#badass #ultrapepp

* Varenda joggingpass drömmer och planerar för framtida ultralopp. För träningen.

* Längtar efter att få sätta klockan på 04.00 för att hinna med ett långpass innan dagen börjar.

* Bara tävlar mot mig själv och är nu helt stissig av längtan efter att få heja fram mina ultravänner (och lite extra då mina adepter som springer) TEC (Täby Extreme Challenge) nästa helg.

* Fortfarande tar minst 30 minuter att komma igång. Vilket betyder att jag är klar när jag börjar trivas rent mentalt med löpningen. Jäjä.

* Längtar efter känslan i kroppen efter en sisådär fem mil. Tom men full. Klart och enkelt.

* Längtar till långa ensamma pass ute i naturen.

* Längtar till att möta mina egna tvivel. Ta mig igenom dem. Komma ut på andra sidan.

* Saknar att springa en natt. Se gryningen med sisådär 14 mil i benen.

Ja jag saknar. Och det är extra prominent nu när TEC är runt hörnet. Loppet jag sprungit tre år i rad. Loppet där jag blev ultralöpare. Det ska bli helt fantastiskt att få vara på sidan av men herregud vad jag längtar. För ett år sen tänkte jag såhär. Om ett år- hur känner jag då? För TEC blir förhoppningsvis återtåget till 100 miles. Motivation saknas inte. Målinriktning – inte heller. Det är bara det att det är andra som kommer före mina små egoutsvävningar. Jag blir en bättre mamma/fästmö/syster/vän/anställd för att jag springer. Men ultrasatsningen den gör jag bara för mig själv.

Det både är och inte är roligt att springa nu. Kroppen behöver 20% mer syre och ser ut som ett stort B- det bara går inte att springa på som vanligt. 30 -40 minuter jogg per dag ger mig mina endorfiner, rosiga kinder och känsla av att vara löpare. Jag känner mig enormt glad över att det funkar. Känner mig stark. Längtar efter bebis. Längtar efter ultra. 

 

 

---

Vi är vad vi äter. Och andas. Och rör vid. Och strålas av. Och tänker och känner.

Och ibland kan jag få panik över allt ohälsosamt jag vet att jag och min familj utsätts för.

Massa miljögifter, elektromagnetiska vågor, gift i mat. tungmetaller. Osv.

Jag gör lite vad jag kan. Kanske inte så mycket som jag borde. Men i mataffären brukar jag försöka tänka till.

Jag har en inköpslista men, främst i grönsaksdisken, finns inte vissa saker som ekologiska så struntar jag i dem. Vissa är dyra- idag köpte vi ett ekologiskt broccolihuvud för 23 kr när jag vet att det gick att köpa på Ica förra veckan för 9 kr. Fascinerande. Så vissa saker på listan köper jag ”o-eko” och vissa saker köper jag inte om de inte finns i eko.

Det är stor variation mellan hur mycket dyrare saker är om de är ekologiska. Mjölk, morötter, havregryn, fryst spenat, bönor och linser osv- det är hugget som stucket i pris. Fisk, kött, frukt (speciellt bär) är mycket dyrare. Där får man tänka till.

En del argumenterar att vi inte klarar av att producera all mat som ekologisk. Med tanke på att ungefär en tredje till en fjärdedel av all mat som produceras- främst här i väst- slängs så borde det ju helt logiskt vara så att om vi tog tillvara på allt så kunde vi producera betydligt mindre, dessutom strunta helt i att producera vissa saker och producera mer ekologiskt.

Det börjar med efterfrågan hos oss. Och kan livsmedelsbranschen passa på att ta ställning och informera varför de tycker vi ska välja eko så får vi en knuff i rätt riktning när vi blir plånbokssvaga i affären i valet mellan schysst producerad och oschysst. Som Coop så fiffigt gör med reklam för ägg från frigående höns:

I veckan fick jag en stor påse med ekovaror från Coop. Med recept till. Ett väldigt enkelt och effektivt sätt att promota ett mer ekologiskt leverne. Många var varor som vi äter massor av i vårt friska hushåll: Lillan har inte varit riktigt förkyld på hela vintern, inte jag och N heller.

