Några veckor med mycket idrott: Skid- och innebandylandslaget, Bollnäsess och Centrum för Idrottsforsknings konferens om hållbar ungdoms- och elitidrott.

Det här inlägget kommer inte handla om mat men om våra klädval. Jag älskar kläder men i min bransch, idrottsvärlden använder vi den klassiska pikén med loggor. Ingen gillar egentligen piké men det är ju sportigt samtidigt som det är business. Matchad med ett par jeans, hoodie, ryggsäck och träningsskor kan man smälta in i vilket idrottsgäng som helst.

Som sagt…ni ser ju … sportigt men ändå business och lättpackat på resan;)

 Det finns tre olika löpartyper när det kommer till kläder:

1. Sponsrade löpare (elit) som har det senaste och många olika kollektioner i samma märke.
2. Den ”nya” löparen som köpt några snygga matchande kit.
3. Den ”gamla” löparen som har en kollektion med ca 25 års span på kläderna … tights från -96, en tröja från ett lopp från 2005 och nya skor… kanske nån gammal bomulls t-shirt (alltså inte funktionsmaterial) som det inte går att skiljas från.

 Nu har även modevärlden tagit efter det vi idrottare använt i år.

• Träningsskor, löpare har träningsskor jämt, alla har haft/har eller är räddda att få problem med fötterna/benen och vågar inte chansa med vanliga skor mer än vid speciella tillfällen. Nu har även modevärlden insett att träningsskor fungerar bra. Alla har nu träningsskor, går man ut en fredagskväll i Stockholm har de flesta träningsskor/sneakers. 

• Midjeväskan, vi har använt den i evigheter för att ha med vatten, energi, pengar, nycklar och telefon på löprundan. Senaste året har modevärlden hakat på. Den enda justeringen löparen behöver göra är att bära den även efter träningen. Samma gäller skidåkarna börja använd din midjeväska även utanför spåren … här fungerar ju även en vintage midjeväska. Jag vet att det kan vara svårt att skilja sig från sin väska som skidåkare nu behöver du aldrig lämna den hemma!

Bild från Elle, september 2018

• Lager på lager … en självklarhet för löpare. Ta av och på utefter väder. Vi är nu helt rätt! Det som är självklart för löparen finns nu på catwalken.

• Kläder med reflex, vi har haft reflexväst sedan den kom. Nu tänker även modevärlden på säkerhet och i höst ska vi ha silver och blanka material.

• Balaclava, löpare och skidåkare har sett denna som en lösning när det är under -15 grader ute och man måste få in ett löppass. Folk har tittat lite konstigt men nu är vi bara trendiga och väldigt inne. Alla vanliga människor kommer inte känna sig bekväma … löparen tar fram sin multifunktionella buff/had – inga konstigheter.

Bild från Elle, september 2018

• Korta tights – alla löpare har sprungit i tights från korta till långa, nu är cykelbyxan tillbaka (med andra ord korta tights). Vi behöver inte längre känna att vi inte passar in när vi går runt med våra tights. Vi är trendiga. Tvätta dem och matcha med kavaj.

• Dragkedja eller knappar på byxorna är en ”life saver ”för tävlingslöparen. Det finns inget värre än att trassla in sig i tightsen innan start. Nu finns även denna smarta funktion i de trendiga kretsarna.

• Korta shorts och kompressionsstrumpor är en vanlig kombination i skogen, nu finns den även i city.

                                                        

• Matchande set, många löpare kör ett set, vilket alltid fungerar. Man köper tights, t-shirt och jacka som hör ihop och är färgmatchat. Ni som varit uppmärksamma märker att detta är en trend som modevärlden nu lånat från idrottarna. 

• Sockor i skorna (förutom i spikskorna). Som löpare har man sockor i träningsskorna, den måste vara lite högre så den inte ”ramlar ned” på hälen och orsakar skavsår. Nu är även detta en trend. Som ni ser så kan vi även använda ankelskyddet/halvkompressionssocka utan att skämmas.

