Life come full circle – en julsaga

Förra året hade jag tydligen lite problem att gå på ledighet. Så icke nu. Jag har trappat ned och jobbat mentalt med att parera de Lutherska kognitiva påhoppen i frontalloben med krav på att göra mer mer mer. Jag har slitit så hårt den här hösten. Jag har varit ledig och återhämtat mig också. Prioriterat rätt. Men parallellt med att hantera ett väldigt krävande, utmanande heltidsjobb har jag också startat upp min helt egna konsultverksamhet. Den är inte igång. Den byggs. Den är på g. Den rullas ut i januari. Det pirrar i magen. Men nu ska jag vara ledig.

Jag vet att många har svårt att släppa jobbet. Så här är några tips, från förra året som funkar i år igen!

1) Gör en lista på det du måste komma ihåg att göra som du inte hann. Gör flera listor- sk buckets. Fördela på områden som du ska fokusera på och skriv punkter som triggar igång tankarna när du läser dem. Jag mailade mig själv idag och kände direkt hur kontrollen ökade- den där listan börjar jag med när jag kommer tillbaka så får jag det gjort då.

2) Om du ”måste” fixa saker- avsätt en dag eller två mot slutet av ledigheten då du lovar dig själv att du gör dem. Jag har gjort så att istället för att krysta ut 3 veckors ledighet (varefter jag ska jobba deltid halva januari för inskolning) så är jag jätteledig i nästan två veckor. Då blir jag inte frestad att in och peta och greja med saker utan är ordentligt koncentrerat ledig.

3) Ställ dig frågan- skulle du kräva det du kräver av dig själv av en kollega? Skulle du förvänta att de jobbade när de var lediga? Eller missunna dem att koppla av och bort allt helt trots att allt inte är helt klart?

4) Hur vill du att det ska kännas när väl januari drar igång? Vill du ha slösat ledigheten på att ha oroat dig och funderat på jobbet utan att faktiskt effektivt få något gjort? Om du ska känna dig laddad för jobbet igen så gör du bäst i att vara ledig. Som jag skrivit om tidigare. För att gasa på sen och samla kraft gör du bäst i att låta hjärnan vila. Som en låååång ”sova på saken”

5) Ta ett mentalt steg bakåt och tänk ”vad är det värsta som kan hända?”. Vad gör det om 1, 2 månader, 1 år om jag släpper det här nu? Tänk på de fantastiska människor som måste jobba under jul. Jag är så tacksam för alla som håller landet igång, arbetar inom sjukvård, polis, ambulans, brandkår, sjöräddning, jourhavande tjänster som BRIS, kvinnojourer, asylboenden, äldravård, snöröjning, hemtjänst..ja jag kan fortsätta hur länge som helst. Jag är så så tacksam att ni finns och gör ert jobb.

Ha en riktigt fin ledighet om du kan ha en sån!

---

Idag fick jag NÄSTAN lite julstress. Jag som liksom lallat i total otakt med resten av Stockholm som känns väldigt stressigt.  Och i Åre i helgen hängde jag med folk som också vägrade stress- hurra!

Vi ska inte vara hemma i jul och det är inte jag som ”roddar” julen direkt. Ingen julgran, få julklappar, skickar inga julkort typ (men skriver några hälsningar, speciellt till dagisfröknar). Har swischat till de underbara föräldrar som fixar presenter till lärarna.

Men.

Julklapp till lillan. (Stora tjejen fick resan till Åre och ska få ett elpiano- försökte köpa second hand men gav upp). Jag som bestämt att vi ska försöka hitta det på second hand. När ska jag hinna det? Och jag ska göra gravad lax. Vill också göra fint hemma. Göra knäck. Pickla mer (inläggningar är mitt nya svarta). Bilen ska in på verkstad osv osv.

Men.

Det löser sig. Det är ingen kris om det inte blir av. Bara vi myser.

Idag kom vi hem strax innan fyra. Slängde av allt på golvet i hallen. Tvättade händerna. Tog fram den fantastiska Astrid Lindgrenboken där Viktor Rydbergs ”Tomten” är omskriven till en saga för barn. Kröp upp i soffan med lillan och läste vid ljusstaken. Sånt, sånt är julmys för mig.

Jag gör som jag brukar och trappar ned mot total ledighet. Väger varje ”to-do” om jag inte kan skjuta på det till 3e januari då jag är tillbaka? Det är ändå dagarna före jul som är mysigast tycker jag. Och så mellandagarna i Värmland.

