Head Camp dag 2-mastodontcykling i bergen

Anlände till Amlunécar i södraste Spanien alldeles för sent igår.

Flygresan var en riktig misär då jag redan var supertrött innan flyget

ens gått.

Anledningen till att jag var helt färdig var Carl, min kära sambo som

kört öppet spår. jag hade gått och varit så nervös och spänd på hur det

skulle gå för honom att jag inte hade slappnat av en sekund innan taxin

skulle komma. Men oron var obefogad, det gick mycket bra för min

duktiga pojk. 4:54:11 och en tredjeplats i H21 och 14:e totalt! Men jag

menar han har ju också slagit Johan Olsson som 13-åring så visst fan är

han bra!

Flygturen gick annars bra. Det var försenat, jag satt bredvid en tjock

gubbe som luktade riktigt surt, hade vätskebrist, var åksjuk och

halvsov till skrikande barn nästan hela resan.

 

Hej då Sverige, Hej Spanien!

Utsikt från vårt hotellrum

Idag har dock livet varit top notch! Efter 6,5 timmars sömn var det

dags för simpass nr 1. Gick ok!

Efter simningen laddade vi in med lite frulle och fick en goodiebag

(wiiii) med produkter från HEAD och Weleda, SUPER!

Direkt efter var det bara att springa upp till rummet och skruva ihop

cykeln.

Meck med tempohojen…Den var hel!

Lätt igångrull ca 85 km stod på schemat. Jag och mina svaga ben fick

det tufft på denna ”lätta” cykeltur. Backarna var riktiga killers men

det goda sällskapet och den vackra naturen och fina vädret gjorde att

det på något vis ändå gick som en dans.

Bästa gänget uppför första backen. Serpentin!

Roliga killar där bak…

Sedan hann vi med lite solande, njutande och häng på solterassen

utanför vårt hotellrum.

I sällskapet finns mina bästa triathlon kompisar och min bästa vän Åsa.

Kan det bli bättre?

Vädret är strålande sol och lagom varmt. Simningen utförs ett stenkast

från vårt hotell med coach Mike som rättar till och fixar med tekniken.

Cyklingen går att variera i det oändliga i berg, dalar, längs havet och

i inlandet (imorgon ska vi ge oss på 180 km!). Löpningen vet jag inte

så mycket om men passet vi körde idag 8 km lätt i 4:50-fart gicklängs

havet på plant underlag (och man hade fäste under skon varenda löpsteg,

hurra!).

Gud vad jag ÄLSKAR träningsläger!!!

---

Ska ge mig på att lägerpacka i eftermiddag. Jag ska ju på en veckas hårdträning i syd-Spanien med Head Camp och det börjar bli hög tid att kontrollera att allt finns tillgänglig. Måste tex köpa en vindväst för blåsiga cykelturer och inhandla lite slang, nya däck, mecka med cykeln och lite annat smått och gott.

Jag ska packa ner cykelåbäket i en mjuk väska och det kommer gå åt många meter bubbelplast vill jag lova för jag är riktigt skraj att cykeln ska gå i kras eller få massa repor av den oömma behandlingen på flyget. Jag har valt att packa tempohojen för det är ju trots allt den jag ska tävla med och jag måste vänja rumpa och rygg att ligga i bågen under många cykeltimmar. Visserligen kommer jag förmodligen bara att ligga på rulle och försöka hänga med de andra under veckan och det finns även risk för branta stigningar och då är väl egentligen inte tempohojen det bästa alternativet. Men nu tar jag den ändå och hoppas på det bästa.

Har varit riktigt däckad sedan jag kom hem till Ludvika men efter ett dygn med mycket sömn, gosande med vovvarna, mammas kolakakor och en ridtur där jag blev avkastad av ungdjuret, piggnade jag äntligen till liv och jag är som vanligt pigg och fräsch igen:). Förkyldning, virus och bakterier, FUCK OFF!

Vill önska alla som ska köra öppet spår imorgon och på måndag STORT lycka till. Pussade precis Calle lycka till och hejdå. Hoppas verkligen han klarar målet under 5 timmar. Tror på dig Carl!

---

Hann med en liten visit hos min gamla bardomsbästis Lill-Emma (ja, precis, jag var Stor-Emma) på väg hem till Ludvika idag.

