jag springa ett varv på TEC- banan. 

Jag får frågan om jag känner mig redo och jag tror aldrig man blir det för något man aldrig gjort. Men jo, jag är nog redo. Jag är redo att rocka de här 16 milen och jag har flera mantran men det finns inget annat än att genomföra och genomför jag har jag vunnit.

Mitt vänsterben spökar och jag ska försöka få hjälp med det men ska tids nog göra en MR för att se vad det kan vara. Det gör ju inte ont som så men kanske kommer göra det.

Nu ska jag fika blåbärsbulle och ta en AW i solen med mitt stora hjärta! Hoppas du har en fin helg inplanerad!

 

TEC behöver både massör och funktionärer- läs mer här. Tror det är nästan lika roligt på sidan om som på.

Hade tänkt skriva lite tips och trix idag men det inlägget får vänta. Mitt bästa råd är nog detta :

Vad du än gör- gör det outstanding så blir det bra!

Ett sk ”duck dive” under en våg.

---

Min pappa gick bort för 11 år sen. I sin ungdom tävlade han för OK Djerf som är en klubb med anor från 1935.

Idag fick jag hem papper som bekräftar att jag är medlem och förutom att jag tecknat medlemsskap i SPIF för att få tävlingslicens för triathlon så är det första gången jag är med i en klubb sen jag tränade kampsport!

Loggan är Värmlandsörnen och Djerf är en gammaldags stavning av järv vilket står för dristig, resolut och våghalsig på gränsen till dumdristig. (Passande kanske för ett 100-mlies lopp).

Jag brukar skriva ”Ottsjö” i kolumnen för klubb och det ligger förstås alltid varmt om hjärtat men jag hade en idé om att bli distansmedlem för OK Djerf för att det..känns rätt! Det finns flera i klubben som minns min pappa och jag stöttar gärna den här lilla klubben som är hemmahörande i Karlskoga.

Självklart finns det en tanke att börja med orientering någongång igen men just nu är det löpning i fokus.

Jag vet att det kommer ge lite extra pepp när det börjar ta emot där i Täbyskogarna att jag springer för pappas gamla klubb. Loppet kommer också förstås att genomföras helt enligt pappas träningsdevis:

”Spring tills du inte örker nöe mer, sen springer du lite te”

---

Mitt syftningsfel ovan påpekades på Twitter. Nej det var inte kanelbullar jag pratade med på GIH idag det var Mikael Mattsson. Som åt kanelbulle medan jag grillade honom.

Det finns inte ett brett spektra därute i näringsläraväg vad gäller ultra och vägarna leder snabbt fram till labbet på just GIH där Mikael doktorerat och forskar. Mycket av arbetet sker med våra multisportlag.

Han är ett stort stöd för svenska ultralandslaget där jag förstås inte hör hemma men då får man bjuda in sig själv på en egen audiens och det gjorde jag. Med kanelbullar som muta.

Jag vill lära mig allt om energi och näring vid uthållighetslopp och det mesta jag stött på handlar om korta lopp som marathon och sånt. Då kan man fortfarande lita mycket på glykogen och det är andra saker som sker under väldigt långa lopp. Kommer jag snart själv få veta. Ehum.

Jag hade med mig några frågor som jag bombarderade med och Mikael svarade snällt. Problemet är att nu har jag ännu mer frågor.

Jag fick även kika in i labbet och blev helt till mig! När jag valde universitet sittandes på ett heltäckningsmattegolv i Reading i England från ”UCAS” som är den stora bibeln över alla Englands universitet så vågade jag inte välja Idrottsvetarlinjen på Brunel University i England. Jag valde det universitet som var närmast hem och så valde jag det jag läst på gymnasiet- ekonomi.

Nu önskar jag att jag kunde börja om och så skulle jag vilja studera uthållighetsidrott mer på djupet. Men det går ju inte riktigt så jag lär mig så mycket jag kan på sidan om. Jag kan mycket annat.

Mikael lanserar sin bok ”Kondition och träning” som jag tror är vettig att läsa om man vill lära sig mer om sin träning snarare än att kasta sig över alla kändisböcker som spottas ut vareviga stund.

Han lanserar den med en föreläsning den 18e april- jag ska försöka styra om och gå då! Här läser du mer!

Jag fick med mig lite att läsa som kanske håller mig lugn ett tag. Har länge klurat på ett inlägg här på bloggen om hur jag tänker kring kost vid ultralopp och nu fick jag mer på fötterna!

---