Bistert

Veckan har gått ofantligt snabbt. Jag haft leveranser på jobbet samtidigt som träning rullat på i den vanliga rutinen. Upp tidigt för att morgonsimma, komma hem sent efter eftermiddagspasset. Men denna vecka har all träning gått mycket bättre än förra veckan! Kroppen har levererat strålande resultat även om knoppen varit trött och humöret i botten i början av veckan. Den här veckan har dessutom varit väldigt speciell eftersom jag hunnit med att fira fettisdagen, alla hjärtans dag, födelsedag, utgång med konsert, hängt med hela familjen OCH att tävla två gånger (på samma dag!). 

I måndags gick jag upp tidigt och tog en seg och tung morgonjogg genom nysnön. Väldigt skönt! På kvällen var det dags för mitt spinningpass som jag leder på Gymmet i Ludvika  (gamla Må bättre). Mitt pass består av 4×4,3×3,2×2,1×1 min +30s all out, i en stege där intensiteten ökar per intervallset. Skön start på veckan!

Tisdagen började som vanligt i simhallen. Pga extremt dåligt humör så kom jag inte i vattnet förrän 6:45 men det gjorde inte så mycket för jag hann med mitt pass och till jobbet strax efter 8. Tisdagar betyder också bålstyrka och intervaller på löpband. Fettisdagen till ära körde jag ett pass om 2×2km+8×400 m och det gick hur bra som helst! Supernöjd! Kvällen firades med semla och Mandelmanns på tv.

Onsdag betyder arla morgon med LSS och Sofie hade skrivit ett hemsk Sprintpass  (jobbigt för mig som inte tycks ha en enda kort muskelfiber). Vi körde fokus start och vändningar och avslutade med 20×50m start uppifrån. Helt bedrövligt jobbigt. Märkte dock att ungdomarna saskade något så jävulskt! Tanken var fart tre förutom start och vändningar, men jag var före flera av grabbarna i mål varenda gång. Haha, och det var inte jag som var snabb, simmare är bland de lataste idrottare man kan hitta:D.

Torsdagar brukar jag ha lite sovmorgon och inte morgonträna något. Istället blev det tre pass på raken. Ett bålstyrkapass, löpintervaller ute (6×1000m) & ett lättare teknik/genomblödningspass i poolen. Intervallerna gick okej men luftrören var inte helt okej. Ansträningen blev således lite för stor, trots att jag inte tog i så mycket. Förbannade astma! Nåväl, intervallerna givk jämnt och kontrollerat så jobbet blev gjort så bra det kunde iallafall. 

Fredag och den 16e februari. Min födelsedag. Den här gången 34:e i ordningen (!). Dagen till ära blev det ett lugnt distanspass på 9 km i Norhyttan med vovven Teo och Simon. Jag njöt varenda sekund! Det är så sjukt skönt att vara ledig en till dag i veckan, kommer nog aldrig att vilja jobba heltid. En dag där jag kan träna i lugn och ro, vila lite extra, ägna mig åt min egna firma och fixa med allt jag inte hinner i veckan. Lade på lite styrka med Redcord, rehab och stretch efter löpningen. Av Simon fick jag tre fina presenter, en av dem var ett ab-wheele eller dödshjulet som jag brukar kalla det. Tog ungefär 15 min från att ha älskat presenten till att vara den! 3×10 st på knä fixade jag men målet är att kunna göra dem stående. Träningsvärken var helt obeskrivlig efter de där seten!

På kvällen åkte jag och två kompisar på konsert i Falun, Moneybrother skulle spela. Det var fantastiskt kul! När vi först klev in genom dörrarna blev vi chockade att alla var så gamla, sedan insåg vi att det kanske är vi som har blivit gamla?! Sad but true :D! Konserten var hur som helst riktigt bra och jag är mycket stolt över mig själv som var vaken ända till kl 02:00. I gott sällskap får man hur mycket energi som helst!

