Annies Instagram(mat)

Just nu har jag inga problem med motivationen att träna. Det har jag oftast inte men precis som de flesta andra så är det ibland svårt att motivera sig om klockan ringer tidigt och man ska ut på ett pass bara för att få in det i vardagen.

Nu- har jag inte tränat hårt på snart ett år. (Tränat ja men inte med ett mål utan bara för att hålla igång och för hälsan eftersom jag blev gravid för nästan exakt ett år sen). Och då växer motivationen. Jag försöker snarare hålla igen för jag vill så gärna vara på väg. Har tänkt att jag inte är på väg förrän jag börjar springa.

Och häromdagen när jag skulle ut en sväng så tog det ändå lite emot. Och jag tänkte att ”det spelar ju ingen roll”. Det här passet. Ett gåggande på cirka 30 minuter. Vad spelar det för roll, jag har inte ens satt igång ordentligt.

Men det är just sånt som spelar roll. Det här lilla gåggpasset, med några minuter jogging till mot förra veckan, DET är ett steg mot att springa 100 miles igen någongång nästa år.

Alla små steg, vad de än är räknas. De är en del i vägen framåt. Och ibland får man höja blicken lite och se var den delen passar in. Om det så är att ta sig ut på en morgonjogg, lägga sig 21.30 istället för 22.30, laga egen middag istället för att hämta pizza.

En del, en av dina delar i din väg framåt. Eller för att stanna där du är!

---

Löpning. Bara ett par skor. Eller ens det. Well en sjukt bra sportbh skulle jag vilja hävda iallafall i nuläget. Någon sports sportbh i vanliga fall.

Det är allt som krävs egentligen och sen sätta igång men det är klart att bra grejer gör skillnad längs vägen. Jag gillar att hålla saker enkelt men det betyder inte att jag gillar att springa i vilka skor som helst och i vilka kläder som helst eller äta vad som helst. Nej enkelheten där kommer fram i att jag inte vill ha en massa olika saker. Några få saker som ska vara riktigt bra.

Den här filmen på 4 minuter driver lite hårt med ultralöpningens natur men lite igenkänning finns det.

Vad klarar du dig inte utan i din löpning? I sko, kläd eller matväg!

---

Hösten är för mig en tid att lägga grund inför våren. På alla sätt och vis. När jag jobbade som revisor låg de flesta av våra utbildningar på hösten för att kunna användas under högsäsong på våren. I träningen blir det mycket så också, speciellt så nu när jag börjar från scratch ungefär ett år efter att jag fick reda på att jag var gravid och slog av på takten.

Jag ser fram emot att inspireras också! Både på jobbrelaterade hälsoevents men även på flera event! På två av dem ska jag själv föreläsa och jag tänkte tipsa om tre events runtom i Sverige här! Ni får gärna tipsa om fler i kommentarsfältet!

1) MåBrahelg i Åre på Holiday Club 19-21/9. Allt från föreläsningar om hälsa och choklad, bad, spa och en massa träningspass av Friskis o Svettis både ute och inne! Läs mer här!

2) Inspirationsdag för Löpare- Malmö 11 oktober: En dag med inspiration och ny kunskap om löpningens biomekanik, återhämtning och yoga för löpare. Jag föreläser och tänkte kanske fokusera på återhämtning och balans i en satsning på löpning i en hektisk vardag. Läs mer här!

3) Be your best- Stockholm 8/11. Träningsevent. se gör det igen och lovar en fullspäckad fartig dag med flera stora namn på scen. Alla har sin plats- nybörjare som elit och det är du som är stjärnan. Läs mer här!

---

Ni som följt bloggen några år vet att min fästman aka N aka ”hjälten” är levertransplanterad. Förmodligen en av världens friskaste sådana men, ja, det händer grejer så är det bara. Vissa sjukt onödiga.

Han tar verkligen hand om sig men det finns alltid förbättringspotential. Det gör det defintivt hos mig med men oh så mycket lättare det är att tala om för honom vad han ska äta och dricka! :). Just nu försöker jag stötta hans tillfälligt sviktande aptit (jag och N äter som två stora hästar i vanliga fall) med näringsrika smoothies.

Jag har handlat hem massa bra grejer och ska beställa mer men igår gjorde jag en ”man tager vad man haver” och trots att den såg lite tokig ut så var den tydligen god!

Jag klarar inte av något som liknar mjölk, inte banan- ja inte något som är tjockt i konsistensen och ska drickas helt enkelt så jag kan inte ens smaka av dessa men det får han göra och så är det bu eller bä. Jag fortsätter tugga min mat och dricka vatten, te och kaffe.

Iallafall!

Veckans recept går att variera till tusen och det kommer komma fler framöver! Hur mycket av varje vet jag inte men det är ju det som är det roliga med mina recept. Tycker jag!

Det här blir nog 2-3 portioner.

cirka 3 dl havremjölk

ett päron

en apelsin

lite grönkål

lite spenat

saften av en halv citron

proteinpulver- tex ris el hampa som passar till 1 dl vätska

lite nyponpulver el bipollen

Skär bort det som är ”grovt” på päronet. Stjälp i allt i mixern och brumma på.

Är detta för ”grönt” eller osött kan du peta i lite mer apelsin kanske.

Servera i glas. Här i glasburk och jag tänkte inte på att fota estetiskt och såna där sugrör i glada färger- nej jag jobbar ju inte så.

Idag ska jag göra en efterrättsvariant till honom:

1 banan

2 dl havremjölk

en näve blåbär

kokosflingor

Lite proteinpulver smak banan/kokos som jag fått i prov (låter så äckligt men ville inte kasta).

Själv ska jag göra en riktigt grön:

päron

ingefära

grönkål

bladselleri

spenat

citron

vatten

Ha en riktigt fin helg!

---

När allt rullar på. Då kan livet handla om att oroa sig för att hinna med, hänga med. Röra sig framåt. Vara på rätt väg. Hinna massa saker. Man tar sig tid att tycka att saker som semestervikt och trasiga naglar är ett problem.

Men så händer livet. Gör sig brutalt påmint. Och livet börjar abrupt att bara handla om just- livet.

Allt det andra- jobbet, att klara en till armhävning, hinna till frissan och inreda i hallen åker ut i en mycket vidare omloppsbana runt kärnan av vad som betyder något. De flesta äldre har gjort den här resan så många gånger så på dödsbädden är allt solklart. Jag hoppas vi är fler som har det på plats lite, nej mycket tidigare. Vad som betyder något.

Om och om igen händer. det. Livet. Och för varje gång åker allt ovidkommande längre och längre ut i periferin. Finns med. Helt klart. Men får ta mindre plats.

Det är ganska jobbigt. Att livet handlar om livet titt som tätt. Det är jobbigt att sörja. Att oroa sig. Sprita händer. Möta vita rockar. Fråga och inte alltid förstå svaren. Hela tiden ha livets bräcklighet i ögonvrån. Ibland täcker det hela synfältet.

Och däremellan. Så har de här händelserna skapat knivskarpa perspektiv. På vad som är viktigt och vad som inte är det. Man har fler saker att gråta över. Men kan skratta åt fler. Strunta i dem. För de är inte så viktiga. Med de här knivskarpa perspektivet man fått och betalat dyrt för.

Idag igen uppskattar jag så mycket det jag har. Bryr mig mindre om några saker. Mer om andra.  Uppskattar lite mer- livet.

---