Kinabloggen dag 12 – Tomhet

Jag är tillbaka. Hoppas ni överlevde gårdagen. Det finns ju en hel del andra läsvärda bloggar här på Runner’s. Personliga favoriter är Hjärnfysikbloggen, Lars blogg och LGs blogg. De tycker jag åtminstone att ni ska börja läsa om ni inte redan gör.

Jag sov gott i natt. Men jag gick inte upp lika gott. Har man nångång sovit klart på morgonen? Fy va det är nice att sova. I morse fanns det två olika grötsorter vid frukosten. Både risgröten (ser ut som kokt ris i vatten (det är ju typ kokt ris i vatten, men jag menar mest att det liksom inte blir en gröt, utan riskornen flyter bara runt i det grumliga vattnet)) och havregrynsgröten som var både vällingig och klumpig. Jag käkade min gröt som jag importerat från Finland (finns ju inte ens god snabbgröt i Sverigelandet!) och var nöjd!

Luften i Peking är fantastisk. Ni ba: eh, alltså va, luften borde ju vara hemsk. Men nä, den är bra. De har fixat till den så att den är bra. Och luftfuktigheten är inte ens i närheten av Hongkongluften. Det är fortfarande varmt, men lite värme har väl ingen dött av… Och efter Hongkongvärmen känns det här vädret svalt och skönt.

Träningarna har känts väldigt bra sen vi kom hit. Har försökt ta det så lugnt som möjligt men benen är pigga och vill springa snabbt. Ett bra tecken antar jag. 

Vi åkte till fågelboet (stadion) imorse och kollade läget och sprang lite där. Mondobanor gör mig ganska lycklig. Träningen kändes bra också, så det var ju trevligt. Sen körde vi isbad. Det är rätt länge sedan jag isbadat i annat än 15-20-gradigt havs/poolvatten så de där träbaljorna med vatten och tusen isbitar kändes sådär. Eller okej, jag var svinmesig. Jag satte mig ner. Tänkte att nu spyr jag för det här gör så helvetiskt ont. Tio sekunder senare var känseln i tårna borta. Och jag fokuserade på att överleva första minuten, för sen brukar det kännas lättare. Jag överlevde min minut. Cirka. Men det blev inte behagligare. Jag kapitulerade och hoppades att ingen såg att jag var från Finland. 

Igår hade vi presskonferens förresten. Vi fick stora mikrofoner och jag blev taggad på att köra finsk karaoke (Rakkaus on lumivalkoineeeeeen), men då kom mediafolket in i rummet och jag fegade ur. Klent, jag vet. Jag vägrade prata finska i tv, för att jag är obekväm med det (kommer att få såååå många hatkommentarer för det men kunde för tillfället inte bry mig mindre), men pratade finska med övrig media. Pratade till och med finska inför publik. Svarade på frågor på finska som jag inte ens hade kunnat svara på på svenska. Troligen blev det inte så bra på finska heller. Tur att ingen tvingar mig att läsa artiklarna heller.

På vår våning på hotellet är det galet. Det ryktas att Bolt bor i vår korridor, vilket verkar ganska logiskt då en massa andra manliga jamaicanska löpare bor här. De tror att jag och Camilla är ”afraid of black people” och tycker att det är hysteriskt kul. På vår våning bor också Tommy Tejp, så här hänger en hel del svenskar. Galnare än så blir det inte.

Igår gjorde vi ett quiz med dopingfrågor. Quizet gick på tid så man blev sjukt stressad. Det gick på engelska också för att klura till det lite exta. Man kunde välja andra språk också, typ finska eller norska men engelskan kändes enklast. Jag fick 9/10 rätt. Så himla besviken. Fick en adidas-spikskopåse för det. Jag är inget adidasfan. Ska skänka den till bättre behövande.

Nya länder som jag har hittat på vårt hotell: Danmark, Island, Luxemburg, Nigeria, Sri Lanka, Uzbekistan, Canada och troligen något mera som jag har glömt. 

