Endorfinexpresspasset

Minus 3 grader. Vienettaglass på gångvägarna. Vindstilla. Snötyngda granar. Luft som smakar vispad grädde.

Jag längtar ut. Vill ha parallelltid. Kunna både natta Lillan med flera böcker och samtidigt vara där ute.

Haft en stor dag. Huvudet är fullt. Imorgon ska jag prata inför en av våra ledningsgrupper och flera delägare. Sälja in min tjänst och den vision jag har.

Jag behöver löpningen mer än någonsin. Den ger förutom rosiga kinder som är snyggare än rouge ett osynligt pansar. Ett skydd. Ett vapen. För det är lite läskigt. Nervöst.

När man springer flyger man. Det är sant. Och kan man flyga. Då kan man prata inför folk. Ringa det där samtalet. Ta den där konflikten. Då kan man en massa saker.

Så imorgon bitti ska jag ta mig tid att flyga lite. Så blir det bra med det andra sen.

---

…fyra minuters paus. Med underbar musik. Dave Marthews Band är ett av mina ess i ärmen när kollektivtrafiken strular. När det är för mycket folk. En låt kan räcka. Ett litet break. Texterna är vackra, musiken mäktig, gitarrspelet to die for
Satellite

---

Eller vad sägs om John Laselle från Löparakademin? Annelie Pompe? Mats Lindvall?

Det är Vasakronan som har hälsovecka runtom i Stockholm nästa vecka.

Jag ska gå och lyssna på Mats Lindvall- i egenskap av mitt nya jobb förstås!

Nu ska jag strax ta emot Fredrik Weibull som ska föreläsa för oss här på PwC. Över 80 personer anmälda till hans inspirerande föreläsning som handlar om att sätta mål och arbeta med visualisering.

Grym måndag följs av grym tisdag.

 Fotot norpat från Fotografiskas hemsida från en uställning om idrott.

---

Det fanns en tid då måndagar var ångest. Jag mådde så fruktansvärt dåligt. Jobbet var ångest. Jag kraschade också regelrätt in i väggen efter det. Men inte bara då var måndagar pest. Under skoltiden var de det. Under den tid jag hade ätstörningar var ju måndagen dagen då man ”började om”. Hade strikta asketiska planer för hur man skulle äta under veckan. Var som ett enormt mörkt berg att bestiga.

Den här tiden. Är trumfkort nu. Är styrka. Kunskap. Är att kunna läsa mellan raderna i samtal runt fikabord,  i bloggar och på både Twitter och Facebook. Är också att kunna stötta någon och kanske inspirera till ett sunt liv med glädje? Jag vill det.

Nu älskar jag måndagar! Heja en ny vecka på ett, förvisso hälften av tiden väldigt läskigt, nytt jobb som är vad jag gör det till. En hel vecka, sju dagar att lägga pusslet med de där bitarna jag pratar om.

Jag intervuades idag för en artikel utifrån perspektivet ”jag som löpare” och journalisten frågade hur jag tänkte runt det här med pusselbitarna.

Jag skrev om det på Twitter. Det låter enkelt, och allt kanske inte går att ändra till imorgon. Men livet är kort. Så satans kort som jag blev påmind om igen under Idrottsgalan när fina Jenny kom upp som en av de idrottare vi miste 2012. Jenny var 32 år.

Så jag tycker inte det är naivt att våga kräva av sig själv, våga satsa på och styra livet så att man får in de bitar man tycker är viktiga. Ge mig EN anledning till att inte se till att det blir så!

Så min nyckel till att älska måndagar. Tisdagar. Onsdagar. Även mina förhatliga torsdagar. Resten av veckan. Är att:

Välja rätt jobb. Välja rätt fritid. Göra gott. Hitta ett sätt att röra på sig som man trivs med. Välja in bra människor. Välja bort de som tar energi. Äta ren mat. Ta hand om vår jord. Ta in omvärlden. Sova ordentligt.

Sen GE ALLT. Med hela hjärtat. Hela vägen.

Idag hade jag äran att löpcoacha en tjej som också ger allt. Med glädje- det är glädjen som är motorn.

Och ser en Lisa på Idrottsgalan som gjort så otroligt mycket mer än att vinna Jerringpris för att förmedla just glädje och vad det är att jobba hårt mot ett mål.

Nu- ska jag och ni sova för imorgon kliver vi upp och lägger ett vackert starkt alldeles personligt perfekt pussel all over again.

---

---