En hektisk dag på jobbet

Vissa saker ska bara genomföras. En IronMan är en sån sak känner jag. Om du är ett fan av jantelag bör du för övrigt inte läsa vidare.

Så fort jag gick i mål i Vansbro halvIM(efter jag legat på marken en stund pga ätit för lite och ovan på cykeln) så visste jag att en IronMan är om inte en bit kaka så iallafall helt görbart. Klarar man halva på så ruttna förberedelser som jag hade då så är det dubbla inom både rim och reson.

Det var till och med så att jag kände att näej jag är ultralöpare jag vill göra en ultratri och jag drömmer om det här loppet mer än något annat. Det är i det ensamma gnetet som jag blir lycklig. Gränsen till det ogörbara. Det är där det händer.

Ultratri är 9 km simning i öppet hav följt av 16 mil cykling dag ett. Dag 2 är det 34 mil cykling. En Vätternrunda och lite till Dag 3: 2,3 mil löpning, 3 km simning och 6,8 mil löpning.

Första dagen känns tuffast. Andra dagen- bara gneta på. Det får ta den tid det tar. Tredje dagen- SPÄNNANDE!

Jag är jättetaggad men det är svårt att få plats. Jag har stämt av lite med en av arrangörerna och jag har ju ingenting alls att komma med vad gäller cykeldelen. Förra året fick 5 personer starta och det är inte bestämt att det blir ett till lopp eller hur många som får starta då och jag är ju verkligen rookie!

Så, rädd för att inte få en plats och ha lagt alla ägg i den korgen så safe’ar jag och anmälde mig imorse till IronMan Kalmar 2014. Som då vips kändes väldigt kort och hanterligt i förhållande till ultratri. Så det kan bli.

Bara genomföra är inte intressant. Jag kommer ha ett tidsmål annars kommer jag inte fokusera ordentligt på träningen. Skitkaxigt jag vet men respekt och ödmjukhet blandat med kaxighet när det gäller är det som tagit mig till att bli en 100 miles löpare och jag ändrar inte ett vinnande koncept.

Jag ska suga åt mig inspiration, tips och erfarenhet från mina IronMan-vänner och jag kommer precis som tidigare bjuda på alla fadäser och klantigheter längs vägen. Och sen kommer jag fixa det med ett stort jäkla leende och hoppas att jag kvalificerar mig för längre sträckor tids nog. Allt har sin tid.

Så..hur lagar man punka på hojen? 🙂

---

Nuläge och önskat läge. Många är vi som bär med oss både en önskan och en tanke om en förändring inför hösten. Nu ska vi minsann gå och lägga oss tidigt, gå upp tidigt, yoga flera gånger i veckan. Äta matlådor minst tre dagar och ha lite bättre framförhållning. Bli snabbare och uthålligare.

Många drömmer om att genomföra det där loppet nästa år. Sneglar på anmälan men vågar inte riktigt.

Man önskar att det var annorlunda.

Att man var piggare. Smalare. Snabbare. Starkare.

Man önskar att det var annorlunda.

Man tänker att ”om jag bara XYZ då skulle jag”. Men det går inte att önska fram en förändring till något. Det hjälper inte att förbanna att det är som det är. Det hjälper inte att jämföra sig med andra. Vara avundsjuk. Missunsam mot hon som minsann verkar träna varje dag och var sådär äckligt pigg och fräsch jämt och persar på milen varje gång hon försöker.

Det är som att hälla ut energi rätt ur både hjärta och själ ned i ett stort svart hål.

Det enda du kan förändra – det är det faktiska läge som är nu. Du kan bara starta precis där du är just idag. Att önska att du var snabbare, uthålligare, tuffare på jobbet- kanske på ett annat jobb?-åt bättre, sov bättre. Inget av det kommer du ens i närheten av om du inte börjar precis där du är och gör en förändring därifrån.

Ofta hänger många av de saker man önskar sig ihop. Sover du bättre kommer du orka äta bättre. Äter du bättre kommer du orka träna bättre, leka mer, vara tuffare.

Var står du nu? Vart vill du? Varför ska du dit? Vad ska du göra för att komma dit? Hur ska du få till det om det inte skett av sig självt tidigare? Våga be om hjälp-det är en styrka.

Seså. Sätt fart! Jag känner på mig att hösten 2013 kommer bli #vavavoom.

 

---

Inför TEC sprang jag jäkligt smart, men inte så mycket. Det var sällan milen rullade iväg över 10 mil på en vecka. Om ens en vecka. Jag vet inte- är så dålig på att regga träningen. Skulle gjort det i år men har redan slarvat.

Nu har jag ett lite tuffare mål i sikte och har inte alls tränat som jag tänkt. Jadijada så är det alltid men fram till 16 dagar före loppet ska jag göra mitt bästa. Jag siktar på tre stycken 10 mila veckor med ett tufft riktigt långt pass varje vecka. Det passet ska gärna vara med lite trötta ben för att få riktig effekt.

Den här veckan är jag riktigt nöjd med träningen. Inte med dagens pass direkt men 101 km klockar jag upp!

