Centrerad löpning
Igår var inte benen med mig. Min energi var låg inifrån. Hade jag sprungit på asfalt hade jag nog avbrutit passet. Men eftersom stegen som oftast ledde mig mot Ursvik och skogen så kunde jag ändå njuta av ett pass som fick handla om det som ju min löpning egentligen mest handlar om: Att vara i naturen.
Tassa fram på mjuka stigar utan fokus på tid och distans. Med ett vitt synfält som jag ofta har när jag är utomhus som gör att man ser så mycket mer än det som är rakt framför. Fokusera på att ”samla ihop” kroppen och nästan dansa fram på lätta fötter.
Jag märker att jag springer med en annan känsla när jag tar det här ”upplevelsefokuset” och jag förnimmer en känsla från länge sen när jag gör så. Det är som om jag kopplar igång en kognitiv bana i skallen som tar mig mentalt till någonstans jag inte är annars än när jag springer i skogen eller i fjällen ”för skojs skull”. Ja häng med nu blir det lite flummigt för några.
Jag kommer ihåg något jag gjort förut, känner igen känslan och lugnet men har inte förstått vad det är när jag känner att jag automatiskt börjar göra saker lite annorlunda och omgivningen ser annorlunda ut. Men idag kom jag på vad det var. Jag springer centrerat, en teknik jag lärde mig när jag höll på med centrerad ridning.
Det handlar om att kommunicera med hästen genom att arbeta med kroppen på ett visst sätt men fungerar uppenbarligen lika bra att applicera på löpningen.
Aspekterna man fokuserar på, tolkade av mig till löpning är:
Mjuka Ögon Tillåter ett större synfält då man inte ”stirrar” och man kan göra övningar för att träna upp detta.
Korrekt andning Djupare andning för att sänka tyngdpunkten.
Centrering Kopplat till andningen. Du kommer i kontakt med en punkt djupt inne i dig som ger ökad balans och mjuk styrka.
Byggstenarna Genom att ”rada upp”kroppen över tyngdpunkten får du bra balans.
Jordning Ok lan låta lite flummigt. Inte att gräva ned fötterna- tvärtom. Som en sammanfattning av centrering och balans- du svävar över marken.
Det var ett riktigt eureka moment idag när jag kom på ”vad jag gjorde” och sen övade jag på den känslan.
Vår ridlärare brukade gå runt och ”picka” på våra fotsulor, under trampdynan för att hitta en viss punkt som gav ett annat ljud när man knackade på den. När jag springer rätt är det den punkten jag landar på och jag kan springa en sisådär 16 mil i tunna skor utan att det gör något för kroppen är centrerad.
Visst kanske detta bara ett annat sätt att beskriva bra löpteknik men jag gillar att jag får in känslan för naturen. Med det vidare synfältet och att det är mer fokus på känsla.
Jag fortsätter springa som jag gör men är lite lyrisk över att jag kommit på var jag hämtat helheten ifrån. Jag tänker också att jag har fler verktyg för att hjälpa folk hitta känslan, flowet, #vavavoom’et i löpningen och ta in mer av naturen när de springer.










