Friskvård är grymt. Men det kan också vara verkningslöst mot många av de hälsutmaningar som företag står inför att lösa i dagens samhälle. 

Har man obegränsat med tid och pengar i en organisation så kan man för all del strössla ut friskvårdsbidrag och friskvårdssatsningar utan att a) undersöka vad som behövs b) önskas c) får effekt.

Men så ser det sällan ut.

Men så gör många. Lite hårddraget.

Jag och många med mig tror att framgångsrika hälsosatsningar mycket väl kan ha en del friskvård som komponent. Men att det börjar någon annanstans med andra insatser. Friskvård är löken på laxen.

Den 25e november ägnar vi en hel förmiddag åt hälsosatsningar som inte börjar med friskvård. Med de som lyckats som experter, med er som aktiva deltagare- så ni får ut mer av er tid. 

Dessutom kan du stanna kvar och luncha med mig och Boel och andra efteråt och sedan knata rätt in på Allt för Hälsanmässan. Anmälan fortfarande öppen och mer information här.

Dessutom spelade vi in en kort film för att, med glimten i ögat betona vad vi menar.

Och så har vi poddat på ämnet också. Creuna är den digitala byrån som tog bort friskvårdsbidraget förra året. Varför och vad de gjorde istället? Lyssna här så får du höra!

Trevlig helg!

Inför Black River Run var jag förberedd. Riktigt rejält förberedd. Så när sista veckan innan loppet var lite stökig gjorde det inget- jag var så grundladdad så jag nästan bara behövde gå ut och köra enligt plan för att klara 16 mil på min måltid sub 20 timmar. (Med marginal dessutom).

Det var två månader sen och en 100 miles uppladdning tar sin tid och sitt fokus så med rätta har jag bara såsat runt sen dess. Först tog det två veckor ungefär innan jag sprang. Sen tog det ytterligare ett tag innan jag sprang med kvalitet. Och sen har jag inte sprungit mer än ett enda långpass och det var ”bara” 27 kilometer.

Och nu är det dags för fantastiska Sätila Trail och 80 km distansen på lördag. Eventuellt att jag faktiskt byter till 42 kilometer bara för att kunna njuta lite mer.   

8 mil på en lättsprungen bana hade väl varit en sak men det här är över 60 % ganska avancerat terräng och jag har verkligen inte tränat terräng- sträckan Sumpan till Vasastan bjuder inte på några större terrängutmaningar och det är bara sex kilometer.

Jag har också låtit mig själv äta lite mer än jag brukar- det har slunkit ned ganska mycket god mat och ..tja det är lite mer Annie att släpa på och det spelar ingen roll i det stora men jag känner faktiskt av det lite. Jag känner min kropp så bra.

Jag har verkligen sett fram emot det här loppet men jag är genuint förvånad och lite skraj över hur otroligt otränad och oförberedd jag känner mig både mentalt och fysiskt- det var ju för fasen inte så länge sen jag sprang det dubbla.

Så fort det går att tappa formen alltså.

Men! Jag är bra på att fokusera på det som går att påverka och det som ändå är på plats:

Kontinuitet

Jag springer lite hur jag vill men det blir nästan varenda dag eftersom jag oftast springer till och från jobbet. Totalt blir det runt 5 mil i veckan.

Energiintag

Jag vet vad som funkar och hur jag ska äta både innan och under loppet.

Det mentala finns där

Jag vet att jag kan plocka fram djeflaranamma när det behövs bara jag inte använt för mycket av det under veckan. Det här är en ganska utmanande vecka med mycket jobb, en kurs en dag och så dagen innan då jag har en föreläsning på engelska loppet men i övrigt är jag i ett flow just nu.

Frisk och pigg

Jag känner mig full av energi. Jag sover alltid bra, är alltid pigg och kroppen känns väldigt stark och stabil. Steget känns riktigt fint.

Utonjut för fasen

Jag älskar ju att vara ute och röra på mig länge länge. Det här är en ynnest att få vara med på. Jag ska njuta så länge det går och sen ska jag fajtas. Jag har ingen tid att passa förutom att bussen till Götlaborg och tåget tillbaka till Tokholm går 12 timmar efter starten. Jag får väl raggarduscha på stationen i Gbg i värsta fall.

Så. Nu kör vi helt enkelt. 80 km om allt känns bra på fredag, annars 43 km (det lät som en mysigare bana faktiskt…hm. )Sen är det paus och nya tag inför 2017.

Här var jag och surfade istället för att springa långpass- LÄTT RÄTT val!

när vår tvååring tar till alla känslouttryck hon kan och lägger sig på golvet och vägrar resa på sig för hon ska knäppa jackan själv. (och ja, hon har fått försöka i flera minuter innan föräldramaffian ger sig på mig). 

Jag motionerar för hälsan för att orka ta henne under ena armen, ta två tunga matkassar i den andra handen och behålla lugnet mot både henne och hennes storasyter och förflytta oss ut till bilen. 

För att rent ergonomiskt och fysiskt klara av mitt jobb som ofta kräver flera timmar framför en skärm. 

Jag motionerar alltid, även när jag inte tränar, för att orka koncentrera mig alla timmar jag är på mitt jobb och ändå orka ha massor av energi och tålamod med mina två barn. För att vara pigg när jag nattar dem och sen ha värdefull egentid innan jag lägger mig(detta kräver också att jag sover ordentligt, typ jämt och det gör jag). För att alltid vakna utvilad och ha marginal för mitt vardagsliv. Aldrig bara orka, alltid ha energi kvar. Det kräver inget gym, ingen PT, inte att vrida och bända på mig flera timmar på en yogamatta eller en plastrulle. Inget träningsprogram, ingen utrustning förutom möjligtvis ett gummiband för ryggen, eller en annan tyngd jag kan dra i. 