Våra startlistor är uppe nu. Jag springer 10.17 imorgon, dvs. 04.17 i Sverige och 05.17 i Finland. Jag tycker inte att någon måste gå upp så tidigt för att se mig springa. Springer jag kasst är det inget att se och springer jag bra så får ni se mig i finalen istället. Att ta sig till final blir jäkligt tufft, men ett VM ska vara tufft. Det är bara att köra. 

Jag har inte så mycket mera att säga. Ska ta det lugnt och förbereda mig så bra jag kan resten av dagen. Känner mig inte nervös eller så. Har spenderat tio dagar i Kinalandet för att springa hinder så det är skönt att det äntligen börjar bli dags.

Så att så. Får se när nästa inlägg dyker upp, från och med nu har jag ganska mycket annat än Kinabloggen att tänka på! 

Men håll gärna en tumme eller två för mig då ni sover i natt! 

Och tusen tack för alla lyckönskningar 🙂

Sandra

---

Hej!

Det blir ingen kinablogg idag. Har haft fullt upp hela dagen och nu ska jag sova. Min kinasambo (nej, hon är inte kines) sover redan, eller försöker åtminstone så då ska jag inte störa med mina tangenter.

Återkommer imorgon!

Tack för den förståelse jag antar att ni visar!

Sandra

---

För det första, jag har inte korrekturläst mitt inlägg så ni får leva med stavfel och ofullständiga meningar. Är för trött för att göra något åt det nu. För det andra, tack igen för alla fina kommentarer. För det tredje, här kommer själva inlägget:

Imorse gick vi upp lite före jag kände att jag hade sovit klart och sprang en stund innan frukost. Vädret var lika varmt som alla andra tider på dygnet men kroppen lite mera trögstartad. Men det gick fint. Dessutom var det rekordmycket yogande hongkongianer ute och yogade. De klappade sig på magen, de klappade händer medan de gick, de klappade sig på rumpan och på låren och de klappade sig i armhålan. Osäker på varför, men det gjorde mig glad i alla fall.

Frukosten var ovanligt bra i dag. Tyvärr är ju jag en lite ovanlig människa som inte är så förtjust i frukost och jag tycker ovanligt lite om frukost om jag sprungit innan. Min mage gillar inte det. Men med fräscha blåbär och körsbär och en spännande liten våffelbit så gick det bra ändå!

Sen åkte vi i väg till Peking. Det gick hyfsat smidigt. Men jisses vad mycket golv det finns i Kinalandet. Både i Hongkong och i Peking. Stora tomma golvytor överallt. Och så påstås det att det är överbefolkat här. Märkligt.

Min telefon dog strax innan jag skulle gå på planet. Jag hatade den. Jag älskar att hata apple bara för att jäklas med de som älskar apple. Jag flippade ur fullkomligt och han beklaga mig åt typ fem personer innan jag lärde mig hur man startade om den. Och sen funkade den utmärkt igen. Mitt tålamod är fascinerande ickeexisterande.

Jag blev kompis med en kille på flyget. Jag fick hans visitkort och han bad mig ringa i fall jag hade tid att ”go out” i något skede här i Peking. Fick hans fax också. Jag vet fortfarande inte vad fax är. Existerar det faktiskt? Har aldrig sett en faxmaskin. Heter det faxmaskin? Killen jobbade som finansnånting. Han såg viktig ut. Och så hette han Peruski i efternamn. Det var cirka det sista jag hade gissat att han hette. Han var varken ryss eller kines. Han var britt eller amerikan. Minns inte. Kommer nog inte att ringa.

Framme i Peking gick allt också smidigt. Jag fick min väska först. Eller alltså först av Finländarna. Efter Tero Pitkämäki, men han hade en annan väska än oss andra så det räknades inte. Sen ville jag ha vatten. Så jag frågade av en av volontärerna var jag kunde få tag på vatten. ”We.. have heard… you can’t have water… You are an athelte? You cant drink this. Can you?” Osv. Jag fattade noll men jag fick mitt vatten, och jag har druckit det och jag lever.

