Fredagsgottis- courtesy of fru Råsmart

jag ligger helt däst i soffan efter en allt annat än normal middag. Såhär blir det lite ibland när man inte förbereder. Ni vet.

Jag och N håller på och flyttar in hos mig och med lika delar skratt och tetris så börjar vi väl se något sorts ljus i tunneln. Inte som den där Åsa som är igenom hallandsåsen men ja. Tetris.

Veckans träning har varit helt ok! Vila i måndags. I tisdags hade jag pigga ben och sprang i rask takt de 7 kilometerna till jobbet.

På kvällen tränade jag med Andreas och gjorde massa roliga utfall med vridningar och herresatan vad jag har träningsvärk på massa underliga ställen i benen. Sen körde jag lite egen löparinriktad överkroppsstyrka eftersom att orka hålla teknik i sisådär 20 timmar är i fokus nu.

Igår onsdag joggade jag in med en felspringning – de bygger ju överallt, helt omöjligt. PÅ kvällen var jag hjälptränare på jobbets löpträning i ”Intervaller för alla” gruppen som Running Swedens ”Putte Hell” höll.  Jag tog halva gruppen som sprang lite lugnare så blev inte så mycket fart men passade bra för mina ben gick knappt att flytta på efter alla konstiga utfall.

Idag har träningsvärken suttit i och jag har jobbat som en gnu.

Imorgon har jag planerat mitt sista lååååånga pass och det är lite logistik som ska ihop: Springa till Kungsängen, hoppa på pendeltåget, byta i Bålsta, åka till Västerås, springa Black River Runbanan på 16 kilometer, åka tillbaka till Bålsta, byta tilll pendeltåg, åka till Spånga och se till att springa en mil till ungefär och sen är det klartobetart!

Jag älskar de här passen men det gäller att packa rätt saker. Tänka rätt och vara lite taggad. Jag är bara supertrött just nu. Klockan ringer tidigt. Ha en fin fredag!

---

Jag har ju Instagram- det tog ett tag innan jag fattade hur jag skulle använda det, hade tydligen ett konto, skapade ett nytt och jadijada.

Jag tycker det finns en del kul och fina bilder och David Hellenius tycker jag är helt underbar- ironi på hög nivå! Följ honom! Det går ju att skriva längre än på Twitter så kan kan ju nästan mikroblogga där med en bild och jag älskar att se bilder från äventyr utomhus.

Jag lägger gärna upp bilder från pass och ibland på kläder och skor jag använder om det ger ett sammanhang till min löpning eller träning eller att jag försöker förmedla ett budskap (som nästan alltid är GÖRT!). Och jag kanske inte alltid lyckas men igår gjorde jag ett riktigt misstag som jag kom på själv.

Jag fotade en (ja vidrigt smakande) flaska med cocosvatten och lade upp på Instagram med #hälsa.

Alltså fatta hur pretto jag kände mig! Jag som är den pusslande matlådeförälderns förkämpe gick där och lade upp en bild på ett jäkla äckligt vatten för 29 kr (!!!) och vågade därtill tala om att jag hade rödbetsjuice och spenat i väskan.

Men snälla nån!

Ingen vågade säga något. Några gillade bilden.

 Jag försökte göra skadan ogjord genom att lägga upp en bild på popcorn och Djungelvrål senare men jag kände ändå att jag varit så jäkla pretentiös.

Nu har jag insett att jag har en uppgift på Instagram. Inte bara ta fantastiska bilder (ironi) från alla mina underbara löpturer men även visa vardagen som den är. För när jag får höra att ”oh tack och lov att du är normal” då vet jag att det behövs fler av oss som visar att nej de flesta av oss hinner inte fota dagens outfit, dagens perfekta lunch (dock- den dagen lunchen är perfekt- fota för fasen!), det perfekta melliset och jag är enormt obekväm med att sträcka upp armen i skyn ute bland folk för att fota mig själv i en bra vinkel.   

Missförstå mig rätt nu. Älskar fina bilder. Älskar fina outfits. Älskar när folk känner sig fina och har lagat god mat.Men vi människor ÄLSKAR också igenkänning. Och vissa dagar känns det bra att någon annan också har tråkmat och trillade dit efter träning och åt not so #health.

Balans- precis som vanligt. Borde finnas också på Instagram!           

Så- har du tips på någon jag ska följa på Insta som har lite distans till sig själv?

Tack!

(och ja jag ser att texten är helt kajko- men det här bloggverktyget väljer ibland att inte spara allt jag skriver, så jag får klippa ut, in i word, tillbaka igen och då blir det såhär. Också en hälsning från verkligheten!)

---

Har man en skada eller träningsvärk eller vill ta hand om våra muskler lite extra så kan magnesiumkräm vara något att testa.

