Den här bakade jag igår och bjöd Blossom och Hans på. Smeten var också god! 

Sätt ugnen på 175. Smält 100 g smör och vispa med 2dl socker. Rör ned 1dl yoghurt cirka. Häv i en påse saffran och rör runt igen. Ha i 3 dl mjöl, 1 tsk bakpulver och lite vaniljsocker. Vispa igen och häll upp i smörad form. Skjuts in i ugnen i cirka 40 minuter! MUMS! 

Igår halkade jag iväg för att hämta ut tre stycken paket! Det blir inte så mycket julklappar och jag försöker att inte köpa något jag inte behöver men jag handlar gärna från Bodystore för de har ett bra utbud på ekologiska produkter som till exempel hygien och rengöringsprodukter. Det brukar bli tunga paket!

Till lilla S har vi köpt en miniKånkenryggsäck i julklapp för pengar hon fick när hon föddes av släktingar. En tålig rygga att ha på våra kommande utflykter är en perfekt present tycker jag, stora syster har och kommer ha sin Kånken i flera år till.

Dessutom har min vinterjacka 12 år på nacken nu och är stor och bylsig och osmidig. Jag köpte den vintern då pappa dog så jag vet att den är prick 12 år. Kändes rättfärdigat att unna mig en ny som sitter bättre. Annars använder jag gärna min Salomon skaljacka jag köpte för två år sen. Den är turkos/blå- en färg jag älskar så den kommer jag inte vilja ha en ny på länge. Hållbara köp! Igår kom en lång parkas med mudd från Didriksson i marinblått. Superskön. Min gamla Peak Performanceparkas ska jag ge till vår lokala kyrka så någon som behöver den får den.

Jag handlade från Outnorth som jag tycker har bra utbud och det går snabbt som attan när jag beställt därifrån.

Det tredje paketet var en riktigt fin överraskning! Det var Anna som skickat prov på 2015 års kollektion från PowerWoman som jag skrivit om tidigare. Det märks när kläder är utformade av någon som tränar själv. Det har liksom tänkts till. Bred linning på tightsen, otroligt skön och sval känsla och ett linne som inte åker upp. Jag ska lägga upp fler bilder när jag faktiskt testar dem ordentligt i gymet. Igår kände jag mig väldigt powerwomanig medan jag bytte blöja i kläderna och försökte rädda en nedkissad badrumsmatta men tror de kommer passa perfekt när jag hålls i gymet inne i vinter och ute i sommar.

Älskar produkter som kommer med en känsla, och eftersom jag träffat Anna och följt henne så vet jag att hon faktiskt lever budskapen som levereras. Läs hennes blogg här eller följ henne på Instagram så fattar ni. Funktionell styrka i ett kraftpaket med klös kan man säga.

Nu är träningsgarderoben komplett! Tyvärr lyckades jag halka till på en isfläck med den stora kartongen från Bodystore på vägen hem och självklart slet det till precis på det stället där jag gjorde illa mig sist när stora tjejen hoppade i min famn. Idag vilar jag från löpningen för att se om det släpper. Rackarns! Men ska göra massa annat roligt istället.

Ha en fin fredag- recept på god kaka kommer senare!

..så kände jag efter att jag lyssnat på andra avsnittet av Löparsnack!

In på Itunes och börja prenumerera på podden så missar du inget. Lägg gärna till en recension och om du gillade det andra – och första- programmet så ge gärna några stjärnor också.

Det andra avsnittet släpptes idag och det är Kristina Paltén, Niklas Holmström och Anders Nordström som pratar ultra och trailäventyr. Blir så sugen på att vara tillbaka i de banorna men ett steg i taget.

Göra det man kan där man är med det man har. Det är mitt motto och efter mitt utbrott imorse har jag förstås klurat ut något jag faktiskt skulle kunna göra. Hoppas återkomma om det.

Men in och lyssna nu!

Jag tänkte skriva ett strukturerat inlägg om att ge pengar till välgörenhet men jag sk**er i det och skriver från hjärtat.

Igår lyssnade jag på P1’s plånboken som handlade om att ge till välgörenhet. Det har ökat ordentligt med åren- bra bra så- och nu var det reportage från ”Skokartongsapellen” som ger rika svennar möjligheten att döva sitt konsumtionssamvete genom att ge en promille av alla pengar de har till de som har det sämre. Missförstå mig rätt jag tycker initiativet är helt fantastiskt och så glad att det ökat till 12000 (!!) skokartonger med fina saker.

MEN. Det finns så himla mycket enkla vägar nu för oss som ”har så mycket att göra”. Med att manifestera oss själva och stressa över utebliven träning, plufisg mage, navigering genom jultidens frestelser och annat som hör de rikaste 3-4% i världen till. Ja du är en av dem om du läser detta tror jag.

Det är så jäkla lätt att ge saker. Ge pengar. Kort och snabbt- swosch säger det så har du ett gåvobevis och kan berätta för alla du vill att du minsann har gett pengar till vääälgörenheeet i år. Jag är självkritisk här. Jag gör ju precis samma sak. Har fadderbarn, ger till tiggare, slår in julklappar till kyrkans insamling. Går runt med underredet på vagnen full med raggsockar och mössor och delar ut till tiggare jag ser. Har speciellt en kvinna som vi gett säkert 1000 kr, köpt massa mat till och gett kläder. Åh så bra. Eller hur? MEN- det tar ju INGEN tid. Det kräver INGEN förändring i mitt liv och i mitt beteeende.

Samtidigt- kan du inte ge tid nu- ge pengar. Men jag tror vi alla behöver ta oss tid att ge. Det är då vi förändrar hur världen ser ut.I samma program hörde jag ett initiativ om att köra runt ensamma äldre så de fick umgås. SÅNT! Förändrar! Att bli mentor åt en utländsk flicka eller pojke via Mentor.se – där händer det något.

Och någonstans har det här samhällets sprickor vuxit fram och fortsätter växa fram. Rika svennar donerar och ger bort saker men inget förändras  i grunden. Samtidigt är jag så så för att göra det där lilla där du kan, när du kan för just då så visar du medmänsklighet och det behöver vi så så mycket mer av. Köpa en kaffe och en macka och stanna och ge den till kvinnan i hucklet som tigger utanför t-banan. Just då, när hon pekar mot himlen och tar händerna mot hjärtat och pekar på min nedgosade lilla välmående kärleksöverösta bebis i vagnen och visar att jag har 4 såna hemma utan att jag förstår ett ord, så möts vi. Jag ser henne och hon ser mig och kanske går jag därifrån mer bekräftad än hon.

Jag är kritisk. Jag är självkritisk. Jag blir ömsom varm och glad av allt jag ser görs i juletid men blir lika frustrerad av det här temporärt ökande engagemanget, det relativt enkla engagemanget. Vi behöver göra. Vi behöver förändra. Vi behöver ge också. Ge massor. Men inte bara grejer. Ta oss tid att ge tid att se. Jag har inte lösningen. Har du?