Run in my world – London
Löpningen har förändrats. Det är inte längre bara en hobby eller något man genomlider för att gå ner några kilon. Inspirerad av löparprofiler världen över har sporten istället blivit en egen kultur och en livsstil. En samlande plats som hyllar olikheter och allas styrkor. Vi har pratat med några av de här profilerna och frågat vad som gör löpning till det bästa sättet att närma sig en stad på.
– Jag började springa för att jag ville komma i form men jag hade inte råd med ett gymkort. Så fort jag började springa så förändrades hela jag, hur jag uppträdde och hur jag såg ut, och jag kände direkt att jag ville dela med mig av känslan med flera här i min hemstad London.
Men jag identifierade mig inte med den traditionella bilden av en löpare. Eftersom jag vet hur viktigt det är för unga människor att springa, att träna, så ville jag skapa en gemenskap för unga från olika bakgrunder, som kom från olika socioekonomiska grupper, med olika kön och i olika storlekar. Det var så Run Dem Crew startade 2007. Vi var världens första run crew, nu finns det många över hela världen. Vi hjälpte till att bredda bilden av löparkulturen.
Tack vare min löpning och alla kontakter jag har fått genom medlemmarna i Run Dem Crew, så har jag fått uppleva London på ett helt nytt sätt. Jag har sett sidor av staden som jag inte visste fanns och som ingen annan har sett.
SEVÄRDHETERNA
Jag brukar springa riktigt sent, runt midnatt eller klockan två på morgonen eller jättetidigt, typ fyra på morgonen. London får liv då när resten av staden sover. Jag bryr mig inte om hur länge eller hur långt jag springer, saker jag brydde mig om tidigare i min löparkarriär. Nu är jag mera av en känslolöpare. Jag tar in stadens mörker under de nattliga timmarna. Det jag är ute efter är en meditativ känsla när jag springer längs floden, kanalerna eller genom parkerna.
Men det här betyder inte att jag är en passiv löpare, jag joggar inte bara, jag trycker aktivt ner marken under mina fötter. Det är viktigt att vara uppmärksam på vad som finns runt dig, jag blir inspirerad av det jag ser och för mig är inte det viktiga vad som händer inuti min klocka.
Många löpare fokuserar på hastighet och distans, sånt som deras klocka kan berätta för dem. Så fort de tittar på siffrorna blir löpturen mycket tuffare än den hade behövt vara om de istället hade sprungit på känsla och varit i kontakt med sina sinnen.
LJUDEN
Som DJ är musiken viktigt för mig. Jag springer ofta med musik men inte alltid. En löpare måste bli bekväm med att höra sig själv andas och också göra det till sitt soundtrack. Men musik kan bli en bra träningskompis. Min löpning har varit viktig inspiration för mig när jag producerar musik. London är en väldigt musikalisk stad och när jag springer på natten och det är tyst och mörkt blir det något speciellt att lyssna på musik när jag tar mig från punkt A till punkt B.
När jag lyssnar på musik på en av mina löprundor, eller tar fram musik att springa till, letar jag efter musik som får mig att må bra. Absolut, det går säkert att hitta musik som gör dig mer energisk och kanske kan få dig att springa snabbare, men jag vill ha musik som ger mig glada minnen. Då kan jag använda den musiken när jag springer lopp och på det sättet bära med mig de där glada minnena.
Jag har satt ihop en spellista, i samarbete med Jaybird, som kommer att ta dig på en resa. Du behöver inte börja från början, utan kan hoppa in var som helst. Jag vill få människor att upptäcka nya sound och flera av låtarna är säkert helt nya för många. Musiken ska spegla varje fas i min löpning, jag kan inte välja en favorit. Alla låtar har ett syfte.
När löpare lyssnar på musik ska musiken ha en textur och en färg. Den ska skapa ett utrymme för löparen att springa i – den ska inspirera.
SMAKERNA
Run Dem Crew startade i ett kök, vid ett middagsbord, så när vi har sprungit tillsammans äter vi också tillsammans. Jag har aldrig varit på en träff med Run Dem Crew där vi inte har ätit och tack vare området där vi håller till så blir det mycket mat från Thailand och Vietnam. Det är inte alls säkert att magin uppstår under löpningen, det kan lika gärna vara innan, eller efter när vi sitter och äter. För oss har löpning blivit en så naturlig del av livet att det inte är konstigare än att borsta tänderna.
HJÄRTAT
Vi har människor i Run Dem Crew som faktiskt inte springer, men som ändå vill vara en del av gemenskapen. Det är viktigt att man möter människor där de är i livet. I London som stad finns det plats för alla, men ofta har inte löparkulturen speglat det. Genom musik, löpning och god mat så har vi kunnat samla människor. Människor som har olika hudfärg, kommer från olika klassbakgrunder och religioner och som samlas för att umgås. Vi firar varandra och våra gemensamma framgångar.
Vår London-grupp lever inte efter bilden att man måste kunna springa en viss distans på en viss tid för att kunna räkna sig som löpare. Det är ju fånigt! Jag har lika mycket respekt för någon som kan springa ett maraton på sju timmar som någon som springer det på två.
I år tilldelades de tävlande tre stora kartor med 30 kontroller spridda över ett område som omfattade i princip hela Nacka kommun. Utmaningen med Rogainingen, som för löparna avgörs under sex timmar och för cyklisterna på fyra, är att hitta den optimala vägen, som ger flest poäng. Alla lag (rogaining är en patrulltävling med två till fem deltagare per lag) lägger alltså upp sin egen rutt och kontroller långt bort ger självklart högre poäng än de som finns nära Hash House. Återkomst efter de tillåtna fyra eller sex timmarna ger poängavdrag. Bland annat fanns förstås en kontroll uppe på Hammarbybackens topp.
Spring eller cykla!