Lördagen började såklart med lite sovmorgon och klev upp och käkade frukost till damernas stafett. Vilken nagelbitare! Tycker för övrigt att ALLA i laget gjorde fantastiska insatser och alla som har något elakt att säga om första sträckan kan dra åt helvete! Ni vet uppenbarligen ingenting om idrott och ännu mindre om att tävla i lag!

Därefter var det att själv ladda inför företagsstafetten inne i Ludvika vid Väsmans strand. Vi på ÅF i Ludvika hade dragit ihop ett finfint lag bestående av Stefan Viktorsson, Mats Lund och jag! Åkte in till stan för att värma upp med en liten jogg och kolla in banan. Men vart var banan? Den skulle gå på isen, hade jag hört. Åtminstone hade den gjort det tidigare år. När jag mötte upp mina kollegor fick jag klart för mig att de ändrat bansträckningen. Istället för 1 km på isen hade de ändrat till en 800 m kort dödsbanan med ”ski-cross-karaktär” som speakern Håkan Rosén deklarerade. Åh nej! Jag hade dessutom tagit skejtskidorna så den trixiga banan många vändningar (i nedförsbackar åt ”fel” håll) med start i motlut gjorde mig supernervös. Testade banan med Stefan och ramlade givetvis direkt. Jag kände mig verkligen som bambi på hal is. Jag körde 2:a sträckan och tur var väl det för jag fick köra helt solo och behövde åtminstone inte tränas. Det gick finfint att staka hela vägen och just som jag började kunna slappna av var det någon som skrek ”Heja Emma”, längst ute på banan. POFF, sa det så hade ja ramlat! Kul var det i alla fall och laget tog sig i mål så småningom. Nästa år hoppas vi att fler företagare i Ludvika tar sig samman och är med på detta roliga arrangemang!

Direkt efter stafetten drog jag bort till simhallen för att köra Väsman Open, en simtävling med öppna klasser i vissa grenar. Kände mig rätt opepp helt ärligt. Simformen känns faktiskt kass och jag var trött i både armar och knopp. Simmade in lite snabbt i lilla bassängen (typ 10 metersbassäng), eftersom jag missat insimningen. Värmde sedan resten på land för att få lite puls och få igång armarna. Det blev lite av en hemvändartävling då både Jossan Lindqvist och Anna Miram kommit hem från Väsby SS och tävlade, samt Henrik, Moa och Frida som flyttat till Falu SS. Att träffa alla ungdomar i gamla LSS-gänget lyckades leverera bra energi och pepp så vips var det dags att tävla! Min tränare Sofie Jörgensen gav mig tipset att andas färre gånger och att tänka på att inte andas direkt efter vändning samt att kicka efter vändning för att få med mig farten. Jag kan säga att de där tipsen var något jag tänkte på under loppet men det var tamejfan omöjlig att hålla! Det blev 800 meter syrafest! Tiden blev 10:51 och jag har inte en aning om jag ska vara nöjd eller onöjd över den tiden då jag aldrig kört 800 på tävling tidigare. Jag gjorde vad jag kunde åtminstone och mer syra kunde jag inte skaffa mig under de 32 längderna!

Söndagen vigdes åt ett skönt långpass löpning och lite kvällskidåkning med pannlampa i Säfsen. Ett bra slut på veckan och lagom till sista avsnittet av Bron var jag totalt sopslut.

Tack för den här veckan!

Måndag morgon och morgon löpningen började med pannlampa och slutade i dagsljus. Härligt att ljuset är tillbaka!

Tidigt morgon-sim både onsdag och torsdag. Finns det något bättre sätt att starta dagen!?

Fredagens konsert med Moneybrother!

Det toppade ÅF-laget!

Simtävling i Ludvika, 800 meter hatkärlek!

Långsöndag och dryga 28,5 kilometer runt sjön!

Avslutade veckan på bästa sätt: med 20 km pannlampsåkning med min Simon i Säfsen!

---

Tänkte skriva ett inlägg om hur min träning har varit den här veckan, en liten summering av 5-11 februari 2018. Hyfsat normal men med några botten-napp och någon enstaka topp. 