Vissa saker är väldigt logiska. Ekologiska! Hur tänker du när du handlar?

 

---

Det är alltid bättre att röra på sig än att sitta still. Men många som tränar mycket och hårt är absolut inte de mest hälsosamma människorna i världen.

Jag understryker alltid att springa 16 mil- det är bannemig inte hälsosamt. Det kräver enorm hälsa och ett smart upplägg för att hålla sig frisk och skadefri.

Många vittnar om att träna massor men inte bli bättre. Ofta vara sjuka. Skada sig. Sova dåigt och aldrig bli av med det där ”hullet” runt midjan.

Och det saknas ofta en förståelse för hur kortisol och andra hormoner kan börja spela allan när man inte tränar i balans, återhämtar sig och ger kroppen det extra stöd den behöver.

Jag hämtar mycket inspiration från Ben Greenfield som är en minst sagt grym triatlet men har en minimalistisk approach till sin träning. Han är verkligen extrem i sitt sätt att leva men man kan plocka russinen ur kakan.

Här kan du läsa en artikel han skrivit –Are endurance athletes unhealthy?

och skrollar du här i hans skript till ”Listeners Q&A” kan du läsa om 5 tips för att minska skadorna av uthållighetsidrott. Lite avancerade kanske- men skickar med en tanke och lite idéer kanske!

Jag önskar jag hade flera timmar per dag att skriva mer om det här men just nu finns inte tiden och jag prioriterar att få ihop livet som ser väldigt annorlunda ut just nu. Men tids nog ska jag!

Tills dess så vill jag förstås poängtera att jag inte skulle vara ultralöpare om jag trodde att det allvarligt skadade min hälsa men jag tror väldigt mycket på att styra träningen efter parametrar som kost, sömn och övrig stress i livet för att inte leva som ett ”kortisoltroll”.

Jag pratar mer om detta i min föreläsning ”Löpning och hälsa 0-100” som jag håller i Göteborg nästa onsdag kl 18.00-19.30 på Clarion Post! Varmt välkommen att läsa mer och anmäla dig här!

Hälsosam morgonjogg

Underbar galenskap. Foto: min första ultraidol: MarathonMia!

---

Sara har en utmaning i sin Facebookgrupp- Jävligt jobbig april

Jag hakar på men med fokuset jävligt najs april!

Jag tränar gärna varje dag. Eller motionerar. Jag blir på ett mycket bättre humör då och bästa starten alla kategorier är att få vara ute i naturen en liten stund och sätta igång kroppen.

30 pass i april ser jag inte som ett problem. Snarare något bra!

Just nu är jag på kurs, på Såstaholm och här finns det väldigt fina löpslingor att skutta på längs Vallentunasjön! Jag saknar att springa i terräng men kroppen är inte riktigt i form för det. Gärna mjukare underlag men inga svåra trixiga passager.

Men imorse fick jag en jättefin tur. Som jag skrivit tidigare: Löpningen är helande för mig. Speciellt nu. Jag blir lite starkare och lite gladare!

---

Jag samarbetar ju i år med Lidingö Ultra 50 km.

10 glada läsare fick plats till loppet och regelbundet skriver jag lite tips på sånt som kan vara bra att fundera över inför ett sånt lopp!

jag tycker det är svårt att skriva ”rakt ut” till okända men hoppas det finns något att ta med sig och klura vidare på inför eller under löppassen!

Senast skrev jag om terrängteknik.

Tidigare har jag skrivit om utrustning och tankar runt träningsupplägg.

Själv längtar och längtar jag efter att få vara på väg mot ultra igen. Och att komma hem från en löptur och se ut såhär.

---