Simteknik

Bloggar för sällan! Känner att det bara bubblar inom mig för att dela med mig av allt. Här kommer ett axplock…

Efter ytterligare ett besök på Acccess Rehab där Andreas knäckte mig rejält kunde jag plötsligt både vrida på huvudet OCH börja använda mitt vänstra ben igen. Vet inte om det var Andreas magiska händer eller om jag vilat mig i form men jag kan faktiskt använda hela benet nu när jag springer, cyklar och simmar. Känns helt fantastiskt! Ska faktiskt till Access Rehab idag igen för att ta en extra koll och se hur vi kan undvika problemet baksida och rumpa i fortsättningen. Blir spännande och se vad experterna kommit fram till.

Har varit med och arrangerat Fastrun igen i bitande kyla. Bara att dyka upp om ni är sugna på att springa 5 km på torsdag. Samling kl 19 utanför Sjöhistoriska. Info finns här.

MEN viktigast av allt. Det är KUL att träna igen! Och formen är på G upp igen efter liten svacka med sliten kropp och knopp. Fick frågan vad som inspirerar mig och vad som får mig att fortsätta satsa av SCT-klubbkamrat Krister som skriver på  triathlonbloggen ”Triathlongubben”. Intervjun kan ni läsa här.  Gubben skriver såhär om mig: ”En glad dalkulla med ett sjuhelvetes jävlaranamma!”. Läs och låt er inspireras om hur jag gör för att motivera mig till tidiga morgonträningar och vad som driver mig vidare under deppiga perioder.

Det är bra att tänka efter lite då och då. Vad ÄR det som driver en egentligen? Kom på att det är många parametrar som samverkar och det hela fallerar inte bara för att man tar bort en av dem. Drivkraften är för stor för det.

Helgerna ger alltid en träningsboost. Morgonträningarna på Bosön med vänner är så pass roliga att det LÄTT är värt att offra sovmorgonen för ganska mycket syra i benen.

Igår var jag ute på en långkörare och fick följa med boysen Nelker, Jonas och Törn. Garvade röven av mig ända till benen tog slut. De stackars grabbarna fick turas om att släpa runt mig på turen och vi började frysa mer och mer för varje timme som gick. Efter 4 timmar tyckte jag att jag var klar och stack med blåfrusna fötter ut på säsongens första off-bike-löp. HELVETE vad jobbigt det var. Minns inte att det var så jobbigt förra våren? Efter 3 km hade fötterna tinat och jag märkte att jag ändå höll ganska bra fart trots att benen bara skrek SLUTA!!! 4:55 min/km blev snittet och jag är nöjd med första brickpasset 2013. Det ska ju bara bli bättre-lättare-snabbare nu:).

Lite mat och så var jag redo för simning. 40*50 VO2max stod på schemat och jag maskade rejält. Man kan inte orka vara snabb jämnt och ständigt.

Ser fram emot nästa helg, då ska jag cykla utan att bonka och springa som en gud (och kanske simma snabbt).

 

 

Det växter mountainbikes i dikeskanten, är det ett vårtecken?

Triathletens svar på fikapaus-Vitargobars och lite sportdryck vid vägkanten. Mikael Nelker tar sig på kuken och tar en kaka till.

Så här ”fin” blir man när man ligger bakom i fyratimmar och cyklar i slask och plask.

---

Efter en tung vecka känslomässigt men lätt vecka träningsmässigt är jag nu redo för nästa block träning.

Går du in i en period med mycket mängd, hårdare cykling och till och md lite off-bike-löpning. Ska bli kul att testa kroppen och se hur den svarar. Hoppas på underverk, snabba och starka ben och smärtfri baksida.

Helgen har varit gått fort som vanligt. Hade en träningsfri dag i fredags och då kan man tro att man ska vakna utvilad på lördag morgon. ICKE. När klockan ringde 6:45 kändes det som någon klubbat mig i huvudet ett par gånger. Kan man bli bakis på sin sambos AW-andedräkt?

