48 timmar senare
..är jag fortfarande lite överväldigad. Har fått så mycket fina grattis och det har känts lite overkligt. Lilla jag. Jag klarade det.
Kroppen mår oförskämt bra. Jag vill verkligen understryka att jag tränat ordentligt för detta. Jag har tränat så att jag ska kunna återhämta mig. Jag har följt mitt eget upplägg och tagit mycket inspiration från en ultralöparcoach i USA som kallas ”Lucho”. Måste nog maila och tacka faktiskt. Jag har lärt mig så oändligt mycket och längtar till att få dela med mig.
Jag sov som en stock igår- blev bara en halvtimmas snooze från lördag morgon till söndag kväll. Hade en mysig dag med Lillan där jag lyckades ta en promenad med henne i vagnen, iförd gummistövlar och de tightaste konpressionsstrumporna jag har. Åt lunch med bästisen och hennes bebis och på em låg jag med fötterna i högläge och läste först barnböcker för Tigerskrutt och när hennes pappa kom läste jag igenom alla underbara fina meddelanden på Twitter, Facebook och Jogg och blev extra glad när Ok Djerf hörde av sig och sagt att de aviserat i lokaltidningen i Karlskoga!
Det jag inte visste, rookie som jag trots allt är förhållandevis, är att fötterna kan ta rejäl skada. Har aldrig fått problem förut med fötterna. Just nu är det lite make or break om det ska bli infektioner. På två tår hade huden ovanpå skavts helt av och inatt vaknade jag av att de klibbat fast i täcket. Inte alls speciellt skönt.
Jag har haft lite svårt att äta också. Eller, jag har inte tvingat mig. Men har försökt få i mig grönsaker, ägg, fisk, frukt, mycket vätska för att ge kroppen verktyg att reparera sig så bra den kan. Igår var halva kylen full med resterna av allt gottis från helgen men jag ville ha fänkål och lagade en god middag med fisk och grönsaker.
Muskulärt och ligamentmässigt mår jag helt ok. Jag tror jag ändrade steget lite för att skydda mitt ”träben” så jag har lite ont i vänster hälben precis där soleus fäster. Ikväll ska jag på besiktning hos Access Rehab för jag har faktiskt inte tänkt vara ur spel någon längre tid. Målet med TEC var att träna så bra att jag kan genomföra men även återhämta mig för nya äventyr. Inte gå sönder.
När jag tänker efter hade jag bara en liten dipp förutom mina illamåendeattacker. En endaste liten. Och den tryckte jag på igenom. Jag tog aldrig slut energimässigt utan det var bara omöjligt att springa med illamående och trasiga framfötter.
Race report kommer förstås men kom av mig igår efter händelserna i Boston. Var helt kall men fick snabbt kontakt med de jag känner som var på plats. Fruktansvärt.
Idag åker jag ut till Bosön för nätverksträff med Lidingöloppet. Ska bli otroligt roligt även om jag inte kan vara med på den gemensamma träningen efter. Hade tänkt simma men fötterna får hållas torra ett tag till.
Tack tack tack igen. Rapport kommer ikväll.
