Bomb i Jerusalem

 

Pling i datorn, och där kom biljetterna. Åker på tisdag, loppet går på fredag, tidigt.

Tydligen har jag varit lite missinformerad. Trodde det skulle vara 13-16 C. Men i dagsläget är temperaturen 23-28 C. Vet inte riktigt vad jag ska tänka om det. Det lär bli en svettig mara. Samtidigt, i morse var det långkalsongerna på igen. I går kväll var det snörapport på Väderleken i TV. Vet inte varför det kallas väderlek. Väder är verkligen ingen lek. Möjligen i så fall en allvarsam sådan. Ett romanuppslag? Den allvarsamma väderleken.

Hörde jag Hjalmar Söderberg rotera ett varv i sin grav?

Högsommarvärme alltså i Jerusalem. Antar det är smällar man får ta. Och banprofilen ser ut ungefär som 14 gånger terrängspåret i Lilljanskogen. Känner det kommer att bli en mara av rent bibliska proportioner. Sätter mitt hopp till högre makter. Förlåt, en högre makt. Eller två.

Allah eller Jehova, kan behöva hjälp av båda.. De får dra mig i varsin arm ….

eller så rycker den här killen in:

 

---

 

On the move again. 18 km fartlek tidigt i morse. Ryggen kändes bra. Höll den rak. Det är så den ska vara. Ryggen ska vara rak när man går genom tillvaron. När man springer genom tillvaron. Otroligt skönt springa igen. Kroppens alla celler ba´, heja heja!

Lår och vader hade dock inte glömt bort maran för tio dagar sedan. En mara sitter i ett bra tag. Ryggen ännu bättre efter löpningen.

Och i dag S:t Patricks day. Nog inte många irländare som är ute och springer idag. Nog många irländare som sitter på puben idag. I gröna hattar.

Det finns en Irish Pub i Monte Gorde. Hade jag varit där, hade jag gått dit. För en After Intervall.

Men hemma också bra. Djurgården spöa Luleå med 2-0. Börjar lukta bragdguld. Minst.

Och kanske SM-guld. Minns var ni läste det först!

---

 

Lumbagon tycks ha lägrat sig i ländryggen. Har inte vågat springa något på en vecka. Det suger. Simmade i går i stället. 2000 meter lunchsim på Eriksdalsbadet. En kvinna på samma bana hade en jättefena på fötterna. Här talar vi Stora Sjöjungfrun. Hon for fram under mig fram och tillbaka med väldig fart. Det var mycket fascinerande. Fick lite söderhavskänsla. Solen genom badhusets fönster, vattnet klarblått, och en slags delfin i samma vatten som mig. Simningen kändes ok för ryggen, så det får väl bli simning ett tag då. Jag har inte bråttom. Det tänker jag inte ha i Jerusalem Marathon heller, om två veckor.

Och i går var det kalas. Pocketförlaget firade 5-årsjubileum. Mycket mingel, många författare på restaurang 1900. Bland dessa RW:s egen Martina Haag, kul krönikör och 2:a i På Spåret med äkta mannen Erik. Respekt!

Martina är på väg ner till Monte Gordo, och lovade i går att hon skulle springa 5 mil med Rune Larsson. Tänkte det kunde vara bra att påminna om detta här och nu, så det inte glöms bort. Det blir en bra förberedelse för Martinas maratondebut i Venedig i oktober.

Grymt band var det också på festen. Men ingen lambada med lumbago. Var nog tur, för både ryggen … och anseendet.

I morgon. Kanske. Några steg.

---

 

Lite knackigt med bloggandet sista tiden. Lite för mycket att göra. Just nu också ryggskott. Om jag skriver med ryggen? Nä, men alltsomoftast med ryggmärgen. Skriver först, tänker sen. Ibland blir det bra. Ibland ryggar man tillbaka. Efteråt.

Här i alla fall en vacker orange trofé från Barcelona.

 

 

Nu hoppas jag kroppen läker ihop, så den orkar med Jerusalem Marathon 25 mars. Tanken på en ny mara känns i nuläget inte så där vansinnigt lockande. Känns faktiskt inte lockande alls. Men vad gör man inte för läsekretsen … det kallas ställföreträdande lidande.

Till det finns det ju en föregångare i Jerusalem. Han gick Golgata fram. Jag ska löpa där.

Inga jämförelser i övrigt, dock. Gud förbjude!

---

 

Ole´!

Hemma igen. Går som en strakbent, tja, sengångare. Vaderna tog ordentligt stryk. Dessutom ryggskott. Här kan man vara ärlig, eller frisera sanningen en smula. Ska vara någorlunda ärlig. Kan bara säga att på det spanska hotellrummet satt  toarullen alldeles för långt bort från där de ska sitta när en rådbråkad maratonlöpare sträcker sig efter en. En riktigt sit-com-scen, om man säger så.

Med andra ord, ingen direkt heroisk åkomma, detta ryggskott. Icke desto mindre gör det förbannat ont.

Men vad gör väl det. Han kom, han sågs, han segrade. 3.08.54. PB. Det mildrar alla krämpor, ålders som andra.

Längre rapport följer i RW nummer 4. En mycket längre rapport ….

Hasta la Vista!

(en slags målgångskänsla … på Placa Espanya ….)

 

---