The return of #Måndagspeppen Stanna upp och komma framåt
Ärligt. Jag följer ju inte min statistik men så mycket noterade jag att Måndagspeppen var inte de mest populära inläggen. Men det struntar jag i nu för det här är min blogg och här skriver jag det jag vill och det jag vill nå ut med. Struntsamma hur många, bara rätt personer läser. Så jobbar vi nu och framöver- capiche? Läser du- bra, det här är till dig!
Idag stod jag bakom en kvinna som köpte någon sorts biljett ur den där SL-biljettmaskinen. Det tog tid. Mitt tåg skulle gå. Jag såg bara hennes ryggtavla och jag började känna irritationen stiga i kroppen. Vad håller hon på med? Stoppa i kortet!!!
Jag såg bara hennes rygg alltså. Men så vände hon sig om och tittade hjälplöst på mig. Hennes blick sa allt. Hon förstod inte hur det funkade. Jag pekade, hon tryckte rätt, gjorde klart, tackade, gick.
Skiftet där uppstod när hon vände på sig. Så jag såg hennes blick. När vi såg varandra.Så jag stannde upp. Så jag fattade läget.
Det är så otroligt ofta vi hamnar här. Inte i just den här situationen men den får vara en anekdot, en metafor för det här läget när vi bara drar på utan att reflektera vem det är vi möter. Eller borde möta. Inte bara ösa förbi.
Vi blir fort irriterade på saker. Vi förutsätter saker. Vi skapar förutfattade meningar, åsikter, känslor. Som ofta är fel.
Vi ser inte människan bakom texten på skärmen. Vi ser inte människan bakom disken. Vi ser inte människan framför som är ”i vägen”. Vi ser inte de som är bredvid och de som är bakom.
Vi måste stanna upp. Jävligt ofta. Ibland ska man tuta och köra men minst lika ofta ska man stanna upp för att komma framåt åt rätt håll.

Antal kommentarer: 1
Ann-Sofie Forsmark
Tack Maria för din fina kommentar- jag blir så glad 🙂