Bild från Elle, september 2018

Så med andra ord, helt plötsligt har vi alla ”nya” trender redan hemma i garderoben. Både hållbart – vi behöver inte köpa nytt och kul att som löpare att vara först med det som är trendigt. Det bästa av allt – det är helt naturligt för oss att bära dessa kläder.

Ha en bra helg och kom ihåg när du är ute och springer bland folk, du är inte bara en vältränad hälsosam löpare, du är även en trendsättare!

---

Nu tror jag de flesta har kommit in i sina vanliga rutiner efter en härlig sommar. Hösten fortsätter att leverera och min höst är fylld av olika landslagsuppdrag och föreläsningar. Jag ska även till Portugal med Springtime Travel och Glada Hudik i slutet av månaden, det är alltid en av höstens höjdpunkter. Behöver ni en träningsvecka, oavsett om du är löpare eller ej kan jag varmt rekommendera att resa med Springtime Travel. Man tränar det man vill och på sina egna villkor.

Monte Gordo, Portugal med Springtime.

Jag har inte sprungit den senaste månaden på grund av min fot och de senaste två veckorna har foten faktiskt varit förvånansvärt bra. Den smarta läsaren kan säkert se kopplingen mellan att foten varit ok och ingen löpning och det stämmer oftast men inte alltid. Veckorna innan kunde jag knappt gå trots att jag inte sprang. Häromdagen trotsade jag foten och var med på ett boxningspass där jag hoppade oavbrutet i 90 minuter och kunde gå utan problem på kvällen och dagen efter. Jag tycker inte foten följer normala ont i foten regler. Hoppa borde göra ont… (Ni som sett riktig boxning och undrar varför jag hoppade runt i 90 minuter när man inom boxningen snarare har ett bra fotarbete men inte direkt hoppar, så kan jag tala om för er att det kändes som jag såg proffsig ut till jag tittade i spegeln…). 

På måndag har jag ännu en läkartid så nu ska jag jogga några gånger och se om foten håller. Det är ju ingen mening att gå till läkaren och säga att den är bättre, sedan går det två dagar och så gör den ont igen. Det finns säkert fler som varit med om att skadan är bra just den dagen man har läkartid. Kroppen är konstig ibland.

Min senaste strategi med foten eftersom inget syns på MR eller slätröntgen, förutom lite svullnad, har varit att intala mig själv att det bara sitter i huvudet … men när man inte kan gå och det pågått i 4 år är det svårt att hålla fast vid detta. 

Hellasgården.

I lördags när jag för en gångs skull inte jobbade och kunde sova hur länge jag ville, vaknade jag 5.28 – klarvaken. Jag beslutade mig för att ha myrlöpningssäsongspremiär (som sagt, jag har ju en läkartid snart). Jag var först vid Hellasgården och hittade myren nästan direkt (!) jag joggade i 3 km, verkligen kul att typ springa (fast man kan nog inte riktigt kalla det löpning). Nu har vi ju inte samma tillgång till bra myrlöpning som i norr men man får springa fram och tillbaka och det är kul med något annorlunda. På vägen tillbaka sms:ade jag med Sandra som var på Finnkampen och hade sprungit ett sånt fantastiskt 5000m lopp (15.42, 19 s pers). Jag kom lite på villovägar men med en liten omväg och hjälp från Sandra som var i Finland kom jag tillbaka till Hellasgården och min cykel. Jag har ju tyvärr inget lokalsinne – vilket kan vara en nackdel när man är i skogen. Den här gången var jag verkligen noga på vägen dit så jag skulle hitta tillbaka, det gick ju sådär. Ännu värre är det när pilen på Google Maps inte kan bestämma sig åt vilket håll man går, sånt ska ju bara telefonen fixa, eller hur?

Jag gillar tydliga markeringar, pil och trädmarkering.

Så här inför hösten kan det vara bra att se över sina rutiner. Du kanske behöver lägga till, ta bort eller tänka om för att må ännu bättre.

