Många kommentarer på senaste inlägget och jag förstod att frågan om varför jag har valt att anmäla mig som proffs, trots att jag inte lever som professionell triathlet och därmed inte håller samma klass som de bästa i fältet, skulle komma.
Svaret är komplext. Framförallt känner jag att jag vill mäta mig med de bästa. Att komma på en bra plats i age group säger inte mig någonting. Age group för mig är motionsklass. Jag vill tävla. Jag vill satsa. Jag vill bli bäst.
Vet att jag inte är där ännu. Jag jobbar 80% och har inte möjlighet att satsa heltid som större delen av proffsfältet men min ambition är att en gång komma dit. Att kunna idrotta på heltid och nå bättre resultat är en dröm, få förunnat.
Jag måste ju börja någonstans. Tävlingen på Mallorca hade också ett hårt startfält och det är en del av tävlandet. Hur det går beror ju extremt mycket på vilka man möter. ALLA tävlingar har inte den konkurrensen (tex Kalmar förra året). I år vill jag tävla i Kalmar i proffsklass och om jag ändå skulle betala in licens för en tävling kunde jag lika gärna betala licens för ett år och lägga in fler tävlingar för att licensen skulle ”löna” sig. Hade man sett det annorlunda om jag deltagit i Kalmar 2012 som proffs och kommit 5:a (som jag skulle gjort sett till tid)? Näst sist i professionell klass, visst, men jag kom ju faktiskt 43:a av ca 500 startande tjejer. Är det så jävla dåligt?
Min ambition är inte främst att komma till Hawaii eller Vegas, i allafall inte i age group. Jag har inget sug att stå högst upp i någon ålderskategori. Det säger mig ingenting. Någonstans i framtiden är Hawaii och VM (halv IM) som proffs ett mål men inte nu. Jag håller inte den klassen, just nu vill jag bara bli bättre. En vacker dag kommer jag dit om jag vill det. Hårt arbete lönar sig förr eller senare. Jag tänker inte ge upp.
Förbundet stödjer tydligen också att jag startar som Pro eftersom de utfärdat min licens, så varför inte testa mig där? ALLA kan inte anmäla sig som proffs utan man måste prestera något resultat för att få licensen. Jag har fått chansen så varför ska jag inte ta den?
I min första konstsimstävling kom jag trea från slutet (min kusin som var två år äldre och som jag såg upp till mycket, kom trea). Visst var jag besviken på det men jag bet i och fortsatte träna hårt och tillslut kom jag också högst upp (åtminstone på Svensk mark).
Svenska triathleter ligger efter (självklart finns det undantag) om man ser till internationella resultat men om vi aldrig kommer ut och tävlar och möter verkligheten blir vi ju heller inte bättre. Nu vet jag vad som krävs och jag känner mig supertaggad att förbättra mig.
Jag köper argumenten om att de flesta inte har något att göra i proffsklassen och att de är för dåliga för att komma i topp där MEN jag tycker ärligt att det är lite fegt sagt. Jag kommer hellre sist i ett hårt startfält än kommer i topp på någon jädra motionstävling. Visst, det är kul att vinna men förhoppningsvis kommer man dit med hårt arbete, envishet och bra coaching.
När man hör att den och den ”agegroupern” borde spöa mig i den och den grenen blir jag också lite sårad. Vad har det med saken att göra? Mina målsättningar är mina målsättningar och jag kör mitt eget race. Jag vill tävla och jag vill göra det med motstånd.
Don´t worry, be happy! Foto: Gunnar Eld
