Så sent som imorse såg jag en rekommendation att ta Voltaren till någon som fått en muskelbristning.

Och de få gånger jag ser på reklamTV eller läser tidningar så dyker reklamen upp.

Reklam som utlovar smärtfrihet och rörelse bara du petar i dig, eller smörjer in dig med Voltaren. Jag hade själv tills nyligen en tanke om att Voltaren kan vara bra när jag vet vad smärtan är och bara vill minska den (under tex TEC) men nu skulle jag aldrig röra skiten. Smärta är vår bästa vän. Något är fel och kroppen vill att du slutar göra det du gör.

Som med allt annat- kortsiktig lösning av symtomen. Bort med smärtan bara så kan man fortsätta som vanligt. Som att fixa en vattenläcka med att torka upp vattnet som sprutar ungefär.

För mig är det helt osannolikt att det tillåts sändas reklam för detta och fortfarande säljs i Sverige. I Danmark är det förbjudet eftersom man identifierat riskerna och tar dem på allvar. Här kan du läsa om det.

Här kan du läsa ett uttalande från en läkemedelsexpert.

Det är det aktiva ämnet Diklofenak som är det farliga. På Medline Plus som drivs av USAS National Institute of Health skräder man inte orden heller:

”People who take nonsteroidal anti-inflammatory drugs (NSAIDs) (other than aspirin) such as diclofenac may have a higher risk of having a heart attack or a stroke than people who do not take these medications. These events may happen without warning and may cause death. This risk may be higher for people who take NSAIDs for a long time. Tell your doctor if you or anyone in your family has or has ever had heart disease, a heart attack, or a stroke, if you smoke, and if you have or have ever had high cholesterol, high blood pressure, or diabetes. Get emergency medical help right away if you experience any of the following symptoms: chest pain, shortness of breath, weakness in one part or side of the body, or slurred speech.”

Så. Har du ont. Bit ihop eller ta Alvedon eller Ibuprofen eller något. Läser du detta och är läkare (Ping Magda) så får du gärna komplettera med input!

Jag lyssnar på bästa Saras podcast om ”Sexiga träningsbloggare” (till vilken skara jag inte räknar mig själv för övrigt. Finns det en klassificiering för ”Mullemammor” så hittar ni mig där!). Sara är expert på sociala medier. Hon är riktigt duktig och proffsig på att både hjälpa företag att agera på nätet och synas där själv. Sara och flera i hennes nisch kan det här med hur man använder sociala medier på ett smart sätt rent affärsmässigt och varumärkesbyggande.

”Strategi för sociala medier” jobbar folk med. Jag försöker ha en strategi för att bemöta folk i verkligheten och tycker det är utmanande nog. Nej jag tänker fortsätta vara lika spretig både på Facebook, Twitter och de cirka 2 gånger i månaden jag kommer ihåg att jag har Instagram. Pinterest har jag släppt och sen är det massa andra saker jag inte vet vad det är: Klout? Viper? Eller var det viber? Enlighten me!

Jag tänker hela tiden att det sitter en liten skara människor som är nyfikna på mer information om löpning, om vardagspusslet, om ren mat, om #vavavoom och om motgång och framgång och som älskar naturen precis som jag och läser min blogg. Sen ser jag min statistik då och då och ser att ni är rätt många.

Och då tänker jag att jag kanske borde skärpa mig lite. Skriva lite mer systematiskt, planerat. Säga ja till mer erbjudanden jag får, ta mig tid att gå på releaser och sånt och skaffa en kamera så det blir finare bilder för herreminje vad fina platser jag är på ibland.

Men det är inte jag. Jag har en hemsida på G där det kommer vara mer sånt men det här är min blogg. Här gör jag precis som jag vill. Jag har jobbat och jobbar så jäkla hårt jämt så blóggen ska inte belastas med strategier eller planering. Det kommer från hjärtat hela vägen. Alltid gjort. Kommer alltid göra. Fakta. Känslor. Tips. Trix. VAVAVOOM:

Och som några vet så har jag en dröm om att göra ett sommarprogram. Vissa saker tänker jag gör sig bättre i prat än i skrift. Och jag är ju aldrig först på pucken men med inspiration hämtad från de poddar jag lyssnar på (Endurance Planet mest) och nu Saras pod så känns det som den här idén ska få ta lite plats. Sommarprogramsidén har utvecklats till en idé om en Runnerslove Pod!

Jag håller på och roddar med det tekniska men jag tänker en pod som handlar om löparglädje, löparäventyr, folk som tar sig an sin första mil, sin första mara, springer fort, springer långt. Jobbar med löpning. Springer för välgörenhet. Jobbar med skador. Och så.

Ofta när jag springer mina långpass lyssnar jag på min favorit Lucho på Endurance Planet och blir samtidigt inspirerad att springa mer. Lite så tänker jag att det ska vara. Varje pod ska leverera något nytt vare sig det är inspiration eller ren kunskap.

Vad tror ni om det?

Skor för 16 mil. De här älsklingarna hade legat i en plastpåse i två veckor. Tog fram och gjorde ren dem nu och nu är vi igång igen.

Bara så de som tror att jag lever något sorts asketiskt morotsliv med minst 5 mil i benen per pass annars är det inget att ha.