Här kommer några tips:

• Först och främst om du har tagit sommarledigt från allt som heter hälsosamma rutiner, så måste jag tyvärr vara den där glädjedödaren: sommaren är över nu trots att det är varmt. Dags att styra upp. Jag vet nu är jag hård, men jag är även rättvis detta gäller alla;/

• Se över ditt sovschema. Jag har svårt att komma i säng efter sommaren, vilket resulterar i för lite sömn. Försök satsa på 7-8 timmar per natt, tränar du mycket kan du behöva mera.

• Gör storkok och frys in. Så skönt att slippa laga mat när man kommer hem sent. Jag vet att jag tjatar om detta men alla vet ju att det är bra. Jag lagar alltid extra mycket mat eftersom det tar lika mycket tid.

• Ta tillvara på äpplen, annan frukt och bär; koka upp och frys in. Har man inte eget äppleträd kan man fråga någon om man får komma och plocka. Ett annat alternativ är att man har en mamma som levererar – detta är något som jag har och varmt rekommenderar.

• Börja äta några måltider vegetariskt, man behöver absolut inte utesluta kött helt men det är bra både för hälsan och miljön att minska intaget av speciellt rött kött och chark.

• Köp det som är i säsong, nu finns pumpa och andra grönsaker som man inte hittar andra årstider.

• Prova nya produkter, frukter och grönsaker. De flesta köper och äter liknande mat varje vecka. Prova nytt, du kanske hittar en favorit.

• Gör matlagningsschema – alla i familjen kan hjälpa till.

• Har du slut på matidéer? Prova en matkasse, eller ha familjeplanering så alla får bestämma en rätt.

• Ta med matlåda till jobbet, spar både tid och pengar.

• Börja komplettera löpningen med lite styrka, det finns många utegym som man lätt kan stanna till vid.

• Prova även andra typer av träning ibland. Detta är något som löpare sällan gör, att träna alternativ kan göra att du undviker skador.

• Har du rehabövningar som du borde göra – börja med dessa så du slipper skador. Löpning är en skadedrabbad idrott.

• Träna smart! Många löpare har en förmåga att öka för snabbt och springa för mycket. Var smart med din löpning.

• Sist och kanske det svåraste, försök att minska stressen i ditt liv. Många är stressade och det har negativ effekt på hälsa, välmående och prestationsförmåga (jobb och träning). Jag tror att rutiner, planering och bra vanor kan minska mycket av dagens stress, det gör även att du mår bättre och blir gladare.

Gör något som kommer leda till att din höst blir bra. Lägg till, ta bort eller planera om. Det behöver inte vara stora saker eller super jobbigt. Nu ska jag förändra allt på en gång strategin håller sällan långsiktigt. Små steg i rätt riktning kan man komma långt på.

Strandyoga i Monte Gordo, en rutin jag önskar kunde vara en del av min vardag.

---

Jag har precis kommit hem från en helg på Irland. Jag var där med ett kompisgäng och kan verkligen rekommendera en resa dit.

Vi vandrade/promenerade men det skulle även fungera om man vill springa, en förutsättning är att man gillar terränglöpning eller trailrunning ska jag kanske kalla det … terränglöpning och promenad är så 2010! 

Promenad och terränglöpning är ju gammalmodigt, numera är vi trendigare och sysslar med trail och vandring. Så jag har helt enkelt vandrat hela helgen. Vi är inte hard core vilket betyder att vi bodde på bed and breakfast/finare hostel och vi skickade våra väskor mellan våra sovställen. Vi hade inte heller med gasolkök eller gjorde upp eld utan åt ordentligt med frukost levde på snacks under dagen sedan åt vi middag på lokala puben när vi kom fram. Så med andra ord väldigt behaglig vandring.

Vi är heller inget gäng som behövde panikgå utan gick ganska lugnt och stannade när någon ville. Jag hade min Garminklocka på så vi hade lite koll på distansen, farten varierade mycket och man kan inte bedöma distansen på tiden. Jag gillar att ha lite koll på hur långt det är kvar etc. annars är det lätt att felbedöma när det är varierade terräng.