Måndag morgon började med en försovning. Tanken var att jag skulle klivit upp kl 6 och sprungit ett lätt joggpass innan jobbet. Och tur var väl att jag sov till 7.30 för när jag väl klev upp visade termometern -29 grader så någon löpning var det ändå inte tal om att jag kunde genomföra  (åtminstone inte med alveolerna i behåll). Jag drog till jobbet istället. 

På eftermiddagen var det dags för mitt spinningpass som jag alltid har kl 17. Redan innan passet hade en molande huvudvärk smugit sig på och under mina 75 minuter blev det bara värre och värre! Skallebanken var inte att leka med när jag styrde kosan hemåt Norhyttan på kvällskvisten.  Antagligen hade jag dragit på mig en rejäl vätskebrist under gårdagens 2 timmar skidor och 2 timmar wattbike. Hade helt glömt att dricka! Att jag aldrig lär mig… 

Tisdagen började även den på sämsta sätt. I och med huvudvärken så sov jag 90 minuter extra istället för att släpa mig upp på morgonsimningen. Allt blir uppochner när jag inte får till mina rutiner och jag köttade istället 3100 m på lunchen innan jag slafsade i mig dagens matlåda på 5 min. Efter jobb CX-workx (coreträning i Les Mills-stil) tätt följt av spinning igen där jag vikarierade för Björn som bjukar ha passet för medlemmar på Gymmet och CSK Ludvika cykelklubb. Denna gång med fruktansvärt ont i magen pga 100 liter gas:). Att man aldrig lär sig…

Onsdagen började även den med en översovning och därmed förstördes mitt planerade simpass med LSS. Trippeltypiskt! Jag vaknade visserligen kl 6 men eftersom jag bor utanför stan så tar det 30 min innan jag är på plats i simhallen så det kändes meningslöst att stressa iväg innan frukost. Blev ännu ett lunchpass i simhallen och en riktigt vidrig lunch i sporthallen cafeteria. Var helt proppmätt i 3 dagars efter den broccoligratängen med fläsk. Hur tänkte jag där? Kvällen bjöd på löpbandintervaller i en stege om 2+4min, 4×2min,8×1min,8×30 s med 1 min vila på alla utom sista där jag körde 30 s vila. Det var ett helsike att ta sig igenom de där intervallerna. Dels hade jag det löpbandet allra längst ut på vänstern, vilket är mkt tyngre att kuta på (går nog antagligen fortare än vad displayen säger) och dels insåg hag snabbt att det gick förbannat tungt att andas. Vad var fel?! Funderade en intervall till sedan slog det mig att jag glömt ta min astmamedicin på flera dagar eftersom morgonrutiner ju varit helt rubbad. Attans bananer! Efter halva passet fick jag släpa mig till omklädningsrummet och ta trettioelva inhalationer av den extra inhalator som jag (thank God) hade med mig. Resten av passet gick tungt det med men jag tog det för vad det var och bara tog mig igenom det. 

Torsdag var det tröskelintervaller löpning och simning inplanerat men jag fastnade på jobbet och kom igång så pass sent att jag helt enkelt sket i simningen direkt efteråt. Körde riktigt bra på löpningen, trots att jag var supertrött och helt ensam så jag åkte helt sonika hem och tog lill-fredag. 

Fredagen är min lediga dag så när jag har möjlighet sover jag gärna någon timme för att ”ta igen”. Vet att det sägs att man inte kan sova igen missad sömn i veckan men min kropp mår mkt bättre av att någon gång i veckan få sova iallafall 8-9 timmar på natten. Sedan sover jag helt otroligt bra i Norhyttan så min sömnkvalitet har fått ett ordentligt lyft sedan vi flyttade hit. Det är helt becksvart, knäpptyst och svalt i vårt hus. Helt fantastiskt skönt! Nåväl, efter ca 10 liter kaffe stack jag och jycken Teodor ut och åkte skidor på vårt egna spår på sjön. 12 km fick jag ihop men kroppen var rätt trött, kände jag.  Efter lunch vila och några ytterligare liter kaffe stack jag ut och tog en 8 km löpsväng i sakta mak.  Kroppen var verkligen trött. Kom överens med Simon om att skippa kvällens tänkta simpass innan vår crawlkurs och äta middag och chilla lite hemma innan vi skulle in till stan istället. Simon hade dessutom åkt 45 km skidor och tokbånkat 18 km från bilen så han var inte heller så pigg… Kl 18:45 drog nybörjarträningen igång och 20:45 började fortsättningssimmarna så hela fredagen gick (som vanligt) av bara farten. Det är så himla kul att lära vuxna simma crawl! 

