Första kvalitetspasset i övrigt HÖG kvalitet på allt

Kanelbullens dag- välj en bakad med smör! Jag tog kanel i kaffet istället och gav mig själv det här. Blir så fånigt rörd när jag springer såhär ute i naturen. Det är så makalöst underbart, vackert enkelt.

---

Tyvärr. Alltså tyvärr är jag pigg och fräsch. Så var det inte tänkt. Men som sagt, fick inte riktigt ut allt på BRR. Däremot så har den här högerfoten som jag stukade får tre år sen känts av lite. Känts av. Inte stört så mycket.

Förra veckan tog jag bara två korta joggrundor. Båda i terräng och det kändes jättebra. Man är lite ”skör”. Allt är så slitet- musklerna har återhämtat sig men binjurar och senor och ligament är tröttare än man tror och framförallt känner av.

Denna vecka är träningen också bara på känsla- ja lite som all min träning är. Kroppen talar om vad som är på G. Resulttaten kan ju aldrig bli sådär värst bra då men det har varit ok under 2013. Jag har pushat på rätt bra, utvecklat mig bra och varit frisk och skadefri. Nyckeln till att bli bra på ultra är- tid! Jag önskar jag loggat alla mil jag sprungit i år men de har jag i min skalle och i benen. Behövs ingenstans annat. IIntalar jag mig för jag inte orkar efterreginstrera 100 mils löpning..

Anyway.

I måndags sprang jag 8 pigga kilometer i Ursvik med hjärtat. Jag ville bara dundra på- benen var superpigga!

I tisdags var jag på Friskis i Hagastan i samband med ett möte. Har inte tränat styrka på tre veckor och definitivt inte tränat så mycket styrka för benen på ett tag.

Alltså jag ska ALDRIG låta det gå så lång tid mellan styrkepassen. Jag har så ont idag! Jag körde: OH-squats med pinne som uppvärmning, thrusters, pull-ups, pressar, utfallssteg med stång på axlarna, woodchopper, ryggresningar och planka på bosuboll. Och armhävningar förstås. Ajaj.

Idag vilar jag. Kanske. Om jag är sugen när jag kommer fram så drar jag iväg på ett pass men annars är det ett tidigt före-frukostpass imorgon bitti.

På lördag blir det någon form av längre fartlek och på söndag morgonspring igen.

Eftersom jag nu bestämt mig för att springa TEC, tredje gången goddammit på 100 miles och verkligen satsa stenhårt nästa år så känns den här lugna perioden enormt värdefull. Först lite lugna veckor, sen 2 lugna månader med mer styrketräning, mindre distans och lite mer fart innan jag börjar med botten på pyramiden i träningen.

Jag känner att jag verkligen lagt grunden för att satsa lite hårdare nästa år. Inte på bekostnad av familj eller skador men att tumma lite på spontanitet och bekvämlighet och slentrianmässigt chokladätande.

Det handlar inte så mycket om synsättet att jag inte vill titta tillbaka på livet och inte ha satsat. Det tror jag inte är en inspirerande ansats. Utan snarare att jag ser fram emot upplevelsen att faktiskt satsa. Persa på maraton, halvmaraton, milen (inte så svårt eftersom jag aldrig ens försökt de distanserna med tidsmål). Springa 100 miles på XX (under fundering fortfarande). IronMan får nog bli på ren vilja- kan ju vara en resa det också.

Så nu har jag faktiskt börjat med en veckoplanering för 2014 fram till april. Får flashbacks från tidiga mornar, frostbitna löprundor, gnistrande snö, fruset vatten. Magiska stunder i naturen som många väljer bort och missar. Ibland är det tufft. En 100 miles satsning kommer med ett pris.

Som idolen säger Goal before comfort.

Men som sagt- just nu är det lättsam lekstuga i träningen. Och snart är jag framme i Värmland och den här fina tjejen ska äntligen komma dit på besök!

 

 

---

Idag är jag på väg till Hökarängens Skola för att vara jobbmentor. Jag är ju redan mentor till en 14-årig underbar ambitiös tjej, Z och jag tyckte det skulle vara bra och intressant att få komma ut i skolor också. Det verkar svårare att vara 15 år nu än när jag var det!
Åtagandet som jobbmentor tar bara tre timmar och det är ju inte svårt att berätta om sitt jobb- det kan man ju. Idag väljer jag att representera mitt ”gamla jobb” som revisor och då främst att arbeta som revisor inom den ideella sektorn.
Det behövs fler både mentorer och jobbmentorer och det ger enormt mycket. Kika in här och se vad du kanske kan göra!

Jo jag går allså kontorsklädd också- inte bara i träningskläder 🙂

---

Ibland kan man felaktigt tro att vi som har mycket för oss är stressade. Ofta är det lättare att säga att man ”inte hinner” saker men det jag menar är egentligen att jag väljer att göra annat. Just är det kalasmycket men volym är inte stress. Stress- det är när någon håller på att dö, när man inte har koll, när man inte känner sig uppskattad, sedd, när man inte vet ut eller in.

Stress är HUR vi tar saker. Det finns jättemycket stress därute, runtomkring oss, om vi vill. Du kan stressa upp dig över allt från tåg som inte kommer till att du inte hinner träna till att kollegan verkar klättra snabbare än du. Att alla andra verkar göra roligare saker än du. Det ger inte så mycket till livet.

Men självklart- jag måste ha vapen för att hantera mina ofta självförvållat sprängfyllda dagar. Jag vill vara lugnet i min egen storm (nej jag vet jag uppfattas inte så utåt). Och jag har svårt att sitta still och meditera- det har sin plats men under en arbetsdag tycker jag det passar bättre med en meditation som puffar lite på hjärnan, rätar upp, rätar ut, triggar våra små telomerer så de inte förkortas alltför mycket. Det förbättrar hjärnfunktionen, kapaciteten, motverkar alzeimers och lugnar ned dig. Tror du mig inte? Well läs mer här.

Därför brukar jag ta några minuter och göra meditationen Kirtin Kriya. I en lite förkortar version. Vill du testa? Scrolla förbi farbröderna i skägg här.

En riktigt jäkla god vana att lägga till -speciellt i #upgradeOctober tider!

 

---

PÅ årets Workout Åre hade vi äran att ha med oss SVT upp på toppturen. Först hade de en rejält stor kamera som vi roat funderade på hur vi skulle få med den.

Till slut blev det en mindre handhållen. Och nya skor till både Sofie och hennes kameraman- efter mitt tips- Inov-8 X-talon förstås :).

Från 27 minuter in i Gokväll kan ni se hur härligt det var. Om jag längtar till nästa år? You bet!

Här ser du programmet!

 

---