Då och nu och vidare!

Det är helt onödigt att skada sig för det mesta. Men många löpare är skadade. Ofta och länge. Jag undrar hur många som just nu rehabbar ett löparknä genom att behandla området med friktion, stretching och vila utan att gå till grunden med problemet?

Hur många som liksom jag gått runt med stel bröstrygg och trott att problemen har med höften att göra? Tight ITB fast det är en annan muskel som fått överarbeta?

Sen jag började träffa Andreas har mycket fallit på plats. Jag förstår min kropp, och andras, mycket bättre. Ser andra saker. Dagliga rörlighetsövningar för min bröstrygg snarare än att slita i benen än hit än dit. Nya övningar. Jobba från grunden.

Förstå att får kroppen inte ut rörlighet på ett ställe, tar det ut det på ett annat. Får ett ställe jobba för mycket blir det stället trött och det blir obalans. Allt handlar inte heller om att göra bålen stark eller att spänna den till förbannelse. Jag det är mycket nytt som hänt på träningsfronten de senaste åtta månaderna.

De går inte över direkt för att förändra från grunden tar tid. Men det är helt fantastiskt att ha tuggat stigmeter som en bergsget de senaste dagarna och sprungit fort utför UTAN att mitt vänsterben ”surar”! Haleluja!

Att vara skadefri för mig är förutom att muskler, senor och ligament är glada även att det endokrina systemet mår gott och det ska jag skrva mer om senare.

Så mina tips för att hålla sig skadefri är:

1) Lyssna på kroppen! Så enkelt är det. Lyssna. Säger den vila- så vilar du. Du vet själv när du är TRÖTT eller när du är seg. Seg- då tränar du. Sovit jättedåligt och känner dig hängig? Gå och lägg dig! På riktigt! Sova är bland det bästa du kan göra och så många timmar före midnatt som går.

2) Träna varierat! Det här har jag skrivit om tidigare. Träna alla system.

3) Ät ren mat! Go bananas på grönsaker. Skit in skit ut. Guld in- glory out(och lite skit)! Kroppen behöver massa bra grejer för att jobba optimalt. Det är inte rocketscience. Men du behöver tänka till när du blir hungrig- vad tar den här kroppen framåt?

4) Identifiera dina svagheter och stärk dem! Ta hjälp av någon som kan titta hur du springer. Överroterar du i överkroppen eller är överkroppen stel? Faller ena foten in? Hur sliter du skorna? Var får du ont? Kroppen är expert på att ge signaler som om vi förstår dem talar om vad det eventuella problemet är. Fine. Alla kan stuka foten, eller ramla eller slå sig. Men det är så onödigt med skador som beror på överbelastning av en obalans. Att prehaba är också att vila när du ska vila. Slentrianmässigt repetitivt tränande är ett otyg!

Dessutom har jag hittat en träningsvideo för förebyggande styrka för erfarna träningsutövare. 6,5 minut ungefär. Helt fantastiskt! DOCK! Övningarna är avancerade och du ska definitivt inte vara trött i benen eller springa hårt efteråt. Det är dessutom ingen bra idé att tro att ge sig på alla på en gång utan kanske testa en försiktigt. Börja försiktigt med små rörelser med någon eller några av övningarna och ta det sedan vidare.

Riktigt riktigt bra film. Men mycket avancerade övningar!

Se här!

---

Sist på pucken men det är ju den som gör mål sägs det! Jag har iallafall upptäckt Instagram och där heter jag ansofisticated. Tror jag.
Så fiffigt! Man lägger upp en halvdålig bild, klipper bort kanterna, drar på något filter ( 1977 är dock ingen favorit) och voila! Så kan den bilden nå tre medier på en gång!
I helgen blir det nog mycket Instagram. Jag tar en hel del fantastiska bilder. Fantastiskt dåliga men jag är ofta på fantastiska platser!
Här är en bild jag tog av misstag:

Så! Följ ”ansofisticated” på Instagram så hänger du med!

Bilder från dagens rek-tur! Runt Totthummeln!

---

Man lever hela tiden men ibland lever man liksom UT.

När tåget rulllade in till Åre så var jag jätteseg. Klockan var klockan jätteseg också. Men man har ju varit med ett tag (33 år och 363 dagar närmare bestämt) så man vet att det är bara att sticka ut.

Eller upp.

Jag skulle reka leden upp till Åreskutans topp inför toppturen på Workout Åre i helgen och jag älskar ju att ge mig ut själv på äventyr.

För en sån här tur (på cirka 2,5 timmar) i relativt tuff terräng, där jag inte kommer träffa någon och ingen skulle se mig om något händer så tänker jag alltid på säkerheten även om flera personer visste var jag var.

Jag tar alltid visselpipa med, färgglada kläder och laddad mobiltelefon. Därtill lite energi och överdragskläder- och det blåste inte nådigt uppe på Skutans nordsida.

Jag knatade på uppförs med raska ben- går nästan lika snabbt att gå om jag inte ska maxa med mjölksyra för fort. Upp förbi Tott, upp mot Sadeln och sen vika av mot leden upp mot toppen. Sprang på lite där det var flackare.

Det var riktigt magiskt. Det är lite svårt att beskriva men himlen var så dramatisk och solens strålar lyste som strålkastare genom molnen. Det var bara jag och långt där nere såg jag hus men vinden och naturen och fjället gjorde att allt kändes så långt bort. Ingen stress. Ingen oro. Bara en lerig och halkig utmaning att ta sig uppför!

Det var mindre snö än förra året men blött och slirigt som attan. Snölegorna släppte på flera ställen så jag rasade igenom. I terräng är det extra viktigt att ” hålla ihop steget”- annars kan det bli ofrivilllig spagat.