Trötta som få fick vi slita oss ur sängarna på lördag morgon för att åka in till Gymmet och hålla i dagens cykelpass. 3 timmar spinning skulle vi köra och dagens tema var OS  och skumtomtar, vilket vi bjöd på. Jag började grina redan i bilen in till Ludvika när Charlotte Kalla intervjuades av radiosporten och när hon tog guldet i skiathlon så kunde jag inte hålla tårnana tillbaka för andra gången! Haha, vilken grinfest tidigt på lördag morgon! Resten av dagen spenderades ätandes och fikandes och inte många knop blev gjort på eftermiddagen och kvällen. Man underhåller sig rätt bra på att hämta ved, elda, gå ut med hunden och dricka vin. Jag behöver inte så mkt mer efter att träningen är gjord!

Idag har det blivit en lite annorlunda dag mot hur söndagarna brukar se ut. Kände mig extremt sliten när jag vaknade och beslutade att skidåkningen med kusinvitamin Johanna kl 13 fick bli första passet för dagen. Vi körde Jyllandsleden i Säfsen som bjöd på förstklassiga spår men det var svinkallt i luften och jag kom aldrig riktigt upp i värme. Tanken var att även löpträna långpass och köra lite styrka men jag ställde faktiskt in resten av dagens träning då jag inte kände mig riktigt 100. Veckan har varit slitsamt och med alla dessa förkylningar och influensor som cirkulerar för tillfället så tar jag det säkra före det osäkra. Vi skulle dessutom in till stan på instruktörsmöte på Gymmet. Handla mat och städa måste man ju tyvärr också göra någon dag i veckan. 

Summerar veckan med 11 pass. 3 cykelpass, 2 simpass, 1 styrkepass, 2 skidpass och 3 löppass. Totalt ca 14 timmar.

Nu hoppas jag på att jag vaknar utvilad utan det minsta känning av sjukdom imorgon. Lite godis och rödvin brukar hjälpa mot sånt va?  

---

I höstas beslutade vi som bekant att Team Cykelcity Stockholm skulle upphöra. Sedan hösten 2012 har Cykelcity stått bakom mig och stöttat mig i min satsning. I vått och torrt. Medgång och motgång. Butiken har varit en hemskt rolig kvartersgård när jag bodde i Stockholm och jag har älskat att titta förbi och säga hej+tjåla med alla som jobbat. Allt jag kan om cykling och prylar har jag på ett eller annat sätt lärt mig när jag har hängt i butiken. Men nu är det slut. Teamet lägger ner då ingen som var med i laget längre bodde i Stockholm.

Vilken klubb skulle jag tävla för nu?

Har haft en del kval inför valet. Fick erbjudande av Nelker att joina Terrible Tuesday Triathlon som jag ju tränat en helt del med och dessutom varit på läger med sedan Nelkers start av löpgruppen Terrible Tuesday. Ett oerhört skönt gäng som tränar hårt och samtidigt är sköna människor att hänga med. Men sätet är ju fortfarande Fjollträsk, som jag nästan aldrig besöker längre… Alternativen utöver det var någon nätklubb eller starta någon helt egen (Norhyttans atletklubb med undersektion Hurtkullorna har länge varit i tankarna). Men sedan slog det mig! Ludvika har ju en triathlonklubb, om än i dvala, så visst fanns det! CSK Ludvika har länge varit reggad triathlonklubb, trots att det var många år sedan nu som det var någon vidare fart på den sektionen. Nu ska det bli ändring på det! Vi har genom våra crawlkurser, spinningpass, träningar med löpgrupper och CSKs cykelklubb, förstått att det funnits ett stort intresse för triathlon i Ludvika, kanske större än någonsin!