Drog till Bosön i min proppfulla Polo. Härligt att kunna träna med finaste vännerna en lördagmorgon! Inte varje dag man får träna med TV-kändisen Mikey Mike Sahlberg. Synd bara att Lisa Nordén satt ivägen när SVT gjorde sitt repotage om en cyklande Micke;).

Efter lite hopp och skutt var det dags för 10*200 meter med start 2:30. Jävlilngt lång start kan man tycka men syftet är att ge allt på 200-ingen och då behövs lång vila. Finns inget värre än att springa 200 meter allt vad man har och sedan stanna upp. Känns som alla organ vrider sig i kroppen och själva syran kommer liksom efter man sprungit. Otäck känsla men ändå så tillfredställande. Hatkärlek!

Fick fint stöd under intervallerna då SCT hade temadag på Bosön och stod och hejade på oss under de sista intevallerna. Fick även lite feedback på mitt löpsteg efter avslutade intervaller. Jag klampar som en elefant. Det hörs långa vägar när jag är på väg.

Försöker springa med lätta steg men det klampar ALLTID! Kan inte få till det med ljudlösa steg. Kan det vara för att jag har så stela vrister eller springer jag med helt åt fanders teknik? För mig hjälper det INTE att höra att jag klampar som kritik? Vet nämligen inte vad jag ska göra med den informationen. Var i steget gör jag fel? Det behöver jag ta reda på. Blir filmkamera på lördag.

Sedan var det dags för lite tekniksimning på Eriksdalsbadet där vi dominerade en hel bana. Plötsligt händer det! Inga bröstsimmare så långt ögat kunde nå (på vår bana).

Fotograferades med Gunnar Eld på eftermiddagen. 2 timmar photoshoot i bara löpkläder var KALLT men det var det värt. Sinnesjukt fina bilder blev det och han kan det där Gunnar. Ser utt som jag är inklippt i ett vykort! Kommer bli fint på min hemsida framöver…

Igår körde jag ett lätt MTB-pass i skogen i finaste solskensväder. 2,5 timmar klarade jag sedan var mina fötter helt utan känsel.

Eftersom SCTs klubbträning var inställd och badet stängt pga tävling fick jag istället chans att gå på bio med min kära. Django-unchained såg vi och har du inte sett den. GÅ OCH SE DEN! Film i bästa Tarantino-hämnd-style. Nu vill jag också bli prisjägare.

Blåfrusen om fötterna men varm i övrigt, tack vare mina Fusion Hot kläder. Bra grejer.

 Om ni inte sett den- Se den! Coolare film får man leta efter. Kärlek, hämnd, vänskap, viktigt budskap/information och en hel del splatter. Me like.

 

 

---

Inte nog med att baksidan fortfarande ömmar och irriterar, det har varit rejält tungt att träna den här veckan. 

Man fattar knappt själv hur mycket privata saker påverkar ens träning. Är det tungt i hjärtat går det tungt på träning. Även om kroppen vill ut och köra, svettas och andas frisk luft vill huvudet absolut inte. Jag vill bara sova, grina och vänta tills det blir sommar.  

Min älskade vovve försvann från jordelivet i onsdagsmorse. Saknaden är fruktansvärd. Så många pass han har stöttat, puschat och hängivet följt med på. Nu är han borta och inget kommer någonsin vara sig likt i Norhyttan. Min fina hund. Han har det bra nu. Har inte ont mer och kan springa obehindrat efter fåglarna igen. Han har inte varit en hund för mig. Han har varit min bror och min allra bästa vän.

Jag har vetat det länge, att han är gammal och trött. Mamma ville vänta till efter jag tävlat i Kalmar i somras men när tävlingen varit, började han pigga på sig igen. I måndags fyllde han 13 år. 13 fina år har vi haft. 

Som om inte det vore nog är finaste och bästa mormor riktigt dålig. Tampas med döden varenda dag.  Kommer sakna henne…tuffare kvinna får man leta efter. Klagar aldrig och är jämt glad. Hur jävligt det än är. och hon är en envis rackare. Underbara mormor. 