Jag skulle springa någon sorts tröskel idag och som vanligt när jag put it to the universe att jag ska springa så samlas vädergudarna till möte! ”Vi kan inte skicka arktisk kyla nu, den är slut till alla pass i vintras. Vad har vi?”

Ah! Ösregn, halv storm och hagel! Det skickar vi! Pronto! Till väg 273 utanför Karlskoga!

Och där fick jag det rätt i fejan! Jag hade en tanke om ett lätt 8 km pass i riktigt bra fart i sex kilometer. Så blev det inte. Det blev jättetungt. Det gick bara långsammare och långsammare. Vinden piskade och haglet lade sig som ett täcke. Lite skakis blev jag också.

Varför? Jag hade inte ätit ordentligt. Lunchen blev sen och jag fick skippa den för att inte få håll. Och tanken var slut. Funkade bara för att jogga i mitt evighetstempo.

N skulle ändå plocka upp mig så jag joggade på tills han kom farande och så åkte vi in till Karlskoga där jag raskt och redigt med ett blodsocker i knänivå plockade på mig en färgglad påse med allehanda tillsatser under samlingsnamnet ”lösgodis” och åt lika raskt upp hälften tills jag mådde illa.

Så kan det gå. Bara så ni vet.

Lite bra blev det iallafall för jag hittade en sorts cyberkavel som har varit magi här på min rygg.

Och så har jag grävt lite i trädgården i mina gula stövlar och pappas blåa mössa och då är allt så bra så. Tröskelpass eller inte.

Efter två veckors vila så var det då dags att dra igång lite kvalitet igen.

Jag både är och är inte förvånad över hur fint kroppen återhämtat sig. Fötterna ser fortfarande rätt fula ut men inga blåa tår från TEC utan det är skavsåren som ska läka och eftersom jag bara stolpar runt som vanligt i skor så tar väl det sin tid. Det finns inget som heter ”hög smärttröskel” men vi hanterar smärta olika. Jag sprang 16 mil med en sticka rätt in i foten så lite skavsår det är som inget jag tänker låta hindra mig.

Jag har inte haft ont någnstans förutom blåmärket på knäet och det gick snabbt över. Ingenstans. Träningsvärk nå så in i bängen hade jag första dagarna och sen var benen sega att få igång så har bara låtit dem vara. Förvånad men ändå inte alltså. Jag gick ju nästan 4 mil av de 16 så det slet väl inte lika mycket som om jag pallat att springa.

Så 14 dagars vila med endast lite löpning här och var, kanske 2 mil totalt på två veckor. Dags att sätta igång. Som jag längtat.

Jag tänkte att ni ska få följa min träning mot milen. Min första mil någonsin. Helt annan träning än den för TEC naturligtvis. 1 mil kontra 16.

Jag har dessutom en halvIronMan i juli där jag inte har någon som helst varken träning eller teknik i varken simning eller cykling just nu. Jag springer helst i terräng och förutom HalvIM så behöver jag komma igång med träningen för Axa Fjällmarathon också. Mycket nu! Tur att milträningen inte tar så mycket tid!

Jag tror att om jag tog i allt vad jag kunde nu så kan jag springa milen på 50 minuter. Sen kan jag fortsätta springa flera mil efteråt men nu är alltså tanken att det ska gå lite fortare och att jag ska vara trött när jag går i mål.

De pass jag tänkt sikta på är dessa:

1) Intervaller. 2 tusingar, tusingar, 400-ingar och backintervaller

2) Tröskelpass.

3) Tröskelintervaler 2 x 20, 3 x 15 3 x 10 min osv

4) Morgonjoggar- tycker intervallpass på kvällen går bättre om jag sprungit på morgonen

Drömmen är att springa sub 48 minuter vilket motsvarar 4:40 fart. Några pass kommer jag värma upp och sen springa 4:40 så länge jag orkar så ser jag vartåt det barkar.

Igår stack jag och N ut för att köra tusingar. Vi gjorde det förra sommaren och då hade jag ett kanonpass. Nu regnade det, blåste motvind och slingan vi valde är asfalt och lite upp och ned.

1,5 km uppvärmning i 5:30 fart och sen satte vi igång. N drog iväg förstås och jag harvade på efter. Slet verkligen som ett djur men fort gick det inte. Jag hade tänkt 1 minuts vila men ökade på till runt 2 minuter bara för att kunna trycka på i intervallerna.

Såhär blev det: 4:26, 4:40 (lätt uppför), 4:38, 4:44, 4:53 (brant uppför cirka 200 meter). Nedjogg 1 km. Helt klart mitt långsammaste tusingpass på länge.

Fy fasen så tungt. Tappade dessutom höfttippet lite och känner av korsryggen.

Men en början iallafall. Klar på 8 kilometer. Vid den tid och distans då jag brukar vakna till.

Idag ska jag springa en ”testtröskel”. Försöka hitta en fart jag kan springa 8 kilometer stadigt i. Springer in mot Karlskoga där jag ska posta Tjejmarathondeklarationen jag äntligen gjort klar.

Har du ett företag och vill samarbeta med Tjejmarathon? läs mer här

Glad Valborg önskar jag dig!