Har överlevt både kinaflyg och kinavatten idag. Skriver upp det på mitt CV direkt.

Om jag försöker vara riktigt missnöjd så finns det massor att klaga på. Det finns knappt något vatten på hotellet. Det brukar finnas oändligt med vatten åt idrottarna, och så borde det vara. Det finns ingen butik nära heller. Jag fick inte köttfärs till middag och coach Oscar hade lovat att man får köttfärs varje dag. Det fanns inte färsk ananas på hotellet. Älskar ananas. Rummen luktar rök. Utsikten är åt fel håll. Vi bor på våning nitton så om det börjar brinna så dör vi troligen. Hissen stannar på alla våningar på väg ner. Vi har ett fönster på 2x2m mellan badrummet och sovrummet.

Men ska vi vara positiva så lär det finnas massor av vatten på träningsplanen. Och det fanns pasta och potatis vid middagen så man behövde inte äta ris, och jag var svinhungrig så det var jäkligt gott. Rummen är sjukt stora och sängarna likaså. Utsikten är ok, men den skulle ha varit finare åt andra hållet. Och dör gör man om man hoppar från femte våningen också så det är ingen större skillnad. Hissen är visserligen jobbig men den pratar ändå inte som hongkonghissen gjorde så det är skönt. Så det ska nog gå att leva hur bra som helst här.

Men ananasen kan jag inte riktigt släppa.

Man börjar få lite tävlingskänsla nu också. Eller snart kanske. Här finns ju några andra idrottare. Hittills på hotellet har jag hittat Finland, Sverige, Norge, USA, Jamaica, Storbritannien, Irland, Italien, Bahamas och säkert tusen länder till. Har inte hunnit kolla så noga. Dessutom har vi fått våra ackrediteringskort också, alltid lika spännande att se hur man blir på webcambilderna. I år är jag ljusblå i halva ansiktet. Ser ut som en tolvåring på väg på sitt första skoldisco. Inte illa.

Nåja, nu är jag jäkligt trött och nätet här är inte så bra så får se om jag ens lyckas publicera det här.

God natt från Peking!

Sandra

---

Låter inte rubriken mera sexig och lockande om man lägger in lite engelska? 

Jag sov gott i natt. Eller nåja. Jag drömde att jag var mitt i någon typ av Beckfilm. Någon hade mördat någon och jag hade stulit information och grejer som jag inte fick ha. Så jag var tvungen att gömma mig. Annars skulle de väl döda mig också. Rullade in mig i ett lakan och la mig brevid en säng. Det var ett uselt gömställe så de hittade mig. Men jag blev inte dödad. Men handlingen blev så komplicerad så jag vaknade. Men jag tillhörde the good guys. Tror jag. Viktig detalj. 

I morse gick vi upp lite tidigare också. Det börjar bli dags att anpassa sig till den tidiga försöksloppen på måndag. Så vi körde ett hyfsat tidigt banpass också. Strax efter klockan tre. Svensk tid. Fyra finsk tid. Nio Kinatid. Men ändå. Det låter bäst i svensk tid. 

Luften var ovanligt andningsbar idag. Över trettio grader och fortfarande fuktigt, men bästa dagen hittills, utan tvekan. Mycket passande då det var hårdaste banpasset hittills också. Hårdaste banpasset av de två jag har gjort här. Nåja, detaljer. Träningen gick bra. Så länge man kyler ner huvudet då och då så går det rätt bra. Sprang till och med en intervall mera än jag hade tänkt idag då jag tyckte att jag återhämtade mig för snabbt för att bara sluta. En mycket positiv sak. 