Vi gick tre dagar på Wicklow Way och utgick från utkanten av Dublin (kanske 30-45 min taxi från flygplatsen). Vi hade turen att en i gänget bor i Dublin och hon hade fixade allt för oss andra – väldigt smidigt för oss och bra organiserat! Det är ju helt klart lättare att resa med någon som har lokal kännedom.

Vi började i fredagseftermiddag och vårt stora stressmoment var att hinna fram innan mörkret, vi hade 7 timmars vandring att hinna med innan det blev mörkt … det löste sig på bästa sätt som jag återkommer till.

Vi hade ca 20 min av stress under resan annars gick allt enligt plan. Våran planerad start var fredag kl 15.00, vi hade sen start på grund av att vi flög in från olika håll.  Sista tjejen anslöt 15.06 och alla var supertaggade att komma igång, vi gick genom startporten och såg första pilen… alla blev förvirrade.

Pilen pekade åt två möjliga vägar. Vi valde ena vägen, gick 200 m runt ett litet fält (vi såg fortfarande parkeringen) och hittade ingen avtagsväg. Vi frågade en dam om var början på Wicklow Way var (vilket är en relativt känd vandringsled). Hon tittade dömande på oss och frågade om vi hade ficklampor och bra karta. Hon meddelade också att den här vandringen INTE var som i Europa och hon var van vandrare och hade haft svårigheter med denna led. Hon var ganska sur och otrevlig, hon var tydlig med att hon inte trodde att vi skulle klara av leden. Vi lämnade damen och försökte se ut som coola hard core vandrare. Vi såg tydligen oförberedda ut OCH vi kom bort efter 200 m.

Vi förstår inte riktigt varför hon dömde ut oss … vi hade ganska rätt kläder, skor och ryggsäckar (sånt blir man dömd av i vandringsvärlden). Lite som i löparvärlden… man springer ju inte i vandringsbyxor och kängor. Det såg ut som vi hade rätt packning – vi hade ju skickat bl.a. en av tjejernas resväska med väsktransport innan… så den syntes inte när damen dömde oss. Ingen såg heller att vi hade ca 5 kg av snacks utifall att… och att jag hade halva väskan med sjukvårdsartiklar ifall nån skulle få skavsår/skada sig. Vi är ju trots allt inte unga och lovande längre. Jag vet inte om den lilla detaljen att vi var fel efter 200 meter gjorde att hon inte trodde på oss. Vi är inga proffs men vi har iallafall en viss erfarenhet av att vandra, vi har bland annat varit till Kebnekaise men det syntes alltså inte. 

Vi gick tillbaka till startpilen och jag nollställde naturligtvis klockan, så gjorde vi omstart. Lika taggade men något mer oroade att vi inte skulle komma ut ur parken innan det blev mörkt. Vi hade pannlampor och ficklampor men skulle vi irra omkring i en stadspark så hade vi ju lika bra kunnat gå en promenad i Dublin city. Tanken var ju att vi skulle vandra i typ vildmarken!

Inför start nummer 2 insåg vi att några “roliga” människor hade vridit på skylten, därav vår miss och vi valde rätt väg. Efter denna lite stressiga start så gick allt smärtfritt, varje gång det var ändring i färdriktning eller oklart fanns en gul pil. Terrängen var lätt jämfört med Kebnekaise och Besseggen i Norge. Man skulle lätt kunna gå/springa i träningsskor (vi hade ju alla vandringskängor eftersom vi försökte passa in). Den avundsjuka damen från dag 1 hade totalt missbedömt våran förmåga att följa väl utmärkta pilar, vi kom inte fel igen. Vi hade även iPhone och karta som backup men dessa var inte nödvändiga.

