Backträning och tekniktips

Träningen just nu alltså. Frekvens och glädje är ledorden men inte så mycket kvalitet och intensitet. Gott så förvisso.

Förra veckan sprang jag lite hipp som happ varje dag. 4 km runt Apelviken på måndagen, morgonjogg ungefär samma distans tisdag morgon. Sightseeingpass i Varberg tisdag kväll. Crossfitträning på Krillan (Kristinebergs IP) på onsdag kväll med några kilometer löp och lite cykel. Söndag, måndag, tisdag blev det flera timmars paddling på surfbräda som känns i hela ryggen.

Torsdag blev det 5 km jogg och klippskutt med N i Öregrund. Fredag cirka 6 km morgonjogg, 2 timmar kajakpaddling (bra ryggträning!). Lördag intervaller i terräng och söndag 9 km morgonjogg.

Den träningen är ju hälsosam, social och fin på alla sätt men fyller inte riktigt syftet att förbereda sig för att springa en fjällmara och ett 16-mils lopp.

Så den här veckan tänkte jag vara lite mer jobbig mot mig själv. Jag ska faktiskt just jobba några timmar- jag har en lång semester så nu efter ungefär hälften jobbar jag en halv vecka bara för att vara lite i fas och lite förberedd inför allt som händer när jag kommer tillbaka. Jag behöver inte ens åka in på kontoret utan sitta vid datorn någonstans där jag blir inspirerad så i eftermiddag kommer jag sätta mig på ett café någonstans i Gamla Stan. Nytta med nöje ni vet.

Dessutom tänkte jag planera in några riktigt jobbiga träningspass som förhoppningsvis ska få mig lite i bättre form:

Backintervaller i Hammarbybacken: Ikväll. Cykel dit och hem. Fem stycken.

Ursvikextremen: Kuperat otyg. Riktigt jobbigt. Blir cirka 20 väldigt kuperade kilometrar dörr till dörr från min lilla lya.

Ultralångpass: I Värmland. Har en liten ide om en liten runda jag vill springa där. Eller ja- liten och liten- ungefär 6 mil är den faktiskt.

Jag ser faktiskt riktigt fram emot det. Än så länge.

Alternativ träning? Nej att ha roligt och bli lite stark samtidigt.

---

Vi är i Öregrund några fina, roliga blåsiga dagar hos goda vänner till N.
Först tältade vi och sen har vi bott på loftet i ett gammalt 1700-tals hus. vi har paddlat kajak, sprungit, fikat, ätit glass. Fikat lite mer och sovit gott!
Igår var det fest och det är inte ofta för min del. Jag varken kan eller vill dricka mycket alkohol och trötta som två barn blir både jag och N vid tiosnåret. Två glas mousserande räckte väl för mig.
Igår blev det både sent och blött för flera med efterföljande skallebang och uppstigning vid lunch. Helt ok men jag är alldeles för girig för att låta det bli så.
Jag vill ha kul både på kvällen och på morgonen.
Det är inga problem att vara med på kalasandet fram till elvatiden, hinna äta god middag, umgås och sen sova hela 8 timmar och vakna utvilad nästa morgon. Präktigt? Ja då får det vara det.
Imorse smög så jag och N upp och försökte tyst göra lite kaffe bland spåren av festen. Stack ut på en underbar 9 kilometers
terränglöptur före frukost. Rotiga stigar och havsnära klipplöpning.
Underbart!
Nu har jag kramat om finaste födelsedagsbarnet S för att åka till Uppsala för att träffa en kompis. Pigg och glad- det är värt så mycket!
Nästa vecka ska jag försöka strukturera upp träningen lite…

