Gammal ek
Idag ska dom (rotlösa) visst såga ner en månghundraårig ek utanför SVT på Gärdet. Röta och ålder har gjort att eken närsomhelst kan ramla ner på någon fotgängare och förpassa densamma till fotförgängliheten, sägs det.
Vet precis hur den där eken känner sig. Natten till i natt, en natt helt utan sömn. En dotter med tokvirus i halsen vaknade varje kvart och vred sig som en mask natten igenom. Klockan 0400 steg vi upp ur sängen för att kolla på Pippi på datorn. Femton gastar på död mans kista, hej och hå och en flaska med rom … och så kom morgontidningen.
Idag känner jag rötan i kroppen. Klinga kom och såga, låt mig vila.
Naturligtvis inföll detta tokvirus med att en närstående vuxen for till N.Y för, som hon kallade det, att jobba. Det vet man ju hur det är, har själv varit i N.Y för att ”jobba”. Det är jättejobbigt. Det är jobbigt att springa runt Reservoaren ett varv, två varv, tre varv … efter att man knallat Broadway Ave upp och ner ett par gånger …
Och inget löpa på flera dagar. Inget endorfin, inget dopamin. Håller redan på att få pastamage ….
Jag säger som Victoria I: ”We are not amused”!
Eken, inte jag!

