Jake Wightman: ”Jakob skulle må bra av mer snabbhet”

I samarbete med New Balance har RW åkt till friidrotts-VM i Budapest. Där har vi mött förra årets världsmästare på 1 500 meter, Jake Wightman, Storbritannien, som berättar om hur han slog Jakob Ingebrigtsen, hur han tränar – och varför brittisk löpning är så bra just nu. 

När Jake Wightman korsar mållinjen på OS i Tokyo är det inte många som bryr sig. I efterhand är det inte många som ens vet att han var där. Wightman hoppades på medalj, men i stället blev han tia. Där och då är det inte mycket som talar för att han, ett år senare, ska ta kungakronan från Jakob Ingebrigtsen och bli världsmästare på 1 500 meter. 

– Jag hade inget i OS-finalen att göra men det var nog det bästa som kunde hänt mig, berättar han. 

Det låter som en sliten klyscha, men att ”det under den största motgången finns störst potential att göra gott” stämmer faktiskt i det här läget. För efter OS i Tokyo gör Wightman om i sin träning. Han bestämmer sig för att gå från att vara en 800- och 1 500-meterslöpare till att bli en löpare som kan springa 1 500 meter och 5 000 meter. 

– Jag började köra längre intervaller, mer volym och tävlade på 3 000 meter. Det gjorde att jag kunde klara de olika ”rundorna” på mästerskapen bättre. Jag var inte lika sliten efter försöken och semin som jag varit tidigare. 

Han fortsätter: 

– Jag såg också till att få fler snabba lopp. Under 2021 sprang jag inte tillräckligt många som gick snabbt. Det ändrade jag till 2022, jag ville ha gjort många 3.30-lopp innan VM i Oregon. 

Ingen tröskel på Wightman

När man hör att en löpare vill få upp sin aeroba kapacitet är det lätt att tro att hen väljer att pumpa på med flera veckor kring 16 mil och dubbeltröskla så mycket som möjligt. Så har inte Wightman gjort. En vanlig träningsvecka består i stället av tre styrkepass och två sprintpass.  

– Den högsta volymen jag kommit upp i är 135 kilometer, men jag snittar inte mer än 115 kilometer på en vecka. 

Med 100 meter kvar av 1 500-meters loppet börjar publikens vrål i arenan i Budapest närma sig ljudvallen. Jakob Ingebrigtsen har bestämt sig för att sälja sig dyrt det här året och har i 200 meter hållit britten Josh Kerr på ytterbanan. Sida vid sida möter de publiken. Kerr i sina glasögon, Ingebrigtsen med sina tatueringar. 

Med 50 meter kvar till mål spelar Kerr ut sitt sista kort. Ingebrigtsen kan inte svara och får återigen lämna över kungakronan till en britt. Kerr har gjort på samma sätt som Wightman och fått samma utfall. Han är världsmästare. 

Så länge vi kan springa på det här sättet kommer vi att göra det. 

– Jakob har inte tillräckligt med det som vi är bra på för att kunna försvara sig mot ett sådant drag. Det har fungerat två gånger nu, berättar Wightman och säger: 

– Innan min VM-final sa pappa (Geoff som är hans tränare), om du är med Jakob vid klockringningen så gör ditt drag före 200 meter. Ingen passerar Jakob. Så om jag kan använda en av mina största styrkor, att accelerera snabbt, och vara först in i kurvan och kontrollera den, har jag stor fördel in på upploppet. Det är på det här sättet jag sprungit mina bästa lopp.

Enligt Wightman är en av anledningarna till att Jakob misslyckats med att vinna VM-guld också att han är som bäst i lopp med harar.

– Jakob kan spurta, men han gör det som bäst i lopp med pace, när han inte behöver göra jobbet själv. I år gjorde Jakob det bra och lyckades hålla Josh utanför sig i sista kurvan men Josh var för bra på upploppet. Jakob skulle kanske må bra av att tävla lite på 800 meter och få in lite mer snabbhet, för jag är säker på att han inte vill att det ska ske igen. Så länge vi kan springa på det här sättet kommer vi att göra det. 

Har britterna fått herravälde över medeldistansen?

Josh Kerr, Jake Wightman, Jemma Reekie och Keely Hodgkinson. Britterna har tagit mer och mer mark på medeldistanserna och har flera namn som kan ta hem de globala mästerskapen. Framgång föder framgång heter det och det är just det som Jake Wightman lyfter fram som anledningen till varför de har kunnat bli så bra. 

– Standarden är så hög i Storbritannien just nu, alla unga som kommer upp måste bli så bra som vi är för att ta sig till mästerskapen. Det räcker inte med att göra 3.35, du måste göra 3.29–3.30. 

Wightman lyfter också fram sin landsman och före detta klubbkompis Chris O´Hare som en viktig inspirationskälla. En person som bröt barriärer för honom och visade att det var möjligt att nå den yppersta eliten. 

– Jag, Josh och Chris är alla från samma klubb i Edinburgh. När vi växte upp var det Chris vi såg upp till. Det var stort när jag såg honom ta sig till sin första VM-final. Chris var så bra på att tävla och riktigt svår att slå. Jag och Josh behövde bli väldigt bra för att kunna vara före honom. 

Problem med foten

Trots att Wightman är regerande världsmästare kommer han inte till start i Budapest. Sedan i vintras har han haft problem med en fot.

– Jag körde ett gympass. På morgonen hade vi kört ett banpass och jag var rätt trött i kroppen. Så skulle vi köra hopp över några häckar och jag missbedömde höjden. I luften började jag inse att jag inte skulle klara av att komma över häcken. Jag avbröt mitt hopp och satte ned foten och landade konstigt. Det blev så illa att jag skadade ligamenten och fick gå med en stövel i sex veckor. När jag sedan skulle starta upp löpningen fick jag problem med hälsenan och baksidan.  

Han har dock börjat springa igen och hoppas på 2024 – ett år med både EM i Rom och OS i Paris. Där vill Wightman kunna leverera medaljer till Storbritannien.

Jake Wightmans träningsvecka under grundträningen: 
(De flesta distanspassen springer han i 3.30–3.40 fart.) 
Måndag: Fm: Distans. Em: Sprint drills.
Tisdag Fm: Backpass. ”Vi springer i branta backar så det är inte för snabbheten utan mer för löpstyrkan. Det är ofta 15 x 75 sekunder, med joggvila tillbaka.” Em: Styrkepass där de lyfter i 1,5 timme.
Onsdag: Fm: Ett till två löppass, antingen ett längre eller två kortare. Em: Styrkepass. ”Den här gången är det mest prehabövningar. Inga tunga lyft utan vi använder mest kroppsvikten.”
Torsdag: Fm: Tempopass eller ett distanspass. Em: Sprintpass.
Fredag: Lugn jogg eller vila.
Lördag: Fm: Långa gräsintervaller. Em: Styrkepass där de lyfter.
Söndag: Fm: Långpass, upp till 24 km. Em: Simning eller cykling.

---