Jobbade heldag idag. Lite färre timmar imorgon och än färre onsdag. Sen är jag ledig. Hoppas få springa varje dag. Transportlöp does the trick.

Jag tror man kan koppla av bättre under julen om man trappar ned dagarna innan. Alla kan inte det. Måste kanske jobba. Då tycker jag man ska unna sig att komma hem och bara mysa. Umgås. Med sig själv eller andra.

Julmys. Det är enkelt och det mår man riktigt bra av. Myser ni?

---

I helgen var jag och stora tjejen på nya Holiday Club i Åre. Hotellet ligger där det alltid legat men mycket är nytt och det känns redan när man kommer in. Deras slogan är en hyllning till ett aktivt liv. Och inramningen med sjön på ena sidan och fjället på den andra ger ju verkligen möjligheterna till mycket aktivitet både för vuxna och barn. Men hotellets VD Pernilla berättade för mig att många faktiskt blir inaktiva på sin semester. Det vill de ändra på och göra det lätt att hitta på aktiviteter tillsammans som familj. 

På hotellet jobbar ju förstås människor som trivs i fjällmiljö, och kan den bra! Det har man tagit fasta på och du kan haka på deras favoritaktiviteter på och runtom hotellet. Läs mer om konceptet Active Inclusive.

Jag tycker att jag och min väldigt energiska 7-åring var bra testpiloter för det här.

Vi tog tåget upp på fredagen. Jag älskar att åka tåg och det är löjligt klimatsmart också. 7 timmar tar det och jag har alltid haft tur med SJ: De är i tid och det är trevlig personal på tågen och det var sagolikt vackert att resa genom ett vintrigt advents-Sverige i fredags!

Vi hade buffrat med böcker, korsord och flera avsnitt Historieätarna så det var inga problem förrän sista timmen då vi var tvugna att spontansporta lite i gången men det var inte så många resande då. Tåget stannar ju  precis vid hotellet, supersmidigt.

Ebba hade gjort en diger lista med saker hon ville göra:

Bada, gå på spa (få massage), gå uppför ett berg, pyssla, gå på restaurang, yoga, gå på gymet, äta glass, åka skidor, äta god mat och dansa Zumba. PHU!

Jag var lite osäker på vad som skulle vara möjligt men hoppades det skulle lösa sig.

Det gjorde det!

Vi började med att skutta av oss genom en brant promenad upp till Trollstigen vid Tott Hotell där vi tittade på den alltid lika maffiga utsikten över byn.

Sen skuttade vi ned igen och ned på spa i stor morgonrock. Plask och hopp och hopp och testa iskalla vattnet i bastuavdelningen. Mer hopp och plask och så varm dusch och upp på rummet. 

Hungrig! På med kläder och ned till den nya restaurangen Grow- åh så fint! Otroligt mysig lokal trots att den fortfarande är så stor! Här får det vegetariska i maten spela huvudrollen men kött finns med. På barnmenyn finns ugnspannkaka, ryggbiff och en kycklingpasta.

Vi åt tillsammans med Betty och hennes familj- supertrevligt! Betty är en otroligt fin förebild för hälsosam sund träning och det var så kul att ses på riktigt i hyfsat lugn och ro!

Check på: gå uppför ett berg, äta på restaurang och bad.

En god natts sömn, på med underställ, go frukost med fint sällskap av Katta, Katrin, Åsa och Viktor. Hämtade med privatchaffis Therese och Ebbas fjällkompis Lo och så bilen upp till Björnen för att åka skidor. Fina spår, runt nollgradigt. Matsäck med och härligt sällskap- vad kan gå fel liksom? 

Jag hade gärna varit ute i spåren hela dagen men nu var det förstås mer bad som stod på schemat. Plask och hopp och plask och rutschkana och bastu och plask och så dusch och försök till lite vila och läsa bok innan det var dags för yoga i den nya yogasalen ut mot vattnet. Här blev det till slut tjejerna själva som höll i yogan. Och de gjorde de med bravur- snacka om kreativitet. Krigare och barnets position och träd och allt möjligt. Jag och Therese kämpade bra. Så härligt att ha en yta med mattor där barnen själva får gå lös.

Och sen- äntligen! Barnmassage! Med tända ljus och musik och handdukar och precis som det ska vara. Lite nervöst så mamma fick sitta med därinne vilket i sig var ren avkoppling med alla dofter och den lugna musiken. ”10 av 10” . ”Så himla skönt mamma”. Det var verkligen en perfekt aktivitet för en liten energisk minime och passar ju då även yngre barn när förälder kan sitta med!