Men det kräver att jag pusslar in tillräckligt mycket motion och lite enkel styrka och rörlighetsträning för att ge mig ett fysiskt övertag över de utmaningar som min vardag utsätter mig för. Jag behöver aldrig kunna chins, gå på händer eller stå på huvudet för att klara mitt liv(jag råkar kunna det för jag är gammal gymnast, fick en ätstörning på köpet- så inte värt det!). Det kan vara kul att kunna men tryter tiden till rörelse så faller de bitarna bort till förmån för att hålla kondition och basstyrka och rörlighet på plats.

Det är mittt ansvar att motionera för hälsan. Mitt ansvar mot vårt samhälle att göra det där enkla som gör att vi iallafall motar många hälsoproblem framför oss. Vi har tillräckligt med forskning för att veta att vi alla ska göra det, vi som kan. Så jag joggar till och/eller från jobbet för det är där tiden går att ta. Tiden fås inte, men den går att ta just där utan att det stökar med jobb och familjeliv.

Jag låter säkert jättepräktigt och jobbigt hurtig ibland men det är verkligen inte jobbigt att få till detta. Från noll till lagom motionsnivå kanske det tar några veckor eller till och med månader av förändringsbenägenhet men jag lovar, det är inte en uppoffring. Det är bara riktigt riktigt skönt och härligt!

Jag tränar utöver det för det är mitt intresse. Vill kunna springa flera mil utan att bli trött efteråt. Det är min grej. Jag är en riktig enstöring ibland. Orka röra mig ute i naturen en hel dag utan att min kondition är en begränsning. Jag tränar ultra för att jag har sett till att ha hälsomarginal att göra det, för att jag går igång på att testa mina fysiska uthållighetsgränser. Kanske vill jag testa mina styrkegränser och syreupptagningsförmåga någon gång också men just nu är det uthålligheten, kampen med hjärnan och den ofarliga men starka smärtan som lockar mig. Jag väljer bort en massa saker till förmån för att ägna mig åt mina turer ute i naturen. Det är medvetna val och ofta får jag välja att springa mindre än vad min springnerv vill för det känns inte ok att vara borta så mycket från familjen. 

Men ultra har inget med min hälsa att göra. Eller med att vara en bra förälder. För att vara en bra mamma till mina barn behövs ganska enkel motion men framförallt närvaro och rätt prioriteringar. För att inte bara orka 40 extra kilo och hålla lugnet, utan också ha perspektiv på äran att få släpa på min envisa 2-åring klockan 16.23 på Ica Maxi.

 Foto: Katarina Jansson

Nu är det inte många dagar kvar men det finns saker att fokusera på som kan göra stor skillnad under loppet. Självklart passar dessa tips även om du tränar för ett annat lopp.

De sista dagarna inför ett lopp är det ingen idé att panikträna, det gör oftast mer skada än nytta. Du kan fokusera på att hålla i den form du har och mentalt toppa dig själv.

Träningen

Träningsmässigt handlar den sista veckan om att förbereda kroppen på vad som komma skall. Jag brukar se det som att ”skölja igenom rören”. Alltså springa lite, men inte så mycket att det sliter. Brukar du träna styrka- gör det tidigt under veckan och låt bli att köra tungt på benen.

Några lätta joggar för att hålla benen lite alerta så inte löpningen under loppet blir ett nytt rörelsemönster att komma in i – det räcker!

Sömnen

Boosta sömnen så mycket du kan sista veckan. Det hjälper dig vara både fysiskt och mentalt förberedd. Natten innan kanske det är svårt att sova så se till att ha sovit de timmar du behöver nätterna innan så gör inte det så mycket. Tänk positiva målbilder innan du lägger dig.

Kosten

Vad du än har för taktik så ska du äta snällt sista veckan. Drick gärna rödbetsjuice som boostar prestationen men har du känslig mage så får du kanske dra ned på det sista dagen. Ät sånt du är van vid, ät regelbundet och har du mycket nerver så se till att äta bra så tidigt du kan så du inte känner att du måste trycka i dig när magen gör uppror. Och ta det lugnt med kaffet också om du redan har fjärilar i magen!

Det mentala

Både inför och under loppet har du mycket att hämta från att tänka positivt och lösningsorienterat. Och realistiskt framförallt. Speciellt i starten.

Inför loppet

Tänk på hur du planerar att disponera loppet. Hur det kommer kännas, vad du ska göra om det känns annorlunda, om du blir tröttare tidigare än du tänkt. Om du får ont. Tänk på lösningar. 

Tänk på varför du gör det. Se målbilden- vad det än är! Tänk på den flera gånger så den är lätt att plocka fram. Tro mig- det kan göra en enorm skillnad!

Under loppet

Håll dig till din plan. I starten är det så lätt att dras med men du kan bara springa ditt lopp. Det är roligare att springa om sen, än att bli omsprungen av flera.

Håll dig till din kostplan.

Dela upp loppet mentalt i delar. Ibland måste du stycka det riktigt smått för det kan vara överväldigande att ta in den kvarvarande distansen. När jag startat på 16 mil har jag knappast tänkt att jag ska springa så långt. Jag har tänkt ungefär 1-2 mil i taget. Sen har det ibland varit några hundra meter… 

Vänd en negativ tanke till en positiv- fort som attan! Lösningsorienterad och positiv är ledorden. Hur löser jag den här utmaningen?

Var beredd på dippar. De kommer när man tar ut sig. Det gäller att ta sig igenom dem. Det är nu du tar fram dina varför och din målbild och springer mot dem.

Du orkar så mycket mer än du tror. Det vet du också någonstans därinne. 

Stort lycka till på ditt lopp!