Helt fantastiskt det är att träffa gamla vänner. Vi hade inte setts på typ fem år (?) men ändå var ALLT som vanligt idag. Jag har skrattat så tårarna har sprutat hela eftermiddagen!

Gick igenom en hel del minnen och det här är tjejen som fick spela fotboll med grabbarna redan i första klass för hon var så tuff och duktig, varit med i utvecklingslandslaget i alla år ända tills hon skadade sig (det är ju det man gör tillslut när man lirar boll) och ridit in hästar som varit rena rama vilddjuren.

I alla fall så har vi Emmor alltid varit i stallet ihop och var vi inte i stallet så lekte vi häst. Lill-Emma rymde dessutom ffrån skolan ned till stallet (det vågade dock inte jag som snällt satt kvar i skolbänken). Och inte den normala hästleken. Nej här var det ”fälttävlansbanor” över heeeela tomten som vi kutade om och om igen. Inte sällan fick jag agera häst och Lill-Emma satt nöjt på min rygg och drev på tills jag både galloperade och hoppade hinder.  Hade jag inte henne på ryggen, satt hon i en kärra som jag dick dra. Tilläggas bör att ridspöt inte var långt borta, någon av gångerna…Hahha

AHHHH….NOSTALGI!

Ett ihärdigt rännande var det, från stallet, till simträningen, tillbaka till stallet och sedan leka lite häst på det. Det var nog där någonstans jag började bygga min grundstyrka. Inte vet jag om musklerna det fortfarande sitter i, men mycket pannben byggdes under den där ”leka-häst-tiden”. Inget TV-spelande här inte.

Borde det inte vara så för alla barn och ungdommar? Att grundstyrkan byggs i tidig ålder? De ska springa, dra, lyfta, gå, knega, baxa runt bångstyriga djur och härdas!

Nu sitter jag i Ludvika och snörvlar. Gårdagens löppass liknade mer ett skridskopass och jag tror core/styrkepasset därefter var to much för kroppen så idag känner jag mig riktigt risig och snorig igen (har nyst ungefär 379 gånger idag). Nu blir det vila och sömn, för bacillerna ska inte få ta över. HÄRDA!

---

Det blir hårt i Kalmar i år. Eva Nyström ställer upp med siktet på att vinna, dessutom en bit under 9 timmar. Det börjar bli fler och fler heta namn som kandiderar till första tre platserna. Jag börjar känna mig jäääävligt osäker. Hur ska det gå för mig? Har jag för höga mål och ambitioner? Klarar jag verkligen den hårda träningen som krävs? Kommer jag någonsin bli bra?

Kommer jag komma dit jag vill i framtiden?

---

…den är tamejtusan precis lika viktig som träningstimmarna man lägger ned.

Efter en lång hård vecka med lite sömn var jag nästan på gång att bli riktigt förkyld. OCH skadad. Knät sa ifrån, immunförsvaret sa ifrån, pulsen sa ifrån. Till och med min kloke vän och triathlet Åsa sa ifrån.

Några extra timmar sömn. En lugn helg med så mycket vila och tristess att jag knappt minns när jag hade så lite att göra och Volá! Frisk!

Jag har faktiskt tränat på som vanligt förutom det där cykelpasset i fredags kväll MEN jag har tagit det OERHÖRT lugnt mellan passen, något som jag vanligtvis har extremt svårt för. Jag har för mycket myror i brallan helt enkelt!

Nu är jag frisk och glad och har åter anlänt till idyllen Askersund (snälla Bullen hjälp mig…är det verkligen ingen som vet någon jag kan träna med här nere?).

Vilodag stod på schemat och jag har göttat runt i relaxen hela kvällen. Hotellet har oandade resurser (och inte många boende).

Jag har:

A. Solat solarium. Första gången på kanske ca 10 år. Jag bara äääälskar lukten av bränd hud efter 10 minuter i supersolarium (som pratade med mig under hela sessionen!).

B. Legat helt själv i en tiomanna bubbelpool. Ni anar inte vilka snygga ”balettben” jag kunde göra i bubblet.

C. Duschat varmare än varmast

D. Sjungit ”Du hast” i hårtorken

Jo, det är sannerligen skönt med vila ibland. Läser många bloggar just nu där vilan verkar ha kommit lite väl sent. Det snörvlas och snoras lite här och var i landet verkar det som.

Testa det du med och märk skillnad i kropp och humör!

Relax!

---