MEST LÄSTA
Blogg

Måndagsfunderingar


Idag funderar jag på medarbetarhälsa. Var börjar arbetsgivarens ansvar och var slutar det? Jag funderar på strukturen på de tre kommande galna dagarna på uppdraget.
Jag funderar på var min pannlampa är och om jag verkligen kommer hinna träna mig i form till Borås 6 timmars.
Jag tror inte det.
Jag tror att det ska vara ett minimum med uppbokade helger fram till jul.

Jag tror att det ska bli helt fantastiskt att springa i skogen ikväll.

Jag tror allt blir bra.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Ett stort frågetecken


Jag har aldrig svårt att blogga. Jag har tusen saker jag vill skriva om så det handlar mer om att sålla bort. Jag skriver ofta inte så som jag själv tycker är snyggt att skriva. Sådär budskapstänkande- ett budskap, ett ämne. Min hjärna funkar inte så, mitt liv ser inte ut så.

Så idag funderade jag precis som vanligt vad min tid inne på den här bloggen, min officiella dagbok och anslagstavla skulle dedikeras till?

Till min kärlek till Lidingöloppet? Thomas, Anna, Jessica alla de andra underbara människorna som gör helgen till något helt fantastiskt?

Eller skriva om hur Skrotmos sprang sitt första lopp idag? För att hon ville. Hur söt hon var i sina små flätor och den enorma tröjan hon själv valt? Hur hon, utan att jag sa ett pip ville springa fast jag sa att man kunde gå runt. Hur hon hade totalfokus på att få en MER när hon gick i mål. Hur hon stannade precis innan mållinjen och tryckte upp näsan i kameran på målfotograferna och sen ville titta på bilen som stod där.

Hur ont det gör i hjärtat att min hjälte får ”börja om från början” med sin träning- nästan. Hur det skär att han som slitit så för att komma i form får ha så ont igen.

Eller skriva om min nästa vecka? Som ger mig lite hjärtklappning. För när man skjuter allt annat åt sidan en vecka, så ramlar det tillbaks veckan efter. En stor internkontrollsgranskning på tre dagar på ett jätteroligt uppdrag men med en stor tidsåtgång. Mitt körkort går ut det är tusen andra såna där ”privatadministrativa” saker som bara går bort. När ska jag hinna dem?

Eller att jag förra veckan ju skrev att ”allt går så bra” och gick runt och var rädd att något skulle hända för så bra har jag inte fått ha det någon längre period på två år och PANG så hände det där ju och ingen lurar mig så jag tänker inte lämna bort Lillan för att hinna med de här privatadministrativa skitsakerna som tandläkare, optiker, körkortspyssel etc för livet har tydligt visat att det är skörare än vad man någonsin vågade tro.

Ska jag skriva om min träning? Eller min icketräning? FEM löppass på två veckor. Alla superkorta, nåja 15 km igår är väl ålrajt men det blir man inte ultralöpare av. Att jag äter lika mycket som jag brukar så har gått upp i helt naturligt energiöverskott och så på det den stress och återupplevnad av sånt som hänt förut i veckan på det. Japp. Inte så roligt. Ytligt? Japp men igen- inte så roligt.

Eller ska jag bara avsluta den här fantastiska veckan med att säga att jag fortsätter pussla. Ta tid till vänner. Ta tid till sömn. Bara göra det jobb jag måste som når upp till en tidsgräns där jag faktiskt hinner röra lite på mig och umgås med det bästa jag har. Planera in det som ger energi.

Jo för apropå det. Så frågade bästa Micka på Access Rehab igår hur jag kunde ha så mycket energi hela tiden. Jag vet varför- det är för att jag bara gör sånt jag ser mening i. Inget annat. Det ger mig energi. Jag umgås bara med människor som ger mig energi. Inga andra.