Tillbaka till våran smarta lösning på första dagens 7 timmars vandring. Vi kunde alltså inte starta tidigare än 15.00. Det skulle bli mörkt (ca kl 21) samt vårt boende stängde 21.30. Ingen av oss hade vandrat på Irland tidigare så vi visste inte om 7 timmar var vår fart eller inte, vi hade alltså lite press på oss för att hinna innan mörkret. Vi är tillräckligt smarta att inte vara ute i okänd terräng när det är kolsvart. Vi löste detta på bästa sätt, efter ca 4 timmar fanns en jättetrevlig pub så vi stannade där och tog taxi sista biten. Som sagt vi är inte hard core, vi räknar inte kilometer utan vill ha trevlig och umgås. Det blev en supermysig kväll och kommande dagars vandring visade sig vara längre än planerat så det blev en perfekt start.

Lite om sträckorna:

• Det var relativt bra underlag, man kan springa/jogga på de flesta ställena (jag gick men blev verkligen sugen på att springa).
• Naturen är väldigt varierad; stigar, asfalt, gräs, spång, grus, traktorvägar, uppåt/nedåt men inte superbrant eller klättring.
• Vandringskängor är bra, stenarna kan var lite hala men träningsskor fungerar också.
• Stavar behövs inte.
• Vädret varierar mycket – väldigt mycket av och på med kläder, man kommer behöva regnkläder vid något tillfälle oavsett väderprognos. På Irland kan man få alla årstider på en dag som en irländsk dam meddelade oss.
• Det finns ingen mat/vatten efter lederna så vi tog med oss mat och vatten under dagarna. Bor man i byarna finns det alltid en pub. Kontrollera var du bor så du vet. Vi hade med mat till första kvällen eftersom vi skulle komma in sent och det inte fanns mat där att köpa… nu hade vi ju en flexibel lösning och stannade tidigare vid en pub.
• Alla, förutom elaka damen var hjälpsamma och trevliga.
• Vi fraktade våra väskor med Wicklow Way väsktransport vilket fungerade bra. Jag tror det kostade 20 euro/pers för 3 dagars transport.
• Boendet var bra och kostade mellan 20-50 euro/pers. Vi delade inte rum/toa/dusch med något annat gäng och vi betalade för sängkläder/handduk. Man kan även campa i nationalparkerna och det finns camping men vi är inte hard core utan gillar säng/dusch/toa och sånt lyx.
• Jag kan verkligen rekommendera liknande resa med kompisgäng/familj. Vi träffade även många som var själva.

Vad jag verkligen gillar med dessa dagar är den varierande naturen och terrängen. Jag har ju ont i en fot och var tacksam över att terrängen inte var utmanade. För några veckor sedan hade jag väldigt ont och var tveksam om jag skulle kunna följa med men foten samarbetade och har varit helt ok under helgen vilket jag är oerhört tacksam över.

Naturen är fantastisk och man skulle kunna göra lederna mycket snabbare än vad vi gjorde men vårt mål var att umgås. Jag tycker det är enormt lyxigt att verkligen få kvalitetstid med bästa gänget. Några bor utomlands och vi hinner inte ses så ofta, då är en vandringsresa (utan tidsmål) det perfekta. Jag har full förståelse för alla som vill göra detta fort och hinna med en viss sträcka på en tid etc och den möjligheten finns också. Hela sträckan är ca 131 km och ultragänget kan säkert hinna hela sträckan på några dagar men mitt gäng är inte ultra vi är bättre på skratt, god mat, hinna se naturen och alla gillar sömn och en riktig dusch på kvällen.

---

Nu har EM veckan med många fina svenska prestationer avslutats. Grattis till alla idrottare som tävlat under veckan. Jag kan tänka mig att många RW läsare följde löpningen, härligt att både Sverige och Norge visar upp sig. Jag hoppas att det leder till att flera vill springa.

Friidrottarens andra hem är ofta friidrottsbanan. Det är många timmar som spenderas här innan man överhuvudtaget kan tänka på att komma till ett mästerskap. När jag tävlade var det enbart tävlande friidrottare som höll till på banan. Nu har banlöpningen blivit populär hos många olika typer av löpare och träningsgrupper.

Först och främst, jag tycker det är fantastiskt att banorna utnyttjas och att många hittat till denna (enligt mig) roligaste träningsformen. Det är bra att många springer oavsett nivå och fart.