Att bada i badsalt med magnesium gör gott för trötta ben och stöd finns för att smörja in skadade eller trötta muskler med magnesium.

Magnesium är en av de arbetande musklernas viktigaste komponent och magnesiumbrist kan uppstå vid träning då det försvinner ut med svett.

Att smörja eller massera in trötta muskler med magnesium kan alltså hjälpa både mot skador och vanligt slitage.

Magnesium i kost får du via nötter av olika slag, sojabönor, spenat och kakao (hurra!) och chiafrön. Jag gissar att många av de fördelar man anser sig ha av att äta chiafrön innan långpass har att göra med magnesium som är inblandat i ämnesomsättning, nerv och muskelfunktion och sånt där som ska funka under träning!

Här har jag hittat både badsalt och magnesiumkräm som inte innehåller massa fuffens. Idag ska jag beställa krämen och testa om jag tycker det är något!

Och här kan du läsa mer.

Idag önskar jag att jag hade lite sånt. Igår tränade jag med Andreas och benen ömmar, imorse sprang jag in och i eftermiddag är det dags för intervaller på jobblöpträningen.

---

Om du tycker det är roligt att nörda ner dig i data när du cyklar, springer, skidar eller vad du nu gör kan jag varmt rekommendera appen ”Strava”.

Precis som Runkeeper och såna appar så är det GPS (så länge du har smartphone förstås) och du kan anta ”utmaningar” som ”October 2013 Marathon” ” Mizuni Mt Fuji CHallenge” etc enkelt via appen.

Personligen har jag svårt för att följa upp och analysera (vilket faktiskt är bra ibland för att kunna utvärdera sin träning) men jag kan nog se att det här med Strava kan vara lite roligt.

Till exempel.

Springer du en runda som många andra springer så är chansen stor att någon registrerat  ett ”segment” där. Till exempel finns säkert ”Kungsholmen Runt”. Där kan du benchmarka mot både andra och sen dig själv- om du springer där igen! Du kan benchmarka mot andra efter urval- till exempel samma ålder eller så.

Funkar alltså lika bra på cykel. Jag tror att när jag ska cykla några gånger nästa år inför Ironman så ska jag motivera mig själv genom att försöka cykla snabbare än folk ute på Ekerö. Typ så.

Det bästa med Strava är också att det inte är någon chirpy american lady som talar om hur långt du sprungit. Utan en farbror med astråkig röst. Sånt gillar jag.

Jag vet. Jag längtar också till vintern.

---

Alla har vi vårt pussel. Jobbet. Karriären? Barnen? Kärleken? Träningen? Hemmet. Besluten. Räkningarna. Ta hand om utseendet. Inreda rätt. Hänga med. Veta om. Veta vad. Äta rätt sifferkombination. Träna rätt. Ha rätt skor. Springa rätt intervaller. Förverkliga sig själv.
Jag öppnade en Femina häromdagen och det må vara en av de vettigare damtidningarna men ändå.
Tills jag öppnar den är jag perfekt och fin i mitt hemmaklippta hår, mina korta naglar. Mitt hem är mysigt, ombonat. Men det som skulle kunna vara inspiration blir lätt en känsla av att vilja förändra mig. Lägga tid på andra saker än det jag brukar. Lägga tid och pengar på ett perfekt hem. Ett perfekt yttre. Och de bitarna passar inte in. Finns inte plats för!
Vi kommer alltid få pussla! Vi som vill framåt. Vi kommer alltid bara ha 24 timmar och tusen drömmar. Det kommer vara löv på spåren och väskan kommer vara felpackad ibland. Det kommer vara saker ogjorda, oklara, inte ens påbörjade.
Tiden kommer aldrig räcka till men ett stort steg mot att känna sig nöjd är att pussla med rätt bitar.
Jag har bestämt att vissa bitar åker bara rätt ut. Andras bitar. Bitar som bara skaver mot mina. Bitar som inte betyder något för mig egentligen. De tänker jag aldrig lägga energi på. Utseendet. Mode. TV-serier. Sånt.
Mitt pussel är en salig röra av jobb, barn, kärlek, vänner, lärande och natur. Och lite annat. Och jag hinner aldrig allt. Har alltid massa saker ogjorda.
Men det gör inget. För det jag gjorde var att göra sånt som ingår i mitt pussel.
Hade tiden stulits av sånt som jag egentligen inte bryr mig om- ja då hade jag nog känt frustration.
Är det pyssligt och pussligt- kolla igenom bitarna i ditt pussel. Kanske ska något bort. Kanske ska något dit.
Ska man pussla ska det iallafall vara med rätt bitar!

Igår blev vi tre personer på 46 kvm. Ett lyckligt Tetrispussel som ger mycket tid till annat.

---