Träningen går helt ok men all sorg suger energi från kroppen och inget är speciellt kul. Vet att det blir bra snart och det är ju trots allt såhär livet är. Det formar en. Men usch vad jag saknar chip.

🙁

”Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,

det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.

Hören – något går och viskar, går och lockar mig och beder:

Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!”

---

Hej hopp!

På onsdag (den 6 mars) är det dags för triathlonkväll på Cykelcity i Stockholm (Folkungagatan 126).

Från kl 18 kan ni komma och hänga med mig och Pontus Lindberg, shoppa billiga cykel- och triathlonprylar, fråga ut Mackan om Bikefit (han är precis hemkommen från ytterligare en bikefitutbildning), fika och sist men inte minst lyssna på Fredrik Eriksson som ska prata om triathloninriktad cykelträning. Och tro mig, den här killen vet vad har snackar om. Kommer att vara se- och hörvärt så kom i tid!

Hoppas på folkstormning till Cykelcitys butik! Alla får komma och det är GRATIS!

 

 

---

Det har varit en fantastiskt rolig helg!

Men oj, vad tiden går fort när då! Helgen har gått i 200 och jag har träffat mina näraste och käraste och ägnat resten av tiden åt sport.

Har inte sportat så mycket själv då min vänstra skinka och baksida lår sakteligen har börjat säga ifrån och i helgen slog den totalbakut och jag fick avbryta mina snabba intervaller och besviket jogga hem… Kroppens sätt att säga att den vila tror jag så det är bara att göra som den säger åt mig (men eftersom jag är så osäker på vad min kropp menar så frågar jag alltid coach först…:)).

Det passade ganska bra för det skulle bli en ganska hektisk helg där programmet bestod av Amanda Jenssen-konsert med bästa Kusin Vitamin, hämta sista delen i Norhyttegymmet och provträna, hänga med min älskade hund Chip, åka spark på isen, åka till Sälen och slutligen heja på Carl under Vasan. Simmade dessutom ett fantastiskt 3000 meterspass i Grängesbergs simhall. Sägs att det var Sveriges första simhall. Bassängen är 16 meter och OJ vad snurrig i huvudet jag blev av allt vändande! Tror jag räknade rätt på längderna denna gång. Det är svårt när man är van med 25 elller 50 meter:).

Tänkte inte orda så mycket kring Vasaloppet. Började bra med solsken, Gustafskorvsmackor och gott sällskap (Nils) ute i skogen längs banan. Men det hela blev en riktig besvikelse eftersom Carl blev påkörd bakifrån av ett riktigt blockmongo som inte kunde behärska nedförslöpan. Carl for iväg upp i luften, skidorna flög av och bindningen satt kvar i skidan. så var den turen slut, strax innan Oxberg. Nils Anna gjorde ett jättebra Vasalopp trots att glidet totalsaknades (vilket det även gjorde för Carl).

Efter loppet knöade vi oss alla fyra med packning och skidor i minibilen och åkte hem mot Stockholm.

Längtar redan tillbaka. Åh vad jag älskar Dalarna!

Härligt långpass med Ironmanalex på min protorsdag.

Morgon i Norhyttan. Hä bin´t bättre!

Norhyttans allmänna skidspår. Här kan man åka 4,5 km perfekt före.

Nu finns det gymmöjligheter i Norhyttan!

Komplett med gymprogram och allt á la 90-tal! Underbart!

 In Sweden we call it a kick.

Magiskt på väg till Vasaloppsstarten. Bäcksvart men mån-och stjärnklart.

Carl Hellraiser laddar.

Att köa framför de blåa var det många som ägnade sig åt…

Starten på håll…

Såhär tillbringade jag största delen av supportervasan…

I väntan på förstaklungan med alla kända långloppsåkare fikades det rejält med Vikaknäcke och Gustafskorv. Precis som det ska vara i Dalarna.

Bedömningen var ganska grunda, lösa spår med sockersnö. Nästan alla åkte bredvid spåret eftersom det var hårdare och gled bättre där.

After ski support. Solar lite vid en timmrad vägg i Mora. Helt slut. Hej till nästa år!

---