Nu till ett problem som uppstått:

Friidrottsgrupperna blir irriterade på andra löpare eller träningsgrupper för de inte följer banreglerna.

Icke friidrottare tycker friidrottarna klagar och är griniga och kanske inte ens vet att det finns banregler. 

Alla är välkomna att träna på banorna men alla måste ha koll och visa hänsyn!

Man kan vara många på en friidrottsbana och alla kan vara nöjda men vissa regler måste följas. Dessa regler blir inpräntade i varje ung friidrottare, det blir som en självklarhet.

Så för dig som gillar banträning men inte blivit drillad i ”banvett” från barnsben, här kommer några tips så alla kan vara nöjda, glada och få bra träning.

• Visa alltid hänsyn till dina medlöpare. Du måste ALLTID se dig för när du går på eller korsar banan. Löpare kan komma fort och kanske inte hinner stanna.
• Man springer motsols!
  • Springer man kortare stegringar kan man springa fram och tillbaka på en bana men då måste du ha koll.
• Lämna innerbanan fri till dem som springer intervaller.
• Springer du om en långsammare löpare, spring om på utsidan om du håller innerbana.
• Håll dig till en bana.

• Är du i en större grupp, spring motsols och håll er till några ytterbanor.
• Värm upp på ytterbanorna.
• Flytta dig i god tid om en löpare springer fort, så löparen slipper vara oroad över om du uppfattat att hen kommer.
• Styrka och rörlighet görs på utrymmet utanför banan eller på innerplan, alltså inte på banorna där folk springer.
• Har du med barn på banan, se till att de inte kommer i vägen för en löpare. En 90 kg löpare i full fart som inte hinner stanna är inte bra att kollidera med oavsett om man är barn eller vuxen.

Bra att veta om friidrottsbanor

• Ett varv på innerbanan är 400 m, klockan kan ibland visa annorlunda. Banan ÄR 400m – klockan kan visa fel distans. Börjar man på en annan bana finns markeringar var man måste starta för att få 400m (starten blir längre fram).
  • Det finns vissa undantag typ Lidingövallen som är kortare än 400m, men dessa banor är få – alla relativt nya banor är 400m.
• Det finns markeringar för var man startar på olika distanser, använd banmarkeringarna för distans och klockan för tider. Börja och starta från samma linje på en bana och du har 400m – supersmidigt.

• Annat att tänka på om du umgås med löpare:

Löpare är trevliga människor men …

• …tider är viktiga för löpare/friidrottare så en intervall som blir störd (pga. att folk är i vägen) kan reta upp denna löpare för resten av passet/dagen/veckan. Detta är inte ett charmigt drag som löpare har men så är det, vissa känner kanske igen sig?
• …innan intervaller kan löpare vara tillknäppta och småsura, detta beror på att löparen är nervös och vet att passet kommer kännas. Lämna dessa ifred, de blir trevligare efter passet (om det inte går åt skogen – då kan man hålla avstånd även efter passet).
• … löpare kan snöa in på att prata tider, skavsår, skador, resultat, intervaller, andras resultat, träningsplanering, skor, magproblem, hur det kändes under maran från första kilometern till målgång etc. Är du inte intresserad nicka, håll med och sätt på ljudbok/pod i ca 45 min så brukar det vara avklarat.
• …skador gör löpare till mindre trevliga människor. Att säga ”det gör väl inget om du vilar i några veckor” kan skapa enorm osämja. Första veckorna av en skada när man vet att man tappar allt är värst. Sen brukar det lugna ner sig och humöret blir bättre. Löparen kommer även analysera och prata om skadan ofta, även här kan det vara bra att koppla bort och lyssna med ett halvt öra, du har antagligen redan hört allt de senaste veckorna.

Take home message 1: löpare är oftast trevliga människor. 

Take home message 2: Banlöpning är toppen men visa hänsyn så alla kan träna.