Jag behövde inte tänka så mycket på mina nya skor- och det är ett kvitto på att de är bra- de bara gjorde sitt jobb. De är betydligt stadigare runt hälen än Inov-8 och för såna här turer passar det bra. Skitiga och leriga blev de direkt iallafall. Jag testar inte skor, jag maxtestar.

Väl på toppen var jag euforisk som vanligt. Spelar ingen roll hur många gånger man tar sig upp- Summit ascents ska firas!

Sen skulle jag studsa ned. Det tog sin lilla tid fram till slutstation för kabinbanan där det är stenigt men sen for jag utför tusenmetaren på ett underbart packat snöfält och fortsatte dundra på utför så leran sprutade. Det tar ordentligt på låren att springa utför- det ska man veta. Oj oj, men så värt. Jag gillar att det går undan och jag får jobba med snabba snabba fötter. Hamnade i downhillbanan med sina snurrar. Huj så roligt det var!

Väl nere tog jag en snabb sväng förbi Ica och sen mötte jag upp fantastiska Sara som cyklat hit! Ja- hela vägen från Uppland hit. Ett riktigt snyggt genomförande: Bra planerat, bra mental strategi och bra inställning- då behöver det inte bli jobbigt. Då kan det få vara äventyr och vavavoom! Läs här!

Jag har lovat inlägg om : adrenal trötthet och hur det är en viktig parameter för oss som tränar, fettförbränning, ultra och så tips inför Stockholm Marathon! Det kommer- börjar imorgon :).

Bilderna nedan kan inte återge hur fantastiskt det var men lite snö,lera, höjdmeter och dramatisk natur hoppas jag ni får med er!

---

Gänget bakom Axa Fjällmarathon är också agenter för Dynafit i Sverige. Där känner jag både Patrik och Mattias och idag hälsade jag på dem och deras lager ute på Frösön innan jag nu åker till Åre.

Jag provade ut ett par nya terrängskor som utlovas hålla för riktigt tuffa utmaningar.

Jag älskar mina Inov-8 men är inte helt nöjd med hållbarheten till exempel i Xtalon 190. För långa obanade tuffa pass vill jag ha en riktigt stadig sko och jag gillar 212an men vill gärna testa en annan sko.

Dynafit- MS Feline Superlight sitter riktigt bra på min fot (naturlig hålfot) och känns riktigt stabil. Det är en stadig häl på den och jag är osäker på vad för drop det är. Jag är inte van vid någon drop alls så det känns lite ”klossigt” att gå i dem men det kommer det nog inte göra när jag använder dem där de ska användas- i terrängen!

Tåboxen är rymlig- jag tog en storlek större som vanligt och vikten är cirka 260 g i min strl 41.

Jag köpte också en ryggsäck– en X4 Pro 20 liter- komplett med krok för att bära cykel och allt. Har velat ha en större löparsäck för att kunna springa längre turer i fjällen i år.

Idag hann jag med ett kort studiebesök hos Cattis Olsson på Svenskt Vintersport Centrum. Hade kunnat stanna länge i labbet med det stora ”skidlöpbandet” där Ben från Bath University studerar kolhydratsupptag hos idrottare. Så intressant! Hade massa frågor och funderingar!

Nu är jag på väg till Åre för att reka toppturen inför söndag. Det är mindre snö än förra året och jag ser fram emot en magisk eftermiddag uppe på skutan för mig själv med naturen som lekkamrat!

---

Jag sitter på fik i Östersund och jobbar efter en kort flygtur i förmiddags. Några hundra meter härifrån ligger den lilla etta jag sålde 2010.

Östersund är min favoritstad. Jag bestämde för över 12 år sen att någongång ska jag bo här och när jag flyttade hit bestämde jag att jag alltid ska bo i Jämtland men så hände massa saker och nu är jag fast i storstaden och vad underbart det är att kunna åka hit och träffa vänner och jobba mobilt och lufta både lungor och skalle lite.

Jag har varit smart och sparat massa kreativt jobb: förbereda två träningspass, två föreläsningar och lite strategiförslag för proaktivt hälsoarbete. Jag tänker ofta bäst när jag sitter ensam i lugn och ro och kommer varva jobb med att reka inför helgen! Såhär ser den här fantastiska veckan ut som också innebär min födelsedag!

Tisdag: idag. Vila. Sprang till dagis igår i värmen och höll på att förgås. Avskyr värme om det inte finns vatten att dyka i!

Onsdag: Åker till Åre. Ska ta mig upp på skutan och ev reka en sväng på vägen ner. Blir en lång tuff och underbar dag! På kvällen ser jag framför mig att jag och Sara som då cyklat 60 mil till Åre (ja WOW jag vet!!!) dricker bubbel och äter choklad i baren på Holiday Club där jag bor.

Torsdag: Yoga på morgonen. Fortsätta reka lite. Luncha med en fin vän. Styrkepass med inte ett gram lagt på benen men desto mer på ryggen.

Fredag: Yoga på morgonen. Jobba på och sen kommer min syster upp som ska vara funktionär och så drar hela balunsen igång på eftermiddagen. WorkoutÅre är mycket träningsglädje, frisk luft och höjdmeter i sin bästa form! Det är en ära att få vara instruktör där bland alla stjärnor som Jessica Clarén, Matthew Griffiths, Magnus Hagström (som jag ju kör passen med), Blossom, Jim Berg, Andreas Öhgren och Sandra Fagerlund med fler med fler- se själva!

Det är också en ynnest att kunna jobba mobilt som jag gör nu. Det är något av det viktigaste i mitt liv- frihet under ansvar. Att kunna styra över sitt jobb och ha flexibilitet. Ibland jobba där och hur jag vill.

Tacksamt!

---