Sen öppnade sig himlen, lagom till vår nerjogg. Regnet hällde ner. Luften blev mycket fräschare och det var fantastiskt kul att jogga ner. Jag älskar verkligen att springa i regn, det slår allt! Dessutom var regnet rätt varmt så man frös inte trots att man inte hade mera än ett par genomblöta shorts och en genomblöt sport-bh på sig. Helt underbart. Så vi var tvungna att avsluta med att ta lite fina foton i mysvädret. Resultatet finns på instagram. 

I dag har vi också fått avancera i matsalen. Tidigare har vi ätit i ett namnlöst rum för bara oss finländare/norrmän. Sen finns det ett Kinarum där Hongkongianerna äter. Och så finns det Elite Corner. Och gissa vem som fick äta i elithörnet idag! Jajjamän, det var vi det! I elithörnet fanns det typ samma sak som i namnlösa rummet. Eller ja, de hade mörkt ris, torkade persikor, grön gelé och glass. Det har vi inte haft innan. Jag utnyttjade riset och persikorna. Har ju slutat gilla glass (så himla besviken på det) och aldrig diggat grön gelé så de fick jag skippa. 

Ikväll tog jag till och med och fyllde på min tallrik då jag hade ätit upp hälften. Det fanns nämligen lite otorr smaklös mat (fisk) som var sjukt lättäten så då var det bara att lassa in! 

Vi körde ett eftermiddagspass i kväll också. Så långsamt vi kunde. Det gick för snabbt. Luften var bättre än på länge och benen likaså, så då fick de gå av sig själva. Hade sån överloppsenergi efteråt att jag körde både häckgång utan häckar, rörlighet, bålstyrka, vader och lite armhävningar. Bra med lite överkroppsstyrka då man ska trängas i starten på måndag. Dagens armhävningar kan ha en avgörande betydelse. Man vet aldrig. 

Jag kan ingen finska längre. Den har verkligen blivit usel. Varje gång någon frågar något av mig så måste de upprepa sig. För om jag inte är beredd så hänger jag aldrig med. Om jag är beredd och de talar tydligt så går det desto bättre. Men det märks verkligen att jag har hört alldeles för lite finska de senaste åren. Dags för mig att börja youtuba finska muminklipp igen! 

Tror hela tiden att Kineserna pratar finska också. Kinesiska och finska låter ungefär likadant. Eller det kanske mera är det att jag är nästan lika kass på båda språken.

Nu borde jag börja packa, men ska skjuta upp det någon timme till. Kläderna är blöta ännu och jag tycker att packning är rätt sugigt om jag ska vara helt ärlig!

Men i morgon blir det tidig morgonlänk och frukost och sen åker vi i väg till Pekinglandet. Håll alla era tummar för att planet hålls i luften. (Och ja, jag ska leta fram någon kurs för flygrädda i höst så jag får någon ordning på mig själv)

Tack för allt Hong Kong, trevligt att träffas men ännu trevligare att sluta träffas. Nu är jag sjukt taggad på Peking!

Och ännu en gång, tack för era kommentarer, blir ju så himla glad! Ni är bäst!

Sandra

---

Jag sover gott på nätterna nu. Då jag väl har somnat. Det tar sin tid, men det kan jag leva med. Frukosten var ovanligt lugn idag också, för hälften av gänget har åkt till Peking. Jag hörde att David som åkte i morse hade lämnat en låda salmiak utanför vår dörr. Som jag dreglat efter den lådan!! Men jag har inte sett skymten av den idag så städerskorna är väl mätta och belåtna. Perkele. 

Idag har det varit ytterligare någon grad varmare, men luften har känts bättre. Konstaterade att det gick bra att andas på dagens pass. Men lik förbannat var det svårt att tänka på annat än kallt vatten de sista kilometrarna. Jag fattar inte hur man kan svettas så här brutalt mycket. Skulle vara intressant, och skrämmande, att kolla sin vikt innan och efter ett pass. Idag efter passet la jag huvudet i duschen och satte på det kallaste vatten som gick att få. Det kändes svinskönt, som att få is i huvudet. Men då jag kände med händerna så var vattnet nästan ljummet. Så där är det då man blir varm i huvudet.