Ibland gör jag lite för mycket saker jag ser mening i och då kan det bli lite som det blir ibland, att jag vill kasta mig på tåget upp till Ottsjö eller Värmland. Som nu. Vad hände? Hur tänkte jag? Hur ska det gå den här veckan? En dag i taget. Det är då man ska träffa människor som ger energi. Och det är precis vad jag nu bokar in måndag och tisdag. In your face kvällsjobb när Lillan är hos pappa. Fast jag ”borde”.

Det är lite mutter och självömkan just nu för att jag inte är mitt bästa jag men fortfarande är jag sådär fånigt tacksam för livet jag har. Så jag tror det kommer vara såhär lite då och då. Det gör väl inget?

Nu sover vi.

20120930-220825.jpg
”We are all treading in the gutter, but some of us are looking at the stars” Oscar Wilde m.a.p Grönsta Gärde idag



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Lidingöloppet från halva och från sidan


Jag hade tänkt skicka iväg ett käckt kort inlägg imorse med bilder från start, banan och lite pepp men se nehej det gavs det inte tid till!
Först var bilnyckeln på vift. Svetten bröt ut redan då. Sen ringde en stackars funktionär in sjuk. Fick styra om planen och briefa nästa guldtjej och ta mig till Grönsta först. Min nummerlapp glömde jag nästan innan jag spurtade iväg mot starten. Fastnade i den massa som var på väg mot senare starter men hann säga hej lite innan jag sladdade in i startfållan.
Bästa Jessica var speaker och jag såg många kollegor i samma startgrupp. Såna som var där för de hade tider från liknande lopp. Inte som jag.

Tänkte på vem jag sprang för och att jag skulle njuta.

Schwosch sa det när starten gick. Jag tänkte att jag hakar på här ett tag och ser vad som händer.
Jo men det gick fort. Så jag hängde inte med alls men det var ju så roligt så första tre gick väl på under 16 minuter och det är inte direkt marschfart för mig.
Så sen saktade jag ned, hejade på kollegor som sprang om mig. Njöt. Stannade på vätskestationerna. Tog det lugnt i backarna och dra på utför är ändå ingen ide för det är nog bara 50 % som fattar att de ska hålla till höger.

Hur man än tar det lugnt är det rätt jobbigt att springa på Lidingö. Man får aldrig ”vila”.
Solen sken och det var så fint och härligt.
En som inte tog det lugnt var min kollega som sprang runt på 56 minuter och kom 9a…

Väl i mål så hoppade jag över staketet och hann få min ischiasnerv lite lugnad av Björn på bästa Access Rehab.
Sen skulle jag ta mig till Grönsta men hade missat att de flesta av våra löpare startade 12.50. Kom dit strax efter men min kollega hade varit med vid starten så det var lugnt.
Sprang då längs spåret ned mot Kyrkviken där jag återfann min fina kompis H och vi hejade massor. När de flesta kollegorna passerat sprang jag tillbaka till Grönsta och kollade till tältet men tjejerna hade full koll så ställde mig att heja där med kollegor och S som jag känner från Twitter. Hon hade debuterat på 15 km. Grymt!
Vilken kämparanda det var här. Det är ju så tungt så tungt för vissa. Befogat!
Tillbaka i tältet var det fantastiskt att ta emot en efter en med olika upplevelser.
Otroligt härlig stämning med lera, mjökksyra och endorfiner i en salig röra.

Access Rehab var helt fantastiska. De masserade oavbrutet och alla var så tacksamma.
Sirpa från Running Sweden som var våra grannar i tältet bredvid var hos oss och hjälpte ta hand om alla yriga löpare som ramlade in allteftersom.

Vid klockan halv sju fick jag så äntligen köa mig ut genom stan och det tog över en timme att ta sig hem till min mamma där Tigerfisen fortfarande var vaken och hade åsikter om hur nattningen skulle gå till.
Jag sa att jag gärna hade somnat på en gång men då fick jag höra att ”man somnar inte geggig mamma”.

Så jag tar väl en dusch och laddar om för att åka till Lidingö igen imorgon då.