Sen var det mammas tur att få gå till gymet! Sats har öppnat ett gym med, förmodligen, Sveriges finaste utsikt över Åresjön. Bredvid finns ett litet cafe och där satt Ebba med en bok och en fruktsallad medan jag öste i 15 minuter. Tills hon insåg att hennes armband öppnade dörren till gymet. Då kom hon in och höll sig i ett hörn. Men det är 11-års gräns på gymet.

Sen åt vi en enkel middag och tog varsin åldersanpassad dryck i baren på Grow innan det var dags att krypa ned i sängen och mysa. Att ligga i hotellsäng och titta på tv är ju supermysigt. Sånt där jag själv minns från när jag var liten.

Något jag lärt mig med barn är att man inte ska planera för mycket. De är gärna spontana och det mest otippade kan vara väldigt underhållande. På Holiday Club är det lätt att både planera och vara spontan. Tack för en supermysig helg!

Jag och Ebba hade med vår kamera men det blev inte så mycket fotande. Men jag tror jag dunkade in årets Iphonebild iallafall från söndagsmorgonen utanför hotellet. Eller vad säger ni?

---

Min förhoppning inför 2017 är att det inte ska vara så mycket höjda ögonbryn, hurtighetskommentarer och undrande blickar när någon dyker upp på en mindre styrd tillställning i träningskläder.

För. Vi rör oss för lite och många med mig ”har inte tid” att komma hem och sen sticka iväg för att röra på oss någon annanstans. Man hör ju själv hur knasigt och tidsödande det är. Motionen, tror jag och forskningen med mig, borde vävas in där livet sker. Göras hållbar där.

Och då är det ibland mycket som motarbetar:

1) Att man har fel kläder.

2) Att man bär otympligt. (Att bära i sig är ju #braskit)

3) Att det inte är kutym att dyka upp lite varm och rosig

Klart det kanske inte är något att sträva efter att alla ska stå på jobbet hela dagen i svettiga träningskläder men..liite åt det hållet då och då tycker jag nog att vi skulle må bra av. Iallafall kanske man kan scanna sin veckoplanering och se var det skulle vara ok att vara motionerandes.

Jag har redan och kommer försöka lägga en del möten både i jobb och privat under en motionsrunda. Jag har inte tid att lägga mitt motionerande separat från resten av livet så det får bli lite blickar och frågor- jag tar det. Det är inte så direkt att jag sladdar in direkt efter ett görsvettigt hårt intervallpass men under en jogg- yes!

Med någon kanske man kan stämma av att ”du jag kommer i träningskläder för jag tänkte jogga dit/tillbaka / dit och tillbaka.”

Det brukar inte vara några problem- jag lovar. Jag har varit på alla möjliga events och möten i träningskläder – i vissa fall har jag bytt om där, i vissa fall bara bytt på överkroppen och det funkar oftast väldigt bra! Här är några tips om du vill testa!

1) Ombyte: Ta som sagt med något att byta till på överkroppen. Och ha inte för varmt när du joggar/springer. Då svettas du mer. Jag ser många som har för mycket kläder på sig och ja, då blir man dyngsvett och sen kall. Känns det fräschare så ta med rena strumpor också och lägg det svettiga i en plastpåse. Något med lite ylle i om du är frusen av dig.

2) Lukta gott. Jag använder inte parfym men har en liten rund burk Burts Bees Lemon Butter kräm som jag smörjer in händer med så luktar och känns det fräscht.  Det och en deo och kanske en hårborste så är du GAME! Blaska av med lite vatten, tvål och torka med en pappersservett eller en liiiiten handduk du tar med dig.

3) Papper och penna istället för dator- otroligt modernt att vara analog och närvarande. Får plats i en liten löparrygga eller till och med i ett Flipbelt (jag har några kvar om du vill köpa!). 

4) Håll dig varm Man blir lätt frusen när man rört sig och sen stannar och inte duschar. Be om en mugg kokhett vatten, ta med handledsvärmare och eller ha med en dunjacka eller väst att ta på efteråt- speciellt om du inte ska springa vidare. Dun väger nästan inget, går lätt att knöla ihop och det finns ibland billigt på second hand- superbra att ha med i eller utanpå löparryggan.

5) Be a freak! Om du ska sitta ned och fika eller möta ett tag så passa på att sträcka ut vader och höftböjare och bröstrygg innan du slår dig ned. Jag hänvisar inte till forskning, bara ren empiri- det känns bättre helt enkelt!