Efter ett telefonsamtal med en av de som faktiskt utövat tävlingar i CSKs namn de senaste åren, tillsammans med vår lilla triahthlonträningsgrupp, bestämde vi att vi skulle försöka få fart på CSK Ludvika igen. Klubben är en av de äldsta triathlonklubbarna i Sverige och har haft en del framgångar i triathlonvärlden. Här är ett par ord från eldsjälen Börje Lindberg som var med och startade klubben:

”På CSK Ludvikas årsmöte oktober 1986, som hölls i Harnäs IF:s klubbstuga beslutades enhälligt att ta in triathlon som en sektion i CSK Ludvikas cykel- och skridskoklubb. Jag hade själv blivit inspirerad av sporten och deltog i Gagnefstrippeln, sommaren 1986. Det var så det hela började. Jag tog triathlon till klubben och inspirerade en del andra att börja. Det största namnen kom att bli Anders Olausson och lite senare Maria Melin, numera Edstedt. Vi hade bra snurr på verksamheten mellan 1987 och fram till 1991.

Är du intresserad av att joina oss? Häng på! Vi lägger löpande ut information på Facebooksidan CSK Ludvika Triathlon.

---

Veckorna snurrar på i nya rutiner och allt känns faktiskt riktigt bra. Trodde aldrig att jag skulle tycka det var såhär härligt att flytta hem igen. Det är ännu bättre!

Jag tänkte blogga om min gårdag, en lördag, vilken som helst egentligen, men jag kommer att komma minnas denna länge…

Steg som vanligt upp tidigt för att hinna träna ett morgonpass. Kl 6:45 ringde klockan och jag släpade mig upp till frukostbordet. Efter en balja med kaffe, piggnade jag på mig och jag för in till stan med bilen, hel utan fadäser för simning kl 8-9:30. Tidigare i veckan hade jag både lyckats låsa in båda bilnycklarna i bilen kl 05:30 ena dagen och andra dagen Körde jag fast, backade in i vedklyven och körde sedan fast igen. Tur man har en morgonpigg pappa som kommer ut och hjälper en!

Jag kom till simningen i tid för en gångs skull och vi körde ett pass med mycket teknik samt en huvudserie med lite blandade distanser och farter. Precis vad jag behövet! Jag har en del att jobba på vad gäller teknik och acceleration/fart. Klev upp 20 min före alla andra för att hinna byta om och ta mig till mötesplatsen för löpning. Tur Ludvika är så pass litet att det inte är några avstånd att ta sig!

Vi blev ett glatt gäng som sprang i ett soligt och vintrigt Ludvika. Tyvärr väldigt halt (läs glansis) men det gick bra med dubbade skor. Vi fick ihop 20 km tillsammans och jag sprang en tur på 5 km extra.

I Min sista kilometer ringde Simon och bad mig stanna i Sunnansjö och köpa korv. Sagt och gjort. På vägen hem fick jag ett mess att elden var tänd.  Väl hemma var det bara att hoppa i powerboots och Lundhagsbyxorna och kila ned till sjön. Där grillade vi korv och njöt av solen. Tänk att vi bor i paradiset (alla fall för oss) och har så fint runt husknuten!

Pappa kom förbi och tog en kopp kaffe med oss och tipsade om att Vålbodavägen hade excptionellt fint sparkföre. Vi blev såklart sugna på spark-rejs! Det var sjukt kul och det gick superfort! ….tills Simon ramlade med sin spark och bröt av en med:D. Riktig action!

Därefter svidade vi om och drog på vår tradition ”halv-åtta-hos-mig-glebygd-edt.”, denna gång i Norrbo.

En bättre lördag helt enkelt!

---

God jul vill jag önska alla läsare!