Idag fanns det pasta carbonara i matsalen. Dog glädjedöden. Att få äta en måltid utan ris, helt underbart!!! Aldrig har jag blivit så glad över att se pasta.

Med bara ett pass på schemat blev det en lugn eftermiddag, trodde vi. Vi bestämde oss för att tvätta lite kläder för att ha något att göra. Det gick så där. Eller det gick ganska bra faktiskt. Andra gången åtminstone. Första maskinsvinet funkade inte. Då kläderna var färdigtvättade kändes de ganska torra. Så vi betämde oss för att bara tumla dem 10min. Efter 10min var de våtare än innan, så vi körde 10 min till. Det märktes ingen skillnad då heller. Så vi tog ut handdukarna och körde resten 10 min till. Ingen större skillnad. Tänkte att saaakeli, nu vill vi ha torra kläder och körde dem 20 min till. Sen gav vi upp och la dem på tork på rummet. Men tvättrummet ligger 50m bort och vi gick dit fem gånger så 500m vardagsmotion fick vi ihop (ni som nu tänker att ”va, 5x50m blir väl 250m”, ni är dumma). För som uthållighetslöpare är vardagsmotionen det allra viktigaste. Eller hur det nu var. 

Sen gick vi och handlade till ”den där butiken längre bort”. Knappt 100m längre bort än ”den vanliga butiken”. Ganska spännande ändå att gå och kolla på alla märkliga saker de har i hyllorna. Bönglasspinnarna till exempel. Det fanns både gröna och röda. Eller påsen med torkade blommor. När äter man torkade blommor? Och en himla massa annat spännande. Min matlust blir lite lidande då jag har varit ute i värmen så jag käkar konstant här. Och då jag går in i en butik så köper jag allt som jag kan tänka mig att äta just då. Lite osäker på hur den lilla fluffiga kakan med mjölksmak hamnade i min korg. Jag gillar ju varken mjölk eller torra saker. Så det kan gå. 

Orkade också släpa fram kameran och ta ett par bilder av ett par höga hus och någon enstaka selfie. Måste ha något annat än svettbilder till instagram. 

Sen har jag fixat nya passfoton idag också. Tror att jag hade fått en mera kvalitativ bild med frontkameran på min telefon än den jag fick i fotoaffären. Lägg till att fotografen inte kunde hålla sig för skratt då hon såg min bild. Vet helt ärligt talat inte vad hon skrattade åt. Ingen är snygg på passfoton? Väl? (Eller nåja, på mitt förra passfoto såg jag ut som en barbie, det var snyggt). Borde ha begärt skadestånd eller nåt. Tur att det bara tog drygt en halvtimme att framkalla bilderna. 

Sen åkte vi vilse med en taxichaffis som inte kunde engelska. 

Sen hittade vi rätt. 

Sen märkte jag att mat är godare om man inte kommer direkt från träning. 

Sen åt vi tårta för att vår kisapappi fyller år. 

Nu funderar jag på vart hela den här eftermiddagen har tagit vägen. Hade ju tänkt kolla typ tre filmer. Jag har kollat noll. 

Börjar längta till Peking nu. Har liksom sett Hong Kong Sports Institute nu. Och så är Oscar och Michel i Peking. Blir kul att träffa dem, åtminstone för mig. 

I övrigt vet jag inte om jag har så mycket att säga. Mina blogginlägg är redan förvånansvärt långa med tanke på att det enda som händer här är att det är varmt. Idag har det hänt att jag har druckit vatten också. Sjuka mängder vatten. Då jag har varit på läger i Portugal på vårarna så har jag ansträngt mig med att dricka vatten, men här dricker jag lika mycket på en dag som jag gör på en vecka där. Åtminstone väldigt nära. 

Det om det. 

Borde kanske bli bättre på att avsluta mina inlägg. Vet inte riktigt hur man gör. Men orkar inte lära mig det nu heller.

Hejdå. 

Sandra

---