Och sen vill jag lyfta fram att man förstås inte måste byta om och springa, det går ju alldeles utmärkt att skaffa sig en bra ryggsäck istället för en oergonomisk handväska eller portfölj och ta ett par bekväma skor att gå i och så går man istället. Då kan man också vilja byta om på överkroppen så det tipset kan man ta till sig då också.

Lycka till med transportmotionerandet. Må vi bli fler och må vi göra det oftare 2017!

---

Igår såg jag på nyheterna (det viktigaste jag tittar på känner jag).

Saga 16 år har cancer. Den är obotlig säger läkarna. Saga har bestämt sig för att blogga för att ge andra hopp och säger att ”det borde inte behövas något sånt här för att inse hur bra man har det.”

Det finns många såna här exempel. Vissa har det värre än andra. Den som är sjuk önskar inget hellre än att bli frisk. Bor man i östra Aleppo vet man inte vad julstress är för man kanske inte lever fram till jul.

Men vi bor inte i  Aleppo. Och man måste gräva där man står. Men man måste skaffa sig perspektiv. Det kan vara den enklaste och billigaste lösningen till både direkt och långvarig lycka.

Alla har sin skit. Vi har också skit men det gör att allt annat känns lättare. Jag är helt immun mot både julstress och utbrändhet. Finns inte på världskartan längre för jag ställer det i perspektiv till min stora oro. Som jag aldrig kommer bli av med. Som är på riktigt.

Och jag tror inte att perspektiv alltid ska handla om att tänka att man ska våga massa avancerade saker. Sätta ett tufft mål. Dra iväg på en galen resa. Göra extravaganta saker bara för att livet kan vara kort.

Jag tror vår värld och alla i den skulle må så mycket bättre av att se äventyret i livet som det är. Se att relationer och den vardag man skapat, det är där magin ska ske. Det är där den sker, om vi stannar upp och tar oss tid att se den. Att ha ett jobb att gå till där man behövs. Att ha vänner som vill träffa en (även om man kanske inte hinner så ofta). Att ha en familj att både umgås med och bli galen på. Att få hämta på dagis och eller skola. Att lösa det där vardagspusslet utan att gå sönder. Allt det här vi tar för givet, men som vi bara har för att vi har det så förbaskat bra.

Det är så många, så så så många som strävar efter och aldrig ens kommer i närheten av den materiella rikedom och trygghet vi ändå har.

Som när man väl har den möjliggör att fokusera på att utveckla sin empati, sina relationer och hjälpa andra. Möjliggör att stanna upp och uppskatta hur fint det är att ha allt det där på plats. Sätta det jobbiga i att sortera i soprummet i sammanhanget att man har råd att köpa hem innehållet i kartongerna och då väl för fasen ska kunna ta sig tiden att sortera skräpet efteråt?

Men man ofta missar för vår brist på perspektiv, kontemplation och tid för reflektion gör att vi oftast egoistisk jagar mer av annat. Prestationer och prylar. Och det går så fort. Alla verkar lida av förmyckandet.

Tänk om det coolaste, häftigaste du kan göra är att vara nöjd här och nu? Lyfta upp något som redan finns och uppskatta det. Vårda något så det bibehålls. Stanna upp och bara lyfta upp allting du har och är och titta på det som en massa fina julklappar.

Vi vet ju att ingen på dödsbädden hade önskat fler saker. Det handlar ofta om relationer. Om att ha haft mer tid med de man älskar. Och vi vet att ge får oss att må bra. Den stressade lösningen är att ge en pryl. Men jag tror det finaste man kan ge är uppskattning i ord och tid. Det kräver att man stannar upp och inte dras med vare sig av sig själv eller

Vi kan ha det ännu bättre, må ännu bättre utan att förändra något mer än hur vi ser på saker och som Saga så klokt sa, det ska inte behövas ett cancerbesked för att inse hur bra vi har det. 

Imorse på min transportlöp in till jobbet, efter dagislämning, skollämning och bara en kopp kaffe i kistan satte jag på Foo Fighters och Learn to Fly på onödigt hög volym, slet av mössan och vantarna och drog en, för mig, hiskeligt snabb kilometer rätt igenom Vasastan så snö och is sprutade. Sick-sackade förbi folk. Lungorna vände sig ut och in. Kände mig evinnerligt lycklig, tacksam och levande. 

Kraften i det lilla stora i en vardag. Här och nu. Här är livet. 

---