---

Intervalldags imorse. Inte sugen. Men N springer 5000 m för svenska transplanterade landslaget om en vecka. Ut med oss!
Och jag tog till ett av alla mina mantran: Gör det med hela hjärtat.
För om du ändå ska göra något, gör det ordentligt. Var där. Du kan ändå inte göra något annat samtidigt. Ska du springa: gör det med hela hjärtat. Upplev hela passet istället för att halvfokusera. Känn pulsen, mjölksyran, backen, underlaget. Känn att det är jobbigt. Var där. Verkligen där. i ögonblicket.
Så försökte jag göra idag. Stänga av allt annat. Fokusera på min ( och Ns uppgift eftersom jag coachar honom lite). Låta smärtan komma. Känna hur det tog emot. Hur det släppte. Hur det var apjobbigt.
Vi sprang 1 km till ett kuperat elljusspår här i Öregrund med en 1,5 km slinga. N bestämde jag skulle köra:
3 varv med 500 m snabbare än 5 km fart, 500 precis under, 500 över igen.
Sen avsluta sista varvet med full fräs 1,5 km. Det kändes :).
Själv körde jag 4 x 1,5 km över tröskelfart med 2 min vila. Kräkfärdig. Men väldigt närvarande.
Stor långfrukost med vänner, besök på Edblads och konditori på det! Öregrund är mysigt och vackert!

Pojkvännens jeans på!

---

Jag tycker man ska ta hand om sin kropp. Jag är ett stort fan av vegetarisk kost med inslag av fet fisk och ägg. Ren mat. Lite tillsatser.
Men ingen absolutist.
Utesluter inget absolut. Helt. Bara fokuserar på att välja in bra grejer. Enkla saker.
Gärna spenatsoppa.
Idag åt jag och N rågmackor med avokado, ägg, tomat till lunch.
Till middag blev det en stor god pizza efter både terränglöpning, två timmar paddel och marsch med tung packning. Inte glutenfritt, inte nyttigt, inte näringsrikt. BARA för att det var gott.
Nu slappar jag med fredagsDN i solen. Vi kanske springer intervallerna senare.
Balans. Balans. Trevlig helg.

---

Lyssnarnas sommarvärd är en alldeles speciell tjej. Martha Ehlin är grundare till. MOD, Mer Organdonation som min pojkvän Niklas är med i. Hon har fått fem organ transplanterade.
Varje år dör flera människor i väntan på organ. Organ som de skulle kunnat få om fler gjorde sin vilja känd för sina anhöriga både via att berätta det och att registrera ett donationskort. Detta kan du göra via en app på Mer Organdonations hemsida där du även kan läsa mer om just organdonation och situationen i Sverige. Du kan även registrera dig hos Socialstyrelsen.
Martha har genomgått en kamp som är svår för många att förstå. Men i sitt sommarprogram gör hon viljan och kärleken till livet så tydlig. Dessutom spelar hon väldigt bra musik. Lyssna! Du hittar programmet på P1’s hemsida.
Söndagsintervjun i SvD berör också och ger en tankeställare.
Som de flesta vet så är min pojkvän Niklas levertransplanterad. Att få en ny lever innebär inte att kroppen tar emot det nya organet, läker och livet går vidare som innan utan ett liv med daglig immunsuppressiv medicinering, regelbundna blodprover, läkarbesök och andra restriktioner.
Nicke är helt fantastisk på att leva ”som vanligt”. Äta bra, ta hand om sig och aldrig aldrig gnälla. Han är en av mina stora inspirationskällor.
Någon modig person uppgav att det var ok att hans organ användes efter hans död och det räddade Nickes liv. Jag är evigt tacksam för det och självklart är jag registrerad i donationsregistret. Kan man tänka sig att ta emot, måste man kunna tänka sig att ge och vad sjutton ska jag med mina fina organ till om jag dör? Om de kan rädda en annan persons liv? Rent krasst.
Jag hoppas du lyssnar på Marthas sommarprogram och att du också är registrerad.
Och heja Martha och Nicke i Sydafrika på World Transplant Games! De och cirka femtio andra transplanterade svenskar åker nästa vecka dit för att tävla.
Nu åker jag med sagda pojkvän på nästa tältäventyr. Om det något positivt jag tror vi rätt omedvetet tagit fasta på sen transplantationen är att det enkla är det bästa och att aldrig tjafsa om småsaker. Livet har liksom inte plats för sånt.

---