Premiärsurfat i Sverige
Det är svårt att förklara tjusningen med att surfa för de som inte surfar. Till och med för de som provat några gånger kan det vara svårt. I början är det en kamp, ofta vänd mot stranden, ståendes i vattnet, väntades på en våg (och det är skillnad på vågor och vågor och det lär man sig också efterhand). Ett försök att hoppa upp, ofta ett fall, splutter, en stor åbäkig bräda, trötta armar och inte så mycket flow.
Att lära sig läsa vattnet och läsa vågor är inte lätt. Det kommer med tiden och det kommer med misstag. Den vågen gick att paddla igenom, den SPLASH gick inte. Men när du väl bemästrat grunderna så är det bara att paddla ut genom bryten, hitta din plats, vänta in en våg och om den är din- paddla för allt vad du är värd. När vågen tar tag i brädan, hoppa upp, lägg brädan rätt på vågen, försök dig på vågiga svängar, plonka ned på brädan eller hoppa av när vågen tar slut och paddla ut igen med ett brett smajl på läpparna. Mycket lättare sagt än gjort.
I Australien är de oskrivna reglerna hårda. De syns inte vid första ögonkastet men de känns. När jag flyttade till surfmeckat Byron Bay 2004 tog det ett tag innan jag fick nickar när jag paddlade ut i line-upen. Krävdes att jag visade att jag kunde surfa och sköta mig i vattnet. En tid av hårt slit, många kallsupar, riktiga wipeouts en sprucken läpp, påkörningar, paddlande tills jag grät av trötthet och att gå upp riktigt tidigt på morgonen. Dawn patrol is the shit.
Line up är en rad med surfare som sitter utanför bryten och väntar på vågorna, den innerst mot där vågen bryter ifrån har första tjing men är det en hemmasurfare och en turist som sitter innanför så paddlar ofta hemmasurfaren på vågen. Är förstesurfaren juste kan han släppa på dig på vågen om ni inte ligger för nära varandra och han eller hon inte använder hela vågen. Oftast är det lättare att dela med en longboardare än en som surfar små brädor ( sk tandpetare). Någon line-up blir det ju inte när vågorna bryter som de gör här men att paddla ut ensam bland folk som kan sin spot mycket bättre är ändå lite nervöst. Bäst inte vurpa på första vågen likson. (Det gjorde jag inte, phu)
Om du paddlar in på vågen fast du inte har rätt kallas du drop in. Det är ett effektivt sätt att skaffa sig ovänner i vattnet.
Där det är bra med vågor kan det mycket väl vara vindstilla och det kan vara rätt harmoniskt att paddla både ut, sitta stilla och att fånga vågorna. Där jag försökte surfa igår och idag så blir det inte så lugnt. Det är blåsigt och vågorna bryter lite här och var. Igår var det hyfsat ändå så man kunde sitta lite i lugn och ro men idag var det full fajt.
Jag surfade en liten vik som kallas kåsa igår. Tyckte inte det såg ut att vara några vågor, men förstår att det är annolunda i Sverige. Bryter det- surfar man. Hur det än ser ut. Det var alltså en del folk ute.
Jag hade safeat och hyrt en mellanbräda- en 7 ft 6 inches för att kunna svänga lite men även kunna fånga vågor som var små (lättare med stor bräda som flyter på bra av sig själv). En sk minimalibu som har dåligt rykte bland erfarna surfare men är riktigt bra som första bräda.
Den bräda jag beställde i Australien och surfade mycket på slutet hade passat perfekt insåg jag. Det var en 6, 10 tjock bred sk fish men den sålde jag. Dumt! Lättsvängd och kvick och fick plats i min lilla bil.
Trots att förhållandena var katastrof så lyckades jag underhålla mig i över en timme. Först satt jag och väntade på fina vågor men sen började jag paddla för lite vad som. Det känns lite extra kul att surfa i Sverige- hemma liksom! Lite ruffigare, lite mindre turkost glassiga vågor, bikinisurf och palmer och mer hårdnackat tufft, kallt och rufsigt. Jag gillart från början!
Idag kikade jag ut mot stora Apelviken på morgonen. Tältet är uppslaget 50 meter från stranden så verkligen första parkett. Betydligt bättre än igår- men inte en käft ute?! Was? Jag promenixade tillbaka til kåsa som ligger vid Varbergs Kurort men där var det inget att ha så knatade tillbaka och var ute själv med några kitesurfare och vindsurfare rätt länge. Några vågor var det rätt bra tryck i men fick inte till några längre åk. Bästa dock-känslan för vattnet och vågorna finns kvar. Tur det. Dock har jag surfat högervågor så mycket så jag har svårt att ta vågor åt andra håller.
Sen såg jag en bekant figur på stranden- Sara hade kommit! Hurra! Vi fixade våtdräkt och bräda till henne och så försökte jag lära ut hur man gör men- det är mycket att testa och sen hitta känslan. När man ska försöka hoppa upp kan man hojta nu och man kan även hjälpa till att ge brädan en knuff så den får lite mer fart för likt en cykel så är det lättare att hålla balansen när den rör på sig.
Sara verkade haja rätt snabbt vad man skulle göra men det gör det inte lättare ändå- det tar tid att få ihop alla bitar men är man på gott humör som Sara var så blir det lyckat hur som! Nu tycker jag hon måste ut igen snart för att det ska sätta sig!
Jag stack ut själv en sväng men det var lite som på morgonen fast droppade av och nu var jag enormt trött i armarna. Såhär mycket paddlande har de inte gjort sen jag var i Marocko.
Vi åt en god lunch och nu när Sara åkt är jag lite bekväm av mig och tycker vågorna ser för små och röriga ut för att jag ska vilja dra på mig kall blöt våtdräkt och tampas igen. Men ut igen ska jag förstås idag.
