Tokyo, mon amour!
Har nu börjat landa så smått i stan, och då är det förstås dags att åka hem igen. Det är mycket trevligt här, allting är så välordnat. Alla bockar och ler och är snälla. Jag bockar och ler och är snäll. Det är så det ska vara. Civliliserat.
Vaknade lite chockad i morse. Det regnade. Hade alldeles glömt bort att det kan regna i Tokyo. Grått och kallt. Vart är världen på väg?
Lyckligtvis har jag lokaliserat ett badhus i krokarna, Ariake Sports Center. Idag blev det detut i japanskt badhus. En 25-metersbasssäng på fjärde våningen i en mycket futuristisk byggnad. Alla byggnader är mycket futuristiska i Tokyo Bay Area.
Sen blev det förstås lite Lost in translation. Jag klampade glatt in i mina egna, gamla badtofflor, vackert patinerade efter år av strandliv på Öland. Men där blev det stopp. Mina badtofflor var förbjudna. Sen hoppade jag ned i en ledig bana. En ledig bana i Tokyo tänkte jag, nästan för bra för att vara sant. Det var det också. Efter 25 meter knackade någon på ryggen. Den banan var bara för gåbadare. Men jag hittade en annan bana med bara några gubbar i, och körde på. Där hann jag inte heller mer än 25 meter förrän jag fick en ny knack på ryggen. Paddlar fick man inte köra med, det var en säkerhetsrisk. Jaja, tänkte jag, man får ta seden dit man kommer. Av med paddlarna och kajka på. Men hann inte mer än 25 meter förrän jag fick en ny knack på ryggen. En japansk gentleman pekade upp mot bassängkanten, där stod en grupp på minst 50 japanska kvinnor i vuxen ållder. Banorna var reserverade, förklarade mannen, och pekade på en tredjedel av bassängen där inga banor var markerade. Där gick det bra att simma. Ii banorna skulle det nu bli vattengympa. Det var lite trångt i friytan, om man säger så, jag fattade bättre att paddlarna där kunde ses som ett dödligt vapen.
Men med mitt sedan några dagar buddistiska sinnelag (eller om det bara är jetlagen, som håller i), så tog jag det hela med upphöjt lugn. Körde intervaller på 50, blev nog 55 inklusive slalom. Vattentempen låg säkert runt 30 C, kände mig rätt mosigt efter ett tag. En japanska som simmade som en delfin, visade vänligt hur jag skulle sätta ner händerna lite mer vinklat i vattnet. Jag fölljde hennes anvisningar, men inte gick det fortare för det. Det är svårt att lära gamla löpare simma.
Och så in i gråzonen mellan det privata och det offentliga. In på Toto. Den här varningstexten sitter på muggen. Har jag förstått den rätt är det farligt att kasta vatten på muggen, den kan då bli strömförande. Kanske inte den mest ärofulla av dödar, om den skulle inträffa. Så inte sitta där i onödan ….
Och instrumentpanelen vid sidan, jag har inte rört den än. Men det kliar i fingarna. Bara trycka en gång, se vad som händer. Jag tror jag vet vad som händer, och jag tror inte jag vill att det ska hända. Det kommer ta en ändalykt med förskräckelse . Men här är krafter starkare än mig själv i rörelse … whooohaaaaaaa …..
Nu mot tunnelbanan, och en massa japanska tecken att tyda. Undrar varje gång om jag nånsin ska komma hem igen … hittills har det gått bra.
Banzaiii!!!!