I måndags sprang jag ett snabbare distanspass på 10 km på 49 minuter. Benen kände helt klart av fjällmaraton men inte alls så mycket som om jag sprungit fort.

I tisdags joggade jag 4 km med min syster och sen körde jag lite styrka. Lite lite styrka kanske.

i onsdags sprang jag 12 km på Blanktjärnsrundan som är kuperad och rotig och lite teknisk på sina ställen. Min högerfot som jag stukade 2010 var lite sur och min smaschade lilltå var sur den med men bra känsla ändå. Hallå- jag var ute i fjällen- då är det alltid bra!

Torsdag sprang jag så de där 6 milen före frukost och det var ett starkt pass med en del backar i. Jättenöjd. Kändes finfint i benen när jag stannade- inte alls stum trots asfalt så jättenöjd.

Sen tvärvilade jag fredag och lördag med bara lite rörlighetsträning. Hade inte barnvakt och det är viktigt att låta kroppen vila och sova efter såna ansträngningar som ett ultralångpass är. Både muskler, senor och ligament för att inte tala om det endokrina systemet tar stryk. Fast jag kände verkligen ingenting..

Idag var det så dags för lite kuperad snabbare terräng- Ursvik förstås. Sämsta tiden på dagen för mig är runt 11. Har svårt att äta mycket frukost, det är ofta varmt och jag är helt enkelt inte på G då. Segt som kola i benen och det är inga problem men jag drog ned 20 km till 14 km och fokuserade på att ha roligt, tassa, trycka på i uppförsbackarna och avsluta starkt.

Såg lite vildhallon och klev ut i grönskan och fullkomligt flög tillbaka ut på spåret efter att en väsande huggorm ville ha busken ifred! Fine by me pal!

Det är mycket logistik och planering runt en 100 miles. Supporten man har är lika viktig som träningen. Jag har inte en sportkeps att klara sub 20 om inte allt funkar vid sidan om. Och jag är så evinnerligt tacksam för mina fina vänner. Förutom att N viger hela helgen åt att supporta mig har bästa Annika varit eld och lågor och har fixat boende till mig och N. En ”pacer” som springer med under delar av loppet är också väldigt bra att ha. Om de själva förstår hur det är efter cirka 11 mil är det kalas och heter de Mia Thomsen är det nästan för bra för att vara sant men det är sant- TACK Mia. Det är ju hennes ”fel” att jag började med ultra så det här är ju smällar hon får ta- kan man tycka :).

SÅ med mindre än fem veckor kvar så känns det..stabilt.

Nu kastar jag mig in i en helt fullspäckad höst på jobbet med start imorgon!

Hoppas du haft en fin helg!

D

Hemmakontoret

---

Min dotter får inte äta lördagsgodis som så. Jag ser verkligen ingen poäng med att ”unna” henne färgämnen och tillsatser bara för att hon ska få den sockerkick som vi tagit in som någon samhällsomspännande accepterad norm varje vecka.

Om hon visste vad det innehöll och hur lite det tillförde kroppen skulle hon nog välja något annat.

Nej allt måste inte vara nyttigt hela tiden- men det finns en stor skillnad på att unna sig och unna sig!

Visst slinker det ned någon godis här och var- på kalas och när det bjuds någonstans men jag kommer inte ge det till henne.

Istället brukar vi fika gott och helst laga något tillsammans- så blir det både något trevligt (och stökigt!) av det samt att hon förstår vad hon äter!

Chokladbollar är en klassiker! Jag har svårt att tänka mig något godare och enklare. De går att göra riktigt onyttiga- men de går också att göra hyfsat nyttiga och fortfarande med samma goda smak!

Jag tar ett vanligt chokladbollsrecept som grund.

Sen blötlägger jag ekologiska havregryn (3 dl) först i lite vatten och i kaffet (2 msk)- det ska inte bli för blött. Det gör dem lättare att rulla sen och gör att det krävs mindre smör. Tillsätter ekologisk kakao 3 msk, 1 tsk vanillinsocker och 1 dl ekologiskt strösocker (smaka av!). Rör runt.

Byter ut 100 g mjukt smör mot 50 g och tar cirka 50 g mager kvarg istället. Klicka i den ”torra” röran.

Kaffet kan man ju skippa och bara ta vatten.

Sen är det bara att ”gaffla” ihop allting och rulla i ekologiska cocosflingor.

Mängden av allt är förstås lite höftat! Men det är bara att tillsätta det som det känns att det saknas av när smeten är klar!

Glad lördag!

---

Det är andra gången vi är på Högbo Brukshotell N och jag. Sist hade vi en jättemysig murrig hösthelg i november.

Nu var syster, MiniMe, hund och systers kille med och alla stortrivdes!

Förutom att det är väldigt vackert med fina löp och MTBspår så finns massor att göra både för barn och vuxna.

Allt känns personligt och hemtrevligt och maten är helt fantastisk.

Jag och N började genast planera när vi kan åka tillbaka…

---