Julhelgen har tillbringats i vintriga Björnrike med skidor både slättförs och utförs. Träningen får helt enkelt bli lite mer alternativ den här julen, men eftersom jag tycker det är riktigt kul med skidor så gör det inte så mycket. Pisten och spåret har de senaste åren blivit nedprioriterat framför triathlonträningen och träningsläger på soliga platser. Men när Simons familj lockade med fjällstuga och mysigt julfirande kunde vi inte säga nej. Simon är galen i utförsåkning och milen i längdspåren måste in för oss båda. Perfekt tillfälle att boosta med vinterskidsport, helt enkelt!

Vi har ändå lyckats träna på riktigt bra, 23 december vigdes helt åt konditionsidrott. Förmiddagen i längdspåret och klassisk stil, eftermiddagen fick bli med pannlampa och löpskor, där jag körde 6*4 minuter full patte med 4 minuter vila. En riktig urblåsning, inspirerad av Sara Pentons 4:or som vi delvis körde tillsammans i Falun häromdagen. Man hann bli trött, så bra tips Sara!

Julafton firade vi i pisten och därefter körde jag Nelkers påhitt #FakkSanta, dvs 10 km mejsla ur fullständigt och posta tiden på Instagram, gärna utan kläder. Mina 10 km blev lite speciella. Eftersom vi bor mitt i en skidbacke och det inte finns oändligt med vägar här, så fick det bli pannlampsrejs med 3 km inledande brant backe uppför, 5 km kamakazie-löpning med kalla lår och halt underlag utför hela backen, och sedan 2 km vända-ut-och-in-på-lungorna-löpning uppför igen. Riktigt jävla jobbigt men oj så kul! Totalt 10 km med 351 höjdmeter och tiden 52:12 (5:13 min/km i snitt). Kläderna hade jag dock på mig hela passet, det var nämligen -11 grader i luften. Arslet och låren var riktigt trötta efter den dagen kan jag lova er!

Igår, den 25 december, drog vi på oss skejtskidorna och beslöt oss för att köra Björnrike-Vemdalsskalet-Storhogna tur och retur. Jag var riktigt sur och opeppad innan start och när vi väl satte fart, kändes det förjävigt. Efter en kilometer bad jag om att få nyckeln till bilen så jag kunde vända hem igen. Men på nåt vis fortsatte jag ändå och vips var vi i Vemdalen, då var det ju ingen idé att vända, vi skulle ju äta lunch i Storhogna och det ville man ju inte missa! Med 1 dm nysnö och några kallgrader var det helt perfekt att åka på långtur, det gick inte så snabbt men vi trampade på. Gulachsoppan var välbehövd i Storhogna och jag piggnade faktiskt på mig till hemfärden. Det gick riktigt lätt och ju mer jag slappnade av, desto bättre gick det att skejta. Alla växlar gick bra till och med! När vi lämnade Vemdalsskalet började H-vetet. Först slalombacken (jaja, barnbacken men ändå) ungefär 1,5 km, sedan bara fortsatte det och fortsatte. Både kropp och knopp hann ta slut innan vi kom fram till parkeringen igen i Björnrike men nu kunde vi njuta av lite glögg och lussebulle hemma i stugan resten av dagen, utan att klättra på väggarna! 36 km blev det tur och retur.

Idag den 26 december har vi mejslat ur i backen istället. Det har snöat och blåst nå jävulskt men det har varit riktigt kul att åka i backarna. Opistat och massa lössnö! Låren har fått sig ytterligare lite träning:).

Bjuder på mina topp nio mest gillade bilder från Instagram:

Uppifrån fr höger: Foto av mig i Norhyttan av Erik Westberg för Mellanskog-tidningen, inför starten i Ironman Emilia-Romagna, Italien i september, Jag och Åsa efter vår tuffa 70.3:a i Jnköping (en vecka efter SM i Vansbro), Snölöpning i Norhyttan, Foto av Simon posering med min cykel Argon 18 E119+, SM i Motala 2014 (jag tog silver), In Action på SM halvironman i Vansbro Triathlon, efter målgång och 4:e plats på Kalmar Minitri, Intervju efter 3e plats på Tjörn Triathlon halvironman.

Nästa inlägg blir Emmas nyårskarameller där jag summerar året!

Njut nu av godis, familj och ledighet!

---