ALJ Open

 

Hann tyvärr inte med Lidingöloppet i år.

Men väl kanske också dags för den nya generationen att ta över.

Sagt och gjort. Unge hrn Gysing tog över den fallna manteln … eller våffelsulorna, och ryckte in.

Det blev sedan en grymt laddad start i dagens knattelopp på Lidingön. De fullvuxna knattarna tänkte inte ge sig frivilligt ….

Men var är MIN son?

Jo, men där är han ju … och grillar modern hårt i spurten ….

 

Se det var en riktigt löpardag

Där stolta modern efter målgång

Löparhjälten hjärtligt prisa!

 

---

 

Rushig jobbardag, hej och hå och hit och dit. Och regn, regn, regn. Enda trösten, Djurgården spöa AIK i både hockey och fotboll. Sådan är tiden nuförtiden, upp och ner. Hockey och fotboll i samma säsong. Ingen ordning alls.. Räknar också kallt med att DIF framöver kommer spöa AIK i curling, fäktning, Fia med knuff, och höjdhopp. DIF är på gång på bred front.

Tänkte springa intervall idag, 5×2000 meter i 4fart. Sen läste jag Torgebys blogg. Ska man bli snabb så ska man springa tröskelpass. Vet inte om jag fattade rätt, men jag sprang i alla fall 5×2000 meter, fast utan pauser, så det blev 10 km rakt av i 4fart. Rätt nöjd, faktiskt. Kändes som jag sprang över en tröskel där. Totalt 15 km, 1 km 12 fart, 2 km 13,3, 1 km 14, 10 m 15, 500 m 12, 500 m 16. Och en stor blöt pöl med svett runt löpbandet. En slags sjöutsikt, skulle man kunna säga.

Man kan mer än man tror. Tack Torgeby.

I morgon bokmässan i Götelabörg. Crosstraining (man går och går mellan olika montrar) med högt läsvärde.

På tåget kommer jag läsa den här:

 

X2000 går fort. Men Czeslaw Milosz poesi får tiden att stanna upp ett tag.

---

 

Nä, man ska inte ropa hej förrän startskottet gått.

Moa Hjelmer lämnade WO idag. Gissa varför:

1. Plötslig insikt om att erfarenheten trots allt väger tungt i ett sådant här lopp. Jag sprang ju faktiskt min första mara långt innan Moa var född.

2. En sportagent dök upp som en gubbe ur lådan (eller om det var ur en vattengrav) och menade på att Moa inte bara kunde mäta sina krafter hursomhelst med RW:s utsände utan att sportagenten informerats.

Rätt svar (med medföljande motivering varför just Du är en värdig vinnare) belönas med ett Collectors Item av kommande RW, d v s, signerad av undertecknad. Glöm inte att skicka med adress.

Jag vet, Idrotts-Sverige är lamslaget.

Förhoppningsvis blir dock racet av nästa vecka. Håll ut!! … och jag får kyla av fötterna i en tunna av den här typen:

 

 

---

 

 

Det är som Pasi brukar säga, man måste ha målbilder. Det är ju inte bara att ställa ut spikskorna på banan och hoppas på det bästa.

Mötet med Moa Hjelmer närmar sig. I morgon, tisdag.

Och för 200 m, enkelt, finns bara en bild att ha i huvet:

 

Fast det jamaicanska löparundret, jag vet inte jag … tror inte det räcker med enbart rödbetsjos. Krävs nog lite mer av jamaicansk tradition:

 

I morgon smäller det. The Zion Train is coming to Stadion … o inte för att reggaerasta benen, oh no, man!

---

 

 

Mycket namedropping här, men man vet ju hur det är, känt folk suger in folk i bloggen. Och det är ju precis det bloggen vill.

Detta apropå RW:s gamle chefred Claes som nyligen i en stockholmsbaserad reklamradiokanal i direktsändning föreslog Friidrottslandslagets förbundskapten Stefan Olsson att han kunde hjälpa till att pimpa upp herrlandslaget.

Lite hybris, får man nog säga. Men förståeligt. Det är ju så lätt att levitera i etern, detta lättflyktiga media.

Själv står jag med båda fötterna stadigt på jorden. Och snart stadigt med båda fötterna i spikskor på tartan på Stockholm Stadion på jorden. Stadion ligger ju på jorden. Tisdag nästa vecka ska jag springa 200:ingar med Moa Hjelmer. Jag räknar kallt med att någonting inte ska gå sönder. Helst ingenting.

Så här ser det ut när Moa springer fort:

Har jag flyt kommer jag att synas någonstans längst där bak i kurvan när det är dags. Det fina med 200 m är ju att man aldrig är mer än några sekunder efter, hur långsamt man än springer.

Anledningen till denna tvekamp är ett löparvetenskapligt experiment. Tanken är att filma detta för webben för att visa hur fort Moa faktiskt springer, jämfört med en fullvuxen långskuffare.

Möjligen kan detta också gå under rubriken ”lyteskomik”. Men jag tänker naturligtvis ge allt, trycka spikarna i tartanbotten.  Om sen Stefan Olsson ringer och vill ha mig med, så är det helt ok. Då kan Claes få pimpa mig med. Fast det naturligtvis inte behövs …

Rapport följer i RW no 10.

---