Dårskap
Det är fredagkväll. Jag ”borde” vara ledig men det här är en av de stunder då jag har tid att arbeta med vår insamling till Panzisjukhuset som vi genomför i vår ideella förening där jag är ordförande och har ansvar för ekonomin och redovisningen. Och massa saker runt loppet först.s
Det är segt ibland. Man vill hellre vara ledig. Man försöker komma på bra idéer för att engagera folk att donera. Vi har ju ändå samlat in över 100 000 kr varje år i fem år. Vi har såna eldsjälar omkring oss. Men ibland går det bara så trögt.
Men så läser man något sånt här:
Faida var bara tre år när hon blev våldtagen av några rebellsoldater. Idag lever hon med ärren efter övergreppet och kan inte återvända till den by där hon en gång föddes.
Lilla Faida sitter på marken lutad mot en cementvägg i trädgården vid transitboendet Maison Dorcas i Bukavu, där hon tillfälligt bor. Hon bär en ceriserosa klänning med neongröna kanter. Klänningen är så stor att axelbanden åker ner så fort hon rör sig. I handen håller hon en mörkblå nalle som hon sitter och pratar med. Vad de pratar om får vi aldrig veta. När Faida bara var tre år, våldtogs hon av några rebellsoldater. Kanske är det detta som hon berättar om för nallen.
– Jag såg hur de våldtog mitt barn, detta barn, säger Faidas mamma Marie-Louise och pekar förtvivlat på sin dotter som sitter vid väggen en bit ifrån henne.
– Hon var bara tre år och när de hade slutfört våldtäkten ville de döda henne. Jag mår så dåligt över att min dotter blev ett offer för våldtäkt, fortsätter Marie-Louise. Hennes blick är helt tom. Hon tittar bort mot horisonten, det är som om hennes tankar befinner sig långt bort.
Marie-Louise blev själv våldtagen av rebeller och både hon och dottern Faida vårdades på Panzisjukhuset efter övergreppen. Efter den avslutade vårdperioden kunde de inte återvända till sitt hem i den lilla byn där våldtäkterna utfördes. Istället fick de en tillflykt på det PMU-stödda transitboendet Maison Dorcas. Där får de tak över huvudet, mat, skolgång och sysselsättning. Livet kommer sakta tillbaka för lilla Faida som hunnit bli fem år.
– När de undersökte henne senast visade det sig att hon inte hade någon infektion. Mitt barn mår mycket bra idag, säger Marie-Louise och ler.
* Namnen i texten är fingerade.
Text: Matilda Hector PMU
(Matilda arbetar på sjukhuset)
OCh så får man lite mer ork.
Såhär va:
Ett dygn på sjukhuset kostar 13 kronor. Genom att gå in här och tillägna en joggingrunda eller en promenix till vår 1000-mila resa till Panzisjukhuset så ser du till att en kvinna eller ett barn får nästan 10 dygn på sjukhuset.
Dessutom är det väl kul att vara en av dem som såg till att vi avverkade 1000 mil?
Alla sms, alla som är med, alla som hjälper…det ger oss energi att orka jobba med detta alla kvällar och helger i år igen. Tack som f**!

Antal kommentarer: 1
Ann-Sofie Forsmark
Märta och Anna- tack! Ni gör ju massor :=
Anna- jag skrev om det på FB för det var säkert fler som har fråga om det 🙂