Tusen tack ALLA för idag. Alla jag hejat på och kramat om, jobbat med och GRATTIS till alla fina insatser! Underbart! Avslutar med lite bilder:

20120929-210602.jpg 20120929-210641.jpg 20120929-210649.jpg 20120929-210702.jpg 20120929-210708.jpg 20120929-210720.jpg 20120929-210725.jpg 20120929-210733.jpg

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Lidingö 15 km. Kan sköldpaddor vara hare för en dag?


Ja men gud vad jag tjatar om det. Men det är faktiskt mitt i allt funktionärsarbete så att jag ska springa Lidingöloppet 15 km imorgon.

Det är alldeles för kort. Fy fasen vad syra det måste vara. Jag vet från Kungsholmen Runt att det gör ont att springa kort och då tog jag ändå inte i så det knakade.

Imorgon. Så springer jag för en annan person. Som skulle flygit förbi mig från startgrupp 2 och sprungit väldans snabbt. Ja ni gissar vem och jag tänker inte göra det här till något snyfttinlägg. När någon fått en ny lever så är en akut sjukhusvistelsen utan efterspel inget vi yvar över men det är ändå rutten pölsa att han inte får springa Lidingöloppet för andra året i rad.

Dessutom har jag inte tid att såsa runt för jag är faktiskt på jobbet och strax efter jag går i mål så startar nästan 200 kollegor på Koltorp igen så jag får rappa på om jag ska hinna få på mig torra kläder.

Så det är ett intressant läge imorgon. Det är fullt ös makalös med sånt som jag älskar och kollegor som inspirerar och glädjer.

MEN jag längtar till såna här dagar som jag hade förut under mina ensamma år ute på fjället. Ser att det är två veckor till som är fullbokade ch tänker att är det försent efter det att försvinna iväg till Ottsjö några dagar och landa i allt som händer, springa Blanktjärnsrundan och ut till Kyrkstenen fast det kanske är snö? Det är aldrig försent.

Nu har vi en fantastisk Lidingöloppshelg! Lycka till om du springer! Ta med stövlar! Vi ses i leran!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Lidingöloppshelgen-vad händer?


Tack för alla grattis! Det är nästan lite läskigt att ”outa” det för det är ingen struktur på det än men det ska det bli!

Nu laddar jag för Lidingöloppshelgen. Med tanke på de frågor jag får lite här och varifrån tror jag att inte så många vet exakt vad det är jag ska göra!

Jo! PwC är alltså huvudsponsorer och har en intern friskvårdssatsning sen 1,5 år tillbaks. Vi på huvudkontoret tränar tillsammans 2 gånger i veckan och till Lidingöloppshelgen kommer anställda från hela landet och springer eller stavgår något av loppen.

Totalt räknar jag med att vi är någonstans mellan 550-600 stycken. Ni kommer se oss!

Jag har hand om vårt stora tält på Grönsta och våra funktionärer. Vi har även ett tält på Koltorp inför starterna på 15 och 30 och vi finns på mässan.

Idag åker jag ut till Lidingö för att rodda i vårt tält inför helgen. Hälsa och krama på en massa folk från Enervit, Running Sweden, Lidingöloppet osv. Tältet ska göras fint inför anstormningen av våra löpare. Självklart är alla välkomna att komma och hälsa på hos oss! Vi har en quiz som jag tycker du ska göra- du kan vinna personlig löpcoaching med Running Sweden!

Sen tar jag skruttbilen tillbaks till vårt kontor där vi ikväll har en pasta och peppmiddag med cirka 90 av våra löpare. Ska berätta lite mer om vad som händer i helgen och äta massa mat!

Imorgon jobbar jag i vårt tält på Grönsta och kommer även vara vid starterna på Koltorp! Jag ska själv springa 15 km mitt i alltihop.

Söndag är det mer familjefokus, barn kan rita teckningar- ja vuxna också förstås, kasta i vårt bollplank och fika.

En tuff rolig härlig helg och det enda jag kommer sakna är min hjälte som ju inte kan vara med nu. Jag ska åka till honom NU så kommer det rapport från Lidingö sen!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*