Svenska tjejerna imponerade i Templiers
Inför loppet skrev vi om de starka svenska elitinslaget som var på plats i bergsområdet ’Massif-Central’ i Sydfrankrike för att tampas om topp-placeringarna. 3500 höjdmetrar och 76 km skulle avverkas i de vackra omgivningarna i nationalparken Cévennes. – Och visst blev det topp-placeringar. Runner´s worlds bloggande trailstjärna Ida Nilsson tog en meriterande 2:a plats ca 6 minuter bakom vinnaren Ruth Croft från Nya Zeeland. Runt 12 minuter efter Ida som 3:e tjej kom sedan Runner´s Worlds krönikör och trailstjärna Emelie Forsberg. Även Mimmi Kotka gjorde ett mycket bra lopp och slutade på en 5:e plats. På herrsidan gick segern till fransmannen Sebastien Spehler, och för de svenska elitkillarna på plats tog Johan Lantz den främsta placeringen med sin 11:e plats ca 6 minuter före kompisen Elov Olsson som gick in på 14:e plats.
RW fick några korta kommentarer från svenskarna direkt efter målgång:
Ida Nilsson:
”Jag kände mig inte så stark uppför, utan hade ganska jobbigt i alla klättringar. Annars kändes det ganska bra, även om jag kände att jag sprang lite väl snabbt i början. Jag märkte att Ruth (segraren) kändes mer oberörd och jag var redan halvvägs lite trött uppför, så jag tänkte att jag kan inte gå med henne för då kommer jag helt ta slut och då fick jag gå ner lite i tempo för att klara loppet. Men jag närmade mig henne lite i slutet.
Det var väldigt kul att få springa loppet. Banan var väldigt fin och lite annorlunda jämfört med att springa i Alperna t ex. Och mig passar det egentligen att det är mycket löpning, jag gillar ju såna banor. Min insats är jag väldigt nöjd med. Det var ju ett jättebra startfält, med Camille Herron (vinnare av Comrades 2017), Ruth, Aline (hon som vann VM i trail running i år), Emelie, Mimma och jag.”
På frågan om det var en intern tävling mellan svenskorna svarar Ida: ”Vi kan ju inte riktigt springa ihop i och med att vi har så olika styrkor. Jag måste ju springa på ganska mycket där det är löpning. Och Emelie är ju stark uppför så där tappade jag lite på Emelie och Camille, men sen gick jag ju på rätt hårt och kom ifatt, och även ledde ett tag. Sen kom Ruth ikapp. Vi har ju lite liknande bakgrund, hon har ju också sprungit bana och marathon.
Emelie Forsberg: ”Det är egentligen inget lopp som passar mig särskilt bra då jag inte är tillräckligt snabb på de snabbare, lättlöpta partierna, men det är ju en väldigt vacker bana och välorganiserad tävling. Jag är riktigt glad och nöjd med min tredjeplats”
Mimmi Kotka (med blodiga knän): ”Jämfört med de lopp jag brukar springa var detta ett väldigt snabbt lopp, så jag är väldigt glad över min insats.”
Johan Lantz; ”Jag hade problem med knäna i utförslöporna men var stark uppför. Jag gjorde en rejäl vurpa på slutet och hade kramp i underbenen. Fötterna låste sig. Så jag tvingades stanna och stretcha.”
FOTO & Citat: Fredrik Ölmqvist