 

---

Hoppas alla har haft en bra sommar. Jag har tagit några veckor ledigt från allt inklusive skrivandet. Sverige har bjudit på sol och värme men jag har spenderat min semester på resande fot.

Jag har en förmåga att utnyttja mina lediga dagar till max, jag jobbade till 21 dagen innan min semester med p17 fotboll och matlagning på Bosön sedan hade jag ett flyg till USA kl. 6.00 dagen efter.

Jag började min semester i Houston, där jag hälsade på några collegekompisar och min collegetränare som blivit en av mina bästa kompisar. Det är alltid härligt att träffa mitt Houstongäng.

Ni som läst mina tidigare inlägg har säkert inte missat att jag har stora problem med en fot så jag kan inte springa så mycket. Men jag är oerhört tacksam över vad min löpning och mina år med friidrottsstipendie (där jag sprang 800m, 1500m, 3000m, 5000m) på University of Houston gett mig. Kanske inte fina medaljer och rekord men istället ett underbart kompisgäng och också min utbildning som gjort att jag kan ha mitt företag som är ett kul jobb.

I Houston är det väldigt varmt, till skillnad från Sverige så räknar alla med att det ska vara varmt under sommaren. Nästan alla bär med sig en vattenflaska och under sommaren är det tufft att få till löpningen, man måste springa tidigt på morgonen eller sent. Självklart är det oerhört viktigt att få i sig tillräckligt med vätska. Enligt bilden nedan ser ni att lättmjölk (kanske lite oväntat) är ett bra val för att fylla på vätskedepåerna.

Här är en bild från mysportscience om vilka drycker som hydrerar bäst.

Efter några dagar i Houston åkte jag till Marthas Vineyard som är en ö utanför Boston.

Där träffade jag några andra Houstonkompisar som flyttat hem till Boston. En av dem är sprint and hurdle coach på Harvard. Några andra collegetränare var där, så det blev en del friidrottsprat vilket alltid är kul.

Bild: Morning glory farm, där vi köpte frukt och grönt, det mesta från gården.

Oak Bluff, runt hörnet från vårat hus.

Ö-livet var härligt med morgonträning, god mat, bad och utflykter. Jag hittade även latte på draft, vilket var en stor glädje eftersom jag är en stor lattefan.

I dagarna publicerades en studie om koffein i International Journal of Sport Nutrition and Exercise Metabolism och RW USA plockade upp studien. Förr trodde man att koffein var vätskedrivande men denna studie styrker att så inte är fallet. Man nämner även att en anledning att man måste kissa efter att man druckit något som innehåller koffein är för att man fått i sig vätska (till exempel en kopp kaffe).

Marthas Vineyard är skaldjursmecka så jag åt mycket fantastisk mat, som till exempel lobster roll.

Efter en vecka på Marthas Vineyard åkte jag till Nice där jag träffade min syster och hennes familj. Där hade vi en fantastisk utsikt över staden. Vi fick även en hel del back- och trappromenad – gratis motion … som nästan alla uppskattade.

Efter Nice åkte vi vidare till Castagioni och den italienska landsbygden. Vi bodde fint och hade några lugna dagar med poolbad, promenader, god mat och träning. Det som störde oss vara alla insekter.

Insekterna var ytterst irriterande men det kan vara nästa proteinkälla. Det är säkert ingen som missat att det är en del prat om att börja äta insekter för att främja miljön. Gräshoppor till exempel har en relativt bra aminosyraprofil (aminosyror bygger upp proteiner). Än så länge så ser forskningen lovande ut men frågan är om vi är redo att äta insektsgryta…?

Trots värme så är det även läge att kolla på tv och följa EM, friidrott från Berlin men även våra idrottare som tävlar i Glasgow. Lyckat till alla EM idrottare!

Jag börjar jobbet på samma sätt som jag avslutade innan semestern med fotboll, denna gång p15. Under sommaren har det varit mycket fotboll men under kommande veckor blir det fokus på andra idrotter.

Ta tillvara på sommaren, den är inte slut än trots att många avslutat sin semester.

 

 

 

 

 

 

---